fredag 31 juli 2009

Hårkur

Somliga människor, eller faktiskt de flesta jag har hört uttala sig i frågan, klagar över hur dåligt det är att tvätta håret i sjövatten. De påstår att håret blir platt, halt, inte rent och allt vad det nu är. Själv njuter jag av mitt sjövattenstvättade hår som är så ofantligt mjukt och fluffigt (och både ser ut och känns mycket rent) att jag bara måste gå runt och klappa mig själv på huvudet ett antal gånger om dagen.

torsdag 30 juli 2009

Till den odlande Mjölbykusinen med hälsning från min mamma

"Såväl gurk- som tomatplantor växer och frodas. Kolla bara!"

Barnvakt

Pappa är borta över dagen så jag får försöka klara av de glada damerna på egen hand. Mamma och mostermaffian har nu blivit som tonåringar på sätt och vis. Nu har de börjat tok-sms:a till varandra, bara för att de kan. De sitter i varsin fåtölj i stora rummet och har skitkul. Okej, kanske inte som tonåringar, mer som fyraåringar. Men ändå, det är ju bra att de kan roa sig själva utan att bli destruktiva, gå loss på inredningen eller något sådant.

Fast det är nog ändå tur att pappa kommer tillbaka till kvällen och håller ett vakande öga på ungdomarna, för jag får eget besök att larva mig med. Jag misstänker att det blir en del ordvitsande och jämförande av strumpor. Våra nöjen är betydligt mognare än de andras, ju.

onsdag 29 juli 2009

Mostermaffian, bävrarna och blåbären

Mostermaffian är på besök några dagar. Idag drog hela gänget iväg ut till bäversjöar och bärskogar. Bävrarna hade visserligen flyttat från just det här stället och bara lämnat stugan där den stod, och trots att det fanns mängder av blåbär och flera goda plockare insamlades bara någon liter, men det blev ändå en skön skogstur, vädret var gynnsamt och naturen relativt bilfri och väldoftande. Själv plockade jag inte mycket, utan rände mest omkring och spanade på allehanda djur.

Yet another bäverhydda.

Många och goda, men svåra att samla på hög.

Det kryllade av fjärilar och just precis de här blommorna var tydligen ett av skogens inneställen för dessa typer just nu. Varför har jag ingen aning om.

Jag skymtade något som såg ut som skor spetsade på en påle, och var tvungen att gå dit och undersöka saken. Jaha, en saltstensbehållare, så kreativt. Hur klarade sig förresten älgarna innan människan började sätta upp saltstenar åt dem?

Ständigt dessa obegripliga biljettsystem

Att boka tågresor var precis lika jobbigt den här gången som vanligt. Och en webbplats som är superseg redan med bredband är inte kul att surfa runt på med extra långsam uppkoppling. Men det var varken det, de hundra byten man tvingas till när man reser mellan två mindre orter som inte råkar ligga på rätt linje genom landet eller de hutlösa priserna för tågresor jag fäste mest uppmärksamhet vid den här gången. Fast jo, det hade med priserna att göra ändå.

Här på landet har vi närmaste järnvägsstation i den stad som ligger en mil söderut. Men den är liten och ibland går det inte så bra att ta tåget dit eller därifrån. Då kan man välja den lite större stad som ligger cirka tre mil norrut i stället. I vilket fall som helst måste någon skjutsa och hämta, för några bussar går det inte.

Nu, för två personer som skulle göra en resa till en viss ort längre söderut i landet skulle det kosta 769 kronor att ta tåget som gick från den större stan, den som alltså först kräver en lite längre bilresa och dessutom åt "fel" håll. Så undersökte vi alternativet, den närmare belägna mindre stationen. Därifrån skulle det i och för sig ta längre tid (utan hänsyn tagen till skillnaden i bilrestid visserligen) och ge ett ytterligare byte, men bara kosta 719 kronor.

Sedan tittade vi närmare på detaljerna. Då stod det klart att den billigare resan innebär att man tar ett första tåg till den större stationen längre norrut, där man hoppar på exakt samma tåg som man annars skulle ha tagit direkt därifrån. Fast på detta sätt blir resan 50 spänn billigare!

Det gäller att tänka på alla möjligheter.

måndag 27 juli 2009

Det gäller att prioritera rätt

På Island upptäckte jag till min förtjusning att jag hade full mobiltäckning vart jag än begav mig, om det så var flera timmars bilresa rakt ut i en stenöken eller upp på en glaciär. Barnsligt nöjd kollade jag mobilen flera gånger om dagen, även när jag inte alls behövde den, bara för att än en gång få bekräftat att jag, till skillnad från andra delar av sällskapet, minsann kunde ringa när jag ville.

