lördag 31 januari 2009

Utsiktstoppen: Botaniska/Änggårdsbergen

Jag räknar det här som två platser i en, eftersom de ligger på i princip samma ställe men ändå skiljer sig åt på flera avgörande punkter. Därför sätter jag två betyg på varje punkt, först Botaniska, sedan Änggårdsbergen. Kanske jämnar det ut sig i slutändan? Det ska bli spännande att se.

Personliga erfarenheter av platsen: [3/4]
Det tog flera besök i Botaniska trädgården innan jag började utforska dess utsiktsplatser, och fast jag sedan var där ett antal gånger under sommaren har jag inte skapat mig någon personlig relation till någon av dessa platser. De är helt okej att klättra upp och spana ut från lite så där i förbigående, och ibland är det väl kanske också allt man behöver.

Jag fick däremot en mer omedelbar kontakt med Änggårdsbergen, när jag väl lyckades pallra mig iväg dit en vacker sensommardag. Det hann bli ytterligare något besök där innan sommarutflyktssäsongen var över, och jag hittade snabbt favoritställen.

Tillgänglighet: [4/3]
Har man väl kommit till Botaniska är det ofta ingen extra ansträngning att ta sig upp till någon av utsiktsplatserna. Speciellt klipporna ovanför Klippträdgården är välkända och välbesökta, och även om det kräver i alla fall lite av en fysiskt sett så är det tämligen enkelt att ta sig upp. Också till andra toppar är det skyltat och lätt att hitta, även om det kan ge lite längre promenader.

Från mitt håll (vilket ju är det som räknas här) är det lite längre till Änggårdsbergen, men egentligen inte så mycket att det påverkar beslutet i ett eventuellt val mellan de olika utsiktsplatserna i området. Då väger andra faktorer tyngre. Och för en promenad- och klättervillig person som jag själv är det inte så fasligt otillgängligt, bara snårigt och bitvis lite lurigt att ta sig fram genom ljungen.

Utsiktskvalitet: [5/4]
Eftersom det finns flera olika utsiktsplatser att välja mellan i Botaniska får man förstås också lite olika vyer från olika ställen. Det kan ju ses som en tillgång. Dessutom ser man långt, utåt havet till exempel.

Utsikten från Änggårdsbergen är inte helt olik de man kan hitta från topparna inne i Botaniska, men här har man hamnat lite längre från stan, och själv kan jag tycka att det gör utsikten en aning mindre storslagen i just det här fallet. Dock är det riktigt skojigt att spana över till någon av de andra utsiktsplatserna där det också står folk.

Trängsel: [2/5]
På de folktätaste klipporna i Botaniska snubblar man över människor överallt och det kan vara svårt att alls ta sig fram till de bästa ställena. På andra, mindre kända utsiktsplatser är det oftast lugnare, men även här kan man råka springa in i varandra på de trånga stigarna inne i snåren. Sedan beror det förstås lite på tidpunkten också, men för enkelhetens skull utgår jag från sådana tillfällen när man gärna vill ut och klättra i berg, som lediga dagar med bra väder.

Bara en liten extra promenad bort i Änggårdsbergen är det klart lugnare även under soliga sommardagar, och till och med en nykomling kan snabbt hitta sig en egen klippa lämplig för både utsiktande och picknick. Visst kan man se folk även här, men att klaga över trängsel vore fel.

Picknickmöjligheter: [2/4]
Det är klart att folk har picknick och sitter eller ligger och solar och gottar sig åtminstone på de häftiga klipporna, medan det på andra ställen knappt finns mer än plats för ett par fötter på ett utsiktsställe. Själv skulle jag inte välja någon av de här platserna för en picknick, främst beroende på låg mysfaktor och mycket spring.

Skillnaden mot Änggårdsbergens picknickvänlighet blir extra tydlig då det ju är så nära mellan platserna. Själv väljer jag absolut hellre en helt egen klippa lite längre bort för att njuta av matsäck, utsikt och en god bok. Det enda som gör att jag inte sätter full poäng här är att man kanske ibland kan ha lite svårt att hitta något ställe att sitta riktigt bekvämt på.

Totalpoäng: [16/20]
Ganska genomsnittliga poäng för ett par utsiktsplatser jag nog skulle kunna kalla "lagom". Hyfsat lättillgängliga, med en känsla av närhet till både natur och stad. Inget extraordinärt men ändå trevliga ställen att besöka ibland. Att Änggårdsbergen fick bättre betyg än Botaniska, trots en aning sämre utsikt, var nog inte helt oväntat med tanke på att jag gillar att slippa trängas när jag står på klippkanter och bergstoppar.

Utsikt från Änggårdsbergen mot andra berg, lite stad och sådant.

Där borta står folk i Botaniska och tittar på utsikten.

Slappo

Jodå, jag är kvar. Inte håller jag på att jobba ihjäl mig heller. Än. Jag sover och mejlar mest. Men bara för att i alla fall någonting ska hända här ska jag gå igenom utkasten och andrasorteringen så länge.

onsdag 28 januari 2009

Island i Göteborg

Å ena sidan är islänningarna inte många. Det finns till exempel fler göteborgare än islänningar i hela världen. Och de känner förstås varandra allihop. Jodå. Så läser man en isländsk blogg är det givetvis bara en tidsfråga innan det uppdagas att man genom att känna någon annan islänning redan har kopplingar till blogginnehavaren!

Å andra sidan är de tillräckligt många för att finnas överallt. Speciellt i Göteborg. (Fast innan jag flyttade hit hade jag nog aldrig träffat någon alls faktiskt. Det här är liksom rätt sida av landet om man vill hitta islänningar i Sverige.) Så när man stämmer möte med några av dem, träffas på en offentlig plats och börjar hälsa på isländska ska man inte bli ett dugg förvånad när killen vid bordet intill reser sig och kommer fram för att hälsa han också. Eftersom även han är islänning.

Jag skäms dock över att vara svensk när jag får höra hur de här fina människorna blir behandlade i Sverige. Folk på banker, affärer och andra företag diskriminerar dem, vill inte lyssna, vill inte hjälpa till, säger i princip till dem att deras id-handlingar och bankkort inte är "riktiga" kort. Menar bankpersonalen kanske att de skulle resonera annorlunda om det hade funnits en EU-symbol på körkortet eller om kunderna hade varit från exempelvis Norge? Och vad är skillnaden egentligen? Litar vi inte på ett broderfolk? Det må så vara att de har finanskris och ingen regering för ett tag, men de är ändå våra grannar! Och desto större anledning att hjälpa till och vara hyggliga förresten!

