måndag 31 mars 2008

ESC 1994-kunskap, 7,5 hp

Och samma år som Sigga kom på 12:e plats med Nætur (Nätter) och 49 poäng, kom Marie Bergman & Roger Pontare på 13:e med Stjärnorna och 48 poäng. De hängde liksom ihop på alla möjliga sätt.

Nej, inte ens jag kom ihåg det där. Trots att 1994 är mitt favoritår i ESC, vilket, om man ska vara noga, egentligen mest beror på att jag i flera år hade just det programmet inspelat på VHS. Men nu påmindes jag om vilket fantastiskt år det var.

Hjälp, jag sveps iväg! Den ryska klänningen! (Alltså, låten hörde jag nog inte ens då, men klänningen glömmer jag aldrig.) De finska underkläderna! Den irländska vinnarlåten! Riverdance! Tur att jag inte har någon tenta att plugga till längre ...

Nætur

Jag gillar schlager, jag gillar det isländska språket, jag gillar att bli nostalgisk över till exempel 90-talet. Och just den här har jag alltid gillat. Inte blev det heller sämre av att jag till slut lärde mig översätta texten.



Jag hade tänkt avhålla mig från filmpostande i bloggen, främst eftersom jag sällan själv kollar på andras klipp, men efter en kvällstenta är man både trött och pigg på samma gång, så då kan oväntade saker hända!

Nätter. Efter tentor. Leiðin er greið.

Oöppnad post

Nu kom min hemtenta med posten. Jag vet att det är den, för jag har själv skrivit adressen på kuvertet, men jag har inte öppnat brevet än.

Och jag vet inte om jag borde.

Skulle jag vara godkänd kan det möjligen ge lite extra självförtroende inför kvällen, men inte så mycket att jag inte klarar mig utan det.

Skulle det visa sig att jag hade fått rest på tentan skulle det förstås ligga och gnaga någonstans i bakhuvudet hela tiden, tills jag kunde ta tag i det.

Så det verkar väl smartast att vänta till senare med att öppna kuvertet. Å andra sidan blir man ju vansinnigt okoncentrerad av att ha oöppnad post liggande, blir man inte?

söndag 30 mars 2008

Studieteknik

Om någon, på grund av detta plötsligt närmast hysteriska bloggande, får för sig att jag är ledig, ska jag bara lite snabbt försäkra er om att så inte är fallet.

Nähärå.

Jag har tenta i morgon.

Jorå.

Och jag pluggar faktiskt dessutom fortfarande. Mellan blogginläggen och de andra överlevnadsaktiviteterna.

Annars kan jag upplysa om att man exempelvis kan blogga medan man äter. Man har ena handen på tangentbordet, håller maten med den andra, och så flackar man lite med blicken mellan skärmen och komihåglapparna med verbformer.

På gården

Ljusgröna häckar och rester av snödrivor.

Båtar i grått

Jag höll på att bli galen av att sitta inomhus, så jag gav mig ut på en promenad längs älven och tittade på båtar. Det har verkligen gått långt när jag tycker att det är skönt när de starka vindbyarna sliter i håret och knuffar min spröda lekamen mot kajkanten.

Men förutom blåsten var det förunderligt lugnt ute. Över tio grader varmt, och visserligen mulet, men så skönt och så tyst. Var höll alla människor hus denna söndagseftermiddag?

Det var nog förresten första gången jag gick där utan att det var strålande sol och galet blå himmel, och det här ljuset gjorde att allt såg annorlunda och nästan ännu mer intressant ut. Mulet kan också vara vackert väder.

Tiderna förändras

Min radiostyrda väckarklocka, som aldrig brukar vilja ställa om sig själv till sommar- eller vintertid förrän efter ett par dagar, ställde jag själv fram igår kväll (tillsammans med alla de andra klockorna), för att slippa bli förvirrad när än jag skulle vakna. Men när jag kom tillbaka efter att ha borstat tänderna, då klockan passerat midnatt enligt den då fortfarande rådande vintertiden, hade den ställt tillbaka sig igen. Så den klockan har jag ställt om två gånger. Antagligen har den korrigerat mig två gånger också, men nu går den rätt i alla fall.