Tillbaka i Sverige får vi åter våra vanliga roller. Här betyder mitt abonnemang ungefär Sveriges sämsta täckning. En mil från närmaste stad har jag nu således en mobil som inomhus är fullständigt värdelös som telefon och som utomhus i bästa fall har skaplig täckning, i alla fall om jag går ner till sjön. Det är till och med sämre än det har varit tidigare. De andra i familjen måste åka ut i skogen och gömma sig bakom något berg någonstans för att förlora kontakten med omvärlden.

Man kan ju tycka att det är osmart av mig att välja just den operatör jag nu har, men vadå, det gör ju att jag kan stå på en isländsk vulkan och skicka sms!

lördag 25 juli 2009

Mölja

Idag var jag och mamma på mölja (det finns uppenbarligen många ord för i princip samma företeelse) i Söderbärke. Jag hade låga förväntningar och blev positivt överraskad. Det var en rejäl marknad, som fyllde i stort sett hela den lilla ortens centrum. Visst, utbudet var det vanliga svenska marknader brukar erbjuda: storblommiga kläder, plastiga leksaker, sliskigt godis, mer eller mindre lustiga strumpor, diverse hemslöjd och hantverk, krafsiga smycken, gamla serietidningar och loppis. Men en del saker var riktigt fina och kändes väldigt passande här, som träskor och snygga korgar av alla de slag. På en liten scen stod en karl med påsiga jeans och uppkavlade skjortärmar och gastade på brett bergslagsmål och lekte reklamavbrott genom att uppmana oss att gå dit eller dit och köpa en ost eller ett par skor eller något annat.

Allt var extremt idylliskt och glesbygdsmyspysigt. Solen sken generöst, det var smockat med folk, så antagligen var hela samhället och alla omgivande byars sommargäster ute samtidigt, serveringarna såg ut att gå bra och inne i affärerna var det köer till kassorna. Och jag fick med mig några par av de skojiga strumporna hem. Fast skadad som jag är tänkte jag ändå större delen av tiden bara på Midsomer.

Exempel på strumpor.

På landet

Jag är alltså på landet. Mitt paradis fick vänta länge på mig den här sommaren, men nu är jag här sedan några dagar. Redan första kvällen gick jag runt och undersökte alla förändringar och allt som är sig likt sedan förr.

Sjön svämmar över och där det annars är långgrunt kan man nu kliva i från den närapå dränkta bryggan och doppa sig direkt. Det känns ovant och lite underligt, men det går ju att bada i alla fall.

Jag har missat en del blommor som annars brukar pryda vägkanterna under mina sommarveckor här, men det finns fortfarande smultron och vitmåra kvar, och det doftar nyslaget hö så att luften känns alldeles tung. Jag går sakta på grusvägen och andas djupt.

På det stora hela är det sig likt. Monsterenen lever än och tycks inte bry sig om att den dragit på sig skador under vintern. Hammocken är en annan än förra året, men står på samma ställe som den gamla. Mamma pysslar med sina planteringar och pappa fäller träd, precis som det ska vara. Och bären mognar på trädgårdens alla bärbuskar.

Ett visst sorts lugn som jag bara hittar på landet ligger över byn och intar mitt sinne. Och visst är det mesta annorlunda här än i stan. Att jag mötte ett rådjur på kvällspromenaden kändes dock som något jag lika gärna skulle kunna göra hemma i kvarteren i Göteborg, och som jag faktiskt betydligt oftare har gjort där än här!

Smultronen mognar alltjämt kring fjärilsstugan på smultronön.

fredag 24 juli 2009

Till namnsdagsbarnen

Det är väldigt många som har namnsdag den här tiden på året. Praktiskt, då räcker det att jag plockar en blombukett som alla kan dela på. Ja, jag kan själv också faktiskt vara med på ett hörn. Eller ett strå då.

Gratulerar!

Jag var ju på Island, dårå ...

Varenda människa verkar ju åka till Island, så det är väl antagligen inget märkvärdigt. Men det var märkvärdigt för mig, så givetvis tänker jag blogga något om det. Det dröjde bara lite på grund av resande, att jag behövde smälta alla intryck och att jag nu dessutom sitter på landet med seguppkoppling.

Men hur tidsödande det än blir måste jag helt enkelt lägga upp några bilder, trots att en del av dem antagligen är mycket förutsägbara. För visst såg jag en hel del av sådant här:







Jadå, det är mina foton. Inte för att jag någonsin snor bilder, men jag vill bara förtydliga det lite extra. Det var verkligen så där fint väder hela tiden! Nästan bara sol, inget regn. Och varmt var det också, särskilt sista dagen, när vi dessutom hade bad inplanerat.

