torsdag 30 april 2009

Sista april igen

En sak som väl är lite underligt att jag inte bloggade om under mitt första år i Göteborg är Chalmerskortegen. Jag var ändå och tittade på den förra året, fast mest just för att det var första gången och jag tyckte att det hörde till saker som jag "borde" göra. Sedan var det inte så roligt, jag stod länge i den kalla blåsten och väntade, blev påkörd av barnvagnar, påvält av parkerade cyklar och full av pollen i ögonen. När spektaklet väl nådde fram till där jag stod orkade jag inte vara kvar så länge. Jag var inte imponerad och det här var en av de tre, fyra företeelser som jag så långt hade tänkt "det var ändå bättre i Linköping" om. Då jämförde jag förstås med någon varm SOF-kortege, men ändå. Fast jag tyckte väl inte att det passade sig att vara så negativ om något i min nya stad, som jag ju annars var så positiv till, så möjligen var det därför jag undvek att blogga om det.

Annars berodde det kanske på att jag egentligen inte är särskilt road av just den här högtiden alls. Göteborgskusinen gjorde mig förresten förra året uppmärksam på att jag säger sista april och inte valborg som de flesta andra gör. Vi funderade på om det var geografiskt betingat, men jag tror inte det. Jag tycker att det verkar som om de flesta säger valborg. Jag pratar visserligen om valborgsmässoafton, och för den delen valborgsmässofirande om jag har anledning, men som sagt har jag ju för det mesta inte det. Och i år struntar jag helt och hållet i hela grejen, trots att sommarvädret antagligen skulle göra exempelvis kortegetittande mer behagligt den här gången.

Men man kan ju vara ute ändå, som vilken sommardag som helst. Det har jag varit också. Kombinationen av den sköna värmen och det överdådiga blommandet i trädgårdarna omkring mig kan nog göra att den här dagen blir svårslagen sett till naturskönhet när året sammanfattas.

Värme i ett rum utan ugn

Nära 30 grader i rummet när jag gick upp är rekord så här långt. Lite sovmorgon hjälpte till, då jag på grund av det inte hann vädra tidigt på morgonen, men jag misstänkte att det skulle bli något åt det här hållet när det trots kvällsvädring var 25 grader redan när jag lade mig på natten. Jag hoppas nu innerligt att det här är sommar, för varmare behöver jag faktiskt inte ha det.

onsdag 29 april 2009

Senaste promenadbilderna

Det är en hägg jag har nedanför mitt fönster! Som om jag inte redan hade bästa läget på mitt rum! Doftknarkaren i mig har stor fest just nu. När jag gick förbi i morse såg jag att en del blomknoppar var på väg att spricka och redan några timmar senare stod hela trädet i blom.

Men det är ju bara april än, så det känns väldigt märkligt. Ska det vara sommar i april? Tja, om det innebär att sommaren blir längre tänker jag inte protestera, och jag ser också till att inte gå miste om den här sköna blommande tiden, nu när jag till skillnad från förra året faktiskt har grönskan överallt omkring mig, så egentligen spelar det väl ingen roll om det blir nu eller om en månad. Kanske är det också så att sommargrönskan i själva verket alltid kommer så här lite som en överraskning efter den långa gråbruna perioden, oavsett när det händer.


Fast även spirean blommar nu (givetvis, varför skulle den låta bli när allt annat slår ut?), vilket alltid, alltid får mig att tänka på skolavslutning. Så nu vill jag ha sommarlov. Det är däremot jättetokigt, för nu är det dags att lägga i en högre växel när det gäller studierna.

Men när luften är varm och torr och till och med luktar sommar kan förstås inte ens jag låta bli att vara ute i den, även om blåsten orsakar pollennojor och klichocker. Och det blir inte helt oväntat en hel del växtfotande så här års. För att få i alla fall lite variation i motiven får någon trappa och kraftledning komma med här och var också.




måndag 27 april 2009

Göteborg är litet och så vidare

Det knackar på dörren (ringklockan är fortfarande trasig). Utanför står en man jag tycker mig känna igen mycket väl, men jag kan inte placera honom. Det visar sig att han är från Hyresgästföreningen. Just dessa dörrknackande människor har jag mycket dåliga erfarenheter av, men eftersom jag är på ovanligt bra humör för att jag har varit uppe sedan tidigt och känner mig duktig tänker jag att jag ska vara snäll och trevlig mot honom.

Han pratar, jag lyssnar lite halvt och hummar och nickar. Jag vet ju redan allt det där han säger. Och biorabatterna han försöker locka med biter förstås inte på någon som aldrig går på bio.