Själv är jag i alla fall tacksam över att de ändå väljer att komma hit. Jag känner mig väldigt lyckligt lottad som får sitta och höra fyra islänningar prata isländska i ett par timmar. Visst, de tycker att också jag ska sätta igång och snacka lite mer snart, men jag insåg just att jag knappt har fått möjlighet att lyssna till isländskt vardagsspråk "live" förut, och att få höra ett språk man håller på att lära sig gör faktiskt ganska stor nytta. För ögonblicket känns det som om mina öron har blivit tvättade från all världens oljud och varsamt inbäddade i blåvitröd bomull.

tisdag 27 januari 2009

Ännu ett litet bananinlägg

Översättarhelena och alla andra som eventuellt kan uthärda att läsa sådana här små nyheter: Jippi, idag fick jag köpa kravbananer utan plastpåse!

måndag 26 januari 2009

... och lite filmfestival för alla

Ikväll klockan 22:55 på Svt1 visas förresten det vinnande bidraget i kortfilmstävlingen Startsladden vid Göteborgs filmfestival 2009. Så kan ni andra få vara med på lite festival också. Fast då kanske ni inte är vakna? Alla är ju inte nattugglande studenter som jag. Och själv lyckas jag oftast glömma att se på tv. Men se där, då har vi Svt Play!

Uppdatering direkt:
Nu har jag sett den. Gissa vad jag tyckte! Men alltså, den har ju vunnit pris, så den ska vara bra. Det här säger ingenting om mig.

Lite mer filmfestival

Fast jag inte direkt brann av längtan efter att ge mig ut bara för att se på film ensam mitt på dagen så tog jag mitt förnuft tillfånga och tillfället i akt och traskade bort till Handels och såg den irländska filmen Kisses (irländsk-svenska om man ska vara noga, men det svenska bestod nog mest av Trollhättan). Det beslutet är jag nöjd med.

Filmen var både tragisk, gripande och vacker och naturligtvis tyckte jag att den var bra. Jag säger naturligtvis, för det tycks mig som om jag gillar allting som kommer i min väg. Är det verkligen så? Är jag en helt okritisk människa som sväljer vad som helst? Ser jag så lite film numera att jag inte kan göra vettiga bedömningar ens av vad jag själv tycker om längre? Äsch, visst händer det att jag väljer att undersöka filmer, böcker, människor och annat som sedan visar sig inte passa mig särskilt bra. Jag gillar faktiskt inte allt ändå! I själva verket handlar det nog mer om att jag är ganska noga när jag väljer, varför jag oftare träffar rätt än fel. Jo, så tror jag att det kan vara.

Hur som helst, det var en god filmupplevelse, och när jag kom ut från visningen med en sådan där lite skönt melankolisk känsla i kroppen passade det helt perfekt att ta en ensam promenad på halvtomma stadsgator i den grå och lite ruggiga skymningen. Det finns olika sätt att fira filmfestival med behållning.

Saker jag aldrig köper

Under mina nu ganska många år som student har jag fyllt otaliga kollegieblock med anteckningar, men nästan inte köpt en enda penna. Jag har haft samma blyertsstiftpenna sedan 1996 och köpte då också på mig så mycket billiga stift att det fortfarande finns kvar av dem. Bläckpennor har diverse företag och andra utställare på arbetsmarknadsdagar hållit mig med.

Men på sistone har jag börjat inse att den fina stiftpennan jag alltid skriver med i skolan nog har gjort sitt. I samma veva upptäckte jag att bläckpennorna började ta slut hemma. De håller inte länge innan de blir dåliga, bläcket har redan hunnit torka i vissa som legat på lager, andra får tekniska problem efter ett tag och så vidare. Och visst, reklampennor är sällan jättebra ändå, men jag tycker absolut att de duger för mig, och framför allt brukar det alltid finnas ett förråd av dem i någon låda i min bostad, vilket är deras stora fördel.

Jag är nämligen inte typen som köper en enda dyr bläckpenna som jag sedan bär med mig genom livet. Jag måste ha pennor överallt: i alla väskor, på skrivbordet, bredvid sängen, i hurtsar och jackfickor. För trots att jag skriver det mesta på datorn producerar jag också ofantliga mängder små lappar och handskrivna anteckningar av olika slag.

Det har alltså blivit något av en pennkris här. Så de senaste dagarna har jag spanat på pennor när jag har hamnat i affärer där sådana säljs. Men jag har inte vetat vad jag vill ha, för jag har nästan aldrig köpt en penna förut. Roliga färgpennor förstås, till roliga pyssliga saker, men inte pennor för vanligt vardagligt klotter och komihåg. För att hjälpligt stilla behovet köpte jag lite halvspontant ett par matchande pennor, en stiftpenna och en bläckpenna. Fast eftersom jag inte visste något om hur man gör blev det förstås varken riktigt bra eller ens någorlunda prisvärda pennor, och situationen är i stort sett oförändrad.

Pennor är förresten inte det enda som jag använder men aldrig köper själv. Vanliga strumpor är en annan sådan sak. De dyker lite magiskt upp av sig själva, oftast till jul. Sådant som bokmärken och värmeljusstakar skulle man förstås kunna leva utan, eller tillverka själv om det behövdes, men det är också saker som jag har hur många som helst av utan att ha köpt några alls. Och fram till den här trista (men fungerande) nätverkskabeln som jag var tvungen att införskaffa i fredags har jag nog aldrig köpt några datortillbehör själv heller. Men det var i alla fall klart mindre jobbigt än att skaffa sig en ny penna, det måste jag säga.

söndag 25 januari 2009

Några ord här, några där

Bara för att det visst just idag verkar vara stora saker på gång där så ska jag väl passa på att tala om att också jag finns på Bloggy.

Om mikrobloggande får ni läsa någon annanstans, ni som undrar, och mina funderingar kring det slipper ni också läsa här. Men det är klart att jag var tvungen att i alla fall testa. Och se till så att jag fick vara Flinn även på Bloggy. Nu ska jag bara undersöka om jag kan passa in det här mikrobloggandet i min övriga dagliga rutin.

Ägnar vintern en tanke till

Man ska inte ta mitt årstidsprat på något större allvar egentligen. Jag gillar faktiskt alla årstider. Men klimatförändringar och flytt till ännu varmare klimat har gjort att jag ändå det senaste årtiondet halvt tvångsmässigt har jämfört allt med vad jag minns som kalla, snörika, oändliga dalavintrar i min barndom. Visserligen utspelades detta under ett annat århundrade, men det är ju ändå inte så avlägset som det låter, och minnena av grottor i snödrivor och oro för kaniner ute i trädgården under mångminusgradiga nätter är tydliga och klara.

Det finns nog bara två slags vinterväder som gör skäl för sitt namn. Det första är kanske inte något man direkt önskar sig, för det ställer mest till problem och arbete, men det krävs för att man ska få det andra sedan. Jag tänker på det där ymniga snöandet, som bara håller på och håller på och gör att man tror att det aldrig kommer att kunna töa bort igen. Så känner de det antagligen hemma i Falun nu, och jag fick mamma att dela med sig av ett par bilder för att jag skulle bli påmind om hur det helt naturligt är så här års på många ställen.

