måndag 31 maj 2010

Liseberg på hemvägen

Den här kvällen lämnade jag universitetsbiblioteket vid en så lämplig tidpunkt att det passade alldeles utmärkt att ta en liten sväng på Liseberg och lyssna på Stefan Andersson. Igen. Och för att vara sparsam med bloggutrymme kan jag väl säga att det var i stort sett som förra året: en vacker kväll och fascinerande historieberättande i både tal och sång. Nu hade nya låtar tillkommit, så konserten var dessutom riktigt lång. Men fortfarande bra alltså. Det verkar som om man kan sluta sig till att jag gillar att gå på konsert med Stefan Andersson.

söndag 30 maj 2010

Mors dag firad utan mammor

Vi var på megaloppis i Majorna på eftermiddagen. Det var verkligen, verkligen loppis, och kanske inte så fasligt mycket saker jag direkt kände att jag skulle vilja eller behövde ha, men det var väldigt roligt att gå omkring och titta. Och när vi efter ett par timmar tagit oss igenom hela Majorna hade Mario i alla fall köpt ett gammalt NES, som var totalt skövlat på skruvar men täckt av nostalgiklistermärken, och dessutom tre gröna, vikingaprydda ölkrus. Ah, loppis!

En liten del av en megaloppis.

Från loppis bytte vi inriktning totalt och gick på restaurang och åt trerätters söndagsmiddag. Eller mors dagsmiddag, som det tydligen fick kallas för att det skulle bli lite högtidligare. Jag antar att jag får dra av en sådan middag från senare tillfällen, om det blir tal om något moderskap i framtiden. Trevligt var det hur som helst, och jag både åt och gillade flera ingredienser som jag aldrig hade smakat tidigare.

Det hände ett par ännu märkligare saker också. Jag sprang på en Skitstövel™, som jag bara gått och väntat på att få ett tillfälle att hämnas på, och när nu ett ypperligt sådant dök upp fnissade jag bara åt synen av honom och släppte chansen utan att bry mig mer om det. Jag träffade också en mycket trevlig och pratglad islänning, som jag å andra sidan inte var så hyfsad mot tillbaka som jag borde ha varit. Jag antar att det blev så många skojigheter och intressanta intryck den här helgen att jag till slut inte klarade av att reagera ordentligt på fler.

Bra helg!

lördag 29 maj 2010

Lördagsnöjen enligt standardmallen (uppdaterad)

Mario och jag har fått en superläcker klotgrill med flera fiffiga funktioner. I kväll blev det invigning nere vid Härlanda tjärn tillsammans med Luigi och några andra karlar. Det var också årets grillpremiär överhuvudtaget för mig, så det var ju hög tid att det blev av. Dessutom var det en bra kväll för det, så där som uppladdning inför det jag ändå inte kunde tillåta mig att missa. Så nu är jag hemma vid tv:n ändå.

Vad kan man säga i förväg när utgången av tävlingen inte alls går att tippa? Heja Tyskland? Jag har inte hört låten live än, men jag säger det ändå. Bara för att den gör något så ovanligt som att få mig att vilja dansa. (Spotify-länk för den som undrar.)

Uppdatering 22:39:
Vilken lättnad! Tyska Lena (alltså inte Ph dårå) kan sjunga på riktigt! Wohoo!

Dessutom drog kommentatorn just min sportjämförelse (fast han valde fotboll i stället för hockey och påstod att fotbolls-VM ska läggas ned, men det är helt okej för mig). Jag är fasligt nöjd just nu. Och det finns inte ens någon hatlåt med i år som kan förstöra kvällen för mig.

Uppdatering 23:33:
Jag kan inte låta bli att fundera lite över det danska bidraget. Det är ju en svenskkomponerad låt, och väl precis en sådan "typisk schlager" som Sverige mycket väl skulle kunna skicka varje år. Och alla andra brukar hacka på oss för det. Varför får då Danmark poäng för den? Är det för att Danmark ligger närmare kontinenten? Jag bara frågar!

Uppdatering 00:10:
Och ser man på, det blev Tyskland! Hurra! Till och med Sverige fattade att rösta som folk i övrigt. Förutom att glädjas över att en bra låt, jag menar den bästa, vann, kan man väl få tycka att det är roligt att en av "de fyra stora" har satsat på allvar och förtjänat sin plats i nästa års final. (Rätt bra gick det nu faktiskt också för Frankrike, även om de var bekväma och tog sin fotbolls-VM-låt. Men sport och musik är ju ungefär likvärdigt, kom vi väl just fram till?)

