fredag 30 april 2010

Andra halvan av halvdagen

Det visade sig vara något slags halvdag för folk i allmänhet idag, och det kan ju vara behövligt när det faller bort hela lediga helgdagar som det nu också gör, och så bestämde jag mig för att då skulle jag minsann fixa så att även jag fick halvdag. Och ledig helg.

Men min halvdag är visst lite upphackad och okontrollerad. Därför ska jag plugga en stund till nu. Fast det gör inte så mycket, för jag har nästan slutat komma på saker jag skulle kunna göra om jag var ledig.

onsdag 28 april 2010

Öööh ...

Det här är lite konstigt.

Plötsligt pluggar jag fler timmar per vecka än jag någonsin har gjort sedan jag lämnade gymnasiet (möjligen med undantag för när jag läste litteraturvetenskap, men då innebar å andra sidan pluggandet bara att jag satt och läste böcker hela dagarna).

Samtidigt har jag börjat bete mig som en sådan där "vuxen" och går och lägger mig på kvällarna så att jag faktiskt är skapligt pigg både på morgnar och eftermiddagar. Det sambandet är väl ganska uppenbart, men hur jag på en gång hinner både plugga och sova mer än tidigare är lite oklart.

Eventuellt har det något litet att göra med att jag i stort sett inte gör ett enda dugg annat än pluggar och sover, pluggar och sover, pluggar och sover.

Och eftersom jag inte kan plugga medan jag bloggar får man väl dra slutsatsen att jag skrev detta i sömnen.

lördag 24 april 2010

Alive again in April

Så har Liseberg öppnat portarna för en ny säsong igen. (Redan? Vart tog vintern vägen?) Och gissa vem som var där redan idag! Eller, det behöver ni förresten inte, för det är ju uppenbart.

Efter att först ha tagit en sväng på stan för att kolla in Vetenskapsfestivalen (mest för att jag jobbade på den för två år sedan och fortfarande tydligen känner att jag har något slags ansvar för att uppmärksamma den) promenerade jag längs den lördagsuppsluppna Avenyn bort till Liseberg och införskaffade årets säsongskort.

Så här såg det ut på Liseberg på öppningsdagen förra året. Har de tur med vädret, eller? Även i år var det alldeles strålande, även om det inte var kortärmsvärme och grönska som då. Jag inspekterade hemtamt området och gick mest omkring och kände av nöjesparksatmosfären bland allt folk.

Mot månen.

Sedan var det dags för konsert med gruppen Dead by April. (April är det ju, men vem är det som är död?) Jag var övertygad om att jag inte hade hört talas om dem ens, men när jag nu hade chansen att upptäcka något nytt tog jag den givetvis. Sedan insåg jag snart att de visst inte alls var helt okända för mig, och även bortsett från att det var skojigt att uppleva den typen av konsert i vårsolen bland barnfamiljerna på Liseberg så gillade jag det hela.

Men det är klart, någon sommarvärme var det ju inte ute, och hur de som gick i sommarkläder överlevde fattar jag inte. Själv var jag bokstavligen blåfrusen när jag kom hem, trots mina varma kläder. Så jag var klart nöjd med att lite senare betrakta Lisebergs invigningsfyrverkeri från min egen ytterdörr.

torsdag 22 april 2010

Nu börjas det

Kli, kli, kli.

Fint väder är det också. Men hur som helst har jag inte tid att vara ute.

Hade ni förresten koll på att det är första sommardagen idag? Gleðilegt sumar!

tisdag 20 april 2010

Rapport från köksträdgården: 20 april

Länge, länge har jag väntat på avokadon, och nu har den äntligen öppnat gapet för att sträcka ut tungan mot den konstgjorda dagg som här faller dagtid.

Nu har jag också sått citron, tamarind, lavendel och timjan. Snart får jag inte plats i rummet själv. Var ska jag ha allt?

måndag 19 april 2010

Årets andra vårblommefotosession

På väg till skolan höll jag på att fastna i backen upp från Korsvägen, för att marken var så blå (och lite gul) och doften så oemotståndlig. När jag sedan på hemvägen skulle ta mig tid att fota lite hade den lilla gångvägen förvandlats till en turistattraktion, och vi var många som stannade upp ett slag och njöt.



Inte 30 års firande, men väl ett par dagars

Flera gånger under födelsedagen fick jag frågan om hur det kändes. "Bra", sa jag. Inte ens jag tycker väl att man kan dra några generella slutsatser om en ålder utifrån en enda, inte alls normal, dag. Men det är ju lika bra att passa på att svara medan det är så där enkelt.