Mörkt och snötyngda grenar. Foto: Mamma.

Hela drivor med gul snö att hugga in på. Foto: Mamma.

Den andra sortens vinterväder är sådant jag gärna inbillar mig att det ska vara i januari och februari. Soligt och kallt. Tjock, ren, fluffig snö på både mark och granar och blåvita dagar med kyla som nyper torrt och vasst i kinderna.

Eller åtminstone ordentligt tät frost.

Och nu när jag har låtit mig påminnas om januariväder och äkta inlandsvinter ett tag kan jag återgå till slö glömska och att njuta av vanligt grått fuktväder igen. Eller vill ni ha en tröstbild först?

Ni känner igen trädet, va?

lördag 24 januari 2009

Tar ut både det ena och det andra i förskott

Här börjar jag annars så smått glömma bort allt sådant där som har med vinter att göra igen. Då och då är det lite vitt på taken när jag går upp på morgonen, men hittills har jag klarat mig bra utan vinterskor.

Och trots att jag fortfarande inte direkt har upplevt att det har blivit något ljusare på dagarna börjar jag på allvar tänka på våren. Till och med en sådan grå och plaskig dag som det var idag. Jag tog en helt frivillig regnpromenad, och det var faktiskt riktigt skönt. Inte kallt och ruggigt alls. Jag tycker att det var nyss jag började sörja förlusten av soliga sommarutflyktsdagar gjorda för klänningar och sandaler, men nu är det snart dags för krokus och gröna gräsmattor igen. Sjöfåglarna vet redan om det och jag tror att även småfåglarna börjar snacka om det i buskagen.

Dock, det är bara elva månader kvar till julafton!

Missad snöskådarchans

Samtidigt missade jag tydligen en av vinterns finaste sportdagar på tv, med en massa spännande vinteridrott och svenska framgångar. Så lite som jag ser på tv tycker jag nästan att det är motiverat att gräma sig lite över det. Lite bara, ungefär så länge som det tar att skriva det här. Så, då var det klart!

Bocka av eller avnjuta - en fråga om inställning

Filmfestivalen har börjat. Där har man ju ett tillfälle att komma ut och roa sig, fast det är kanske inte mycket att blogga om ändå i och för sig.

Efter att jag varit så snabb med att skaffa mig (och några till) program för (oj!) över två veckor sedan hade jag ännu inte ens börjat bläddra i det när Göteborgskusinen ringde häromdagen. Då hade jag ändå varit rätt ledig i flera dagar. (Det är det där eviga mejlandet och planerandet som är orsaken, jag har inte gjort mycket annat än administrerat den senaste veckan.) Så det var ju tur att hon tog tag i saken.

Idag var vi och tittade på lite kortfilmer. Som väntat var de flesta riktigt bra, och att dessutom många av regissörerna var med på visningen och sa några ord om sina respektive filmer gjorde det hela ännu mer speciellt och festivaligt. Och jag fick se Hagabion. Det var också trevligt. Hittills har mina små filmfestivaläventyr tagit mig till nya lokaler för varje filmtillfälle, och det kanske kan vara något att satsa på att fortsätta beta av biograferna i mitt närområde?

När man väl har köpt sig ett festivalpass kan man väl inte bara gå på en enda film, slog det mig, för då blir det lika dyrt som att gå på vanlig bio. Och det brukar jag inte göra, bland annat av just den anledningen att jag inte tycker att det är värt sitt pris.

Dessutom bor jag ju, som jag har nämnt några gånger förr, mitt i smeten och har biografer åt alla håll omkring mig. Frågan är om jag är i tillräckligt bra göra-saker-på-egen-hand-form för att i så fall se till att verkligen gå på några fler filmer, oavsett vad alla andra gör. Jag märker i alla fall en stor skillnad mot förra året som nykomling i stan, då det första jag gjorde då var att noga läsa igenom programmet och boka biljetter till de mest intressanta filmerna. Nu är jag redan så gammal i gården att det inte riktigt spelar någon roll om, när och i så fall på vad jag går.

Men jag upptäckte nu också att de tydligen har lägre pris för bland andra studenter på filmer på dagtid på vardagar, och då måste man ändå köpa biljetten i kassan. Eftersom alla andra dessutom är upptagna den tiden på dagen måste jag gå ensam, så plötsligt verkar ju allting ha löst sig. Då är det bara att hålla ögonen öppna för lediga stunder att kombinera med intressanta filmer!

fredag 23 januari 2009

Låter mig imponeras en vända till

Göteborg är fortfarande häftigt och stort och spännande och imponerande, jodå. Speciellt när man först har varit borta och vant sig vid andra sorters platser under ett par veckor, och sedan har isolerat sig med plugg och dylikt i ytterligare ett par veckor. Att det har varit mörkt och grått väder har väl också bidragit till att jag inte har varit ute och sett mycket mer än det som finns efter vägen mellan mataffären och hemmet och hemmet och Humanisten.

Häromdagen när jag kom ut på gatan och plötsligt befann mig i trängsel blev jag för ett ögonblick nästan överraskad. Då insåg jag att jag inte hade varit ute i den här stan så mycket på sistone. Och hänt en massa har det också gjort medan jag var borta ett par veckor. Fast det var helg mest hela tiden! Så skulle det definitivt inte ha varit om jag varit borta från något av mina mindre ställen. Jag menar då hänt som i blivit omasfalterat och ombyggt och flyttat på och sådant. Relativt stora förändringar.

Visst är det också fortfarande rätt overkligt att ha något så märkvärdigt som en internationell filmfestival alldeles inpå sig. Jag kilade bort till Draken en sväng för att hämta ut biljetter på eftermiddagen, trängdes med lite lagom mycket folk samtidigt som det drog ihop sig till invigning och kände att en festlig förväntan låg i luften. För andra gången på några månader höll jag dessutom på att bokstavligen krocka med Leif Pagrotsky.

Och efter att jag gått till Clas Ohlson (jag menar, till skillnad från som förr blivit tvungen att åka bil minst några mil, antingen ut i skogen eller till närmaste större stad) passerade jag på hemvägen både opera och kasino, och medan jag gick där på kajen kom den gamla overklighetskänslan över mig igen. Tänk att jag får gå här, i alla de här berömda och fantastiska miljöerna, varje dag, även på gråa vardagar mitt i vintern!

Så nej, jag har tack och lov inte blivit immun mot det än.

onsdag 21 januari 2009

Jag har en plan! Äntligen!

Pusselbitarna börjar slutligen falla på plats. Ja, det tusenbitarspussel jag lade för ett par dagar sedan tog två kvällar, men det här vårterminspusslet har varit oerhört mycket mer krävande på alla sätt.

Att pussla gillar jag ju.

Det blir heltidsstudier ändå, det blir i stort sett enligt den plan jag har haft, och vid det här laget har jag också snart presenterat denna plan i sin helhet här i bloggen, om än i väldigt små bitar åt gången. Det finns dock detaljer kvar att avslöja, åtminstone för somliga, så jag kommer att återkomma i frågan.