Den verkar vara betydligt mer på alerten nuförtiden. Tänk om den kommer att fungera som det är meningen i fortsättningen! Kanske åtminstone så länge jag bor så här långt nere i söder, dit de europeiska radiovågorna tydligen kommer fram ett par dagar snabbare än de gör längre norrut.

Sommartidssöndagsmorgontankar

Hm, sommartid. Vad duktig jag är som ändå är uppe samma tid som vanligt. Och det är soligt och fint. Så här med persiennerna nere känns det faktiskt lite som sommar. Snön är förresten också borta på den här sidan av huset nu.

Även sjöfåglarna har tydligen uppfattat förändringen. Det där är ett somrigt ljud, när jag än hör det. Nu när jag bor vid kusten borde jag verkligen ta och lära mig skilja mellan olika måsar, trutar och tärnor och vad det nu kan vara för ena som tydligen bygger sina bon på taken här omkring. Men kanske bara inte just idag ...

Disciplin nu!


Omedelbar uppdatering:
Av någon anledning gick jag in på Wikipedia, för att ... tja, kanske bara lite snabbt kolla på några fåglar i alla fall, och då visade sig den här vara den utvalda artikeln! Det måste vara ett tecken. Strunta i tentan och bli skränfågelskådare istället!

lördag 29 mars 2008

Klockan 20-21


Borsett från att det här kanske inte var den allra bästa studiemiljön så funkade det ganska bra att släcka och stänga av i en timme. Dock blev vi lite besvikna över att ingen enda av våra grannar gjorde detsamma. På något sätt känns det som om det hade varit bättre om alla hushåll släckte en lampa än att ett hushåll släckte alla.

I andra delar av världen verkar det ha varit bättre fart på engagemanget. Men ska man tänka på miljön ska man väl inte fira med fyrverkerier? Hallå!

På väg ut ur isoleringen

Man blir dubbelt isolerad av dunderförkylning och tentapluggande. När det snöade som värst var det rätt skönt att sitta och kura inomhus, men efter ett tag insåg jag att jag, utöver att ha småpratat med en hund och flyktigt hälsat på folk som rörde sig i en annan del av lägenheten (och aktade sig för mig, snormonstret), inte hade pratat med någon på vad som kändes som en halv livstid. Inte ens via mejl vågade folk svara mig när jag sökte kontakt.

Nu är det i alla fall bara tre dagars pluggisolering kvar för den här gången. Som vanligt är det svårt att bestämma sig för om det betyder en snar befrielse att se fram emot eller panik över hur lite tid det är kvar att plugga på.

Folk här hemma har i alla fall vågat börja prata med mig igen, i och med att förkylningen har lättat. Därför fick jag igår kväll höra Lånesyrran redogöra för hur det är att på ett par meters avstånd bli vittne till ett rån. På riktigt!

"Gå inte ut", sa hon. Och nej, det skulle jag ju inte. Än är det inte slut på innesittandet.

måndag 24 mars 2008

Hej tentaångest

Nu har jag roat mig mest hela påskhelgen, fast jag väl egentligen borde ha ägnat mig en hel del åt tentapluggande. Och bara för att göra tillvaron ännu lite stressigare går den nya veckan direkt på tisdagen.

Men det snöar och snöar ute, så jag stänger in mig med mina böcker, varma filtar och en begynnande förkylning, för att ta vara på den vecka som ändå är kvar till tentan.

Hasta luego.

söndag 23 mars 2008

Påskdagsnöje

Idag bestämde jag mig för att äntligen besöka något museum här i stan. Men jag velade lite mellan Sjöfartsmuseet och Naturhistoriska. Båda (liksom de flesta andra) ligger inom cykel- eller till och med gångavstånd hemifrån, men eftersom jag ändå gärna passar på att åka kollektivt just nu så kom jag på den snillrika idén att låta spårvagnen bestämma vart jag skulle åka. Jag kollade upp vilka linjer som gick till vilket ställe och tänkte helt enkelt gå ut till Järntorget och ta den första av de passande vagnar som dök upp.

Nu blev det inte så, för något annat kom emellan och halvt om halvt bestämde åt mig vilket museum jag skulle välja, men jag är fortfarande mycket nöjd med idén.

Jag begav mig i alla fall till Sjöfartsmuseet.


