onsdag 18 maj 2011

Varje liten sak

Tänk att ha gått igenom varenda pryl man äger! Visst, i någon mån gör man väl alltid det när man flyttar, men vissa saker blir det nog ändå att man skyfflar ner i en flyttlåda och sedan, om man orkar, skyfflar över till någon skrivbordslåda eller så när man så småningom packar upp igen.

Men nu har jag gjort det. Jag har jobbat mig igenom alltihop. Jag har tittat på varje separat ägodel, bedömt om den går att sanera, om den är värd att spara och sedan antingen kastat, tvättat, värmt, fryst, strukit, diskat, dammsugit eller torkat av den. Vissa saker två gånger, både före och efter flytt. Jag har väl aldrig haft ett renare hem.

När jag väl hade börjat ville jag ju inte sluta någonstans mitt i eller göra något halvdant, för vem vet egentligen var gränsen för vad som är motiverat går här? Jag känner inte att det någonsin finns tillräckliga säkerhetsmarginaler när det handlar om vägglussanering. Så jag har drivit den till sin spets. Igår packade jag upp den sista (tror jag) kassen med småpåsar innehållande osanerade saker, och sedan stod jag i köket och tvättade pennor! Ja, det är sant. Kalla mig överdrifternas drottning om ni vill, men jag tänker inte slarva bara för att slippa verka galen.

Ändå finns det vissa ägodelar som gör att jag inte kan känna mig helt trygg, några som av olika skäl utgör riskfaktorer. Som apparater som tv, stereo, skrivare och sådant, som inte har gått att sanera helt och hållet. Jag dränkte in dem i rödcederolja dagarna före flytt, har sedan vid ett par tillfällen dammsugit och torkat av allt på dem som jag har kommit åt, men så länge jag inte har skruvat isär dem och kollat alla håligheter kan jag ju inte vara säker! Och plånboken, till exempel. Den hade jag länge liggande i bokhyllan i mitt studentrum. Jag hade tänkt frysa den, men det har inte blivit av. Jag använder den ju hela tiden! Och alla grejer jag hade sanerat och sedan tagit till Mario, där vi fortfarande inte vet om det var något. Och hans saker, för den delen! När det gäller kläderna har jag nu hamnat i något fånigt mellanläge. Ingenting får packas upp och direkt läggas in i garderoben, men vi använder ändå kläderna utan att ha tvättat dem först.

Så där håller jag på.

Och får jag en röd prick på kroppen som inte omedelbart går att artbestämma måste jag analysera den en halv dag. De första dagarna efter flytten hade jag inte tid att tänka på vägglössen, men med tiden har rädslan ändå kommit tillbaka. Det är så fantastiskt underbart ljuvligt att få gå och lägga sig utan att vara rädd, jag njuter av det varje dag, och så vill jag att det ska förbli. Men jag vet att vad som än händer kommer det att dröja länge innan jag kan vara helt trygg på alla sätt.