Nu ska jag dansa i tre minuter.

fredag 28 maj 2010

Rapport från köksträdgården: 28 maj (uppdaterad)

En minirapport, bara för att jag vill visa upp tamarinderna, som har blivit riktigt gulliga. Man kan väl förresten ana att det snart kommer att vara mer tonvikt på "träd" än på "kök" i min köksträdgård. Men jag har ju alltid gillat träd, så det är egentligen helt i linje med allting.

Den lilla tamarinddungen.

Uppdatering:
Och titta här! De fäller ihop bladen för natten! Långt innan det blir mörkt dessutom.

Inlägg i fånighetsdebatten

Jag vill egentligen inte skriva överdrivet mycket om ESC, eftersom jag vet att de flesta inte bryr sig. Och ändå pratas och skrivs det knappt om något annat idag. Det stör mig enormt att det måste göras en så stor grej av att Sverige inte tog sig till final. För det var ju inte ett dugg konstigt. Vi hade en uttagning med mediokra bidrag att välja mellan, så hur skulle vi ha en chans att skicka en framgångsrik låt då?

Nu tjatas det om att Sverige ska dra sig ur ESC, att det bara är skit för att "Sverige inte är med i Melodifestivalen", att vi ska ägna oss åt den egna tävlingen och bla bla bla. Men hallå! Om det nu är så viktigt att det är en tävling kan vi väl jämföra det med sport:
  1. Så ESC är bara meningsfullt de år Sverige inte bara är med, utan dessutom hör till de bästa länderna? Är all sport ointressant så snart det inte finns en överlägsen svensk att heja på? Borde vi sluta uppmuntra våra idrottare att tävla om VM- och OS-medaljer (eller ens kvala) om de inte alltid går till final också?
  2. Sverige är förresten visst med i ESC, eller "Melodifestivalen". Vi tog oss bara inte till final. Som i det där ishockey-VM:et som man i konsekvensens namn inte kan fatta varför Sverige ska envisas med att vara med i. Ska vi inte gå tillbaka till att bara tävla om SM-guldet i hockey också i så fall?
Själv anser jag att ESC är mer ett tv-program än en tävling, och även om tävlingen hade haft någon större betydelse så går ju ingen under för att man inte vinner, så vad finns det att jaga upp sig över? Förutom att låtarna i den svenska melodifestivalen blir allt sämre. Och medias förmåga att locka fram det sämsta hos folk, kanske?

torsdag 27 maj 2010

Nya svenska tider i ESC

Så har jag sett den andra ESC-semifinalen då. Den historiska, där Sverige för första gången inte tog sig till final. Det hade jag faktiskt helt ärligt väntat mig, eller snarare brydde jag mig inte, eftersom jag inte gillade det svenska bidraget, men ironiskt nog slutade jag precis skämmas och tycka att det var okej innan det stod klart att flera betydligt sämre framträdanden tagit sig vidare.

Nåväl, vi har ju ändå ett gäng svenska bidrag i finalen. Som Azerbajdzjan, Danmark, Irland och Norge. Och så Robert Wells för Vitryssland då. Dessutom skymtade jag Pippi Långstrump i Spaniens video. Så för den som vill rösta på lördag är det bara att välja vilket Sverige man gillar bäst.

Själv har jag i vanlig ordning börjat gilla allt fler låtar så här efter (minst) andra genomlyssningen. Så det är det "schlager" betyder numera: lyssna 2-55 gånger så fattar du så småningom poängen.

Klart jag fortfarande vill se finalen. Det är ju första gången under min livstid som Sverige inte ens i teorin kan misslyckas där. Det kan väl med andra ord bara bli roligt?

tisdag 25 maj 2010

Bebisar, intensivplugg och ESC

Efter en lättsam helg och inspektion av tre nya små människor i bekantskapskretsen (vilket bland annat ledde till insikten att det nog går att göra bra med pengar på bebispresentmarknaden) är det nu dags för en intensivpluggvecka igen. Och idag var det regn ute och så behagligt inne i mitt rum att jag slog på stort och hann ungefär dubbelt så långt som jag, normalt sett djärvt halvrealistiskt, hade planerat för. Därför var jag mer förtjänt än vanligt av lite tv-tittande nu på kvällen, men som med så mycket är det inte lika lockande när man får.