Jag tycker att det är helt fantastiskt att få en årsbiljett till fem superintressanta museer för 40 spänn. Bara att det finns så många museer i en stad är ju helt crazy! Och nu har jag min biljett, så nu ska jag släpa med varenda människa jag känner och träffar här i Göteborg på museer resten av året.

Först gick jag till akvariet och blev kompis med en sjöhäst. Ja, det där grådaskiga, suddiga på bilden är en sjöhäst. Ursäkta mina blixtlösa bilder tagna i mörka rum genom akvarie- och monterglas. Men eftersom jag är livrädd för att folk ska se mig hålla på och fota så är jag väldigt nöjd med mig själv över att jag ens våga ta med mig en kamera in på ett museum.

Sedan betade jag av resten av museet i lagom rask eller långsam takt (beroende på hur man vill se det). Egentligen ska det väl ta timmar att gå igenom ett helt museum av hyfsad storlek? För några år sedan skulle det nog ha gjort det för mig. Då hade jag nämligen en period när jag tvångsmässigt läste precis varenda skylt och text jag passerade, för att riktigt få valuta för pengarna (vilket är extra lustigt med tanke på att jag sällan betalade inträdet själv).

Nu har jag dock återgått mer till mitt barnbeteende. Nej, det betyder inte att jag springer omkring och väsnas, petar på saker man inte får röra och lägger mig på golvet och skriker. Det betyder att jag tittar på allt, det mesta dessutom väldigt ingående, men jag läser inte mycket mer än rubriker på skyltarna. Jag vet, hur ska man då lära sig något? Förlåååt!

Allra mest intresserar mig modeller och liknande. Som jag har nämnt är jag extremt förtjust i kartor och allt annat som ger en fin överblick. Modeller hör förstås dit. Mina föräldrar har på sätt och vis uppmuntrat detta intresse genom att under hela min uppväxt släpa med mig till diverse ställen med modelljärnvägar och tittskåp, så det handlar nog inte bara om maktbegär eller något sådant.

I alla fall, på Sjöfartsmuseet finns det många fartygsmodeller! Inte bara modeller alltså, utan dessutom modeller av båtar. Ahh! Ja, sedan fanns det förstås modeller av sjöslag, hamnar, varv, fiskemetoder, hytter ...

Ändå kom jag ut efter bara någon timme, men det var ju tack vare att jag inte försökte lära mig namnen på varenda fartygsmodell utantill.

Det enda jag riktigt kände igen från mina tidigare besök på detta museum råkade vara lekrummet. Detta skulle kunna vara ett tecken på att det var det jag ägnade störst uppmärksamhet åt senast jag var där, men var jag inte tonåring senast? Jag väljer i alla fall att tro att det beror på att de har prioriterat att göra resten av museet roligare och låtit lekrummet vara orört.

Förresten, det fanns en liten underlig utställning, kallad "Min djuriska park", med djur gjorda av grejer. Skrot och skräp, typ. När jag hörde om det lät det inte ett dugg märkvärdigt, men när jag såg krokodilen av bildäck, dinosaurieskelettet av gamla värmeelement och gummihandskarna i glasburkar med färgad vätska blev jag riktigt imponerad och road. Och för en gammal elteknolog var förstås samlingen med insekter gjorda av elektiska komponenter ("Condensator et Resistorium") en riktig höjdare.



På hemvägen kände jag förresten igen ett annat ställe jag varit på ett par gånger förr om åren.

Sedan kastade jag mig, med perfekt tajming, på första bästa spårvagn tillbaka. Två hållplatser. Det är en sådan otrolig lyx att ha ett kort att åka hur mycket som helst på helt gratis. Men förresten hade det börjat snöa igen. Och jag var hungrig för första gången på hela veckan. Tänk att det ska krävas ett museibesök för det.

lördag 22 mars 2008

Påskutflykt

Hur firar man påsk ensam i en stor och ny stad? Med en utflykt förstås!

Eftersom jag ville passa på att utnyttja mitt provåkarkort så bestämde jag mig för att göra något så spännande som att nöjesåka lite. Men inte spårvagn, utan färja. Att ta båten från Rosenlund till Klippan tar ungefär 20 minuter. Sedan hade jag kunnat ta spårvagnen tillbaka till Järntorget på halva den tiden, men varför skulle jag vilja göra det när det är så mycket roligare, bekvämare, varmare och mer turistigt att åka båt?