Så börjar han fråga en massa om hur länge jag har stått i kö för min bostad, var jag bodde förut och så vidare. Motvilligt svarar jag att jag var inneboende och bodde i Haga. Han säger att han också bor i Haga och undrar vilken gata jag bodde på, så då känner jag mig ju tvungen att svara på det också. När han sedan frågar vilket nummer börjar de vanliga varningsklockorna ringa, och jag tvekar länge innan jag svarar. Det måste ju låta jättekonstigt, för det är klart att man vet vilket nummer man har bott på.

- Skojar du med mig? säger han, och jag fattar ingenting. Hos vem bodde du då?

Nu vill jag inte vara med längre, men till slut klämmer jag fram att jag bodde högst upp. Och då förklarar han sig äntligen. För det är ju så att han själv bor på bottenvåningen i samma trappuppgång! Och vi pratade faktiskt med varandra den dagen jag höll på att flytta ut. Nu minns vi båda.

Så då måste vi förstås prata lite till. Men jag går inte med på att binda mig till något så där vid dörren. Fast han hotar uttryckligen med att komma tillbaka och terrorisera mig om jag inte går med i hans klubb. (Jag får se till att den där dörrklockan inte blir lagad, tror jag.) Bara för att jag är snäll idag och han är en före detta granne säger jag "detsamma" när han hasar vidare med ett "sköt om dig".

Nu blir det till att kika i titthålet på dörren innan jag öppnar i fortsättningen. Men tv-innehavet har jag anmält, så där har jag åtminstone inget att vara nervös för.

lördag 25 april 2009

Ny säsong!

Idag öppnade Liseberg för säsongen. Gissa vem som var där (förutom halva stan och en massa turister)! Säsongskortet är i år lite dyrare, men också lite snyggare, så det är klart man ska försöka få ut så mycket som möjligt av det!

Jag testade en av nyheterna, dock inte någon åkattraktion, utan den nya glassbaren med lite dyrare märkesglassar. Men de var goda i alla fall. Och utsikten var förnämlig. Dessutom var det faktiskt trevligt med ett inomhusglasställe som omväxling, särskilt en riktigt allergisk dag som idag.

Vackert var det också, inte helt oväntat i solskenet.





Med sådant sommarväder första dagen blev det en ordentlig rivstart på Lisebergssommaren. Och det kändes verkligen som sommar idag, inte minst på Liseberg. Att se vitsippor på vägen därifrån sedan kändes liksom gammalt och avklarat.

fredag 24 april 2009

Souvenir

På tal om allergiska reaktioner, förresten, så upptäckte jag igår morse ett enormt insektsbett på ena benet. Jag kunde inte begripa varifrån det kunde komma. Men en rimlig gissning bör väl vara Skåne.

På trotshumör

Jag är visst lite allergisk ändå, nu när björkarna är som mest oregerliga i sitt pollinerande. Ögonen kliar och alla väskor och fickor är laddade med näsdukar. Asch! Men jag måste ändå ha fönstret öppet halva dagen på grund av hettan, så det är lika bra att bara ignorera eländet. Och för att utmana ödet tänker jag nu äta ett helt äpple. Det kan bli riktigt skojigt!

Vår bland husen

Jag hade med mig kameran in till stan igår. Att jag reagerar särskilt över hur vackert det är där bland husen, trots att jag nu har en massa spännande natur att spana på i min närhet varje dag, är väl ytterligare ett tecken på att jag har blivit mer stadsmänniska på senare tid.

Korsvägen, vid min nya skolväg.

Tillbaka på Järntorget på besök under dess allra bästa tid på året!

torsdag 23 april 2009

RIK

Plötsligt blev det så naturligt vilket lag jag ska heja på om jag nu skulle få för mig att bry mig om handboll på något lägre än landslagsnivå. (Notera att detta inte är aktuellt för vilken sport som helst, så skulle jag exempelvis bli intresserad av ishockey är det förstås bara dalalag som gäller.)

För övrigt är det intressant, det här med handbollslagen. Sedan jag kom till Göteborg har jag fått flera aha-upplevelser som har att göra med dem. Deras lagnamn har fantastiskt nog ofta en koppling till verkligheten. Helcrazy liksom!

onsdag 22 april 2009

En lång dag som gick fort

Bara för att jag säger en sak måste jag förstås ändra mig, så i morse hoppade jag spontant av bussen för byte redan på Redbergsplatsen. Men för att uppväga det var minibussen som tog oss till Lund hyrd i Olskroken!

Skåne och Lund var fint, lite grönare och blommigare än Göteborg förstås, och med en massa snygga hus av olika sorter. Dessutom såg jag kaniner, rådjur, oändliga fält, vindkraftverk, väderkvarnar och en massa annat skojigt längs vägen. Själva studiebesöket på SAOB var fantastiskt intressant och spännande, och alla vi mötte var jättetrevliga. Från och med nu kommer det att bli ännu roligare att slå upp och läsa i ordboken.