Och det var väldigt vad jag blev uppvaktad! En del firar rejält för att de tycker att det är något speciellt med att fylla jämnt, medan jag nog snarare började tycka att det faktiskt hände något där vid övergången från 20-någonting till 30 just för att jag var med om så mycket roligt.

Tack!

lördag 17 april 2010

Just det

Jag brukar hålla mig till egna bilder här, men nu kan jag inte låta bli att dela med mig av en jag fick skickad till mig:

Äntligen!

Jag brukar inte nämna min ålder så där värst noggrant här i bloggen, men de flesta som läser den känner mig ju ändå, så, ja, nu är jag alltså också där:


Om rubriken inte räcker som förtydligande, exempelvis ifall någon undrar om det är läge att gratulera eller inte, så gillar jag faktiskt att fylla år. Inga ålderskriser i sikte än!

fredag 16 april 2010

Bråttom

Men vad är det här nu då? Mina föräldrar hotar nu med att anlända enligt tidtabell. Idag av alla dagar! Det hade jag ju inte räknat med.

torsdag 15 april 2010

I väntan på askmoln och annat

Det var värst vad mycket folk som plötsligt skulle ha flugit någonstans då. Var och varannan människa tycks vara påverkad av inställda flyg när jorden skickar lite isländsk vulkanaska för att påminna om vem det är som bestämmer. Men jag väntar bara på gäster som ska anlända med tåg. Det brukar normalt inte innebära mer än några timmars förseningar. Nu, med alla extra resenärer som fått göra sina inrikesresor markbundna, får vi kanske visserligen lägga på någon timme till, men jag räknar ändå med besök till helgen.

Så jag städar och fixar i stället för att passa på att vara ute i solen innan den försvinner bakom aska, regnmoln eller både och. Fast för turister ska det i princip regna i Göteborg, för att ryktet om den konstanta vätan här ska hållas vid liv, så det är helt i sin ordning, bara lite tråkigt för besökarna om det blir så.

I min frys väntar nu en crème fraiche-tårta, vilket en gång om året är det godaste som finns. Och med posten kommer det spännande försändelser med många frimärken och mystiska figurer på.


Det tycks vara stora grejer på gång här, även bortsett från askmolnet!

lördag 10 april 2010

Jag heter ju inte Flinn "på riktigt" dårå

När jag gick in i mitt hus och påbörjade den långa vandringen genom bottenvåningen hörde jag plötsligt någon borta i skuggorna bakom trappan ropa:

- Hej Flinn!

Fast nu var det inte Flinn hon ropade, utan mitt vanliga namn, som också är just vanligare, så jag hann bara haja till väldigt kort innan jag insåg att det inte var någon jag kände som ropat. Men hon lät så uppriktigt glad och välkomnande att jag önskade lite att det hade varit mig de tre figurerna bakom trappan väntade på.

Jag närmade mig och hörde samma röst igen, nu lite lägre:

- Det var visst inte Flinn.

(Fast hon sa förstås fortfarande inte Flinn utan det där andra namnet, som bevisligen många andra också bär.)

Jag nådde fram till trappan och de tre hade då redan börjat prata om annat och vi låtsades inte om varandra. Det kändes som lite sent då att kliva fram och påpeka att jag visst var Flinn, så jag lät bli, men nog var det synd att jag inte reagerade mer instinktivt och svarade direkt när hon ropade hej. Det hade ju kunnat bli riktigt roligt.

fredag 9 april 2010

Vårlängtan å andra sidan

Efter att ha betat av tankar som de i det föregående inlägget blev jag i stället plötsligt hemskt sugen på att möta våren mitt inne i stan, och dit var det ju ingen omöjlighet att åka, så det gjorde jag. Sedan vandrade jag mina gamla promenadvägar och bara njöt.

Den idylliserade bild jag har av landet i mitt hjärta (den ångande, väldoftande jorden) är en värld så helt olik mina vardagskvarter (de grusiga cykelvägarna med hundbajs), men även det här några kilometer hemifrån är en annan sorts värld (gatstenen och de fullsatta uteserveringarna). Det finns så många världar, men nästan överallt är våren i det här läget mest härlig.

Inne i stan är det ett helt annat tempo och där förändras saker och ting så snabbt. När var jag här senast? För ett par, tre månader sedan? Det kunde vara åratal någon annanstans, för så mycket har tillkommit, så mycket finns att se och notera. De flesta förändringarna verkar vara till det bättre, faktiskt. Det är allt från nya små intressanta butiker i Haga till papperskorgar och andra trivselhöjande detaljer.

Ny är den uppdaterade och förbättrade skyltningen uppe vid Skansen Kronan, där för övrigt folk redan ligger i drivor och samlar solvärme.

Ny är för mig också den fina dörren på den tidigare vidöppna urinoaren vid kanalen!