Jodå, en del turister hade vågat sig hit i kylan och jag satt och tjuvlyssnade på dem när de pratade sina olika språk. Fast mest njöt jag av utsikten, och tog förstås en massa bilder.

Här, till exempel, tyckte jag mig känna igen en kändis (klicka som vanligt på bilden för en något större version):


Vid Klippan hoppade jag iland och hastade iväg bort till Röda Sten. Mest intresserade mig dock Älvsborgsbron.


Jag vet inte vad det är, men det finns något hos broar som alltid har fascinerat mig. Ett tag, när jag funderade på att bli civilingenjör, var jag till och med inne på att rikta in mig på något som hade med brobyggande att göra. En vän sade då till mig att det kanske var att bygga broar mellan människor jag egentligen ville göra. Mycket fint, men det hör ju inte hit.

I närheten av bron ligger ett hotell. Jag minns att jag vid ett tidigare besök i Göteborg har bott på ett hotell intill Älvsborgsbron tillsammans med familjen. Och det finns ju inte alltför många byggnader som passar, så skulle det ha varit här alltså?

Jag minns bara just det där med bron från den gången, trots att det då var sommar och måste ha varit väldigt fint längs med kajen. I alla fall fanns det mycket intressant att titta på där nu. Men jag kan inte ens påminna mig att vi var framme vid kajkanten och tittade på vattnet. Det vore väl högst märkligt om så var fallet!

Nu gick jag däremot så nära vattnet jag kunde mest hela tiden. Där träffade jag på en ensam svan, och vi förenades för ett ögonblick i ensampåskfirarnas samförstånd, innan den på nytt körde ner huvudet i vattnet och jag skyndade vidare.

Att stå under bron var ganska intressant. Det klonkade och skramlade och lät lustigt på alla möjliga vis, och jag skulle säkert ha kunnat stå kvar där resten av eftermiddagen om det inte hade varit för den isande blåsten och att jag tänkte mig att passa båten hem efter en halvtimme.


Bron underifrån. Och därborta någonstans gissar jag att havet ligger.

Just det, jag såg ju förstås den röda stenen också, men ska jag vara ärlig så höll jag på att missa den för allt det andra som var så mycket mer spännande. Jag undrar dock lite över en sak, om den nu har funnits där i hundratals år, hur kommer det sig då att den ligger ovanpå asfalten?



Jag skymtade en massa både snygga, skojiga och sött idylliska hus, men dem hann jag inte titta så mycket närmare på den här gången. Fast här i Göteborg får jag ändå mitt lystmäte av intressanta byggnader, så det gjorde inte så mycket. Men ett litet tillägg till min kyrksamling fick jag i alla fall, i form av Sankta Birgittas kapell.

En halvtimme i blåsten var faktiskt precis lagom, fast det var så roligt och tiden bara svischade förbi, så sedan var det skönt att komma in i värmen på båten igen. Och tänk vad fort även resor kan gå när man gör dem för skojs skull. Till och med att det var biljettkontroll på båda resorna roade mig, inte minst att kontrollanten faktiskt kom ihåg mig den andra gången!

Och så njöt jag lite av utsikten igen. Titta, båtar!

Påsktomten

Skägg på.

Påskägg.

Och julen varar än?


(Usch, jag har druckit för mycket äggtoddy. Skål!)

fredag 21 mars 2008

Tji VM

Det blev visst inte av att gå på konståkning den här veckan ändå, fast jag planerat det så länge. Jag tyckte annars att det kunde vara rätt häftigt att gå på en sådan grej.

Fast ändå inte, alltså.

Men att plugga är ju ganska coolt, det också. Det ger, om inte höga poäng för presentationen, åtminstone högskolepoäng.

Långstäddag

Så har jag städat också.

På långfredagen, ja. Av alla dagar. Undrar vad min mormor skulle ha sagt om det. Jag vill gärna tro att hon inte skulle säga så mycket alls om det om hon hade levt så här på 2000-talet.

Hade jag städat igår hade jag blivit tvungen att skriva klart hemtentan idag istället, vilket jag personligen tycker skulle vara betydligt mindre vilsamt. Städning kan ju faktiskt vara ganska avkopplande, som den motion det ändå är. Samtidigt ska man ju inte ha för roligt på långfredagen, så då är det väl i det närmaste perfekt att passa på att städa!