Förutom att vi spanade in de vanliga turistigheterna fick jag och brorsan den första kvällen en privat guidning runt i Reykjavik av världens bästa islänningar (tack!). Det var perfekt, för då kunde vi visa föräldrarna lite av det sedan. Vi fick tillfälle att gå in i Alltinget medan man just höll på att diskutera inför den stundande EU-ansökan, vi blev förevisade Björks hus och, kanske bäst av allt, i och med att vi fick hänga med på en biltur i stan och inta tillhörande isländsk mjukglass, fick vi ta del av lite isländsk ungdomskultur som jag tror att jag hade missat utan direktkontakt med vanliga islänningar.

I Reykjavik har de också en utsiktsplats som slår det mesta. Ingen mening med att ha någon utsiktstopplista där inte.

Utsikt från Perlan.

Slutligen några ytterligare saker jag fastnade för på ett eller annat sätt:

Trots alla möjliga stenlandskap vi körde igenom och förbi framstod landet som mycket färgrikt. Vädret bidrog väl, men vilken himmel, vilka färger, vilka vidder, vilka dofter!

Planteringarna i städerna och byarna var givetvis något annorlunda än i svenska tätorter, men jag blev mycket förtjust över att man i Reykjavik på många ställen förgyllde tillvaron med ringbommor, som är en av mina favoriter bland trädgårdsväxter.

En kväll gick vi och tittade på båtar i den del av hamnen som låg närmast hotellet. När vi stod vid dessa gamla valfiskebåtar stannade en bil och en man hoppade ut och började utan att tveka hålla ett långt föredrag om allt som på minsta vis hade med valfiske att göra. (Hela tiden hade han bilen stående på tomgång. Det verkar för övrigt vara ett vanligt beteende på Island.) Nästa dag köpte vi Morgunblaðið och upptäckte hans bild bredvid en insändare om något helt annat ämne. Antagligen är han en sådan där som har något att säga om allt, kanske är han till och med känd, men tyvärr tappade jag bort namnet så jag kan inte kolla upp det.

Gå inte in till Geysir med ryggsäck på dig. Eller är det så att tomten inte kommer dit?

Det enda jag egentligen inte är helt och hållet nöjd med är att jag inte använde min isländska särskilt mycket. Eftersom all information, menyer och så vidare finns även på engelska ger det inget övertag att kunna lite av landets språk. Och inte hann jag höra så mycket av det heller, eftersom vi mest rörde oss antingen bland turister eller ute i ödemarken. Dock köpte jag en bok på isländska, och blev väl säkert just därför faktiskt betjänad på isländska, trots att butiken var proppfull av turister från alla möjliga länder. Det gjorde mig på gott humör. Eller gjorde och gjorde. Det var jag förstås redan. Av det lilla jag har sett sluter jag mig tämligen okritiskt till att Island måste vara ett mycket bra land (i alla fall så länge det är så bra väder!).

Ah! Jag tror att jag är kär.

tisdag 14 juli 2009

Resa påbörjad

Det är likadant varje gång jag sätter mig på ett tåg i Göteborg för att åka hem till Dalarna. Trots att det är så långt därifrån, att tåget går till Stockholm och att det finns många möjliga byten att göra längs vägen är det alltid några i samma vagn som omedelbart börjar prata dalmål och avslöjar att vi kommer att ha sällskap hela eller nästan hela resan. Så då vet jag att jag är på väg hem, vad jag nu än känner när jag tittar ut genom fönstret medan tåget lämnar stan bakom sig.

Och så, en dagsresa senare, är jag i Falun igen. Men bara tillräckligt länge för att packa om, ta en sväng ut i smultronlandet (hurra, jag missade inte smultronsäsongen helt!) och försöka sova några timmar. Sedan börjar äventyret på allvar.

måndag 13 juli 2009

Kvällspyssel

I och för sig har jag väl ändå en del småsaker att fixa med. Exempelvis stinker mina vita sommarbyxor av något slags finwhisky, så min vana trogen tvättar jag väl samtidigt som jag packar då.

I samband med lite annat pyssel hällde jag nu dessutom kokande vatten på vänsterhanden. Efter att ha kylt den i några minuter lyckades jag göra om samma sak igen, dock i något mindre omfattning.

