söndag 31 juli 2011

I Slottsskogen som ett barn

När vi återvänt till Göteborg tog Mario och jag en tur till Slottsskogen för att titta på sälarna, eftersom vi hade hört att de hade fått kutar.

Vi kom fram till att det måste vara hemskt obekvämt att vara säl på land. Man kan varken förflytta sig, vila huvudet eller boxas ordentligt. Det sistnämnda försökte ändå de två vänstraste av sälarna på bilden göra.

Vi hälsade också på de flesta andra djuren, till exempel pingvinerna, som lämpligt nog fick toaletten städad just när vi kom dit. Enormt fascinerande. Att titta på pingvinerna då, alltså.

Även träd och stenar kan vara riktigt spännande. Men det var ju inte precis några nyheter.

Vi enades om att det är bra att vi båda tycker om att gå och titta på djur trots att vi är vuxna, att det är bra att vi inte behöver ha barn med oss att skylla på för att stå och trycka hos getter, grisar och kaniner, och även att det är bra om vi ändå ska gå i djurparker med barn att vi själva är intresserade av ställena också.

Mitt sommarlov

Vi åkte ut på landet igen.

Nu var det andra blommor som blommade än när vi var där senast.

Å sen åkte vi till Kalmar. Där har de en lång bro.

Fast det är inte den på bilden. Det är ju en brygga.

Å sen åkte vi på utflykt till Öland.

Där tittade vi på gamla ruiner.

Här, vid Ismantorps borg, kunde det ha varit mycket stämningsfullt om inte de enda andra som var där samtidigt som vi hade varit så rädda för ensamhet och stillhet.

Vi tittade också på gamla hus.

Det var faktiskt jättefint på Ölands museum Himmelsberga, men allra mest fastnade jag för kaninerna. Fast dem fotade jag inte.

Vi tittade på grisar också.

Bland annat på Eketorps fornborg. Där såg vi också ett bo med nykläckta, pyttesmå svalungar. (Svalor, tornseglare, jaja, förstör inte det poetiska i min berättelse nu.)

Å så tittade vi på havet.

Fast jag numera bor så nära havet kan jag tycka att det är fantastiskt exotiskt. Det är klart, så här öppet ser jag det sällan, och inte så här lugnt heller. Fast det ändrar ingenting. Jag kommer förmodligen alltid att föredra insjöar på i stort sett alla sätt och vis.

Å sen så åkte vi hem igen.

SLUT!


(Nä, jag vet att jag inte har sommarlov i år, men man blir väl aldrig för gammal för att leka, hoppas jag.)

onsdag 20 juli 2011

Ny mall

Det var mer än hög tid att fräscha upp bloggens utseende, inte minst för att flera nyare funktioner inte var tillgängliga för den gamla stilmallen. Så nu blev det lite nytt. Inte för att jag förväntar mig att så många lägger märke till det, då väl de flesta ändå låter en rss-läsare sköta visningsjobbet, men ser ni något som har blivit tokigt på sidan eller är missnöjda med någon förändring är jag förstås tacksam om ni talar om det för mig.

söndag 17 juli 2011

Saltsjönäs med toppenpicknick

Det blev till slut ändå bara en gäst igår, men det var inte så bara, för det var Göteborgskusinen som kom för att inspektera vårt hem, och hon bidrog också till att vi kom iväg ut för att se lite nytt och ta vara på den fina dagen som klämts in bland alla de regniga.

Vi åkte till Näset, promenerade ut bland Saltsjönäs klippor, där det faktiskt inte alls var mycket folk så där på seneftermiddagen, valde ut en egen och mycket trevlig klippavsats och tillbringade där ett par timmar i solen med att njuta av luften, värmen, utsikten, sällskapet och maten. Mario och jag fick äntligen anledning att inviga vår fina picknickväska som vi fått i gemensam 30-årspresent, och det kändes härligt lyxigt att äta på sådant där gammaldags utflyktssätt med tallrikar, bestick och uppläggningsfat. Det var väl värt den extra disken!

Nu såg vi visserligen inte mycket av omgivningarna när vi väl var där, men tillräckligt för att vi snabbt skulle bestämma oss för att det nog får bli fler turer utåt Näset i sommar.




fredag 15 juli 2011

Vad sägs om ost?

I morgon får vi eventuellt besök av två personer. Eventuellt kommer de två personernas besök hos oss att åtminstone delvis sammanfalla och innebära att vi alla fyra ska dela en måltid. När vi nu började fundera över menyförslag insåg vi snart att det vi hade att lösa mest liknade ett optimeringsproblem.

Villkoren vi har att utgå ifrån ser nämligen ut som följer.
  1. En person är vegetarian (men äter mjölkprodukter och fisk).
  2. En person är allergisk mot skaldjur, tomat, paprika och nötter.
  3. En person vägrar äta helvegetariskt och avskyr lök.
  4. En person har inga problem med någonting.
Tack och lov för den fjärde personen! För att få känna på hur det är att faktiskt ha problem får dock denna person i uppgift att hitta på något som alla fyra kan äta, eftersom det ju kan vara ganska roligt att äta samma rätt trots allt.