Det slog mig förresten att jag inte har haft någon heltidssysselsättning (på papperet) sedan 2004! De senaste två terminerna har jag bara studerat på trekvartsfart (på papperet, och i praktiken väl inte ens det). Så det blir ett lite läskigt steg men absolut i rätt riktning, och jag känner att det just nu också är en precis lagom stor utmaning för min personliga utveckling.

Fast det ska inte få ta kål på min blogg. Det måste väl ändå bli tillfällen till att göra saker som faktiskt är något att skriva om också. Snart hoppas jag.

Onsdag eftermiddag

Lite efterlängtad information, en gnutta solsken och därpå en ledig eftermiddag och kväll med en tjock bok. Mycket mer kan man knappast begära en sådan här dag. Möjligen då en trådlös nätuppkoppling som fungerar som den ska, men nu har jag ju krånglat fram en uppkoppling överhuvudtaget så då får jag väl vara skapligt nöjd ändå.

tisdag 20 januari 2009

Följa de hemliga instruktionerna

Allt viktigt jag har kvar att göra idag kräver på ett eller annat sätt nätuppkoppling, men precis nu började mitt kinkiga nätverkskort (säger vi, jag vet inte om det är olika fel olika dagar, men strunt samma) få blodsockerfall eller något, så för säkerhets skull gör jag något mindre viktigt så länge. Det här alltså.

Jag fick ett skumt brev idag. Ja, ett brev. Med posten. Just det händer väl i och för sig ändå ibland, så jag ska inte haka upp mig på det (även om det i det här fallet kunde ha varit motiverat med ett mejl kunde jag tycka, men jaja).

Det gällde 2. Det är en kurs som jag har sökt och blivit antagen till på helt normalt sätt, men som jag därefter har kommit att undra över om den verkligen existerar. Jag fick ingen information om den inför terminen, som jag fick om exempelvis isländskan och alltid har fått om alla andra kurser jag någonsin har sökt, kommit in på, tackat ja till och så vidare. Och någon kurshemsida fanns inte. När jag sökte på kursens namn på universitetets webbplats fick jag inte en enda träff.

Jag skrev förstås till institutionen och ställde den mycket relevanta frågan om kursen alls ges. Svaret kom snabbt, men gjorde mig nästan mer förvirrad. Jag skulle få mer information av studierektorn den här veckan. Jaha, så vad? Hade de just upptäckt kursen och inte hunnit bestämma sig för om de skulle hålla den eller ställa in den (om man nu kan ställa in något som man inte har planerat)? Men jag lät bli att fråga mer just då. Om det definitivt inte fanns någon kurs skulle de väl bara kunna tala om det?

Ja, så kom det alltså ett brev idag. Med handskriven adress, personligen undertecknat av den omnämnda studierektorn. Jag är nu kallad på någon typ av "träff" i morgon, där studierektor och studievägledare ska närvara. Okej? Jag antar att de inte behövde göra allt detta om de inte tänkte erbjuda mig någon undervisning alls, men varför känns det lite som om en läkare ringer och ber mig komma dit personligen, för att man ju inte kan lämna dödsdomen på telefon? Jag antar att det är för att det inte liknar någonting jag har varit med om under min långa studietid på två universitet.

Varför så hemlighetsfulla? Är kursen i sig hemlig på något vis? Kommer jag att få kunskaper som gör att folk kommer att förfölja och skada mig? Eller är det bara en så eftertraktad utbildning att bara de allra bästa och mest förtjänta studenterna tillåts komma i närheten av den? Ja, vi säger väl så. Annars kommer jag att vara dundernervös i morgon.

Men nu vill jag ju veta. Det är smått absurt att terminen har börjat och jag varken kan söka studiemedel eller betala kåravgift eller planera saker för att jag inte vet i vilken omfattning jag kommer att studera den här våren. Fast snart så. Förhoppningsvis.

Hör ni inte av mig i morgon sitter jag antagligen inlåst nere i någon av de hemliga våningarna på universitetets centralbibliotek.

måndag 19 januari 2009

Från oklarhet till klarhet

Ville vi förstöra stämningen här skulle vi kunna börja med att diskutera om jag trots allt är en liten pessimistisk fjant eller om jag faktiskt fick min deus ex machina. Eller om det var något däremellan som hände, kanske det gamla vanliga "allt ordnar sig"?

Riktigt klart är nu inte precis allt, så jag går inte här och hojtar hejsan redan innan jag har påbörjat ansatsen för att hoppa över bäcken, men idag har varit en dag så full av glada nyheter och positiva öppningar att jag spricker av återhållen energi om jag inte får knattra ur mig lite av den här i bloggen.

Till att börja med kan jag tala om att det gick bra på torsdagens tenta. Väldigt bra. Så nu kan jag fortsätta läsa isländska (och bli ännu lite drygare om det). Därmed har frågetecken 1 rätat ut sig.

Även 3 går mot något stort, känner jag på mig, men jag får vänta lite med ytterligare uttalanden där.

Tack för hållna tummar. Roar det er att fortsätta hålla dem gör det inte mig något. Det fungerar visst alldeles utmärkt.

lördag 17 januari 2009

Isländska MF del 2 (uppdaterad)

Härligt! Den här veckan har RÚV lagt ut texterna till melodifestivalslåtarna (som alla är på isländska idag!) också. Det kan nog inte bli mer perfekt för mig.

Dessutom förundras jag över att förra veckans låtar fortfarande går att lyssna på, även de som gick vidare. Är islänningarna inte lika petiga som vi är här med rättvisan beträffande hur många gånger publiken får höra de olika låtarna? Vad avslappnat och skönt det verkar. Och inte tycks detta göra att de väljer sämre ESC-bidrag än vi heller, så någon större skada kan det väl inte göra.

Undrar om jag till och med ska lyckas se lite webb-tv nu?


Uppdatering halvvägs in i programmet:
Åh, vad bra det funkar! Det var mycket enklare än det var att se den svenska melodifestivalen på nätet förra året. En ännu större överraskning är dock att jag faktiskt hör och förstår en hel del av vad programledarna och kompositörerna säger (ja, de pratar i det här programmet!). Men det är förstår inte i närheten av den underhållningsbomb som de svenska melodifestivalsprogrammen brukar vara, så det är intressant att få se hur det kan se ut i ett land där man är intresserad av det hela utan att ta det på dödligt allvar. Men nu blev det reklam! Jaja, då hann jag ju blogga lite.

fredag 16 januari 2009

Överarbetad hjärna får spontana infall

Fantastiskt nog var jag fortfarande på humör både för att jobba undan saker och vara slappt totalledig idag. Jag satte genast ihop en lång lista på sådana där trevliga smånöjen man kan slösa bort tiden med när man är alldeles för sig själv en hel helg, saker som att lösa korsord, se på film, läsa och gå ut och röra på sig ordentligt. Det är ju så lätt hänt att man glömmer vad det är man längtar efter att få göra, menar jag.