Varför göra det enkelt för sig när man kan krångla till det?

söndag 12 juli 2009

Överdrifter är min grej liksom

Jag bor för tusan i ett studentrum! Vad behöver jag göra innan jag åker bort egentligen, ta ut soporna och dra ner gardinerna? Kylskåpet är i princip tomt sedan en vecka redan, krukväxterna har åkt till Göteborgskusinen och post får jag nästan aldrig så det låsta postfacket lär inte bli fullt medan jag är borta. Packa ska man väl ändå klara av på en dag eller helst mindre än så.

Ändå rusar jag som kaninen i Underlandet, tjatar om hur stressad jag är och så fort jag får tillfälle att prata med någon babblar jag oavbrutet och i rekordfart i minst tjugo minuter innan jag hör hur jag låter, varpå jag upprepar att jag är stressad och har så mycket att göra och inte vet hur jag ska hinna och därefter babblar vidare ett tag till.

Det ordnar sig förstås. Jag kan nog vimsa runt och hojta ett tag till innan jag sätter igång med allt det viktiga.

fredag 10 juli 2009

Skicka papperslappar

Idag fick jag årets andra vykort från Island, den här gången från islänningar som är hemma på sommarlov. Det lustiga är att i samma veva som jag åker till Island kommer de tillbaka till Göteborg. Så frågan är varifrån jag själv ska skicka ett kort till dem för att återgälda den trevliga gesten.

Tänka på hösten

Tydligen är det nu redan det där "mitt i sommaren" som jag brukar tänka mig när jag i april söker kurser till höstterminen. Det vill säga, nu har första antagningsbeskedet till höstens högskoleutbildningar kommit.

Jag hade visst sökt fyra kurser (det gick ju lite snabbt när jag tog itu med det där, så inte kan man komma ihåg sådana detaljer), alla ganska olika men antingen nödvändiga för min examen eller väldigt intressanta. Och som vanligt (äsch, jag skryter inte, det är bara lätt att komma in på den här sortens fristående kurser) blev jag antagen till allihop.

Så nu måste jag välja också! Extra jobbigt blir det då jag egentligen har bestämt att jag inte ska läsa mer än 15 hp per termin nu. Studiemedlet är i det närmaste slut och jag måste faktiskt skaffa mig ett jobb. Och just det, min magisteruppsats är inte klar heller. Ehum.

torsdag 9 juli 2009

Förberedelsevecka

Det är meningen att jag ska åka till Island nästa vecka. (Här tar vi inte ut något i förskott, nej.) Meningen är väl också att det ska vara något slags semesterresa. Ändå känns det nu lite som om det mest handlar om att jag borde plugga en massa, repetera grammatik, läsa på en diverse turistinformation (är det förresten inte det man har reseledare till?) och så vidare. Det är lite som att ha tenta mitt i sommaren.

Att bestämma när och hur (och att!) var, som ni säkert förstår, alldeles för besvärligt för en lat student, så jag överlät det mesta av beslutsfattandet åt de övriga i sällskapet. Men själva resandet kanske ändå ingen kan sköta åt mig. Och jag föredrar hur som helst att vara åtminstone skapligt förberedd, så det här veckan skulle det alltså bli "tentaplugg".

Så här långt innebär det att jag har köpt ett par nya promenadskor. Detta är dock en större prestation än det låter som. Det där med skor är nämligen ett känsligt och tröttsamt ämne (men samlade skorelaterade inlägg finns här för den som undrar något), så jag tänker inte gå in på detaljer den här gången. Jag funderar dock över en liten sak: När jag redan tidigare i sommar har lyckats få skoskav av alla mina andra skor, gamla som nya (jag går tydligen rätt mycket i alla fall), hur smart är det då att tro att det funkar att köpa sig ett par nya bara en vecka innan man planerar att gå i dem flera hela dagar i sträck? Att jag ska hinna gå in dem till dess är ganska osannolikt, med tanke på att vädret växlar mellan för blött och för varmt för sådana skor. Det är bara att hoppas att de är snälla. De är rätt fula i alla fall, och det brukar vara ett gott tecken när det handlar om mig och skor.

tisdag 7 juli 2009

Mysigt värre

Hade riktig mysskräckstämning igår kväll, då jag låg på sängen i mitt skumma och precis lagom varma rum, lyssnade på ösregn och åska genom ett öppet fönster och läste deckare. Tyvärr hann jag inte läsa ut boken innan jag skulle sova, vilket jag alltid strävar efter i sådana fall, men nu gällde det ju att vara duktig och vara uppe med handverkarna (vilket är ungefär detsamma som att vara uppe med tuppen), så det var bara att gå och lägga sig så där lite småskraj.