Givetvis följer jag ändå ESC även i år, trots att startfältet är precis lika tråkigt som det var i svenska melodifestivalen. Det är mest en massa tröga ballader och för lite show för att man ens ska kunna hävda att det är för den skull man tittar. Ja, att finsk folkmusik plötsligt verkar vara populärt säger antagligen en hel del. Själv har jag en enda liten favorit så här långt. Jag vågar lova att den dyker upp i finalen på lördag.

Det här är ju riktigt najs. Kombinationen av allt detta gör att jag kan få saker gjorda medan jag "ser på tv". Så kanske jag kan hålla flytet uppe lite till.

Uppdatering direkt:
Nämen oj, där är ju Robert Wells med de vitryska fjärilarna! Jag tror att man får ägna årets ESC-tittande åt att räkna bidrag med svenska kopplingar. Och försöka förmå sig att heja på någon av dem kanske.

lördag 22 maj 2010

Varvet, hjulet och promenader runt, runt, runt

När jag tittade på Göteborgsvarvet för två år sedan var det mest för att jag bodde i Haga och bara hade att gå ut och gå en sväng på Vasagatan för att få se både löpare och folkliv. Idag var det en helt annan sak.

Idag var det nämligen den första riktigt riktiga sommardagen, den första dagen jag vågade ge mig iväg hemifrån sommarklädd (när det blir så plötsligt varmt som det blev här för ett par dagar sedan blir man liksom lite misstänksam och vågar inte lita på att värmen ens ska hålla i sig över dagen, om det överhuvudtaget är på riktigt), varenda människa tycktes vara ute i solen och det fullkomligt doftade semester och njutning av allting (utom av det där springandet i hettan, förstås). Idag invigdes också Göteborgshjulet, vad det nu ska kallas (bland förslagen finns Big Glenn, Gamla Hjulevi, Rullevi och liknande).

Hjulet. Det kanske inte syns på bilden, men det snurrade faktiskt.

Jag tog båten över älven, och för en stund gjorde jag ett litet uppehåll i mitt gillande av folkvimlet. Jag beklagar att jag inte kan hålla mig här, men ibland är folk sådana otroliga idioter! Som när de som ska stiga på en buss eller spårvagn är så nojiga att de inte klarar att vänta på att folk ska kliva av innan de tränger sig på, eller helt enkelt bara står i vägen mitt framför dörrarna, så att det blir totalstopp åt båda hållen.

När jag nu i godan ro stod och väntade på färjan samlades säkert hundra andra väntande ute på den lilla bryggan. När båten närmade sig packade de ihop sig ytterligare, uppenbarligen utan en tanke på att det var lika många som skulle i land. Flera bakom mig bekymrade sig visserligen över detta, men vad hjälpte det? Kaptenen fick tuta på folk för att de skulle begripa att de måste skingra sig för att släppa förbi de ilandstigande.

Inte precis övertydlig bild, men ni kan förhoppningsvis föreställa er.

När vi väl kommit ombord fick jag dessutom ett hispigt gäng med tonårskillar bakom mig. De bråkade om var de skulle sitta och tjafsade särskilt med en i gänget. Det skulle de nog inte ha gjort, för uppenbarligen var han den enda med något i huvudet. När vi kom till Lindholmspiren annonserade de högt och tydligt att de skulle gå av (skönt, tänkte jag), men sedan gick ändå bara killen med hjärnan i land. De andra hade fått syn på den långa raden löpare som passerade på stranden och började klaga över det. "De är överallt ju! På den bron och på den bron och där ... Det kanske är flera lopp! De är ju överallt!" (Ja, varför tror ni att det kallas Göteborgsvarvet?)

Färjan låg stilla i flera minuter och killarna fortsatte tjafsa. När vi sedan lämnade kajen blev det fart på dem. "Vi glömde gå av!" hojtade de till varandra trettifjorton gånger, fnittrade löjligt och frågade hysteriskt vart de nu var på väg, vad som skulle hända med dem och hur de skulle hitta sin kompis. Till slut kom de på att de kunde ringa honom och så upprepade de allt även för honom. Sedan klev både de och jag i land vid Slottsberget och ganska snart mötte jag killarnas kompis, som snällt hade promenerat dit och mött dem. Stackarn.

