onsdag 31 mars 2010

Matchning av medresenärer

Under tiden som bloggen kände för att vara ifred i ett par dagar har jag passat på att boka tågbiljetter. Förutom allt som är fruktansvärt besvärligt med att köpa och genomföra tågresor så är det en liten sak jag tycker är konstig. Vid platsönskemål kan man välja "plats nära djur", liksom man alltid förr har kunnat önska sig "plats vid bord", men det finns inte de motsatta alternativen för den som kanske är allergisk mot pälsdjur eller helst av allt vill slippa sitta och fotfäktas vid ett bord. Är inte det lite konstigt? Eller rentav orättvist? Och dumt?

Kanske är det ungefär lika dumt att påpeka sådana här konstigheter i sin blogg i stället för att göra det direkt för någon som kan påverka saken. Kanske borde man orka anstränga sig. Och om man gjorde det kunde man samtidigt passa på att föreslå, jag menar eftersom de ändå kräver namn på biljetterna och allt möjligt för att man ska få åka tåg nuförtiden, att de när man köper sin resa frågar en om man tänker äta, sova, vara högljudd, kommentera allt för främlingar man har omkring sig, bära mycket parfym och också vad man har för ringsignal på mobilen och telefonvanor när man åker tåg.

lördag 27 mars 2010

Plan för kvällen

  • släcka lamporna
  • ställa om klockorna
  • mysa järnet

fredag 26 mars 2010

Årets första vårblommefotosession

Hur många vårbilder jag än har i arkivet så vill jag ändå ta nya varje år. Men det var faktiskt lättare att hitta motiven inne i centrum, där det finns en massa parker och planteringar på offentliga platser. Där jag tillbringar dagarna nu finns det förvisso natur, men de tidiga blommorna växer främst i villaträdgårdar och är svåra att komma intill. Jag gjorde ett försök idag i alla fall, och resultatet känns ganska klassiskt vårbildaktigt, så jag antar att jag kan vara nöjd då.

Någorlunda typiskt vårmotiv.

Typiskt vårmotiv, varken mer eller mindre.

Väääldigt typiskt vårmotiv (i synnerhet med vårskräpet i bakgrunden).

torsdag 25 mars 2010

Okej då, vår

Exakt så här ska övergången mellan vinter och vår organiseras. Först några decimeter snö och kallt och sedan tvärt stabilt supertöväder, så att allt försvinner på kortast möjliga tid. (Vårfloden är en nackdel, det inser jag, men nu utgår jag naturligtvis från mina egna behov.) Några dagars elände på vägarna är förstås oundvikligt, men sedan är det bara att studera hur snöfläckarna raskt krymper framför ögonen på en ute i middagssolen.

På gatorna som ännu inte sopats är gruslagret flera gånger så tjockt som på mina föräldrars så kallade grusgång. Jag gick i några dagar och roade mig med att försöka föreställa mig hur mycket grus det kan ligga utspritt på Göteborgs gator och cykelvägar. Till min stora tillfredsställelse stod det sedan om just detta i tidningen igår. Siffrorna är visserligen bara en uppskattning, och det gör fortfarande inte att jag kan föreställa mig mängden grus (enligt GP 25000 ton). Men jag tycker om att få svar på frågor.

Och jag tycker faktiskt om våren också, när den väl har kommit och den jobbiga vägen dit från den okomplicerade vintern är avklarad. Åtminstone gillar jag den utan invändningar i ett par veckor, eller vad det nu tar innan pollensäsongen drar igång med full kraft.