Ja, och sedan vaknade jag förstås på exakt samma sätt som igår. Åh, så härligt det är att börja dagen med riktigt intensiv hjärtklappning!

måndag 6 juli 2009

På helspänn

Jag formligen studsade upp ur sängen, än en gång i total förvirring och bara fyra timmar efter att jag hade gått och lagt mig, fast så nu inte alls var planen. Bara för att jag hörde någon borra i närheten.

Nåja, en sak hade jag i alla fall koll på. Det är dags att få brandvarnare. Jag tyckte att det var lite underligt att inte hyresvärden höll med sådan, men det dröjde alltså bara tre månader efter att jag flyttat in innan just detta nu åtgärdas.

Så jag har fått ett sådant där generöst tilltaget tidsintervall att gå och vänta på. Den här veckan, vilken dag som helst mellan klockan 8 och 16. Så det är väl helt naturligt att vara på helspänn en måndag förmiddag då. Nu hoppas jag att det ändå blir avklarat redan idag, för annars kommer jag ju inte att våga duscha eller vara oklädd eller något sådant på kontorstid på hela veckan. Dessutom hoppar jag högt på nytt varje gång borren drar igång någonstans i betongen här i huset. Sådan nervositet kan säkert döda.

Förutom det blir jag rätt vimsig av att gå upp innan jag ens är vid medvetande. Det är därför jag inte kommer på något vettigare att göra än att blogga medan jag väntar. Tar jag fra... Aaahhh, där kom det igen! Jisses.

Puh.

En annan sorts grannfejd

När jag är på landet brukar jag om möjligt försöka få andra att sköta flug- och myggjakten på kvällarna innan det ska sovas. Jag skyller på att jag är så dålig på att smälla insekter utan att det blir fula fläckar på tapeter och tak. Men spindlar kan jag hantera själv, eftersom de inte ska dödas, bara bäras ut. (Ja, det handlar alltså om spindlar nu, så då har jag varnat den som eventuellt inte vill läsa mer om det.)

Å andra sidan, hade jag inte redan fixat det skulle jag nog ha lärt mig att klara det här med spindlarna ändå, så som jag bor nu. Här har jag ett gäng av varierande sorter och storlekar som väver sina nät utanför fönstren. I skymningen hissar de största, svarta spindelbossarna ner sig från takkanten och inspekterar näten genom att rycka i dem från olika håll. Jag tycker att det fungerar ganska bra så. De får gärna ha sina nät där, om det hindrar insekter från att flyga in genom mina öppna fönster.

Men nu rubbades just balansen i vår relation en aning. Tydligen gillar inte storspindlarna nattsvalkan lika mycket som jag, så de bestämde sig för att komma in till värmen hos mig i stället. Men jag är ganska noga med vilka som får sova över hos mig, så det gick jag inte med på. Därför stod jag nyss och vinglade på en skruttig fåtölj och sopade ner spindlar från taket med papper och tidningar. Och när de fick panik och hoppade iväg till okänt ställe, för att jag därefter skulle kunna upptäcka dem betydligt närmre inpå mig än väntat, höll jag nästan på att skrämma slag på mig själv också.

Nu sitter jag här och försöker bli av med känslan av kittlande spindelnät på axlar och hals, och har plötsligt dragit på mig en respekt för spindlar som jag inte riktigt har haft tidigare. Det var ju en oväntad effekt av det hela. Så jaha, ska jag inte våga sova med öppna fönster längre då? Jo, om jag är uppe tills det blir ljust på morgnarna borde det väl ordna sig. Ha!

Bilder från den gångna helgen

När jag varit lite ilsken över min tillknycklade cykel en stund kom jag mig i alla fall för med att böja tillbaka pakethållaren och samtidigt fixa lite annat som behövde göras med cykeln. Alltid något. Förresten, den cykel som stod bredvid min såg också ut så här, fast ännu värre, så det finns väl risk att det händer igen.

Sedan blev det också en cykeltur. Här är Delsjöbadet under tidig lördagskväll.

På hemvägen gick jag och pratade i telefon när jag plötsligt upptäckte att jag stod under en snygg kraftledning!

Sedan blev det Härlanda tjärn också, och ännu en lördagskvällspicknick, den här gången med något mer ljus och värme och färre bitska insekter, så det var en fin avslutning på värmeböljan.

söndag 5 juli 2009

Väder är ett samtalsämne som aldrig blir uttömt

Äntligen kom regnet även hit, men än så länge inte i några mängder som leder till katastrofrubriker. Det syntes knappt ens, utan verkade mest vara ett moln som för en kort stund på kvällen försiktigt sänkte sig ner över berget jag bor på. Men doften gick inte att ta miste på. Underbart! Och jag får känna mig sval och skön för första gången på evigheter. För någon som starkt ogillar att svettas har det tagit lite extra hårt på både kropp och psyke att tvingas vara konstant svettig i många dagar, och de senaste dagarna har jag varit ganska retlig och låg.