Sedan stannade jag ändå inne och städade. (Fast jag inte absolut måste. Vad härligt det är att vara irrationell åt rätt håll!) Och lagade en vante. Och rensade ut julen. Halva i alla fall. När man får något så skojigt som en blinkande usb-gran i julklapp kan man ju inte bara packa ner den igen redan efter några veckor? Eller det kanske man visst kan förresten.

Anyway. Jag kom att tänka på det där om att jag håller mina löften till andra, och insåg att jag varit väldigt nära en lögn där. Det var nog minst två, tre år sedan jag lovade Nancy ett bad till exempel. Så det fanns nu ingen tid att förlora om jag skulle kunna rädda bilden av mig som pålitlig.


Nancy blev så överraskad att det var tur att hon inte andas och sådant där, för då hade hon fått en kallsup allra minst. Men hennes lilla mage blev plötsligt skär igen och den svarta garnnosen är inte längre luddig av damm.

Lasse och Joxe tittade avundsjukt på. Lasse skulle enligt en lapp han har i rumpan faktiskt också tåla ett bad, och han luktar till och med damm så det är inget tvivel om att han behöver ett, men vem vet vilken form han skulle få efteråt? Han kanske skulle bli en helt annan ras? Och skulle han alls bli torr igen? Nej, han fick nöja sig med att låna den blöta handduken efter Nancy, och lite skillnad måste det väl ha gjort. Det var nog i alla fall inte bara för att han kände sig orättvist behandlad som hans ögon med ens blev så svarta och blanka. Joxe bör nog inte heller ens fundera på att bada så länge han har batterier och kvitterdosa i magen, men verkade på det hela taget inte bry sig så värst mycket.

Och jodå, nog blev det tid över för korsord och film under dagen, när nätuppkopplingen så hjälpsamt började streta emot igen. Så fint av den ändå, att liksom hålla sig tills jag blev ledig!

torsdag 15 januari 2009

Fortfarande nöjd

Nu är det visst helg för mig. Det kan bli en hel veckas ledighet förresten, men inte mer hoppas jag. Och tror inte heller längre. Men det är lite lustigt hur man under stenhårt tentapluggande kan längta efter ledigt och planera att belöna sig med slappa nöjen när man klarat prövingarna, och hur man sedan kan vara så uppe i varv att man helst bara vill fortsätta vara effektiv även efteråt. Ja, sådan är jag tydligen i dessa situationer.

Det har antagligen gått över redan i morgon, så därför är det lika bra att jag är uppe och fixar med saker sent ikväll också. Det är ju så skönt att vara lite nöjd med sig själv en stund!

Ánægð

Jag fattar inte hur det gick till, men på något sätt hade jag än en gång lyckats sista-minuten-läsa precis rätt saker.

Och så hände en grej som inte är helt vanlig i tentasammanhang: jag kom på ett ord som jag egentligen inte borde behärska aktivt, eftersom jag bara översatt det lite i förbifarten så sent som idag. Jag plockade fram det bara så där och precis när jag ville ha det.

Det var inte vilket ord som helst heller. Utan ánægður.

Nöjd.

Då kan ju resten nästan kvitta. Nästan.

Ljuspunkt

Men det är åtminstone sol idag!

Trassel

Jag vill inte på något vis verka gnällig, men eftersom jag inte har tid att prata med folk på normalt sätt så måste jag inför bloggen bara få konstatera att det är då fasligt vad bekymren hopar sig den här veckan.

Och det är bara torsdag än.

Ikväll är det dock tenta, så sedan kan jag sluta tjata om det i alla fall. Fast frågan är om jag alls kommer iväg på tentarackaren.

Blä.

Vad jag behöver nu är en första klassens deus ex machina. Helst före klockan 18.

onsdag 14 januari 2009

Lite närsynt

Eller så beror det på alla verb jag böjer och skriver med yttepyttesmå bokstäver att jag är trött i ögonen. Det skulle ju kunna vara en teori förstås.

Varför jag skriver med så små bokstäver?

Jag vet inte riktigt. Det kanske är så att jag har levt ett tidigare liv som utvandrare, där jag tvingades skriva mina långa brev hem till Sverige på små fjantiga brevpapperslappar som, liksom allt papper, hade den dåliga ovanan att ha en begränsad yta?

Eller kanske inbillar jag mig att jag blir en riktig författare som skriver riktiga böcker om min handskrivna text är lika liten som tryckt text är i de böcker jag läser?

Eller kanske tränar jag omedvetet inför något sådant där galet världsrekordförsök man läser om ibland, där jag ska försöka få plats med innehållet i samtliga Elfa-kataloger på baksidan av en skjortknapp?

Eller så menar jag att det är lika bra att skriva allt så smått att det är oläsligt för andra, så att den gång jag verkligen råkar skriva om intressanta hemligheter är det ingen som misstänker något och ens försöker tyda det!

Eller så är jag bara väldigt ... sparsam med papper.

Göteborg - andra året

Från och med nu blir årstidsväxlingarna, de årligen återkommande evenemangen och de göteborgska högtiderna lite av en uppföljare. Nu är jag redan inne på andra året här. Det känns en smula underligt.

Ska jag sluta kalla mig ny i stan nu? Fast nästan alla jag träffar har ju bott här större delen av sitt liv förstås, så det är ju relativt. Kommer jag att sluta se på allt med en barnsligt fascinerad och förtjust blick? Blir allt genast till grå rutin som jag inte lägger märke till och uppskattar ordentligt? Eller kan det fortsätta att vara så här bra ett tag till?

Nåja, en sak är i alla fall inte som jag minns hur januari var förra året. Vädret. Nu har det varit mörkt, mörkt, mörkt i så många dygn i sträck att jag börjar tappa synen, och så kan det bara inte ha varit förra året, för då skulle jag inte minnas min första månad i Göteborg som så solig och klarblå. Aha! Det kanske är slut på nybörjarturvädret! Det kanske är nu det blir som alla hotade med innan jag flyttade hit!

Men i så fall blir det ju ändå något nytt med det här nya året, det första året som "inte ny i stan". Så trevligt. Det ser jag fram emot att få se!

Målmedveten

Det var förstås inte ett nyårslöfte, eftersom jag inte håller mig med sådana. Jag står vid mina löften till andra, men sällan till mig själv, det är helt hopplöst. Så det var nog mer något slags mål, något jag skulle göra under 2009.

Och det är redan gjort. Innan jag kommit två veckor in på året. Räknas det ens då? Får det vara så enkelt? Hittar man genast på nya mål då eller tar man ledigt ett tag?

Hur som helst känns det rätt gött.

tisdag 13 januari 2009

Inte ett dugg klarare idag

Idag har jag när det gäller 1 ombetts att redogöra för hur min arbetssituation för våren ser ut i övrigt, för att sedan saker ska kunna bestämmas vidare och jag ska få mer information om just den delen.