Så bara därför, eller jag menar, för att det var uppåt 15 grader varmt idag och absolut nödvändigt att ta fram en tunnare jacka, och för att jag i min lilla hall inte har plats för mer än två par skor och en jacka åt gången, fick det vara nog med vinterkläder nu. Bort, undan, iväg till tvätt och in i skåp. Så var det avgjort. Inget velande, för nu är det vår.

onsdag 24 mars 2010

Också ett sätt

Det fixar sig. Jag vet ju det, egentligen. Och nu hann jag inte ens tacka ja till den där festen innan den blev inställd. Så onödigt att lägga tid på att fundera över det när man exempelvis hade kunnat åka och köpa ett par gummistövlar i stället, kan man tycka. Men köpa stövlar kan jag ju göra på den tid som blev över nu när jag inte har någon fest att gå på. Se vad allt ordnar sig bra!

tisdag 23 mars 2010

Problem att lösa

Inte för att jag hyser så värst höga förhoppningar om att bloggen tänker lösa mina problem åt mig, men jag får för mig att det på något vis ändå hjälper att skriva om dem, så därför:

Jag är bjuden på en fest som verkar synnerligen intressant. Den utlovar möten med bekanta som jag inte har träffat på länge, möjligheter att lämna tillbaka lånade artefakter och att öva isländska nästan bättre än på Island. Förnuftet säger mig att jag bör tacka ja. Viljan säger att jag längtar efter något sådant. Jag har tid. Det låter ju helt givet, eller hur?

Men jag ser ut att bli tvungen att gå ensam. Det är i sig inget problem, för i någon mening är det ganska roligt att göra det, eftersom det gör att jag faktiskt måste prata med olika människor under kvällen. Det är det här med att jag ska hem sedan också, från andra sidan älven, med nattrafik genom stan en helgnatt. Inte lockande alls. Det är sådana gånger jag numera inser att den här stan inte är totalt perfekt.

Jag kan grubbla mig blå över om det finns någon jag kan be om sällskap till festen, men det betyder ju inte att vi vill gå hem samtidigt. Å andra sidan kan jag ju mycket väl hitta resesällskap när jag väl är där. Det kan faktiskt lösa sig av bara farten.

Äsch, säg inte "taxi"! Däremot, att stanna hemma och plugga är ju förstås en lösning som är praktisk, men inte särskilt socialt stimulerande. Hm, hm.

Skoproblemet jag har kanske enklast löses med gummistövlar. Undrar om de kan fungera som skydd för en ensam kvinna på hemväg genom stan också? Det vore toppen.

måndag 22 mars 2010

Som hastigast om läget

Jag antar att våren är här, i och med att de viktigaste vintersporterna är slut för säsongen. Men hur fort det än töar nu så är det fortfarande inte så torrt ute att jag slipper bli blöt om foten i min trasiga sko.

Och ja, jo, det är nog något slags liten ... inte nödvändigtvis bloggpaus, men i alla fall ett tillfälligt avstannande. Bloggen får ett litet vårlov. Kanske är den, precis som jag själv, mitt i en skarv mellan olika kurser och uppgifter. Under tiden bloggen latar sig får jag förhoppningsvis en massa annat gjort. Och jag drar mig inte för att stänga av, logga ut, stänga mig inne, dra mig undan om det behövs. Det känns otroligt skönt.

Dessutom har jag fått låna en uppsats om isländska ortnamn i svensk text. Jag har nämnt det förr och jag kommer antagligen att kunna tjata om det odrägligt många gånger till, men det är faktiskt så tillfredsställande gôtt att få kombinera intressen! Inte blir det sämre av att någon annan har kombinerat mina intressen åt mig heller.

Och just det, min paraplyliksblogg har fått en filial!

fredag 19 mars 2010

No Killer Hill this year

Åh, Svenska Skidspelen! Åh, Falun! Åh, jag är inte där!

Sådant händer också en del år. Som väl är kan jag trösta mig med att man ser mer av tävlingarna hemma vid tv:n. Fast Mördarbacken är definitivt något annat i verkligheten.

Jag får återskapa stämningen i minnet genom att se på gamla bilder, exempelvis från förra året.

Operatörsbyte

Jag har för första gången någonsin orkat byta mobiloperatör. Naturligtvis var inga försäljare inblandade, för dem brukar jag ju bara vifta bort om de kommer i min väg.

Det har redan från början varit problem med att få saker uträttade på den nya operatörens webbplats, och det verkar som om jag är hänvisad till mindre moderna sätt att göra saker och ting på, vilket egentligen inte alls passar mig. Dessutom kommer jag inte att ha den där drömtäckningen nästa gång jag hamnar på Island. Så jag är just nu lite orolig att jag kan ha fattat ett dåligt beslut. Men i vilket fall som helst var det jag själv som gjorde det.