Sedan glömde jag bort att vara irriterad på idioter mer, för det var så ofantligt härligt ute, så varmt, skönt och somrigt, folk satt på bryggor och balkonger, solade, grillade och bidrog på precis alla sätt till att förstärka mitt-i-sommaren-känslan. En hel del stod också och hejade längs löparnas väg, för att inte tala om alla som faktiskt också sprang.

Alla har vi väl någon gång undrat vad man får om man tar tusentals pappersmuggar med vatten och placerar befolkningen i en medelstor svensk stad ovanpå? Nu tror jag att jag vet. Man får pappersmassa som räcker till nästa dags upplaga av morgontidningen på samma medelstora svenska ort. Eller om det är pölsa till alla ortens skolbarn?

Jag promenerade runt i timmar på olika håll i stan, åkte båt ett par gånger till, såg den sista löparen passera och plastbanden längs vägen plockas bort. Det blev kväll och det var fortfarande lika varmt och skönt ute. En sådan dag måste man ju bara dra ut på lite extra. Och hur kan man bättre avsluta utomhusdagen än på en kaj eller uteservering, i en trädgård med grill eller på en balkong tillsammans med andra plötsligt sommarfnattiga nordbor?

onsdag 19 maj 2010

Sommar ändå

Det kom till slut lite sommar och värme även hit. Jag har upptäckt att det visst är nu som precis allt blommar, eller möjligen strax om man ska vänta in syrenerna, så det är väl bara att försöka hålla näsa och ögon öppna och passa på att njuta ett tag framöver.

Nyckelpigor i häggen.

måndag 17 maj 2010

Svårt att föreställa sig

Vadå, har ni sommar, eller? Det står så mycket knasigt på nätet nuförtiden, så man vet ju inte vad man ska tro.

Här har "min" hägg nyligen börjat blomma, men det är precis samma 12-gradersväder som det har varit i två månader eller så nu. Det innebär i och för sig den skönaste pollensäsongen på 20 år. Men det innebär också att jag absolut inte kan föreställa mig hur försommar känns.

Sitta ute och jobba? Bränna sig i solen? Vad snackar folk om egentligen?

söndag 16 maj 2010

Lyckad lördag med brunchbesök och utflykt

Visst blev det regn igår, precis som prognoserna sagt. Men det var på förmiddagen, och under tiden var jag inne och stekte pannkakor åt en gammal gymnasieklasskompis och god vän, numera boende i Stockholm, som var på kortbesök i Göteborg och gärna ville bruncha. Det var roligt, inte bara att träffa honom, utan också att få laga brunch, vilket jag insåg att jag aldrig ens hade ätit tidigare. Jag är för fäst vid min frukost för det, tydligen.

Jag hade dock inte gett upp hoppet om den planerade utflykten, för mellan pannkaksvändningarna hann jag studera väderradarbilder och vågade dra slutsatsen att det snart skulle sluta regna. Det gjorde det också, och Mario och jag tog då genast vår matsäck och gav oss iväg.

Färden gick till Bohus fästning, och när vi väl var där bestämde vi raskt att det inte alls var så dåligt väder för ett besök just där. Bilderna ser kanske inte så muntra ut, men i verkligheten förstärkte de tunga molnen och den fuktiga luften den mystiska stämningen. Att det heller inte var särskilt många besökare där (säkert även det till viss del tack vare vädret) bidrog också till den stillsamma ödsligheten. Det var riktigt spännande att ströva omkring och titta på allting och föreställa sig hur platsen sett ut och använts under århundradena, och vi blev kvar i flera timmar.




I ett av alla mörka portvalv råkade jag springa rakt på ett fågelbo, och jag och den ruvande fågeln skrämde varandra ordentligt. Jag hann knappt se den när den fladdrade upp och iväg, men alla andra fåglar som syntes till på borggården var kajor, så kanske var det en sådan. Fågeln kändes och lät liten fast den var så nära, men äggen var rätt stora och en snabbgoogling har i alla fall inte gett mig några andra idéer om vad för slags ägg det kan ha varit. Stackars fågel, hur som helst. Jag lär väl inte vara den enda som hittar boet heller.


