fredag 31 december 2010

Året 2010

Jaha, vad hände det här året då?
  • Jag flyttade inte. Efter att under de föregående tre kalenderåren ha flyttat varje år har jag i år hållit mig stilla.
  • Jag fyllde jämnt och firade med fest tillsammans med Mario.
  • Jag började plötsligt dricka mjölk igen, efter ett antal års uppehåll. Och det var precis lika gott som förr.
  • Jag startade eget företag, skrev magisteruppsats och jobbade hårdare än någon gång tidigare.
  • Jag träffade ett helt gäng nya små glada och dreglande människor.
Här borde jag väl ha något eller några "bästa" också. Men vad ska jag ta? Förslag?

Ytterligare uppdatering

När man så sällan hinner skriva blir det svårt när man väl ska göra det. Vad är så viktigt att det ska väljas ut framför allt annat? Och när man tänker så är svaret oftast: inget.

Men bara för att bloggen inte helt ska tappa greppet om mitt liv ska jag sammanfatta lite till.

Mer om julen:
Jag lyckades kombinera två av de saker jag under alla år som student har strävat efter men sällan lyckats med, nämligen att under julvistelsen i Falun träffa gamla goda vänner och plugga. Två mycket långa dagar blev det i slutet av julhelgen, med socialt umgänge på förmiddagarna och skrivande på eftermiddagarna, kvällarna och nätterna. Och nej, inte en enda natt under julresan sov jag ordentligt. Däremot vägde jag mig. Och var nöjd med resultatet. Ute var det strålande vackert, mestadels rejält kallt och den dag som det gick bra att gå på långpromenad utan långkalsonger såg man i gengäld inte långt alls på grund av ymnigt snöfall. Sjön var bara en vit evighet. Men det var lika underbart för det. Sista dagen tog jag nästan ledigt från både studier och företag och ägnade dagen åt underhåll av min trötta dator.

Hemresan:
Tågresan tillbaka till Göteborg innehöll ovanligt lite att redogöra för. Tågen gick, och förutom att min vagn saknades var det inga problem. Den här gången hade jag otur med medresenärerna i stället. På den första sträckan antastades jag av en lodis, som fick mig att sitta klistrad mot fönstret och försöka hålla andan i en halvtimme. Sedan förföljde han mig ett tag även inne i köldhålet som utgörs av Örebro centrals vänthall, men där kunde jag åtminstone smita undan och söka skydd i folksamlingen. På nästa tåg ville jag försäkra mig om en behagligare omgivning, men råkade då välja att sätta mig bredvid tågets mest förkylda tjej, som satt och snöt sig intill mig i tre timmar.

Åter i Göteborg:
Efter detta hade det inte kunnat vara skönare att komma hem till Göteborg. Och på perrongen stod den bästa tänkbara överraskningen, som var där bara för att möta mig, och som sedan följde med hem och lagade mat åt mig i min julklappsstekpanna, medan jag fick ordning på mig själv och allt annat.

Därefter har jag kastat mig in i allt det vanliga igen, som om det inte alls var mellandagar. Faktum är att jag redan upplever det som nytt år, eftersom vardagen står i full blom för mig. Som vanligt är jag i otakt med allt och alla, men det struntar jag i för ögonblicket.

fredag 24 december 2010

Jul i Falun 2010

Kort sammanfattning så här långt:
Onsdagen var tågresa, kort möte med moster i Örebro och ankomst till kylan i Dalarna.

Torsdagen var Falu stad, ringrostig bilkörning, knarrande snö, julklappsshopping och klädning av vår fetaste gran hittills.

Och nu är det mättnad efter julbord, vackert inslagna klappar under granen och avstängd tv (tjoho!).

Dessutom:
God jul och allt annat!

Vad tjock den är!

onsdag 22 december 2010

Inför den obevekliga julen

Idiotiska jul att vara i vägen. Den tar så mycket tid från allt annat. Jag bara måste älska folk som inte tycker att man behöver vara ledig i mellandagarna (som min handledare och alla verksamheter som fungerar åtminstone hjälpligt)!

Själv är jag ju både student och företagare och således kommer jag inte att vara helt ledig en enda dag. Eller ja, kanske nyårsafton, vi får se.

Dock börjar jag tycka att det känns lite trist att jag så helt har förträngt det där med julklappar. När nu alla andra verkar tycka att det har betydelse är det kanske en aning knasigt av mig att glömma det bara för att jag själv inte bryr mig om det i år. Och jag gillar ju att hitta på och ge bort roliga saker! Det har bara inte funnits tid till det.

Som så ofta är jag helt i otakt med världen omkring mig. Att jag säkerligen kommer att få tvinga mig att gå upp tidigare än jag normalt gör på morgnarna under julhelgen, det kommer jag knappast ifrån. Och medan de flesta andra bekymrar sig över hur de inte ska gå upp i vikt över julen tänker jag att jag måste försöka passa på att äta upp mig lite när det står en massa kött på bordet. Kanske borde jag till och med försöka komma ihåg att äta mer av föräldrarnas goda julgodis än bara enstaka provsmakarbitar också.