Förresten kan det väl kanske hända att jag i förlängningen faktiskt sparar några kronor, och på köpet får bättre täckning hemma i Sverige, där jag trots allt tillbringar de flesta dagar. Jaja.

onsdag 17 mars 2010

Pingelpartyt

Gårdagen med Pinglan blev lyckad i många avseenden. Tåget hon kom med var bara lite sent och vi kunde sedan tillbringa många timmar i affärerna. Vi var så tjejiga man kan tänka sig och pratade därmed givetvis bara om örhängen, mens och relationer. Sedan kom vi hem med varsitt knippe av sådana där stora papperspåsar från exklusiva butiker, var rosiga om kinderna och pigga som fågelungar en solig försommarmorgon.

Min insats som personal shopper var däremot ett totalt misslyckande. Allt Pinglan köpte hittade hon nämligen själv, och när hon i något fall var tveksam om vilken färg hon skulle välja på en topp var jag tvungen att vara ärlig. Vad annat kan man göra? För det är ju så, hon passar verkligen i allt.

tisdag 16 mars 2010

Min bloggmusa

Jag borde träffa Pinglan oftare. Min blogg är väl aldrig så trevlig som när hon har med den att göra. Typiskt bara att hon jobbar nästan jämt när hon inte är på utlandssemester.

Det är med andra ord inte konstigt att jag har höga förväntningar just nu, eftersom hon idag kommer till stan. Jag ska än en gång agera personal shopper, vilket är ett jobb jag inte alls är kvalificerad för utom när det gäller just Pinglan.

måndag 15 mars 2010

Det stora i det lilla

Jag vet att det är dåligt av mig att jag då och då retar upp mig på småsaker. Men då känns det desto bättre att också mycket små och enkla goda saker kan ge stor effekt.

Dagens exempel: Först råkar jag bland annat ut för så kallade vuxna som låter sina barn och djur göra precis som de behagar och därmed förstöra för många andra människor, bara för att de så kallade vuxna själva på så sätt får det lite lugnare. När jag går hem från mataffären känner jag för att börja gruffa så smått för mig själv över egoism och dumhet i allmänhet. Jag närmar mig porten och förbereder mig på att öppna genom att lasta över båda de tunga matkassarna i den ena handen samtidigt som jag gräver i jackfickan efter nyckeln med den andra. I samma stund kommer en kille som gått in i huset ganska många ögonblick före mig tillbaka bara för att öppna för mig!

Det är faktiskt rätt vanligt att folk är just så hjälpsamma och trevliga i det här huset, men ändå, tänk hur en sådan liten handling kan neutralisera så mycket negativt. Varje gång! Och det bästa är att det ofta funkar lika bra tvärtom, alltså om det goda händer först. Det är som om mitt sinne får ett skydd mot det onda och inte reagerar på motgångar och dålig behandling för en viss tid framåt.

Jag skulle bli mycket förvånad om det här är något som bara gäller för mig. Därför försöker jag verkligen komma ihåg att hälsa på busschauffören, le mot folk jag kommer i kontakt med, erbjuda hjälp där den ser ut att kunna uppskattas och så vidare. Och varje gång jag lägger märke till att människor visar varandra hänsyn och till och med är beredda att anstränga sig lite för någon de inte ens känner blir jag riktigt härligt glad. Egentligen hade det förstås varit att föredra att sådant beteende var så självklart att det inte behövde uppmärksammas, men när det nu inte är det får man väl glädjas åt att man kan glädjas åt det då och då i stället.

söndag 14 mars 2010

Det skulle kunna bli något av det här

Sa det klick? Eller var det bara ljudet av olja som hälldes ut?

Dagens små åsikter och prioriteringar

Så här efteråt dyker det plötsligt upp en massa folk som tycker att Salem Al Fakir skulle ha vunnit melodifestivalen, men tydligen gjorde många som jag och lät bli att rösta. Så kan det gå.