Tillbaka i Göteborg stötte vi direkt på Googlebilen! Och sedan slöts cirkeln passande nog genom att jag blev avsläppt på Redbergsplatsen. Vackert.

tisdag 21 april 2009

Stora grejer

I morgon ska jag åka till Lund. Det är en rätt stor grej i mitt liv.

Jag har aldrig varit i Lund förut.

Jag har inte varit i Skåne sedan 1995.

Det rör sig nu om en betald studieresa där vi blir bjudna på lunch. Hur ofta blir en humaniststudent erbjuden något sådant?

Men det som gör det hela nästan olidligt upphetsande är att det som står på programmet är ett besök på SAOB!

Vi får se om jag alls kommer tillbaka. Bara jag först lyckas ta mig upp i soluppgången förstås. Att en humaniststudent går upp den tiden på dagen är väl ungefär lika vanligt som att få de där gratisluncherna. Så det är att vakna jag måste koncentrera mig på. Det är det allt hänger på, tror jag.

Något att sticka i kragen

Och så missade jag bussen bara för att jag stannade till och köpte en majblomma. Den är inte ens särskilt snygg i år, även om den inte är lika ful i verkligheten som på bild. Men å andra sidan är det väl inte för att den är snygg som man köper den. Den är nog till och med är värd att missa bussen för i all sin gräslighet.

Oundvikliga Olskroken

Mina första kassar mat när jag kom till Göteborg inhandlades i Olskroken. Sedan dess har väldigt mycket kretsat kring detta ställe, trots att det varit helt oavsiktligt och jag aldrig egentligen haft några ärenden dit. Varje gång jag har passerat Olskrokstorget med bil, buss eller spårvagn har jag lett lite extra åt detta. Och det gör jag väl fortfarande.

Skillnaden nu är att jag har börjat se till att hamna där med flit. Gissa var jag hyrde min flyttbil till exempel! Därefter föll det sig förstås naturligt att fylla den nya egna kylen med mat från den trevliga affären där. Och när buss och spårvagn går parallellt flera hållplatser är Olskrokstorget mitt förstahandsval för bytet.

Nu har det gått så långt att jag till och med kan ta en separat tur med bussen, under rusningstrafik, för att åka och handla där och stå i kö med en massa andra människor som också gillar stället.

Så jag har alltså fattat att det är något speciellt med Olskroken. Men jag begriper fortfarande inte vad. Antagligen är det något övernaturligt och ofattbart.

måndag 20 april 2009

Gråare nyanser vid vattnet



Bättre eller sämre?

En av de stora fördelarna med att hyra sin bostad är att man inte behöver laga allting som går sönder själv. Det är bara att felanmäla. Ja, och sedan ta emot lite hantverkare (som gärna dyker upp medan man står i duschen eller på annat sätt har svårt att öppna dörren) och så där förstås.

När jag flyttade in felanmälde jag en av mina garderobsdörrar, eftersom gångjärnen inte satt fast och dörren hoppade "ur led" varje gång jag öppnade den. Den stumma dörrklockan nämnde jag inte, för då den stod upptagen i besiktningsprotokollet tänkte jag att det redan var ett känt fel.

Idag när jag åt frukost kom en man och tittade på garderobsdörren. Han tog med sig den för att se vad om den gick att fixa eller om jag skulle få en ny. Jaha, tänkte jag, det tar väl några dagar eller åtminstone timmar innan han återvänder, så då hinner jag lätt ta en dusch i lugn och ro först. Men innan jag ens hann in i badrummet (vilket var bra i det här fallet) var han tillbaka igen.

Eftersom dörrklockan är trasig knackade han. Det hörde jag nu, då jag ju inte stod i duschen. Han hörde dock inget inifrån lägenheten, till exempel när jag ropade "ett ögonblick" medan jag drog på mig lite kläder, utan knackade igen. Det hade ju kunnat bli skojigt, om jag stått där och duschat med dörren öppen mot hallen och han kommit inklivande där, eftersom jag tillåter att man går in med nyckel om jag inte är hemma.

Snickaren var inte direkt pratsam av sig. Efter alla trevliga kontakter jag hade med hantverkare av olika slag på grund av skräplägenheten i Linköping förvånade det mig lite. Han verkade uppenbart nervös när han krånglade tillbaka garderobsdörren på sin plats. Var det för att han såg rakt in i en ung kvinnas garderob? För att jag inte hade någon bh på mig? För att han helt enkelt var mer specialiserad på att underhålla bostäder än människor?

Fast, tja, det är väl tveksamt om han var så värst superrutinerad på garderobsdörrar ändå. Snabbhet är väl kanske inte det säkraste tecknet på hög kvalitet heller. När han gått kastade jag nämligen en blick på garderobsdörren och tyckte att den såg lite underlig ut. Jaha, det var en ny dörr, en något vitare än de övriga. Men det kan man väl leva med i en studentbostad.