Växande virkad tv-spelsfamilj

Som jag nämnt har jag fortsatt att virka och virka och virka. Den här gången är jag inte helt nöjd med resultatet, men då dessa figurer utgör ett viktigt tillskott till samlingen av tv-spelsfigurer får jag väl ändå ta och visa upp dem.

Toadette och Toad (mönster av WolfDreamer, smått modifierat).

De överlevande

De flesta av våra växter, både ute och inne, klarade sig bra ensamma i en vecka när både Mario och jag var bortresta. Flera hade till och med hittat på konstruktiva saker att ägna sig åt, som att blomma, växa och vakna ur träda. Ringblommorna är de enda av "mina" växter som försvunnit, men det var för att de hade så mycket bladlöss att jag gjorde mig av med hela rasket. Numera har jag inget överseende med några enda skadedjur och småkryp som inkräktar på mitt revir.

Tomatplantorna har som synes klarat sig bra, trots både det ena och det andra. Det syns nog inte på bilden, men det är många tomater på gång på den högra plantan, och båda blommar ymnigt. Det är också dags att skörda en omgång persilja igen, ser jag. Nere i högra hörnet skymtar den "krusbärsbuske" som Mario länge haft i en kruka. Den har mest bestått av en pinne med några enstaka blad i toppen (därav min tvekan att kalla den buske). Efter flytten såg den ut att ha fått en rejäl knäck och jag trodde att den var på väg att ge upp, men nu har den väl upptäckt sommarsolen eller något, för de senaste veckorna har den mer än fördubblat sig och ser med ens riktigt trevlig ut.

tisdag 12 juli 2011

Ensam hemma 2

Lägenheten är verkligen helt bisarrt onödigt stor för en person, speciellt om den personen är jag. Jag är ju mest bara i mitt rum längst borta i ena änden av den ändå. När jag sedan någon gång gör mig ett ärende till köket i den motsatta änden känns det som om jag ska ta mig genom alla salar och korridorer i ett slott. Eller åtminstone en stor herrgård. Eller en våning. (Inte minst i halvmörkret på nätterna, då jag förstås inte heller tänder några lampor i de rum jag inte vistas i.)

En våning. Ja, det känns det faktiskt som! Det ska jag säga från och med nu (i alla fall i familjära kretsar, som den här).

Ensam hemma

Vi åkte hem igen. Ska man vara noga åkte först Mario hem, därefter följde jag efter och sedan åkte han iväg en vända till. På så vis fick vi båda bo ensamma i den gemensamma lägenheten för första gången sedan sammanflyttningen.

Min helt ensamma helg började dessvärre med ett dödsbud. Därmed kom den första natten som jag sov ensam i denna stora lägenhet att sammanfalla med den första natt då jag inte längre hade någon farfar.

Jag ska erkänna att jag ända från början har varit lite skraj för klädkammaren som finns i sovrummet. Eller snarare för mörkret som jag inbillar mig ska välla ut under klädkammardörren som är belägen intill sängen. Typ. I normala fall är jag inte rädd för mörker, men kanske är klädkammarmörker något annat? Eller så har det hela snarare att göra med att jag inte vet om den tidigare hyresgästens man dog här i lägenheten (vilket ju verkligen är en helt annan sak och inte på minsta vis har med klädkammaren att göra). Det senare var säkert en bidragande orsak till att jag trivdes så bra med att sova i köket i början, och drog mig för att flytta in sängen i mitt rum. Ändå vet jag ju att det är änkans sovrum vi numera sover i. Dessutom har jag nästan slutat tänka på de tidigare lägenhetsinnehavarna överhuvudtaget. Det här är vårt hem nu.

Hur som helst. När jag för första gången skulle vara ensam hemma över natten trodde jag nog att jag främst skulle ligga och fokusera på den där mörka klädkammaren. Men så, som situationen blev, låg jag i alla fall bara och tänkte på döden! (Så där som man ju uppmanas att göra på Stampens kyrkogård till exempel.)

Förresten var jag uppe till gryningen, så det var inte ens mörkt när jag skulle sova. Lika bra det.

måndag 11 juli 2011

Vart jag tog vägen

Och så åkte jag ut på landet och för ett par veckor såg det ut så här:


(Nej, det är inte älvorna, utan äkta, traditionell svensk midsommargrillrök, som dansar kring stången.)





Man kan lätt få för sig att jag bara hängde ute i buskagen och luktade (eller om vi skulle säga "doftade", för att provocera lite?) på blomstren hela tiden. Tro gärna det. Det kan ju ha varit schersminerna, vitmåran, smultronen, de ljusa nätterna, flugsurret, fågelungarnas tjattrande, sjövattnet och barfotaspringet som gjorde mig totalt ointresserad av allt som har med läsande, skrivande, tänkande och tyckande att göra. Eller så var det bara virkdrogen som fick mig att tappa allt intresse för det som är mindre konkret än nål, garn och maskor.

Himla skönt var det hur som helst. Det var första gången på flera månader som jag kunde koppla av helt och hållet. Och att vara utan datorn gick så bra att jag nästan inte ville slå på den igen när jag kom hem. Fast sedan behövde jag trots allt kolla upp några garnbutiker ...