Det har känts lite konstigt hur alla överallt i landet verkar ha fått regn och oväder medan vi här i Göteborg bara har haft sol, 84 grader varmt och (för att vara i den här stan) vindstilla dag ut och dag in. Jag vill bara påminna om detta en gång till, när folk så småningom på nytt kommer att börja tjata om att det regnar så mycket här. Jag tycker att det verkar vara rätt vanligt att Göteborg hör till de varmaste platserna i landet också.

En sak som är precis som det ska vara på sommaren är att jag har glömt hur det känns att ha på mig byxor och strumpor. Så minns jag det från min barndom. När skolan började och jag därmed ofta ganska snart var tvungen att sätta på mig jeans kändes det alltid så underligt och stelt. Så kommer det att bli nu också, och rätt snart antar jag, för inte dröjer det till augusti innan det blir svalt nog för långbyxor. Om inte annat ska jag åtminstone snart resa till kallare länder.

lördag 4 juli 2009

Grannsämjan frodas

När jag var på väg in efter en stund ute i solen hörde jag en cykelringklocka plinga och såg mig om. Samtidigt som jag öppnade porten insåg jag att ljudet kom inifrån. Där satt en av telefonpratarkillarna (jag har insett att de är flera, de verkar alla komma från något västafrikanskt land, och kanske bor de i samma rum, eftersom de hela tiden måste vara ute i trapphuset och prata i telefon) på pakethållaren på en cykel och pratade i mobil samtidigt som han med den lediga handen höll i styret och plingade på ringklockan.

I nästa sekund såg jag att det var min cykel. Plötsligt förstod jag varför pakethållaren för ett tag sedan fått ett nytt, knöligt utseende. Jag hajade till, gick sedan rakt fram till killen och sa lugnt och sansat (på engelska) att det var min cykel och att jag inte ville att han skulle sitta på den.

"Varför då?" frågade han förvånat. "Jag har inte sönder den."

Över det svaret blev jag själv lika förbluffad. "För att den är min", hörde jag mig själv säga och insåg i samma ögonblick hur otroligt svenskt det måste vara att tänka så.

Om man har sin cykel i allmänna utrymmen får man kanske acceptera att folk hänger kläder och sitter på den. Men jag sa i alla fall en gång till att jag inte ville att han skulle göra det. Det finns trots allt en trappa och för all del tiotals andra sittvänliga cyklar precis intill, eller varför inte gå ut och sätta sig på en bänk, en sten eller vad sjutton som helst som inte är någons personliga ägodel?

När jag gick därifrån satt han fortfarande kvar, helt obekymrat pratande. Jag inser att den irritation jag då och då känner inför mina grannars beteende bara är början. Kulturella skillnader må förklara våra olika synsätt, men det hindrar inte att det retar mig när folk vägrar visa minsta lilla hänsyn. Faktum är ju att min cykel har utsatts för åverkan, även om jag inte vet vem som är den skyldige. Och även i andra kulturer än den svenska måste det väl kunna anses vara artigt att lyssna när någon ber en att flytta på sig? Men har jag fel får jag väl tåla att vara en typisk svensk gnällkärring då, åtminstone i det avseendet.

torsdag 2 juli 2009

Säg bara till

Om ni förresten tycker att det börjar bli lite väl stor andel präktiga turistfoton här i bloggen är det bara att säga till. Idag hittade jag exempelvis också en mosad måsunge (eller trut eller vad det nu var) på gatan. Bara säg till i så fall alltså.

Utsiktstoppen: Skansen Lejonet

Ända sedan jag flyttade och regelbundet började se byggnadsverket från bussfönstret har jag varit nyfiken på Skansen Lejonet. Jag menar, jag var ju bästa kompis med Skansen Kronan när jag bodde i Haga, så hur skulle det se ut om jag inte ens tog mig en närmare titt på dess tvilling? Jag visste således att jag måste dit, men det tog ett tag innan jag klurade ut hur jag skulle bete mig för att göra det och dessutom orkade genomföra det hela. Men nu är det ändå slutligen avklarat.

Allt som behövs är att ta sig över denna av tecknad film inspirerade fallfärdiga gångbro över en stor väg, irra sig genom en byggarbetsplats, ta sig över järnvägen på två ställen, gå över ännu en bro över en motorväg och sedan ta vänster och klättra uppför en backe. Det kan vara rätt spännande, men när man börjar lära sig att köra bil i Olskroksmotet är sådant här ingen större utmaning längre.