Jag kan dock inte vara irriterad just nu, inte ens efter att ha lagt en massa tid på matlagning, vilket jag normalt brukar tycka är en felprioritering. Men nu hade jag fått en flaska valnötsolja av Mario, och då jag inte ville verka otacksam (fast mest var det av uppriktig nyfikenhet ändå) ville jag genast testa den. Resultatet blev en enormt god sallad. Mmm!

Fast jo, förresten, jag kan visst vara lite irriterad. Varför gjorde jag bara en portion?

Följden av att kunna ändra sig

Kom just på en grej. Göteborgskusinen är känd för att gilla Salem Al Fakir. Och hon och jag brukar inte tycka lika om nästan någonting. Jag har inte kollat vad hon tycker nu, men tänk om hon inte har ändrat sig nu när jag har gjort det! Vad betyder det i så fall? Är det ett trendbrott? Ska jag gömma min karl under sängen när hon är i närheten i fortsättningen?

lördag 13 mars 2010

Melodifestivalen 2010 enligt Flinn, del 6

Korvätandet blev lite senare än planerat, på grund av att någon granne tydligen var tvungen att laga fisk samtidigt som jag skulle inmundiga min smaskiga korv. Och även om jag gillar fisk för det mesta så ska korv inte osa fisk! Ja, och sedan blev det sent och jag diskade till en minut innan melodifestivalen började, och nu offrar jag lite av inledningen för att hinna fixa myset också.

Men jag såg ändå artisterna göra entré i sina boxningsmorgonrockar. Egentligen är melodifestivalen bäst innan den börjar, medan alla fortfarande är glada, ingen har förlorat än och inga tittare och kritiker har hunnit börja gräla om resultatet.

20:14
Darin. Då kan jag kosta på mig att gå och byta om till något glittrigare. Under tiden kan jag ju ändå höra om han sjunger renare den här gången än förut. Oj, där kom första tonen! Jahaja. Hej på ett tag.

20:19
Alltså, varför är Darin i final? Han är inte söt, han kan inte sjunga och han har en trökig låt. Det är antagligen jag som är gammal, jaja. Men till mitt försvar kan jag säga att jag undrar lika mycket varför Pernilla Wahlgren är i final, trots det otidsenliga bidraget. Fast det är klart, en riktig klassisk schlagerlåt vill vi väl ha med för att piffa till det hela. Bara för att understryka att den här låten ändå inte skulle kunna vinna har den i startordningen fått det av eviga förbannelser drabbade nummer två.

20:24
Där är den gröna skinnjackan! Wohoo! Dessvärre tycker inte ens jag att Andreas Johnson ska vinna den här gången. Han gör sin grej helt okej, men det känns inte som om det tar någon med storm, eller?

20:28
Timoteij påminner mig om ett schampo som gav mig enorm klåda i hårbotten på 80-talet någon gång. Det var antagligen fullt med gifter och skräp. Eller helt enkelt gräspollen? Nåväl, hur mycket jag än spårade ur nu så hörde jag faktiskt att en av tjejerna, som ju ändå håller på med musik på heltid, sa "när vi har sjungt". Där åldrades jag omedelbart tio år till på två sekunder!

20:34
Samtidigt som alla andra började gilla Peter Jöback, i och med den där uttjatade musikallåten ni vet, tröttnade jag tvärt på honom. Men jag tyckte faktiskt att han var riktigt cool för sisådär 20 år sedan, det tänker jag inte förneka. Årets jacka är inte så dum ändå. Inte låten heller. Jag kanske kan ändra mig igen? I så fall, i vilken riktning påverkar det min mentala schlagerålder?

20:40
Jag tror att Ola gör allt för att inte vinna, vad han än tror själv. Vad har han gjort med håret? Varför har han världens tråkigaste scenkläder? Varför sjunger han som Darin? Varför rör han sig som om han aldrig har stått på en scen förut? Missförstå mig inte. Jag gillar faktiskt Ola. Det är bara därför jag är kritisk. Ju.