Helgväder

Påsken kommer alldeles på tok för tidigt i år, typ en månad eller så. Och just då, när jag tillbringat två månader av vintern här i Göteborg och vant mig vid att ha vår mest hela tiden, kom så alltså vintern.

Dålig tajming, påsken!

Men vi kanske kan säga att det är aprilväder så är vi ändå en månad före almanackan? Kan vi komma överens om femton grader och strålande sol nästa vecka då?

Jul i Falun 2007 - med bara lite vårlik frost som dekoration.



Påsk i Göteborg 2008 - med yrande vit julsnö.

torsdag 20 mars 2008

Torsdag, 20 mars

Skärtorsdag och vårdagjämning, och det har fortfarande inte snöat något idag. Men nu börjar det mulna på ändå.

Glad påsk!

onsdag 19 mars 2008

Det sällsynta flytet

Först går man och drar på det ett tag. Tittar lite snabbt på pappret och stoppar in det i blocket igen. Ska bara ...

Sedan sätter man sig en dag och tänker att nu sjutton ska jag ta tag i det här så att det inte blir så stressigt. Man slår på datorn och - nämen titta, ett mejl, vad skoj! Och så driver man iväg på surfvågorna tills det är dags för nästa punkt på dagordningen.

Men ibland händer det att man bara råkar komma igång, lite sådär helt spontant. Och ibland händer det att man dessutom kommer in i något slags flyt nästan omedelbart. Tid och rum försvinner. Världens problem och ens egna likaså. Man bara skriver och skriver och skriver, slår i böcker, kollar upp anteckningar, bockar av på litteraturlistan, skriver och skriver ännu mer.

När man då inser att man verkligen borde äta något är det så svårt att slita sig från arbetet. För tänk om man aldrig kommer igång igen? Samtidigt ska man ju ta paus just när det går som bäst, i alla fall enligt en del som påstår sig veta sådant, och lite energi är nog inte fel ändå. Men det känns onekligen som om det är en stor risk man tar när man lämnar bordet och går ut i köket.

Kommer jag bara igång igen efter maten finns väl ingenting som kan hindra mig från att bli klar med hemtentan före påsk. Och vilken ovanlig känsla för övrigt, att vara nästan lättad redan innan man har lämnat den ifrån sig!

Sedan är det hög tid att börja plugga inför salstenta. Det har man ju också gått och skjutit lite på, eftersom man ju hade en hemtenta att skriva ...

måndag 17 mars 2008

Så kom vintern

Oj. Snö. Kan det alltså vara det i Göteborg också?

söndag 16 mars 2008

Nära naturupplevelse

Idag har jag för första gången på två månader sett en samling träd som i alla fall nästan påminde om skog. Och så fick jag stå på en brygga och se ut över lugnt vatten som speglade den blå himlen, medan vårsolen värmde så mycket att jag fick lust att hoppa i.

Att det sedan är smockfullt med folk var man än är får man väl helt enkelt ta och vänja sig vid när man bor i en sådan här tätbefolkad del av världen. Lugnet och stillheten får jag väl hitta inomhus tills jag någon gång lyckas ta mig ut på landet.

Men träd och vatten (som inte är hav) räcker ändå hyfsat långt. Mmm, natur!

lördag 15 mars 2008

Inte enklare än nödvändigt

Jag använder fortfarande den stereo jag köpte till mig själv i 16-årspresent. Då var mina enda egentliga krav att den skulle ha dubbelkassettdäck (för möjligheten att kopiera kassettband) och cd-växlare. Att ha cd-växlare är fortfarande väldigt praktiskt, exempelvis när julklappsskivorna är exakt så många som får plats i spelaren och man därmed slipper bestämma sig för vilken man ska lyssna in sig på först.

Som tur är har apparaten fjärrkontroll också, så att jag kan välja musik även i halvvaket tillstånd utan att behöva anstränga mig så mycket. Men på senare år har jag inte lyssnat så mycket på skivor på den här stereon, så nu har jag på nytt blivit tvungen att memorera knapparna på fjärrkontrollen, för att kunna använda den i nattens mörker och morgonens skumrask.

Och då upptäckte jag något som jag underligt nog aldrig har lagt märke till tidigare. Det är ju helt ologiskt. Är det inte? Ser ni? Brukar det vara så här?