Personliga erfarenheter av platsen: 2
Det är lite svårt att uttala sig med någon bestämdhet efter en enda mycket kort titt, men det jag vet är att stället inte var omedelbart imponerande, och lite har jag ju ändå att jämföra med.

Tillgänglighet: 2
Jo, det finns vägar hit, bland annat en väldigt fin gång- och cykelväg till och från Nils Ericson-terminalen, men det är absolut inte helt uppenbart hur man ska ta sig fram om man ser Skansen Lejonet på håll. De flesta har väl sällan "vägarna förbi" eller hamnar här av en slump heller. Dock är själva backen upp en baggis i jämförelse med Skansen Kronans berg, så där blir det pluspoäng.

Utsiktskvalitet: 4
Det är måhända inte enastående hänförande utsikt härifrån, och detta beror bara delvis på den för en utsiktsplats snålt tilltagna höjden. Men faktum är att det nog ändå kan vara rätt uppfriskande med lite omväxling när man har sett ett antal vyer över älv, stadsbebyggelse och parker. Jag kan tänka mig att det finns folk till och med bland den här bloggens läsare som skulle kunna tycka att den här utsikten är riktigt trevlig. Det gjorde förresten jag också.

Trängsel: 4
Med tanke på hur svårt det var att hitta hit hade jag inte väntat mig särskilt mycket folk här, och jag antar att om man inte råkar komma hit när det är någon tillställning i byggnaden så är det nog ofta rätt lugnt. Nu var det faktiskt lite folk här före mig, men det var inte precis något slagsmål om de bästa utsiktsplatserna.

Picknickmöjligheter: 1
Jag lade visserligen märke till en trevlig gräsyta en bit ner i backen, men nej, det här är inget picknickställe.

Totalpoäng: 13
Egentligen var det kanske tveksamt om det här ens skulle räknas som en utsiktsplats, så den är möjligen med i tävlingen på orättvisa villkor. Men utsikten i sig tycker jag ändå att det kan vara värt besväret att ta sig hit för att titta på. Om man har vägarna förbi åtminstone. Fast det har man ju inte, nej, just det.

Skansen Lejonet.

Lejonet.

Utsikten åt utsiktshållet.

En mer inzoomad variant av utsikten för alla färggladsglada.

Tillfälligt återupptaget samlande

Jag hade visst glömt att jag ju utövar ett oavsiktligt (men när jag kommer ihåg det numera ändå rätt avsiktligt) samlande av foton föreställande kyrkor i Göteborg.

Sankt Pauli kyrka, med byggbaracker och allt.

Hos sjökaptener och litterära giganter

Jag åker förbi Östra kyrkogården väldigt ofta nuförtiden, och att den ligger nära gata och spårvagnsspår inser man om man går på kyrkogården längs de rader av gravar som ligger ytterst på den norra sidan. Det är inte precis tyst och stilla just där. Jag insåg en massa andra saker också, när jag idag äntligen tog mig tid att besöka denna plats.

Att det tagit en sådan tid är faktiskt lite underligt, för jag har alltid tyckt mycket om att vistas på kyrkogårdar, att promenera där, betrakta vackra gravstenar, läsa inskriptioner och försöka ana mig till familjehistorier eller bara få en stunds lugn och ro. Jag har också sökt skydd på en kyrkogård när jag blev jagad av moppeligister en gång.

Så ett ställe som Östra kyrkogården, vilket jag antar kan utgöra ett turistmål även för andra, är alltså ett helt naturligt och mycket väntat mål för en utflykt för mig. Men jag hade faktiskt inte läst på innan jag begav mig dit, och tydligen hade jag inte sett mycket från buss- och spårvagnsfönstren heller, för jag kom att bli både förvånad och imponerad. Visst, det här är en större stad än de jag har bott i tidigare, och naturligtvis har det funnits mängder av inflytelserika, välbärgade och kända personer i Göteborg som ligger begravda i stan, men jag har aldrig tänkt på det. Ändå ser jag Viktor Rydbergs gravmonument från vägen var och varannan dag. Nu vet jag det.


Jag har väl i ärlighetens namn inte någon omfattande koll på Göteborgs betydelsefulla historiska personer, även om jag i alla fall kände igen en hel del av namnen på de stora gravstenarna (och när jag kom hem fick jag mycket att läsa på om och fascineras av!). Men även stenarna med de mer okända namnen fick mig att reagera. Här fanns mängder av sjökaptener, konsuler, ingenjörer och arkitekter, vid sidan av handlare, rådmän och präster. Titlarna på gravstenarna speglar antagligen mycket mer av en stads historia än jag har tänkt på förut. I Falun har många titlar med bergsbruket att göra, i Linköping med omnejd skulle jag gissa (och lite beroende på var man befinner sig, misstänker jag) att de mest påkostade äldre gravarna tillhör kyrkans och jordbrukets betydelsefulla män.