20:43
Jessica Andersson har bytt kläder sedan senast. Bra. Hon har dock inte bytt låt. Synd. Egentligen har jag inte heller något emot henne, vilket också är lite besvärligt, för det hade varit så mycket enklare då.

20:50
Att Björn Gustafsson är med och skojar bakom Salem Al Fakir idag påverkar inte min inställning till bidraget i någon särskild riktning. Björn Gustafsson är rolig, jovisst, men Salem Al Fakir har en sådan enorm kompetens och en bra låt och var redan min favorit i vilket fall som helst.

20:52
Jag har hela veckan försökt förstå varför jag retar mig på att Anna Bergendahl tippas som segrare. Är det rösten? Eller bara det att jag blandar ihop henne med någon annan? Jag har till och med försökt tvinga mig att gilla låten lite extra, för att vara beredd liksom, men det går så där. Jag kanske är allergisk mot någon ingrediens i den?

20:57
Just nu undrar jag mest varför Eric Saade har fått det fina startnumret tio. Det brukar väl vara vikt för favoriter? Och så var Darin först ut. Det här gör alltihop ännu rörigare och svårare att hålla isär för en gammal tant som inte ser skillnad på ungdomarna. Och för den som undrar kan jag säga att jag faktiskt inte har en enda åsikt om låten, artisten, kläderna eller någonting annat med det här bidraget. Däremot kom jag på att jag måste gå och skruva åt den droppande duschen nu.

21:01
Jaha, det var alltså det? Så någon av de där låtarna kommer att vinna, på allvar? Måste kolla snabbreprisen för att se om det finns något nytt och imponerande där.

21:02
Har visst glömt bort Twitter. Det är därför jag bloggar i stället för att twittra nu. Men läsa måste man ju hinna? Om jag bara hade haft ett par ögon till!

21:07
Va, har Blossom fått låna den gröna skinnjackan?!

21:10
Och i mellanakten har de också lyckats välja ut de enda norska ESC-bidrag som jag inte har kommit överens med. Lurt. Och så - gahh! Nanne! Henne kommer jag visst aldrig undan.

21:12
Sådärja. Roger Pontare följd av hårdrocksduell. Det tar sig ändå.

21:15
Hej igen 80-talet! Kan det bli gladare än så här? Norge eller Sverige, vilket som går lika bra.

21:17
Alexander Rybak lever! Jag röstar nog på den låten i kväll om jag får. Men det får jag ju inte, så då återgår jag till ursprungsplanen att inte bidra till röstningen alls.

21:20
Nu blir det poäng och sådant, och då måste jag av någon anledning skriva för hand ett tag.

21:29
De så kallade internationella jurygrupperna verkar inte riktigt vara överens. Men det kanske är ett tecken på att de faktiskt är internationella?

21:39
Det är redan uppenbart att Anna Bergendahl är klart mer populär i Sverige än i Europa. Drar jag förhastade slutsatser nu igen? Det struntar jag i. Jag är redan nervös för Sveriges skull, trots att jag givetvis inte vill att vi ska vinna ESC.

21:40
Snabbrepris igen. Jag har inte ändrat mig ett dugg. Och röstar fortfarande inte. Vet inte hur jag skulle ha hunnit det heller, för övrigt.

21:44
Oj, nu var det en mellanakt till minsann! Och jag som redan har försjunkit i statistik här.

21:47
Ah, Malena Ernman parodierar Christine Meltzers parodi på henne! Då blev det plötsligt lite roligt.

21:52
Och för att göra en segdragen historia lite kortare i alla fall precis på slutet så vann där alltså Anna Bergendahl. Jahapp, det var det. Inte ett dugg oförutsägbart. Folk röstar förstås som det står i tidningarna att de förväntas rösta. Och jag är 94 år.

21:53
Till ESC hoppas jag i alla fall att Viveca Seldahl II hittar något mindre hudfärgat att bära till allt det där andra bleka. Men titta! Nu såg jag de omtalade reklamskorna i bild! Oj, vad jag inte alls kommer att köpa sådana skor nu heller. De var kassa för knäna redan på 90-talet. Just det, jag måste kolla efter nya skor, ja. Dags att gå vidare med livet.