Även ljuset känns liksom nytt i sin intensitet.

Pusselmotivet framför alla andra har kompletterats med ett synnerligen käckt litet vrak vid kajen.

Och här ska det väldigt snart resas något stort, nämligen ett stadshjul. Det är så nytt att jag hinner se det innan det ens har kommit på plats!

Vårlängtan å ena sidan

Det är sällan jag drömmer mig bort nuförtiden. Men den här veckan har varit så. En sådan vecka när kropp och ande tydligen inte har nöjt sig med att vara på samma ställe. Det är då jag tillfälligtvis längtar någon annanstans.

Jag kan sitta i ett mörkt rum med fönstret på glänt mot vårkvällen och höra en ensam koltrast därute sjunga som om det gällde livet. Och det gör det ju. Och så låter jag tankarna söka sig till landskap där skogen är stor och på riktigt, stigarna är djurens och bäckarna är fria från godispapper, där grusvägarna knastrar aptitligt under stövelsulorna när jag traskar framåt, där doften av våt vårjord inte har några gränser.

Eller så drömmer jag helt enkelt bara om en gård där man kan räfsa fjolårslöv på en gräsmatta och riva upp damm och ännu mer mossa, mylla och maskar, och där grannarnas röster på andra sidan bärbuskar och åldrande staket är trygga och välbekanta.

Oavsett vilket går flykten från verkligheten till en plats där allt är självklart och precis som det alltid har varit, där det är omedelbart och nära och jag inte behöver vänta på något. Där allt redan finns och är mitt.

onsdag 7 april 2010

Kvällssol

Det är inte bara morgon- och middagssolen som hittar in i mitt rum.

I stället för blommor

Några av dagens flygande, simmande och hoppande (nåja) djur.

tisdag 6 april 2010

Snubbel

En nackdel med att bo trångt är att man lätt fastnar i och snubblar över saker. Fördelen då är att det är så trångt att man inte faller så farligt, eftersom det alltid står möbler i vägen och tar emot direkt.

måndag 5 april 2010

Påsk i Kalmar

Den gångna helgen var det ett år sedan jag flyttade in i mitt rum, men för att fira det var jag inte alls hemma, utan i Kalmar. Det var ju bland annat påsk också, och den firades faktiskt. I det här fallet med Mario, Luigi och de övriga i den familjen, som i själva verket inte alls består av tv-spelsfigurer. Och vi var alltså i Kalmar.

Kalmar och lite kända byggnadsverk. (Klicka för något större bild.)

Det var lite varmare och ljusare den här gången, och jag fick komplettera mina första goda intryck av stan med vidgade vyer under långa promenader i solen. Så nu har jag sett lite av varje.

Båtar.

Fjädrar.

Domkyrkan.

Fler fjädrar.

En minnessten över en man som tydligen hade en sådan tur att varken Leif Eriksson eller Columbus hade hunnit före honom med att upptäcka Småland.

En underlig ek. Eller om det är något slags hybrid mellan ek och en?

Jag har också en bild av världens största navelludd, men den tror jag att jag behåller för mig själv, åtminstone tills vidare. Den kan vara bra att ha.

lördag 3 april 2010

Glad påsk!

Okej, riktigt så här ser det väl inte ut ens där jag är än, men eftersom inlägget är färdigställt i förväg kompenserar jag med en bild från arkivet.

torsdag 1 april 2010

Rapport från köksträdgården: 1 april

Det är läge för en liten rapport så här före påsk, eftersom jag ska lämna mina ungdomar utan tillsyn i ett par dagar, och man aldrig vet vad som kan hända då. Jag kan inte låta bli att hoppas att det inte kommer att bli alltför soligt påskväder i Göteborg, eftersom det i så fall snabbt kommer att bli ökenkänsla i mitt rum. Just nu är det dock fint i krukorna.

Efter nästan fem månader har basilikan börjat fatta hur riktiga blad ska se ut och reser sig så sakteliga ur sitt trassel av långa stjälkar.

Myntan börjar också gå att ta på allvar, trots att bladen är så små, så små. Och de doftar ... tuggummi! Två fina tuvor med körvel har jag fått, så där kan man väl säga att målet är uppnått. Jag antar att jag borde försöka använda mitt kryddgröna också, men det tar emot att nypa sina små kompisar så illa.

Det skiljer fyra dagar i ålder på Lionel Litchi och Litchi Prosit, men de har hittills ändå varit extremt synkade. Fast nu drar ... hm, Lionel ifrån genom att planenligt veckla ut två par nya fina blad medan Prosit mår mindre fagert och så här långt bara har orkat skjuta ut ett blad av fyra. Hur ska det gå, hur ska det gå?!