Ja, det är ju lätt (inte!) när jag angående 2 har fått informationen att jag kommer att få mer information nästa vecka. Inte minsta antydan till ja- eller nejsvar där.

Beträffande 3 väntar jag fortfarande och hoppas på lite tur och vidare överenskommelser.

Så just nu är väl det enda jag kan göra att försöka plugga så gott jag kan för att inte förvärra läget ytterligare genom att inte klara tentan.

måndag 12 januari 2009

Helst vill jag ha hela kostymen

Just nu är jag lite nervös. Situationen inför den vårtermin som börjar nästa vecka är minst sagt oklar och rörig. Jag har gått från att ha planerat helt säkert för en kombination av kurser som skulle ge heltidsstudier till att nu sväva i ovisshet om alltihop.

Tänk om det inte ens blir en tumme!

Kan ni hålla en sådan åt mig så länge i alla fall? Tack.

Ett år i Göteborg

Det går inte att säga något annat än att mitt första år i Göteborg har varit helt fantastiskt. Jag hoppas att det på något sätt har framgått när jag har berättat om mina upplevelser både här och i andra sammanhang, för det är inte på grund av någon hurtighetsiver jag har lagt mig till med som jag har varit positiv till nästan allt.

Men så har jag ju haft bästa möjliga förutsättningar också. Tänk att som ny i stan få bo i vad jag på allvar misstänker är den allra bästa stadsdelen: lugn (bortsett från lite rån och skottlossning runt hörnet), vacker, idyllisk, gammaldags och modern på en gång, med alla bekvämligheter inom räckhåll och härliga promenadvägar efter älv, upp på berg och genom parker runt omkring, med en minuts gångväg till Järntorget, varifrån jag har kunnat åka till nästan allt jag har behövt åka till direkt, utan byten och långa extrapromenader, och med alla vänner, skola, bibliotek, museer, saluhallar och andra sevärdheter, affärer och inte minst Liseberg inom 10-30 minuters cykelväg, och när det har varit evenemang som filmfestival, kulturkalas och liknande har jag haft det mesta inom bekvämt promenadavstånd.

Det har varit bra väder nästan hela året, utom möjligen den senaste månaden. Alla jag redan kände här har tagit väl hand om mig och gett mitt sociala liv en rejäl skjuts, och jag har också haft enorm tur med människor jag har träffat genom utbildning och tillfälliga jobb, för att inte tala om min lånefamilj, som var helt okänd för mig när jag flyttade ner, men som har varit till mycket glädje och hjälp. Ja, faktiskt har jag upplevt att jag har haft turen med mig för det mesta.

Här kan man ju välja om man vill se det som lite hjälp på traven att komma någonvart med det nya livet och få ett stärkt självförtroende, eller om man kanske snarare tycker att det beror på en redan positiv inställning att jag uppmärksammar de positiva händelserna i första hand och att det därmed blir något slags god cirkel. Vilket som går bra för mig. Flyt har jag haft i alla fall.

Egentligen kan nog ett första år i en ny stad inte bli bättre. Antagligen kan inte något år ens i den här stan bli bättre. Vart jag sedan än flyttar kommer det att finnas nackdelar som inte Haga har, och vad jag än gör så kommer jag oundvikligen att efterhand sluta imponeras av allting här. Det kommer att bli mer som för alla andra som bor här. Det behöver ju inte betyda att det blir dåligt för det, eftersom Göteborg faktiskt är en bra stad överlag, men det kommer aldrig att bli som det första året igen. Så bra då att jag har varit så duktig på att ta vara på dagarna, speciellt under den långa lediga sommaren i stan, och verkligen njutit av allt det goda som har kommit i min väg. Hoppas att jag kan fortsätta att göra det i alla fall, vad som än händer framöver.

1-årskalas

Idag har jag bott i Göteborg i ett helt år. Hur firar man det? Ja, det får nog bli med samma aktivitet som jag ägnade födelsedagen 2008 åt: kvällskurs. Det var för övrigt den kursen som tog mig hit, och den tar slut just idag, passande nog.

söndag 11 januari 2009

Snart Knut

Folk överallt omkring mig har varit ovanligt duktiga på att slänga ut julen tidigt i år. Det råkar dock sammanfalla med att jag själv för en gångs skull inte vill göra detsamma. Jag är ju så förtjust i min lilla lysande skog (som är det enda pynt jag har, så det lär gå fort att plocka undan i alla fall).

Eftersom den söta usb-granen är ett så trevligt sällskap tänkte jag låta den vara kvar över tentan och skylla på att jag ändå inte hinner städa dessförinnan. Men den har redan tappat hela tre av sina plastbarr sedan jag fick den. Oroväckande.

lördag 10 januari 2009

Trappa upp efter stillasittandet

Fy, vad dålig jag har varit på att röra på mig på sistone. Jag har varken cyklat eller klättrat i berg på flera veckor, så igår när jag var ute kände jag att jag måste testa kondisen lite.

Sedan den allra första gången jag var uppe på Skansberget har jag inte valt trapporna på uppvägen något mer eftersom det var så ofantligt jobbigt den gången. Men nu tänkte jag att det behövdes något sådant, så jag påbörjade utan tvekan den långa klättringen.

Rätt vad det var upptäckte jag till min förvåning att trapporna var slut, långt innan jag själv blivit det. Alltså måste jag ändå vara i lite bättre form än för ett år sedan, trots julsläppjan, konstaterar jag nöjt. Även på det området har jag gått med vinst under det senaste året.

Fast jag har ändå inga planer på att försökta tävla med min trappspringande brevbärarkusin. En trappexpert per släkt räcker nog.

Söngvakeppni

Ikväll börjar den isländska melodifestivalen.

Melodifestival! Isländska! Det blir nästan för mycket för mig att klara av.

Tur att jag inte skulle kunna se den ändå då.

Fast att lyssna lite stör inte i tragglandet av kasusböjningar och luriga verb. Åtminstone en del (hälften?) av låtarna är i alla fall på isländska i den nationella uttagningen.

torsdag 8 januari 2009

Uppehållen

Vilka bloggämnen jag har fastnat i. Det märks sannerligen hur begränsat livet kan vara under tentapluggveckor, hur jag tar varje möjlighet att tänka på någonting annat än det jag borde tänka på och ... oj, jag har ju glömt att tända usb-granen idag!

... och på bananer och bananer?

Vad är det för påfund att sälja de kravodlade bananerna packade i plastpåsar? För det första innebär det att jag nästan alltid måste köpa fler bananer än jag egentligen vill ha, och för det andra tycks det mig inte särskilt miljövänligt med en massa extra plast.

Är det för hållbarheten eller något? För om det verkligen har att göra med att de vill få folk att inte bara köpa två eller tre bananer åt gången så kan det ju slå helt fel ifall kunden väljer att leva farligt och köpa färre och billigare giftbananer i stället.