Men ... Sedan såg jag det man tycker att en snickare borde se direkt, nämligen att dörren inte passade i sin öppning utan var klart och tydligt för smal:


Ser man det från den ljusa sidan kan jag nu öppna den vänstra av dörrarna utan att behöva röra den högra. Å andra sidan blir det extra dammigt inne i garderoben, den högra dörren öppnar sig av sig själv och så ser det ju inte helt vackert ut.

Kan jag nu möjligen få lite stöd och uppmuntran så att jag kan göra det rätta och riktiga här?

Vardagshumor

På vagnen en dag vid Vasaplatsen börjar plötsligt föraren raspa i högtalaren:

- Ööh ... Jag råkade lägga i växeln fel, så vi får backa en liten bit så att vi kommer rätt igen.

Jag tittar ut genom fönstret. Där kommer en buss som det står "Backa" på.

söndag 19 april 2009

I stillheten dagen efter

Det var många år sedan jag hade någon form av bjudning för andra än släktingar, så därför dröjer den något overkliga känslan efter gårdagskvällen kvar även idag. Vilken lycka att ha vänner, vänner som dessutom befinner sig i ens fysiska närhet och kommer och firar ens födelsedag och nya bostad med en! Överens med varandra kom de också, och inte en enda klagade över att behöva skriva i gästboken. Nu sitter jag och läser kloka och roliga hälsningar och tittar på foton och kommer mig inte ens för med att dammsuga upp allt pärlsocker under fötterna.

Tack allihop!

lördag 18 april 2009

Grönska och värme

Jag sitter och tittar på bilder från födelsedagen och börjar fundera på om det kanske är en hägg jag har i backen utanför huset. Hoppas! Måste kolla närmare nästa gång jag går förbi.





Men nu ska det förberedas lite mer inför kvällens födelsedags- och inflyttningsnågonting. Jag vågar inte kalla det fest, och förresten är det ju onödigt att sätta etiketter på saker i förväg jämt. Vi får se vad det blir. Hembakt har jag fixat i alla fall. Utan ugn. Det funkar med bara kyl och frys också. Och har man bara kalla saker att bjuda på passar det också fint att det är så varmt inne redan innan folk har kommit.

fredag 17 april 2009

Uppvaktad

Vilken morgon! Solen gassar, mobilen går varm och jag har fått en vacker gammal SAOL (upplaga 9) att förgylla tillvaron ännu mer med!

torsdag 16 april 2009

Kunskaper man inte föds med

Som en typisk student satt jag timmen före midnatt igår kväll och läste GU:s utbildningskatalog för att söka kurser till hösten. Jag hittade både några att söka nu och ännu fler som kan få mig att gå omkring och driva på universitetet i flera år till.

Sedan finns det ju förstås annat som fångar mitt intresse. Som förkunskapskraven till en del kurser. Hur ska man tolka det här egentligen?
För tillträde till kursen krävs att studenten har kunskaper i linjär algebra, analys, mekanik och elektromagnetisk fältteori eller att motsvarande kunskaper inhämtats på annat sätt. (Speciell relativitetsteori, 7,5 hp.)

Diverse intryck från östra Göteborg

Andra saker jag har tänkt på i min nya del av stan:
  • Förut hade jag världens häftigaste skolväg som gick via Avenyn. Men nu har jag för första gången i mitt liv åkt kollektivt till skolan. Och då kan jag antingen passera Ullevi och Scandinavium eller Liseberg. Det är inte precis fy skam det heller.
  • Det finns många vattentorn runtomkring i min utsikt även här, men de är inte lika snygga som inne i stan, utan här är de mer modernt trista och vanliga. Men att ha många är också imponerande!
  • Smart att flytta till ett björkställe när man är allergiker! Visserligen har jag inte känt av min allergi så mycket de senaste åren, men den gångna veckan har jag varit enormt frustrerad över att inte kunna vara säker på om det var en förkylning eller allergi jag kände av. Sådant ska man väl veta efter att ha varit allergiker sedan man var tio år! Fast nu när björkarna faktiskt börjar slå ut mår jag plötsligt helt bra igen, så när jag just började acceptera att jag kanske kunde ha allergiska reaktioner som jag inte kände igen måste jag nog ändra mig på nytt. Nu kan jag återgå till att säga att jag inte är allergisk och fortsätta att njuta av att bo nära naturen.
  • Det är lättare att få sol sent här. (Jaja, solen är uppe allt senare också, det fattar jag väl.) Husen är lägre och ligger glesare, dessutom uppe på ett berg. Jag hinner ut i solen även sent på eftermiddagen och kvällen. Och det är ju faktiskt sol nästan hela tiden. I mitt rum inte minst under första halvan av dagen. Jag som gillar att sova med nattljuset in över rumsväggarna måste nu vänja mig vid mörkläggningsgardiner, för det är inte behagligt att bli helstekt i sin säng redan klockan sju på morgonen och sedan ha 28 grader inne, trots öppna fönster (tur att man inte är allergisk då!), till långt efter middag. Med mörkläggningsgardinerna är det bara 27 grader i rummet när jag går upp. Fast de är slitna, motsträviga och helt omöjliga att ha att göra med. Det är bara en tidsfråga innan de driver mig till vansinne.
Men åh! Idiotiska mörkläggningsgardiner! Vad är det egentligen för fel på persienner?