Det blev alltså för andra dagen i rad en lång eftermiddag ute på skojigheter. Och utan tvekan en mycket lyckad lördag, trots vädret.

lördag 15 maj 2010

Tittat ut genom bussfönstret på sistone?

På bussen häromdagen hörde jag ett par bakom mig kommentera alla människor som dykt upp i stan och kollektivtrafiken.

- Och så var den nån klass från Skåne som var här på klassresa.
- Vad ska de göra i Göteborg? Här finns det väl inget att se?
- Jo, för skåningar kanske.
- Vadå?
- Tja, Liseberg?

Jag hoppas innerligt att jag aldrig blir så där blind för allt som finns omkring mig, var jag än bor. Men i nuläget verkar det tack och lov högst osannolikt. Jag vet ju att det finns spännande, vackra och intressanta saker och platser överallt. Ja, faktiskt var man än bor.

fredag 14 maj 2010

Väderleksprognoser

Det blev varmt att gå klädd som jag gjorde idag. Det var för att jag hade skymtat en väderkarta som talade om mulet och 9 grader, medan i det i själva verket blev strålande sol och betydligt varmare. Jag skulle antagligen ha klätt mig lika varmt även om jag nu inte hade sett just den där prognosen, eftersom det har varit samma svala väder rätt konstant på sistone, men det är ändå alltid samma problem här. Jag borde verkligen inte ägna de där prognoserna någon uppmärksamhet, eller åtminstone inte mycket mer än exempelvis horoskopen. Fast jag kan inte låta bli. De har någon magisk dragningskraft som jag inte förstår eller förmår stå emot.

Förr tittade jag bara på de svenska väderprognoserna. Sedan fick jag tips från Ringhalsfolket att även kolla de danska, för de skulle tydligen oftare stämma här på Västkusten. Numera har jag också börjat komplettera kollen med de norska prognoserna. Det är inte sällan de tre skiljer sig markant åt. Det är naturligtvis inte ett dugg konstigt, med tanke på hur omöjligt det verkar vara att förutsäga det göteborgska vädret.

Ändå oroar det mig en smula att det nu talas om regn här i morgon, när jag har varit så djärv att planera en trevlig utflykt utan att först ta reda på vad det väntas bli för väder. Man kan ju alltid hoppas på att prognosmakarna har lika fel som idag och en massa andra dagar, men när de är så där eniga är det svårt att helt bortse från dem.

Just nu hejar jag på den danska prognosen, och enligt uppgift ska det ju alltså normalt vara ett säkrare kort än de övriga. Men alla har ju rätt någon gång. Kanske till och med just den här gången?

Halvdag, heldag

Egentligen begriper jag inte varför det ska vara halvdag en sådan dag som idag. Om man nu ska jobba alls en klämdag och pallra sig iväg till jobbet kunde man väl lika gärna jobba som vanligt, eller? Inte för att jag har något emot halvdagar så här, speciellt inte när de gör att jag får åka på studiebesök på nästan folktomma kontor och sedan hämta med mig folk ut i solen och naturen.

Så fick vi oss en skön promenad i vårgrönskan och den plötsligt värmande solen.

Sniff, sniff. Djupt andetag. Aaaaah!

Läge för ett vårskrik? (Foto: Mario)

Som om det inte vore nog med detta blev det sedan en riktigt lyckad eftermiddag på stan med Mario och Luigi. Vi satt på en bänk vid kanalen och åt vår sena lunch och småvinkade åt de proppfulla Paddanbåtarna. Sedan shoppade vi loss, gick i en massa affärer och köpte trevliga saker åt oss själva och varandra så länge vi orkade hålla på.

För mig kändes det här klart mer som en heldag än som en halvdag. Och det klagar jag nu heller inte på.

torsdag 13 maj 2010

Kristi himmelsfärdsutflykt

Det blev en liten namnsdagsutflykt till Saltholmen på eftermiddagen. Där fanns båtar, en del arbetande båtägare, några sportfiskare, turister och fåglar, men framför allt lugn och frid. Det var grått och svalt, men inte alls blåsigt, och så skönt att kunna andas riktigt djupt och låta öronen slappna av en stund. Jag klättrade ut på Aspholmen och satt på en klippa och läste en bok medan övriga verksamheter hördes svagt på avstånd, så där helgdagsmässigt avkopplande.



tisdag 11 maj 2010

Rapport från köksträdgården: 11 maj

Litchiplantorna växer lite lagom fort, framför allt Lionel Litchi, som nu har klart fler och större blad än Litchi Prosit, den lilla klena stackaren. För Lionel har jag stora planer. Jag tänkte börja med att lära honom spela All night long (all night) på xylofon.