22:01
En sak till förresten. Varför har folk med så där trista namn inte artistnamn längre? Det kanske, eventuellt, möjligen hade hjälpt lite.

Finaluppladdning

Schlagerfinalslördag. Delvis är det ett partaj i sig, men annars är det också lite av ett firande att jag efter idag kommer att vara betydligt friare att göra vad som faller mig in på lördagarna. Fast det är ju på sitt sätt kul med melodifestival, och annars hade jag naturligtvis inte suttit och glott här varenda lördagskväll.

Hur som helst laddar jag nu med flätor i håret och falukorv på tallriken och med nyutskriven tabell att fylla i om jag orkar. Visst kommer det att bli en mysig kväll, trots att jag vet att jag kommer att bli irriterad vid någon tidpunkt. Troligtvis infaller det ögonblicket när klockan närmar sig 22:00. Jag funderar på om jag ska liveblogga, bara för att det ska märkas om jag har rätt eller inte. Och lite för att jag inte ska somna en gång till. Det är ju faktiskt final idag, och då får man baske mig försöka vara lite koncentrerad!

fredag 12 mars 2010

Bilder av mars

De som känner mig vet att jag är en person som i vissa sammanhang pratar utan uppehåll, hur lite jag än har att säga, samtidigt som jag i andra sammanhang envist tiger, hur mycket jag än har att säga. Bloggande får väl sägas höra till de förstnämnda sammanhangen.

Så atte ...

Idag tog jag med kameran på promenad i solskenet, och dokumenterade såväl kvarvarande vinter som tecken på vår. Och dessutom lite fluff.

Glömde dessvärre ta med den där tändsticksasken för storleksjämförelser. Eller om jag snarare borde ha haft en personbil i det här fallet.

Lite av isen på närmare håll.

Sälgen nedanför mitt fönster har sett ut att blomma ett bra tag nu, men inte förrän idag kom jag ihåg att titta efter på närmare håll, så då fick jag se den underifrån också. Fascinerande.

Videkissar i all ära, men med fluff menade jag den här gången en pratglad katt som satt på sin trappa och gärna tog emot lite sällskap i väntan på att bli insläppt.

onsdag 10 mars 2010

Glamoröst värre

Jag har lust att skriva, så därför stör det mig att jag inte har något att berätta utöver att jag idag vred till mitt knä på något underligt sätt utan att jag märkte det förrän efteråt. Och det är ju inget att berätta, för då tror folk antingen att jag beklagar mig eller att det faktiskt är synd om mig, och så är det ändå inte. Det är väl mest kul att för ovanlighetens skull ha något gemensamt med många elitidrottare.

tisdag 9 mars 2010

Nu ska vi köpa blå mjukiskläder

Mario och jag hittar gemensamma barndomsminnen i gamla tv-program. Det är förstås inte alls konstigt. De flesta av oss som växte upp innan det fanns så många kanaler såg i stort sett exakt samma barnprogram och tv-serier. I vår generation går det till exempel alltid utmärkt att referera till MacGyver.

Men nu har vi fastnat för det här:



Barnkanalsloggan uppe i hörnet avslöjade för mig att programmet har visats på senare tid också, men själv hade jag inte sett det på många år när jag fick för mig att börja gnola på den där låten. Och det som visas i klippet ovan är bara vinjetten. Vilken tid det fick ta! Och vilket tålamod vi måste ha haft även som barn, för vi tröttnade ju inte.

Eller så är det bara ett bra program helt enkelt. Vi kommer ju trots allt fortfarande ihåg det 25 år senare. Dessutom har vi uppenbarligen präglats så av idén att vi numera hellre är ute och rör på oss än tittar på tv, så det måste ju vara ett gott exempel på hälsosam tv.

(Här är 7 minuter till, fast med sämre ljud.)

måndag 8 mars 2010

Rapport från köksträdgården: 8 mars

Myntan är nog gladast av alla över det tilltagande vårljuset och förmiddagsvärmen här i fönstret, och har nu lämnat nanostadiet. Den har också fått sällskap i krukan av ett par av de där skumma svamparna. Jaja, det var billig jord, men det är ju bara spännande!