tisdag 14 april 2009

Resten av påsken

När jag satt på spårvagnen på påskaftonen och såg mina tidigare promenadstråk susa förbi utanför smutsfläckiga fönster drabbades jag av en liten saknad efter innerstadens parker och heta solgass. Jag hann ju inte fota alla fina planteringar innan jag flyttade! Dessutom kändes det märkligt att åka min gamla vanliga hemväg mot Haga utan att kliva av vid Järntorget. Så nu kände jag för att gå och prata lite med min kompis kanalen, lukta på blommorna vid Floras kulle och vinka åt Paddan.





Fast Paddan hade visst påsklov. Nåja, vinka kan man ju alltid göra.

Precis som förra året var sedan påsken så lång att somliga hann komma tillbaka till stan innan helgen var slut. Och jag fick möta vid tåget!


Så till slut blev det påskmustläge ändå. Gott.

söndag 12 april 2009

Lika befriande som klädsim

Vilket snabbt nät jag har, upptäcker jag! Men jag får inte använda det till nästan någonting. I pappren jag har fått står bland annat att jag inte får använda det till att "publicera information". Men då vet ni i alla fall varför jag mest pratar nonsens här i bloggen då. Hmpf.

lördag 11 april 2009

Påskutflykten 2009

Ska det här bli mitt eget sätt att fira påsk på, tro? Förra året gjorde jag en liten båttur och ett museibesök under påsken.

Även i år insåg jag väldigt plötsligt att varenda kotte åker hem till sina föräldrar över påsken, medan jag själv inte ens funderat på det. Men när bilden av en påsk i total ensamhet här i mitt nya krypin blev tydlig för mig blev jag allt lite avundsjuk ändå. Å andra sidan är jag både lite krasslig (igen!) och har massor att göra, så egentligen passade det fint med några dagars koncentrerat hemmasittande. Fast mest tycker jag ju att det är synd att folk lämnar stan när de äntligen är lediga i några dagar och vädret är fint. De kunde ju ha varit med mig och fått sig en fantastisk utflykt! För med sådant påskväder spelar det ingen roll hur starka argument jag har för att hålla mig inne, för det är ju som gjort för en uppiggande utflykt.

Idag fick det bli en tur till flakmoppeland. Närmare bestämt till Donsö och Styrsö. Och jag fick sol på kinderna och årets första picknick på en klippa med havsutsikt.




Påskmiddag

Av någon anledning har jag två flaskor påskmust i kylen. Kanske bara för att de faktiskt får plats. För jag dricker ju egentligen bara bubbliga drycker vid extra speciella tillfällen, och jag har mycket svårt att tänka mig att något sådant kommer att dyka upp under påskhelgen. Men det blir ju lite dekorativt inne i kylskåpet i alla fall.

Glad påsk!

fredag 10 april 2009

Fulsängen, fortsättningen

Något som kom att bli en oväntat utdragen historia var det här med den säng som redan fanns i rummet och som blev förfärligt överflödig och oönskad i och med att jag skaffade en egen. Eftersom jag vet att det finns folk som väntar på en uppföljning ska jag inte undanhålla er den längre nu.

Läget efter förra torsdagen var alltså att jag, efter att ha slösat med en väns (och min egen) dyrbara tid helt i onödan, hade en ful träsäng utan ben stående i mitt lilla rum.

På fredagen kom den nya, fina, stora resårbotten som skulle bli min riktiga säng. Så då hade jag två sängar utan ben stående mot varsin vägg i det lilla rummet.

På lördagen flyttade jag in. Då engagerade jag ytterligare två personer i
undanstuvningsförsöken. Efter att ha sett att andra fått in sina sängar i förråden genom att skruva bort ena kortänden på sängen var jag rätt säker på att det skulle lyckas den här gången. Men icke! Sängeländet kom visserligen in lite längre i gallerburen, men det var fortfarande för trångt och för många hörn att ta sig runt för att den skulle kunna vinklas in på något sätt alls. Och vi hade bråttom att lämna tillbaka hyrbilen och mitt blodsocker var farligt lågt, så det var med stor ilska och frustration (eller egentligen mest gnäll från min sida och sammanbiten tystnad från de övriga) vi gav upp och lät även detta slag vinnas av superskurksängen.