Även basilikan (som ju skulle vara rödbladig -- trotsunge!), myntan och körveln frodas, och har dessutom den goda smaken (eller lukten då) att sprida väldoft omkring sig.

Nykomlingarna uppifrån: citron, timjan, lavendel och avokado. Jag vågar inte vara så optimistisk att tro att alla kärnor och fröer jag sår ska gro, så både citron och tamarind fick trängas flera i varje kruka. Det kommer jag snart att få betala för på ett eller annat sätt.

Jag ska nog förresten tänka ut ett namn på avokadon. Några förslag? Ove kanske, eller Eva?

I tamarindkrukorna är det jordbävning, så min vågade gissning är att även de kärnorna fick för sig att gro. Fortsättning följer såvida ingen plötslig missväxt inträder.

Helgsammanfattning

Den gångna helgen var det dags för nästa större familjesammankomst och födelsedagsfirande, den här gången med Marios familj. Det var hemskt lyxigt även för mig, för jag behövde inte laga mat på hela helgen, då det bjöds på den ena fina middagen efter den andra på olika ställen.

Och Marios föräldrar, som är trogna bloggläsare, kom med messmör (inklusive kvitto) och valnötsolja, inspekterade odlingar och annat, och när vi satt vid middagsbordet tittade de på Mario, Luigi, Daisy och mig (som med ett milt storhetsvansinne gärna identifierar mig med prinsessan Peach) och krävde att också få egna bloggalias.

Mario och jag åkte hem och avrundade dagen med tv-spelet Mario Kart: Double Dash!! och plötsligt var det givet vilka karaktärer som skulle få låna ut sina namn härnäst: Toad och Toadette! (Den som bekymrar sig över hur långt jag drar likheter och så får gärna påminna sig att jag alltså har gett mig själv rollen som prinsessa i rosa klänning.)

Nåväl, nog om tv-spel för tillfället. Eller kanske inte ändå, för efter sent söndagskvällspluggande blev det ännu mer spelande fram till gryningen (hurra, det är nästan sommar!), så det blev inte så värst mycket till måndag sedan. Och nu är det snart helg igen. Härligt! Läge för lite tv-spel kanske?

torsdag 6 maj 2010

What a mess!

En av mina vänner skapade ett Facebook-evenemang för att få hjälp med att samla ihop kvitton till en väska han ville ha. Jag tänkte genast att jag givetvis skulle bidra, för jag hade till och med redan ett kvitto han kunde få. Men så tittade jag på kampanjen och blev ganska sugen på den där väskan själv. Usch, vilken egoist jag är!

Jag antar att sensmoralen här är att man ska hålla sådana här grejer för sig själv, och inte berätta om det för alla man känner i syfte att kanske få lite hjälp, för att risken att en massa andra också vill ha och hinner före då är stor.

Okej.

Men nu bloggar jag om det. Ändå. Vad har man annars en blogg till?

Det är alltså dags för samlande igen. Och nu blir det en större utmaning att lyckas. Den här gången handlar det om messmör. Jag har gjort mig känd som messmörsätare (och här nere kanske framför allt för hur jag uttalar ordet -- därav rubriken), men så enormt mycket messmör förbrukar jag ändå inte att jag är i närheten av tolv förpackningar på ett par månader.

Så, alltså ... Den som inte har lust att samla till en egen messmörspryl men ändå råkar handla messmör och kan avvara kvittot vet ju vem som skulle bli tokglad över det, om jag säger så.

onsdag 5 maj 2010

Problemet med att tänka med näsan

Läste någonstans igår (men har väl för mycket snor i huvudet, för jag minns inte var) att den värsta björkpollenperioden brukar vara 10-21 dagar lång.