Nej, jag kommer inte på en enda anledning som får det att låta riktigt försvarbart med de här påsarna.

Och kom förresten inte och säg att man ju ändå tar en påse till bananerna när man handlar, för det har då åtminstone aldrig jag gjort. Frukter som har tjockt skal och sitter ihop klarar sig så bra ändå.

onsdag 7 januari 2009

Det är skillnad på papper och papper

Efter mina två senaste inlägg finns det säkert någon som kan tycka att jag verkar väldigt inkonsekvent i min miljömedvetenhet. Fast så är det förstås inte. Jag är en mycket konsekvent person. Även när det gäller papper. Och papper som jag är intresserad av att samla på mig är förstås inte slöseri med jordens resurser på samma sätt som alla de papper som tvingas på mig av andra.

Smygläser helt öppet

Jag har väl aldrig gjort mig känd som någon som pluggar särskilt intensivt inför tentor, eller så är det bara det att man blir lite extra dum när man börjar fylla hela huvudet med en och samma sak. Hur som helst gav jag mig ikväll ut för att bevista smygläsningen av filmfestivalprogrammet på Draken. Mest för att jag hade så nära dit. Och lite för att jag hade blivit inbjuden.

Det berodde i alla fall inte på någon sådan där galenskap som gör att man måste vara först med saker och ting, och inte har jag längtat efter det där programmet så mycket att jag nödvändigt måste ha det just idag heller. Men det skulle man nog lätt kunna tro om man hade sett mig trängas med halva stan i en tämligen liten lokal mitt under värsta sjukdomssäsongen bara för att hämta ett program som ändå finns på nätet också (se länken i förra stycket). Jag hade ju annars lätt kunnat gå och plocka åt mig det när som helst någon annan dag.

Fast man måste ju kolla in saker så att man vet. Och nu har jag sett det. Check.

Vrid om den bara!

Med tanke på hur lite pengar det rör sig om får jag skrattretande mycket pensionspapper från en massa olika håll. Förmodligen är kostnaden för alla blanketter och kuvert högre än summan av de pensionspengar jag jobbat ihop det senaste året.

Och när man har så lite pengar att placera orkar man ju inte riktigt bry sig om var de hamnar. Så då får man ett påminnelsebrev med ytterligare blanketter och kuvert.

Det är alltså för miljöns skull jag ska bry mig om att göra aktiva pensionsval?

tisdag 6 januari 2009

Sammanfattning av turiståret 2008 i Göteborg

Här har man börjat sammanfatta året redan ett halvår i förväg och så blir man i alla fall inte klar till nyår! Visserligen är mitt första år i Göteborg inte riktigt slut än, så inför det årsskiftet är jag i tid, men nu tänkte jag ändå hålla mig till kalenderår. Nåja, så stor skillnad är det ju inte.

När jag flyttade till Göteborg i januari förra året visste jag inte mer än att jag skulle stanna i ett år. Under det året ville jag hinna se och göra så mycket intressant som möjligt, och jag har hela tiden haft min lilla att-göra-lista i menyn här i bloggen, för att inte glömma bort något och för att enkelt kunna uppdatera den. Jag tycker faktiskt att jag kan ge mig väl godkänt på det här lilla turistarbetet, för jag har till och med sett och gjort mer än jag själv kunde föreställa mig på förhand. Jag kopierar in listan här, ifall den någon gång försvinner från sidmenyn.

Sett och gjort i och omkring Göteborg 2008
[x] Annedals museum [5/10]
[x] Botaniska trädgården [7/4, 13/4, 9/5, 24/5, 7/7, (24/8), (29/8), 3/10]
[x] Gunnebo slott och trädgårdar [19/10]
[x] Konstmuseet [8/7, 30/11, 14/12]
[x] Liseberg [11/5, 23/5: Dans, 30/5: BWO, 3/6: Amanda Jenssen, 12/6: Salem Al Fakir, 14/6: EM-fotboll, 17/6: E-Type, 8/7: Lisebergs lustgård, 9/7: Calaisa (och Arvingarna), 28/7: Allsång med Lotta, 7/8: Patrik Isaksson, 10/8: Jill Johnson, 4/9: Eric Gadd, 26/9: Håkan Hellström, 23/11: Jul på Liseberg, 30/11: Mer jul, inklusive julallsång]
[x] Marstrand [7/6]
[x] Naturhistoriska museet [19/4]
[x] Ramberget [30/8]
[x] Röda Sten [22/3]
[x] Röhsska museet [27/9 (delar): Forskarfredag, 29/11]
[x] Saltholmen [23/8]
[x] Saluhallar [3/4: Saluhallen, Briggen, Feskekôrka]
[x] Scandinavium (inifrån) [29/1: Samsunggalan (friidrott)]
[x] Sjöfartsmuseet [23/3]
[x] Skärgård [16/7: Hönö, 23/8: Styrsö]
[x] Slottsskogen [18/4: Observatoriet, 19/4: Djurparken m.m., 6/6: Göteborgs Symfoniker, 23/7: Fler djur, 1/10: Vattentornet]
[x] Stadsmuseet [20/4, 17/8: Visning Ostindiska huset]
[x] Sörhallsberget [30/8]
[x] Trädgårdsföreningen [9/3, 25/5, 7/6: SM i trädklättring, 8/7: Göteborgs lustgårdar]
[/] Universeum [15/4 (delar): "Science night"]
[x] Älvsborgs fästning [25/8]
[x] Älvsnabben (nöjesåka) [22/3]

Värt att poängtera än en gång är att det här är en lista som innehåller många tips på sevärdheter som är billiga eller till och med gratis. Årsbiljetten till de fem stora museerna är ju en bagatell, när man sedan kan känna sig fri att springa där hur många gånger man vill, vilket det verkar som man också lätt gör när man väl en gång har sin biljett (okej, jag!). Och ett årskort på Liseberg är heller ingenting, när man i slutet av året kan räkna ut att man varit där 16 gånger och dessutom fått en gratis tur till Älvsborgs fästning.

Några av de skojiga evenemang jag bevistade var:

Jag har givetvis sparat allt det där bara för att kunna ta den här bilden.

Det här betyder nu inte att jag anser mig vara färdig och kommer att sluta att vidga mina vyer och försöka se och göra roliga och intressanta saker som kommer i min väg. Men nu har jag i alla fall sett det jag såg som viktigast åtminstone en gång, så att jag ofta kan svara ja när folk frågar mig om jag känner till det ena eller det andra. Faktum är att jag har märkt att jag i vissa avseenden har betydligt bättre koll på vad som händer och förändras i stan än många "riktiga" göteborgare. Det gillar jag.

Det enda jag känner att jag missade under 2008 i Göteborg var konståknings-VM, men det krockade med lite för mycket annat, tyvärr. Annars är det ju en sådan chans som knappast kommer igen.