På tisdagen hade jag packat upp det mesta och ställt i ordning i rummet och började bli trött på att ha alla tomma flyttlådor framför ytterdörren. Samtidigt accepterade jag med en uppgiven suck att jag inte skulle kunna använda mina praktiska sänglådor, eftersom fulsängen nu låg och tog en massa plats under min riktiga säng. Så jag bar ner dem till förrådet tillsammans med bunten av flyttkartonger. Väl nere i källaren upptäckte jag två gallerburar bort en säng som jag inte lagt märke till tidigare. Möjligen berodde det på att denna säng var totalt demonterad.

Ett litet hopp väcktes inom mig igen och jag skyndade tillbaka upp till rummet. Sedan ägnade jag den närmaste timmen åt sådana där konststycken som man bara klarar när man är ensam men ändå har gett sig den på att få någonting gjort. Jag lyfte både sängen och skrivbordet, för att samtidigt med foten kunna dra ut och vrida träsängen nittio grader så att den till stora delar kom ut på den fria golvytan. Därefter började jag lossa på skruvar. Det var enkelt, så enkelt att det kändes retfullt att vi inte bara gjort det redan när vi hade testat att ta bort kortändarna. Men när jag fått ur alla långsidornas skruvar gick det ändå inte att separera de olika trästyckena från varandra. Uppenbarligen behövde man även skruva loss de tre skruvarna i tvärslåarna.

Vid denna punkt, när jag tycktes vara så nära, kom nästa motgång. En av skruvarna var extremt sönderskruvad och hade knappt något spår, vilket för mig är ganska betydelsefullt när jag för hand ska lossa på en hårt åtdragen skruv. Efter några försök kunde jag inte bestämma mig för om jag skulle känna hopplöshet, ilska eller panik. Jag sms:ade Nische för att få råd. Sedan kunde jag ändå inte låta bli att fortsätta försöka, för det kunde ju inte få ta stopp där.

Den andra skruven var ganska lätt att skruva bort, vilket gjorde det nästan ännu mer irriterande om jag inte skulle lyckas få bort alla. Den i mitten befann sig mitt i det område av sängbottnen som hade en stor fuktfläck, varför skruven var rätt rejält rostig. Men till min förvåning gav den efter när jag tjatat lite på den. Och hur det nu var så var jag tydligen tillräckligt envis för att till slut även få loss den sista (det vill säga den första) skruven, till och med innan de visa råden kom via sms. Men det var tur, för några andra för detta fall användbara verktyg hade jag nog inte haft.

Därefter upptäckte jag dock att tvärslåarna var fastlimmade vid långsidorna med världens starkaste trälim. För att inte göra historian ännu mer onödigt lång än den redan är kan jag bara säga att det krävdes alla våldsamma krafter jag kunde uppbåda för att så småningom få isär delarna.

Ytterligare sjuttioelva svettiga turer upp och ner för trapporna mellan förrådet och mitt rum hade jag äntligen fått undan alla skruttsängens delar. Sänglådorna hade åter kommit upp, kunde stoppas in under min fina säng och i och med detta fick jag som vanligt precis tillräckligt med förvaringsplats för mina grejer.

Metaformannen kanske ändå hade rätt då, att fulsängen vann slaget men inte kriget? Å andra sidan har vi inte kommit till slutet på historian än. Den dag jag flyttar härifrån ska ju den slaktade sängen plockas upp och sättas ihop igen!

Första promenaden efter flytten

Jaha, det blev ju inte mycket av det där bloggandet i alla fall. Men nu då? Nu är det påsk och ingen vettig människa sitter väl vid sin dator och skriver eller läser bloggar. Då kanske?

Idag var det perfekt vårväder: sol, varmt och vindstilla. Jag kunde knappast hoppas på en bättre dag för att börja utforska mina nya omgivningar. Dock började jag med ett ställe jag redan sett lite av, så helt vilse var jag nu inte. Inte ensam heller. Naturligtvis var massor av folk ute runt Härlanda tjärn och fiskade, grillade, motionerade eller bara satt i solen. Jag hade inte räknat med annat. Vill man gå för sig själv är det nog bättre att välja en vanlig villagata. Bara en sak retade mig nu, nämligen att behöva gå på höger sida på en gångväg ute i den så kallade naturen. Stadsmänniskor!

Trots allt prat överallt hörde jag en massa trevliga ljud som kändes snälla i mina öron, som humlesurr, fågelsång, grusväg under fötterna, kluckande vatten. Och jag såg sädesärlor, årets första fjäril som var en citronfjäril, myror, blommor ... ja, ni fattar. Vi tar några bilder helt enkelt.