Alla andra tider på året hade jag blivit positivt överraskad av detta, för det brukar ju kännas som en mycket mer utdragen process än så när man går där och snörvlar och nyser. Men när jag nu är inne på ungefär fjärde snordagen tycks det mig som en evighet om det är nästan tre veckor kvar av det här.

Jag har klarat mig helt utan mediciner i några år, och det ska mycket till innan jag ger med mig och erkänner att jag behöver något sådant, eftersom det i praktiken bara handlar om högst en handfull dagar per år som är riktigt jobbiga. Men om det är något som får mig ur balans så är det klåda. Efter en stund börjar jag på allvar överväga att skaffa mig lite nässprej och ögondroppar. Ah, ögondroppar! Att tanken på något som bara verkar vara smått och kallt och blött kan kännas så lockande.

All sympati till er som (dessutom) inte tål gräs eller något annat som stör under en betydligt större del av året och livet. För det är ju inte bara fysiskt påfrestande att vara allergisk. Man kan faktiskt bli skvatt galen också.

tisdag 4 maj 2010

Jag vill också!

De senaste åren har jag jobbat på att ta igen förlorad ungdom. Nu börjar det bli dags att gå vidare. Med andra ord ska jag försöka klara av sådant jag missade som barn.

Jag funderar på att börja med att hantera upplevda orättvisor genom att slänga mig på golvet och skrika och sprattla.

Om detta beteende fungerar bättre för en vuxen än för barn för att få sin vilja igenom är väl tveksamt. Speciellt som det inte finns en människa i närheten. Men mot ackumulerad frustration kanske det hjälper?

Lite åtminstone?

Äh, jag går väl och städar i stället.

måndag 3 maj 2010

Kommentarer med uppföljning

Jag gillar att man har ganska många valmöjligheter när det gäller hur ens Blogger-blogg ska se ut och fungera. Alla gillar ju inte samma saker. Bland annat därför hade jag valt att ha kommentarsformuläret direkt nedanför inlägget och inte, som de flesta andra, på en egen sida. Jag tycker helt enkelt att det kan vara väldigt opraktiskt (och dessutom fult) att skickas iväg till en sida som ser helt annorlunda ut än själva bloggen när man ska kommentera något.

Men nu blev jag uppmärksammad på att det i det formuläret tydligen fattades en viktig funktion (om det gäller för den typen av formulär generellt eller bara på min blogg vet jag inte), och då det problemet kan fixas genom att jag byter kommentarsformulär gör jag förstås det.

Ni som är lite mer ovana bloggkommentatorer behöver alltså inte bli förskräckta för att det ser annorlunda ut när ni klickar på "svar" för att läsa och skriva kommentarer*. Det ska vara så. I alla fall för tillfället. Testa gärna! Förhoppningsvis finns det också då en ruta med "skicka uppföljningskommentarer" att kryssa i för den som vill få ett meddelande om när något nytt hänt i just det kommentarsfältet.


*Det går dock fortfarande att läsa redan befintliga kommentarer under inlägget på dess egen sida. För att komma dit är det bara att klicka på inläggets rubrik.

söndag 2 maj 2010

Valborgsmässohelgen

Jag har aldrig varit valborgsmässofirandets största vän, så därför gjorde det mig inte precis något att jag inte såg mycket av det i fredags. I stället fick jag följa med på Balkanparty, där musiken var betydligt bättre än väntat och jag inledde min lediga helg med att bli på gott humör.

Som jag sedan njöt av att vakna upp till en totalt ledig lördag! Det har jag inte gjort på mycket länge. Jag kostade också på mig att stanna inomhus hela dagen, fast det blev allt finare väder ju längre den led och det kändes lite som att skolka.

Men idag kunde inget stoppa mig från att känna på våren ute i solen. Det blev visserligen ingen tur till Botaniska, som vi först hade tänkt, men varför skulle jag egentligen lägga tid på att åka in till stan och trängas med en massa folk för att titta på vitsippor där, när de blommar i minst lika stora mängder överallt i naturen och längs vägarna häromkring?


Nu har jag förresten också fått en egen spikmatta. För mig fungerar sådana mot de flesta måttliga obehag, antagligen till stor del helt enkelt för att det är så skönt att bara ligga stilla och slappna av en stund. Så nu har jag något att njuta av även när det börjar bli dags att avrunda den här ovanligt superlediga helgen.