söndag 30 september 2007

Folk

Gamla vänner och bekanta dyker upp från alla håll och verkar uppriktigt glada över att jag flyttat hem. Och alla är de vansinnigt fikasugna.

Härligt!

Kanske är jag ändå inte så mycket utböling som jag hade trott.

torsdag 27 september 2007

Promenadväder

Även vädret tycks välkomna mig hem. Sedan jag flyttade har det varit strålande sensommarväder nästan hela tiden. I och för sig har det varit rätt fint också i stora delar av resten av landet, men det tänker jag inte ta hänsyn till. Det är för mig solen skiner, och jag är på lika vackert humör själv.

Jag har varit duktig och promenerat nästan varje dag. Det har blivit ett antal olika rundor i omgivningarna. Man vill ju se hur det ser ut, vad som har förändrats och vad som är sig likt. Överlag är jag nöjd med vad jag har sett. Givetvis har det hänt en del under åren jag har varit borta, men de flesta förändringarna är positiva. Det har flyttat in mycket nytt folk i kvarteren omkring oss, och många rustar upp både hus och trädgårdar och gör så fint.

Jag blir glad av att se de prydliga små villorna med sina lummiga trädgårdar ligga där så stilla och fridfullt i solskenet. Nästan ännu gladare blir jag av att se att trots att det står små cyklar utanför många av husen, så är de stora blå åbäkena till studsmattor inte på långa vägar så vanliga här som i Linköping.

tisdag 25 september 2007

Väldans välkommen

Idag fick jag min första post sedan jag flyttade. Det tog alltså över en vecka, men med tanke på hur lite post jag får även i vanliga fall så är det faktiskt rätt bra ändå.

Det var en helt opersonlig, men ändå uppiggande, välkomsthälsning i form av en informationstidning om Falu kommun. Jag bläddrade i den och kände igen mig. Faktum är att jag hade besökt i stort sett alla sevärdheter minst en gång, kände till det mesta som berättades om stans historia och redan hade koll på var de flesta företag, affärer och sådant ligger. Jag är en mycket väl insatt nyinflyttad kommuninvånare. Och det var ju tur, med tanke på att jag hade missat årets två gratis bussrundturer för nyinflyttade.

På tal om bussar skulle jag visst få en gratis bussbiljett att göra en resa med inom stan, vilket ju faktiskt är väldigt fint av kommunen att bjuda på. När jag flyttade till Linköping fick jag inte det minsta lilla, inte ens ett vykort vad jag kan minnas, men så var de väl självsäkra och tog för givet att jag som student skulle stanna kvar i stan efter mina studier. (Det gjorde jag ju visserligen också ett tag, men nu ser jag det lite som en protesthandling att bidra till att inte invånarantalet i Linköping ökar alltför snabbt, samtidigt som jag är stolt över att få bättra på statistiken för Falun och Dalarna.)

Fast jag tror nog ändå att jag kommer att bjuda på den där bussresan. För att hämta ut den måste jag nämligen ta mig ner på stan, och har jag inget annat ärende där så blir det ju en helt onödig tur. Ska jag gå dit då och ta bussen hem? Nja, jag föredrar nog att cykla som jag brukar. Det är en av de stora fördelarna med en stad av Faluns storlek, att nästan allt i tätorten ligger inom cykelavstånd.

Med posten fick jag också ett kuvert med skojiga välkomsterbjudanden från lite olika affärer här i stan. Det stod att de ville "hjälpa till att forma mina nya köpvanor" ungefär. De sticker då inte under stol med sina avsikter. Men jag vet just inte om de kommer att nå sitt mål i alla fall. Erbjudandena kom nämligen uteslutande från affärer som redan har mina fötters röst, så att säga. Det var rabatt på storhandling på stormarknaden där vi ändå veckohandlar varje vecka, spolarvätska från kvartersmacken där mina föräldrar är stammisar, glasögonerbjudande från optikern jag gick hos som tonåring och lite annat smått och gott. Tackar! Det känns ju trevligt att få något som faktiskt passar en. Några nya köpvanor blir det nog inte av dessa erbjudanden, men å andra sidan är det ju rätt fint med uppmuntran till trogna kunder också, eller hur?

måndag 24 september 2007

Nästan som hemma

Jodå, det gick bra i storstan. En stor del av helgen ägnades dock åt skogspromenader. Man kan ju inte bara kolla på de gamla vanliga sevärdheterna varenda gång heller.

fredag 21 september 2007

Miljöombyte

Här har man precis flyttat hem till lagom stora Falun (ca 55 000 invånare) för att slippa trängas med en massa stressade stadsmänniskor i alldeles för stora Linköping (ca 139 000 invånare), och vad ska man då ägna sig åt sin första helg hemma i Dalarna?

Tja, varför inte ta en tur till Stockholm?

lördag 15 september 2007

Komma hem

Idag flyttade jag tillbaka till Falun. Hem till Falun. Jag har varit borta i rätt många år nu, och längtan till Dalarna har bara blivit starkare och starkare. Det trodde jag verkligen inte när jag flydde stan en gång för länge sedan. Då ville jag bara bort. Jag är fortfarande osäker på hur mycket som finns kvar av allt det där jag då ville bort från, men nu vågar jag ta reda på det. När allt kommer omkring så har jag ingen annan hemstad än Falun, så den får duga. Och ingenting är ju som hemma. Ingenting är förresten heller som Dalarna.

Jag vet ingen mer välkomnande syn än den som möter mig när jag kommer åkande på den nya fina vägen från Borlänge. Precis när jag kommer över krönet och nedförsbacken börjar, när grytan öppnar sig framför mig, när stan, de gamla välbekanta kyrktornen och slagghögarna ligger där i solen mellan de skogklädda bergen, precis då känner jag att jag har kommit hem. Det är annat det än en stor gul åker med en motorväg kantad av några gamla flygplan och med ett par gigantiska skorstenar och en stinkande soptipp, vilket är det första som möter en när man norrifrån närmar sig min gamla bostadsort Linköping.

Okej, jag kan väl möjligen inse att det finns enstaka människor som på motsvarande sätt inte är jättekära i de där välkomstslagghögarna, så jag ska försöka dämpa min lokalpatriotism en aning. Men hemma är hemma, det är vad det handlar om.

Se så vackert stan speglar sig i motorhuven ...