Det är ändå lite skillnad mellan att bo här och mitt inne i stan. Här finns inga parker, så här blommar det överallt!

Det är nästan så att det börjar se annat än vintrigt kallt ut.

När jag kom fram till sand och närhet till solglittrande vatten kände jag badlusten komma smygande. Hade jag varit tolv år hade jag definitivt badat en sådan här dag.

De övernaturligt vita vitsipporna blommar redan också.

Ja, alltså, det är väl ändå inga barn som kollar min blogg. Och förresten hölls det på så här precis överallt runt vattnet, så det var omöjligt att inte få med några av dem på bilderna. Säkert.

Det finns trappor här också! Fina sådana dessutom. Nog för att jag får trappträning när jag bor på översta våningen, men jag är ju van vid att ta mig uppåt även utomhus.

Och titta, titta! En kraftledning att fota!

onsdag 8 april 2009

Flyttsammanfattning

Flytten i lördags gick egentligen nästan in i minsta detalj som planerat. Vädret samarbetade, alla frivilliga dök upp som avtalat och allt bärande på båda ställena gick snabbt och smidigt. Jag kom dock inte ihåg att fota ett endaste dugg på hela dagen, fast jag släpade på kameran överallt. Å andra sidan hade det väl inte varit så värst sympatiskt av mig att springa och ta bilder av folk medan de slet med mina tunga grejer. Så jag bar, jag också.

Vad som dock grämer mig lite är att jag inte fick något bildbevis på att jag nu kört en liten lastbil. Det var också första gången jag körde en automatväxlad bil överhuvudtaget, och jag är ju fortfarande inte så där jättehemma med att köra i Göteborg, så att det gick helt utan problem gjorde mig hemskt stolt över mig själv. Det var nog nästan det största med den dagen ändå.

Sedan sov jag det närmaste dygnet, ungefär. Efter det har jag haft en extra förvrängd dygnsrytm och varit uppe och fixat rummet till två på nätterna. Men som vanligt gick det fort att få det fint när jag väl kom igång. Så nu har jag gjort det till mitt och känner mig skapligt hemma.

Hela dagars instängt prat

Bloggabstinens! Jag har inte bloggat på flera dagar och mitt huvud håller på att sprängas. Att jag inte har bott ensam tidigare (i korridor räknas inte som "ensam") trodde jag inte skulle märkas så tydligt, med tanke på hur gärna jag ändå stänger in mig och går för mig själv i långa perioder, men när jag träffade folk igår, efter ändå bara två dagar, och babblade som om jag skulle slå något slags rekord i antal uttalade ord på kort tid insåg jag att jag visst inte alls är så van vid att inte få utlopp för mina intryck verbalt.

Men nu! Nu har jag torkat golvet, ställt in dammsugaren på sin nya plats i ett skåp, gardinerna är ordentligt upplagda (de var för långa redan på förra stället de hängde, så hade bara slappot orkat sy lite då hade de säkert varit perfekta här också) och det sista uppackat. Nu ska jag hänga vid datorn hela kvällen.

lördag 4 april 2009

Snart nu

Idag bär det av österut. Flyttvädret är fint och jag har varit uppe hela natten och packat. Det kanske börjar bli dags att packa ner datorn också då.

Det lilla vindsfönstret på huset mittemot är åter öppet sedan några dagar. Jag antar att jag inte får veta hur länge det kommer att stå så den här gången.

Hejdå Haga.

torsdag 2 april 2009

Kvällsutflykt med extra krångel

Jag och Metaformannen åkte alltså till Ikea ikväll. Det var en av de där tjänsterna jag själv hade bett om, men ett tag såg det ut som om jag skulle missa chansen när det kom ett erbjudande. Jag var inställd på att i stället åka ensam med buss, för i vilket fall som helst skulle det behövas hemkörning. Men det var verkligen tur att jag hade sällskap (dessutom ett beprövat sådant, och som nu inte heller skulle handla en massa själv), för han fick då bära, köra och hjälpa till på alla tänkbara sätt.

Så fick jag också sällskap till nya plejset med alla kassarna. Där bad jag om nästa tjänst: hjälp att bära ner skruttsängen från rummet till det lilla källarförrådet. Jag blev så glad när jag fick veta att det fanns, och sedan när jag mätt och kommit fram till att sängen precis skulle få plats, eftersom jag bekymrat mig över hur jag annars skulle göra med den när jag nu ville ha en ny, egen.

Men jag hade (än en gång) inte tänkt på allt. Till exempel att den lilla förrådsburen låg en bit in i en trång gång, att gallerdörren inte gick ända upp till taket med mera, vilket gjorde att det var många hörn och vinklar att ta med i beräkningen när en stor säng skulle krånglas in. Och som ni redan har räknat ut gick det inte att vrida in den på något av alla de fyrtiofjorton sätt vi provade.