Men även storleken på själva kyrkogården (trots att det inte är den största jag har besökt), det relativt lilla avståndet mellan de stora gravarna, antalet pampiga stenar och allt grus på marken gjorde att det kändes ovant och extra spännande för mig.


Jag hade bara hunnit se en liten del av kyrkogården fast jag varit där en god stund, men det var med intentionen att återkomma någon annan gång för en mer vanlig kyrkogårdspromenad även över övriga delar som jag var på väg att gå därifrån, när jag plötsligt stod nedanför en liten väg som jag bara var tvungen att undersöka. Den låg på en liten avsats där täta barrträd skuggade de höga stenarna. När jag kom ut i solen på andra sidan upptäckte jag att jag stod precis vid Karin Boyes grav. Så nu vet jag var den är också.

Reprispromenad

Jag laddar lite för att se nya sevärdheter, men eftersom det är sommar är det också säsong för repriser. När jag var inne i stan igår passade jag därför på att göra en liten stadsvandring i mina egna fotspår. Alla fina promenadvägar hinns förstås inte med på en eftermiddag, så det är möjligt att det kommer fler delar (jag lovar åtminstone inte det motsatta).

Tips: Om du inte känner igen platserna kan det eventuellt hjälpa att hålla muspekaren över bilderna.

Från Drottningtorget tog jag en spårvagn till:

Masthuggstorget
Där har jag handlat många gånger förr, så bara för det (äsch, det var ju inte alls bara därför!) köpte jag en nu en glass, som jag sedan tog med mig upp till:

Masthuggskyrkan
Jag satt några minuter i solen på en bänk, åt glass och avnjöt förstås också:

utsikten
Därefter tog jag en annan väg ner och valde då att gå på:

Fjärde Långgatan
Andra långgator må vara mer intressanta och populära, men som promenadgata gillar jag nog den mest. Så kom jag åter till kära gamla:

Järntorget
Därifrån kunde jag, speciellt en het sommardag, givetvis inte motstå att söka mig ut till älven, där vinden fläktade skönt och det doftade hav. Min favoritbänk var ledig och jag kunde sitta och njuta en stund på:

Stenpiren
Sedan var jag tvungen att hinna med en buss, så det fick bli första bästa fina väg tillbaka till Centralen, närmare bestämt:

Norra Hamngatan
(Inte för att man nu ser så mycket av just den gatan på bilden då, förutom i förgrunden.)

Överallt såg jag tydliga tecken på hur staden är en varelse i ständig förändring och utveckling. Mycket har hänt på bara några månader, men mycket är naturligtvis fortfarande sig likt. Det är fortfarande samma gator och torg, "själen" finns liksom kvar ändå. Det var onekligen ett glatt återseende.

onsdag 1 juli 2009

Skumheter

Jag sov tydligen med radion på i natt. Av den anledningen vaknade jag synnerligen förvirrad ett par timmar tidigare än planerat och kunde inte hitta någon mer logisk förklaring till att radion redan var på än att klockan på mitt sängbord börjat sacka under natten. För sådant händer ju ofta med radiostyrda digitalklockor kopplade till elnätet! Kanske var det lite värmen också. Väderprognoserna hade talat om lite svalare väder idag, men trenden med allt varmare förmiddagar här i bastun håller i sig. Min hjärna går väl ytterligare en aning långsammare än vanligt alltså.

Radion fick stå på, och efter frukost inträffade nästa svårbegriplighet. I slutet av en låt "hörde" jag precis vilken som skulle komma därnäst. Blandbandsprincipen, ni vet. Och det var mycket riktigt just den låten som sedan dök upp. Fast det här var alltså radio. Den första låten var en rätt ny som jag inte har någon som helst relation till, den andra var en betydligt äldre som inte heller den hör till mina favoriter och som jag inte haft i huvudet innan. De tillhörde två helt olika stilar och det fanns ingen naturlig koppling mellan dem. Lustigt, skumt, läskigt. Eller något.

Mindre skumt blev det dock på ett annat område. Även jag har gått och haft vaga aningar utan att riktigt kunna sätta fingret på vad som var galet med vissa förhållanden i Morden i Midsomer. Men Översättarhelena har uppenbarligen läst tillräckligt många deckare för att kunna genomskåda det hela.