Men först väntar en heldag med, på och kanske i väntan på tågen. Det är lika bra att räkna med några timmar mer än vad som står i tidtabellerna, klä sig varmt och packa ned så mycket matsäck som möjligt. Om ändå alla dessa timmar på resande fot kunde användas till jobb, men det betvivlar jag starkt.

torsdag 9 december 2010

DECEMBERSTRESSEN (ett personligt exempel)

Situationen kan i korthet beskrivas så här:

Att stressa över Framgång beroende av
UPPSATS tid
JOBB tid
PENGAR jobb
BOSTAD pengar + uppsats + [okänd storhet]
HÄLSA mat + sömn + motion + relationer
MAT pengar + tid
SÖMN tid!
MOTION tid
RELATIONER tid + hälsa + uppsats + jobb (+ pengar)
JUL tid + hälsa + relationer + julklappar
JULKLAPPAR tid + pengar (alt. tid x 10)

Då det i själva verket är brist på tid som är det centrala kan man också sammanfatta det i något liknande:

DECEMBERSTRESSEN = tidsbrist x 24 + [okänd storhet]

Och:

missat/inte nödvändigt telefonsamtal => DECEMBERSTRESSEN x 2


Alltså. Det är inte för att klaga. Jag vill bara
  1. visa att jag har blivit vuxen och att advent därmed inte längre är vad det en gång var
  2. att det ska bli januari
  3. få förståelse för detta (fast som vanligt är det ju inte er det här berör egentligen).

tisdag 7 december 2010

Många papper blir det

Inte det papperslösa samhället.

Pappersslösarsamhället.

Förlåt, jorden, för att jag har gått och blivit en ond företagare som genererar så många fönsterkuvert.

(Fast privat tänker jag fortfarande inte skicka några pappersjulkort.)

måndag 6 december 2010

I det vita

Jag måste göra ett pluggryck igen, men idag var det en för Göteborg sådan sällsynt vinterdag att jag först bara var tvungen att gå ut. En decimeter nysnö på den snö som redan fanns, sol, varken för kallt eller för milt och helt vindstilla. Perfekt för skidåkning om man ägnar sig åt sådant. Själv tog jag en promenad.




fredag 3 december 2010

Starta företag

Jag börjar förresten undra så smått om företagande på något sätt kan ge föraningar om hur det är att få barn. Man förbereder sig minutiöst i en evighet, men när dagen man väntat på till slut kommer är man i alla fall inte beredd. Men folk frågar, gratulerar och skickar blommor och det är en väldig uppståndelse. Det är också ett fasligt sjå att välja namn och man får alldeles på tok för lite sömn. Och det är fantastiskt roligt och det enda man har i huvudet.

Nej, förlåt, jag vet att det var en töntig liknelse.

En helt (nåja) annan sak jag funderar över är hur jag lämpligast ska sprida adressen till företagshemsidan till de bloggläsare här som inte redan fått den via Facebook och mejl. För hur mycket jag än vill marknadsföra mig känner jag inte för att ha direkta länkar mellan de två ställena. Lite fånigt kanske, men så är det.

torsdag 2 december 2010

Mammas lilla flicka

Justja. Jag tänkte att den här dagen blev jag väl ändå verkligen, verkligen vuxen på riktigt. Trots att jag fortfarande bor i ett studentrum.

Men så kom den traditionella adventskalendern med glitter på med posten och jag blev osäker igen.

onsdag 1 december 2010

Nätverket

När jag skrev affärsplan började jag för första gången på allvar utvärdera mitt befintliga nätverk. Jaha, lite släktingar och några spridda bekantskaper här och var, tänkte jag, men knappast någon man kan be om någon hjälp av. Alla säger bara att de inget vet.

Men i själva verket omger jag mig faktiskt inte bara med civilingenjörer, vilket jag konstigt nog fortfarande ibland får för mig, utan minst lika många pedagoger, journalister och rent allmänt språkkunniga som sitter inne med en massa värdefulla kunskaper och erfarenheter. Och halva befolkningen har ju eget företag, tycks det en när man väl börjar forska lite. Sedan finns det de man kan låna pengar av, andra som kan det där med ekonomipysslet, någon som just ska göra sig av med en massa kontorsmaterial och så ingenjörerna som gärna hjälper till med det tekniska. Eller, nej, det gör de oftast inte, så det får jag själv räkna ut hur det ska göras. Men då känner jag mig duktig och lär mig saker i alla fall. (Förutom när jag bara blir stressad och frustrerad för att det tar så mycket längre tid än om jag hade kunnat få hjälp.) Därutöver finns det en hel massa uppmuntrande, glada och peppande nära och kära (och till och med avlägset bekanta) med tålamod att lyssna.

Och jag vet att jag inte pratar om annat just nu, men hur skulle jag kunna när jag själv inte hinner tänka på annat? Tack för att ni uthärdar (ni som gör det). Jag kommer att fortsätta behöva er även efter idag, ja, troligen ännu mer hädanefter, så om ni fortsätter finnas lovar jag att fortsätta vara tacksam. Okej? Ja, ni kan ju få någon reklampryl som belöning någon gång sedan. Eller ett korsord. Eller en puss. Det beror lite på relation och intressen, antar jag.