Själv är jag så glad över mina litchiplantor att jag nog börjar fästa mig lite oroväckande mycket vid dem. Att det gått bra för dem så här långt är ju ingen garanti för att de ska orka vidare efter den första späda fasen. Men jag kan inte hjälpa det. Jag har till och med gett dem namn: Lionel Litchi och Litchi Prosit.

lördag 6 mars 2010

Melodifestivalen 2010 enligt Flinn, del 5

Dagens frågor:
  • Finns det något mer sammanhang där man kallar moderna låtar för "melodier"?
  • Vilka var det som röstade idag egentligen? Jag klagar inte alltså, för jag tycker inte att andra chansen har så stor betydelse. Det kan mest vara lite kul att lyssna på låtarna en gång till ordentligt. Men vilka var det som röstade egentligen?
Och förlåt, men efter åratals nötande har Alcazar till slut fångat mitt intresse. Nu måste jag bara lära mig deras Headlines-dans!

onsdag 3 mars 2010

Få spel

Nu hände något minst sagt intressant och oväntat. Minns ni mitt locksamlande och den långa ovissa väntan på belöningen?

Det som har hänt var att jag föll för en kampanj och därför samlade förpackningslock i två omgångar och skickade in för att få Wii-spel för besväret. Efter lång väntan kom så det spel som jag kryssat för att jag ville ha den andra gången, varför jag drog slutsatsen att mitt första brev kommit på avvägar. Men nåja, ett spel var ju bättre än inget, bestämde jag mig till slut för, och så fick det vara bra med det.

Kanske var det så att det spel jag kryssat för att jag ville ha första gången redan då var slut, och att det jag sedan fick var en ersättning för det. Och att alla spel redan var slut när den andra locksamlingen kom fram. Det är möjligt. Eller så kom faktiskt det första brevet med lock lite vilse och anlände till rätt adress först långt efter det andra. Det kvittar ju egentligen.

Det intressanta är att det nu, flera månader senare, plötsligt kom ett Wii-spel till. Det är ett helt annat än de man hade att välja mellan då, men tjoho (jag menar förstås wee!), jag har nu två spel som jag inte kan spela än!

Dessutom fick jag ett helt paket med Gamecube-spel med posten igår, men det är ju en helt annan historia, så den drar jag inte just nu.

tisdag 2 mars 2010

Nära, men ingen semla

Det har alltså inte blivit några semlor för mig i år heller. Men den senaste veckan har jag faktiskt funderat på både ett och tre sätt att se till att få i mig en. Och så läser jag i hyresvärdens lilla tidning som kom idag att det enda jag hade behövt göra var att gå ner till områdeskontoret på fettisdagen!

Smart knep, förresten, att tala om det så där i förbigående ett par veckor senare. Det kanske man ska testa när man inte vill riskera att kalasen ska kosta för mycket men man ändå vill verka generös.

Än finns några frågetecken kvar

Jag, som både läser bloggar och har en scoutalmanacka att dra lappar och klistra månadsblad på, har knappt koll på vilken månad det är. Därför blev jag extra imponerad när jag i natt låg vaken och hörde marskatternas långdragna skrik utanför fönstret. Hur vet de? Den här natten var det dessutom plötsligt kallt igen och inte ett dugg vårlikt.

Har jag bara missuppfattat det hela, och det är så att marskatter verkligen är något helt annat än vanliga huskatter? Är de som flyttfåglar, fast de bara kommer hit för en månad? Kommer de rentav från Mars?

måndag 1 mars 2010

Både måndag och mars på en gång

Men! Va? Vänta här nu.

Mars alltså. Redan?!

Jaja, jag vet att jag till och med skrev här så sent som i förrgår att februari är årets kortaste månad, och jag vet att jag mest har ägnat den åt att se på tv, men jag fattar ändå inte. Vad hände med de senaste två, tre veckorna?

Är det verkligen redan mars? Jag fattar inte. Orkar man med det här? Att det är mars alltså.

Och hur länge till räcker frågetecknen?