Här kan man skymta gallerburar av den aktuella typen, där varje halva tillhör ett studentrum. Två rum delar alltså på ett förråd, vilket jag redan upptäckt kan leda till anonyma grannfejder utan dess like. Tänk förresten vilken lycka om man hade haft förrådet rakt fram i änden av korridoren och inte inne i en av gångarna till höger! Nåja, jag har ju värsta läget på mitt rum i alla fall, förutom när jag behöver använda hissen förstås. Men det gör man ju bara när man ... tja, flyttar möbler och sådant.

Om man tog bort benen då? Jaha, men några verktyg hade jag förstås inte tagit dit än. Jag tänkte på det på hemvägen igår, och bestämde att på fredag skulle de absolut med, för man vet ju aldrig när man behöver dem. Metaformannen visade sig än en gång vara en räddare i nöden och kom på att han nog hade en mejsel i sin nyinköpta bil på parkeringen. Det hade han mycket riktigt också.

Utan ben var det enklare att vrida den nu mer plana sängbotten, men vi hade fortfarande ungefär en centimeters marginal emot oss. Hade det inte varit för den lilla tröskeln hade det antagligen lyckats. Men det var bara att inse att vi måste ge upp och bära upp skräpet igen. En titt i förråden omkring gav inga tips, om man nu inte tycker att frånvaron av sådana här skruttsängar kunde tolkas som en hint förstås. Fast längre bort längs vägen såg vi ändå sängar som klämts in i förråden, genom att brädan på ena kortsidan skruvats loss.

Så då skulle det alltså kunna gå i alla fall. Men till det behövdes en annan sorts mejsel, och någon sådan hade vi inte, så vi var fortfarande tvungna att släpa upp sängen till rummet igen. Och för att testa nästa försök till lösning måste jag dra ner den igen, med risk för att det även då är förgäves. "Du vann slaget men inte kriget", sa Metaformannen hotfullt till sängen, men jag är inte helt säker, jag.

Kanske beror min bristande optimism nu bara på att jag blev trött, svettig, slösade bort en halvtimme av möjlig packtid och inte minst på att jag utnyttjade en väns snällhet i onödan. Just nu är jag och nya rummet lite osams, men jag hoppas att det blir bättre i morgon. Då kan det hända att jag finner mig ha två sängar i det redan ganska övermöblerade rummet. Det blir intressant att se.

Se till att orka i ett par dagar till bara, solen

Åh, det är så äckligt fint väder så jag tror jag smäller av! Fast svettas gör jag bara för att jag är inne och packar. Men strax ska jag få åka till Ikea i alla fall, och det är ju nästan lika bra som en promenad i solen.

Ikea, ja. Står allt jag behöver på listan nu då? Har jag tänkt på allt? Och kommer jag att komma ihåg att verkligen kolla på listan innan jag ställer mig i kön till kassan? Visst är det spännande!

onsdag 1 april 2009

Mitt andra rum

Nu har jag varit och inspekterat mitt nya rum. Men det är inte vilket litet kyffe som helst - det är ett rum med utsikt! Och genom min ytterdörr (som det står mitt namn på!) ser jag långt in mot stan. Ahh!


Dessutom har jag kokskåp. Litet, säger ni? Ack, så fel ni har. Det här är inget mindre än ett slottskök!


Men jag är redan mör i kroppen. Hur kommer det då att kännas på söndag kväll?

Lite lagom koll på läget

Jag har en miljon listor omkring mig just nu. Det är en aning fler än vanligt. Jag skriver upp saker jag kommer att tänka på på lappar som ligger och dräller på skrivbordet. Sedan för jag över alla spridda noteringar till prydliga listor på datorn. Och nu har jag skrivit ut listorna på papper för att kunna ha dem i fickan och klottra dit fler saker allt eftersom jag kommer på dem.

Fast vad hjälper det när jag i alla fall inte kommer ihåg att jag går till mataffären utan mina tygkassar nästan främst för att få en anledning att köpa papperskassar? Där glömmer jag minsann allt vad planer och tidsscheman heter och får stå i kö en gång till bara för de där kassarnas skull.

Hur som helst hann jag igår klämma in en liten promenad längs älven, dessutom så att jag precis hann sitta i fem minuter på Stenpiren och se danmarksfärjan ge sig iväg. (Check.) Sedan rusade jag vidare för att shoppa loss på Clas Ohlson, men där förvånade jag mig själv med att ändå inte handla så mycket. Jag har fortfarande små rationella ögonblick då och då.

Nu är det dags att åka och kolla om jag kommer att få nyckel till samma adress som jag har angett som ny folkbokföringsadress. Det vore så praktiskt om det stämde ju.