Skivspelarknapparna på själva stereon.

Skivspelarknapparna på fjärrkontrollen.

fredag 14 mars 2008

En påse morötter

Framför mig i kassan stod en kvinna med enbart en påse morötter på bandet.

(En sådan kassakö är aldrig så lovande som den verkar, vilket jag borde ha lärt mig vid det här laget, men det är en annan historia.)

Hon viftade med sitt kvitto mot tjejen i kassan och hävdade att hon en annan dag minsann fått betala för en påse morötter för mycket. Så nu skulle hon "göra rätt för sig" (hennes egna ord) och komma och köpa en påse till. Fast utan att betala då.

Det blev förstås en massa strul och krångel, men det hör egentligen inte (heller) hit. Det jag ville komma till var att jag föreställer mig att sådant här är något man rätt ofta utsätts för när man sitter i kassan.

Nu verkar det väl visserligen vara en lite väl stor ansträngning för att lura till sig en påse morötter, så just den här kvinnan var säkert ärlig. Men det borde gå att sätta sådant här i system. Med ett antal kassörer i ett antal butiker blir det på ett år en ansenlig hög morötter. Eller "sparade" pengar då.

Men vad ska man egentligen göra? Ingen kan ju bevisa någonting. Så givetvis får kunden rätt. Eller?

torsdag 13 mars 2008

Liten reklampost

Det är superbra att bo i Haga om man känner för att bara springa ner och köpa en present lite snabbt. Här finns dessutom en gullig leksaksaffär med nästan bara fina saker.

I fortsättningen kommer alla jag känner att få dockskåpsmöbler, plastdjur, mjuka bilar och färgglad heminredning härifrån.

Annars är väl att jag gillar namnet på butiken skäl nog att handla där.

onsdag 12 mars 2008

Bokrea episod 4

Regn och elände och världens segaste startsträcka för ett hemtentaskrivande. Man vill bara hem så fort som möjligt. Så åker man förbi ett skyltfönster som skriker ut "alla reaböcker 25 kronor styck" och måste förstås gå in.

Och jag ansträngde mig idag verkligen för att inte gräma mig över hur många fler böcker jag kunde ha fått för samma totalsumma om jag orkat vänta till nu. Lite är det väl ändå värt att få vara med första dagen och trängas bland de höga, underbara bokbergen?

Sedan ansträngde jag mig ytterligare för att inte handla så mycket. Men den enda bok som fick följa med mig hem ger större lycka än en hel kasse blandade storsäljare. Jag hittade nämligen ytterligare en Joanne Harris-bok som jag inte hade!

Min Harris-samling har nu på kort tid fördubblats, och Harris har på kuppen gått om till exempel P O Enquist i mitt lilla bibliotek (inte bara det pyttelilla jag har här i Götebog, utan jag räknar då även med lådorna i Falun).

Agatha Christie har dock fortfarande en ohotad ledning i det avseendet. Den som vill passera henne i antal titlar i min hylla måste i nuläget skriva minst ett fyrtiotal böcker, och dessutom förstås erbjuda något speciellt som motiverar till ett sådant samlande. Men jag skulle definitivt inte ha något emot fyrtio lika bra Joanne Harris-romaner till.

Verklighetsflykt! Ah!

måndag 10 mars 2008

Evig student?

På tal om kurser förresten ...

Jag fick utbildningskatalogen för nästa läsår i mina händer, och plötsligt finns det så mycket jag på allvar vill läsa. Inte bara saker jag skulle ha kunnat tänka mig om jag inte redan hade pluggat så mycket, inte bara yrken jag aldrig tänkt på förut som hade kunnat passa mig, utan kurser och utbildningar jag verkligen skulle vilja gå.

Så jag lär väl bli bortåt 40 innan jag har pluggat klart. Det känns ju rätt underligt om man betänker hur trött jag för bara några månader sedan blev av enbart tanken på att läsa en endaste liten kurs till.

Nu måste jag bara hitta något sätt att finansiera det hela. Sedan ska ni få se på kvadrupelexamen! Eller så.

Jaja, ju fler språk man redan kan osv ...

Jag har träffat ett språkgeni. Ja, jag har säkert träffat ett antal under årens lopp, men jag menar nu. Han måste vara övernaturlig på något sätt. Utomjording kanske. Det skulle i så fall förklara varför han också har valt att vara så obeskrivligt snygg.