Jaha, vad blir det av 2009 i Göteborg då? Jag har inte satt upp någon ny lista, trots att jag har samlat på mig ännu fler turisttips som jag har fått från olika håll under min tid här. Jag fyller nog helt enkelt på allt eftersom jag gör saker. Ett par upplevelser jag har kvar att klara av är i alla fall att bada i havet (fast vill jag verkligen det?) och gå på fotboll (det är väl nästan ett måste i en stad som Göteborg, eller bara en tidsfråga, som jag brukar säga).

Fortsättning följer antagligen.

söndag 4 januari 2009

Dagens språknördiga nöje

Jag upptäckte att ordet videochatt var roligt att läsa: vide-och-att!

Och där gav jag bort värsta braiga rebustipset helt gratis.

lördag 3 januari 2009

Hitta tillbaka

Göteborg igen. Än en gång kändes det så där överraskande trevligt att inse att det var min stad jag kom tillbaka till när jag såg Liseberg och allt annat bekant genom bussfönstret, och att ta sig hem genom stan gick liksom utan att jag behövde tänka efter. Men det kändes ändå underligt att redan vara här. Jag hade lika gärna kunnat åka norrut igen. Det är lite förvirrande att ha tre städer som jag nu kan riktigt bra och känner mig hemma i, med tre bostäder som inte är mina egna och som inte är mer än halvhemma.

Före jul längtade jag av någon anledning till januari och vardag, och det är nu precis vad jag har framför mig. Att det antagligen kommer att bli en månad tom på aktiviteter och socialt liv borde jag bara vara glad över, när jag har en tenta att plugga till och en massa annat att fixa. Det är nog till och med väldigt lämpligt om det blir så. Men så svårt det är att komma ihåg hur man gör när man lever vardagsliv! Och så tråkigt det plötsligt låter.

Tur att jag har min ständiga följeslagare, datorn Bella. Till en början får jag väl söka trygghet hos henne, blogga, gosa med min usb-julgran och leka med den nya webbkameran.

torsdag 1 januari 2009

Rivstart på utflyktsåret 2009

Finns det inte något sådant där gammalt snack om att det man gör på nyårsdagen ska man göra resten av året sedan? Eller att som dagen är blir ens år? Eller något ditåt? Förra året var jag i Falun den första januari, och det var jag ju knappt alls sedan under året, så jag fattar att det måste vara något djupare än vad man gör rent praktiskt som betyder något. Men om det nu avgör hur 2009 kommer att bli var det ju lika bra att sätta igång med upplevelsesamlandet direkt.

Igår var det mulet och mörkt och en enda gråvädersdag här räckte för att göra mig dyster efter en veckas sol i Dalarna, men idag var det solsken och ljust ute igen (så, ett ljust år alltså?!). Jag och Motor-Ola drog genast iväg på en liten utflykt. Jag har nämnt förut att vi har ägnat oss åt "skattletande", och vad jag syftar på då är geocaching, vilket väl kan sägas vara skattletande för vuxna.

Eftersom de flesta jag känner inte tycks känna till mycket om denna typ av hobby är det väl bäst att ge en kort förklaring, men själv har jag knappt hunnit få ordning på termerna än, så jag bad Motor-Ola om en liten genomgång:
Idén med geocaching är att man ska leta rätt på små symboliska skattgömmor med hjälp av en GPS. På geocaching.com kan man hitta gömmor som andra användare har lagt ut. Gömmorna innehåller oftast en loggbok, där man kan skriva sin signatur, samt diverse småsaker som man kan byta. I vissa fall måste man klura ut problem och ta sig igenom flera delsteg innan man når fram till slutcachen. En del cachar kan kräva en lång tur ut i skogen och andra ligger mitt i stan. Geocachingen tar en ofta till platser som man aldrig skulle ha besökt annars, och ger tillfällen till att lära sig mer om platserna man kommer till.

Idag åkte vi först till Skeda udde och plockade en cache som fanns i en stor gran. Som vid flera andra tillfällen när jag har varit med och geocachat såg jag den lite för snabbt, med tanke på att det ju egentligen inte var jag som skulle leta. Men jag kan förstås inte hjälpa att min uppmärksamhet är riktad mot lämpliga gömställen av olika slag redan från början.

Hade det inte varit för att de här aktiviteterna krävde teknisk utrustning hade det väl varit något helt perfekt för mig. Man får utflykter, får se och veta mer om ställen som oftast är överkurs för vanliga turister, och inte minst verkar det väldigt roligt med allt som händer på webbplatsen. Där kommenterar folk om det har varit lätt eller svårt att hitta, berättar om saker som hänt under letandet och när de då och då har sprungit på varandra vid något gömställe. Och folk som bor i samma område letar ju ofta efter samma gömmor, vilket leder till att man snart känner igen namnen och tycker sig nästan känna dem lite. Ja, det är nog inte helt olikt tillvaron i de trevligare bloggkretsarna.

Vi fortsatte till ett ställe i trakterna mellan Skeda och Slaka, där det skulle finnas en cache vid en runsten. Fast runsten och runsten. Medan jag skeptiskt letade efter något som ens liknade en ristning i stenen hade Motor-Ola redan klarat av skatthittandet, så det var ju ett effektivt handikapp om inte annat. Någon runsten tror jag förresten fortfarande inte att det var.


På väg tillbaka till bilen hörde vi två tydliga skott, ganska tätt efter varandra. Fast dagen efter nyårsfirandet verkade det inte alltför underligt, och det fanns gårdar i närheten, så vi tänkte inte mer på saken. Men när vi kört några hundra meter på vägen längs skogskanten kom vi ifatt en bil som körde ovanligt långsamt. Samtidigt upptäckte jag två älgar några meter från vägen till höger om oss. Det var en ko och en kalv, som förskräckt sprang åt det håll vi kom från.

Jag hann säga till Motor-Ola att sakta in och kunde samtidigt fånga ett par skymtar till av de stora djuren. Kameran blev dock kvar där den låg i jackfickan. Hade jag haft den i handen hade jag troligen hunnit få åtminstone en tillräckligt bra bild för att den skulle duga här, men nu fick jag nöja mig med att uppleva själv. Och vad är sådant värt i ett tidevarv när allt ska dokumenteras och registreras, när man har en blogg, när ingen kan förväntas tro en utan att få bevis och när saker man har varit med om inte blir riktigt verkliga om man inte har konkreta minnen av dem?

Sedan är frågan förstås vad allt det här innebär för fortsättningen på 2009. Att vilda djur kommer att spela en viktig roll i mitt liv? Att jag blir jägare? Att jag har tur (för nog är det mer tur att inte krocka med en skräckslagen älg än det är otur att missa att fota den)? Eller kanske att jag hittar det jag söker efter och sedan ändå får uppleva ännu fler, oväntade och spännande saker?

Året har i vilket fall som helst börjat bra.

Just det ...

... gott nytt år!