Officiellt är han i alla fall från ett annat europeiskt land. Han har bara bott i Sverige lika länge som jag har bott i Göteborg. Visserligen har han pluggat svenska tidigare, men att han pratar så fantastiskt bra svenska som han gör är onekligen ofattbart.

En sådan kille måste man ju bara bli kompis med! Fast jag har ingen aning om hur man gör när man "nätverkar" eller vad det heter när man knyter kontakter som vuxen.

Idag har jag i och för sig pratat språk med honom. Jag antar att det kan vara en bra taktik för att fånga ett språkgenis intresse. Och fatta, han kunde höra att jag inte var från Göteborg! Hur bra språköra har man inte om man efter två månader i Sverige kan höra skillnad på svenska dialekter (som dessutom knappt existerar i många fall, i mitt till exempel)?

Han är ju som Hoshi i Star trek: Enterprise, fast verklig.

Ojojoj ...

Och snart är kursen slut!

Hjälp!

lördag 8 mars 2008

Uppföljning med bevis

Självklart måste ni få bildbevis för att tro mig. Så varsågoda!


Det är antagligen inte någon språkprofessor som satt upp skylten, men det spelar ingen roll. Jag får hicka när jag ser den ändå. Och nu kommer jag att se den väldigt tydligt varenda gång jag går förbi där.

fredag 7 mars 2008

Konstigheter

Här händer konstiga saker. Till exempel hade glaskupan till badrumslampan spräckt sig och ramlat ner under natten. Jag hade visserligen sett att den var en aning sprucken tidigare, så jätteförvånad blev jag inte. Men att bara ge upp så där? Jag var ändå rätt glad att den inte bestämde sig för att hoppa ner i handfatet medan jag befann mig i badrummet.

Antingen var det detta underliga, eller så berodde det snarare på stress och vårdepp, men sedan glömde jag i alla fall också att tvätta håret! Det tror jag aldrig har hänt mig förr när jag har bestämt mig för att göra det. Att råka tvätta det fast det inte behövs är en helt annan sak ...

Men idag skulle jag ju till och med på ett första möte om ett jobb, visserligen litet men ändå ett jobb, och då ville jag faktiskt inte gå och se ut som en lortfia. Jag ville i och för sig inte duscha en andra gång samma förmiddag heller, så det fick bli en kompromiss, nämligen att tvätta håret stående i duschen med huvudet uppochner och samtidigt försöka att inte blöta ner mer än nödvändigt.

Jag försökte mig på detta halsbrytande trick senast för några år sedan, men då hade jag ett badkar att luta mig över, vilket underlättar. Dessutom är det klart enklare om man inte har så väldigt långt hår. Jag vet inte precis hur mycket renare mitt hår blev av "tvätten", men värre än innan blev det i alla fall inte, trots att det mest var schampot i nacken jag kom åt att skölja bort.

Hur är det egentligen meningen att man ska lyckas få vattnet att nå håret närmast pannan när man står framåtlutad med sin långa, tjocka kalufs? För det här är väl ändå en någorlunda vanlig hårtvättningsmetod? Eller är den bara tänkt för kort hår, kanske till och med bara för kort barnhår? Nån som vet?

Förresten blir det väldigt tovigt när man tvättar håret åt ett håll ("uppåt" sett ur normal synvinkel) och sedan försöker kamma ut det nedåt när man vänt sig tillbaka. Bara så att ni vet. Men nu kom jag ifrån ämnet, för just det är ju faktiskt inte särskilt konstigt.

tisdag 4 mars 2008

Hokus krokus filijokus

Idag har det snöat lite. Och det var till och med så svalt i luften att de små mystiska vita kornen låg kvar på marken en stund.



Fast annars är det rätt mycket vår.








måndag 3 mars 2008

Plötsligt undrar man vad ens studier är värda

På dörren till institutionen för svenska språket på Göteborgs universitet står "Expeditions tid".

När jag idag upptäckte det blev jag så upprörd att jag gjorde två oväntade saker:
  1. Jag backade två steg, stannade och kommenterade skylten högt för de andra förbipasserande (som förstås tittade oförstående på mig).
  2. Jag glömde att jag ju faktiskt hade kunnat ta en bild med mobilkameran.
Gruff, gruff.