söndag 30 oktober 2011

Framgångsrikt mejlande?

Ett par dagar efter att jag skickat ett nytt hurtigt mejl och bett om hjälp med att uppdatera mina adressuppgifter fick jag faktiskt svar, där det påstods att uppgifterna trots allt hade kunnat vidarebefordras. Tänka sig!

Jag har dock inte fått någon post sedan dess, så vilken eventuell effekt det får kan jag inte uttala mig om än.

Det slog mig nu dessutom att posten här delas ut av två olika företag, så då måste jag givetvis kontakta även den andra utdelaren. Som jag optimistiskt hoppades, då det är ett mindre företag, fanns gott om trevliga kontaktuppgifter på hemsidan, så med den nya energi jag fått av den senaste tidens mejlande slängde jag snabbt iväg ännu ett glatt namnändringsmejl. Nu har jag höga förväntningar på resultatet, och risken för besvikelse är således stor.

(Nej, jag kan heller aldrig avgöra om jag är optimistisk eller pessimistisk. Jag tror ärligt talat att det kan växla lika snabbt som jag byter samtalsämne, med andra ord uppemot tre gånger per mening.)

måndag 24 oktober 2011

Tankekorrigerare

Detta är dagens tredje inlägg. Vi kan väl kalla det för en sorts trilogi, okej?

Det var måndag och det var trängsel i tvättstugan och alla pratade främmande språk (vilket i sig inte alls stör mig, tvärtom, men det retar mig lite att jag bara kan västeuropeiska språk, så att jag inte ens vet vilka språk mina grannar talar), och egentligen inte ett dugg på grund av något av detta, men ändå (något ska man ju säga, även om man inte vill gå in på de verkliga orsakerna), tänkte jag nog att det skulle bli en ganska jobbig dag.

Så upptäckte jag att det stod ett antal brandbilar och andra utryckningsfordon utanför ett av de andra husen på gården. Fönster i tre lägenheter stod öppna och en brandman var just på väg att klättra in genom ett köksfönster.

Då kändes mina besvär trots allt ganska lätta. Jag som ändå hela tiden försöker påminna mig sådant här. Det mesta numera är ju ingenting jämfört med exempelvis det där som jag inte vill skriva mer om nu. Eller en brand.

Fast än en gång påminns jag om hur man är utlämnad till andras skötsamhet när man delar hus, på samma sätt som det inte räcker att jag är nykter och uppmärksam i trafiken. När jag sedan läser i tidningen att branden dessutom var anlagd blir jag arg på alla korkade våldsverkare, ligister och dumskallar på samma gång. Fattar de inte att det de gör påverkar så många människor? Nej, det gör de nog inte.

Men, som sagt, jag är inte på dåligt humör. Jag är glad att min relativt fina lägenhet är fullt beboelig och att jag kan sitta här och blogga. Ja, till och med för att det jag stör mig mest på just nu är att jag sitter och bloggar i stället för att göra det jag annars egentligen skulle ägna mig åt.

Ännu ett exempel (jag bjuder på det - och ett antal parenteser)

Alltså, jag pallar inte att lägga inlägg på kö när jag för en gångs skull har skrivit mer än ett, så vill ni bara läsa ett om dagen får ni rulla nedåt på sidan och spara det här till ett senare tillfälle.

I helgen gick jag och sa att nu skulle det sitta fint med ett sådant där erbjudande om prova-på-internetannonsering värd 750 kronor, som jag fick vid helt fel tillfälle förut och därför inte utnyttjade.

Gissa om det kom just ett sådant brev idag!

(Liknande saker har hänt förr, och får gärna göra det igen, men i det här fallet ska man väl vara extra oförvånad, då vi har att göra med gigantföretaget som hör och ser allt. Det skulle inte förvåna mig om det snappar upp vad man tänker också.)

Men! (Jodå, detta inlägg följer samma tema som det föregående. Kul va?) Det står det gamla företagsnamnet på kupongen. (Såklart. Annars hade den ju inte kommit fram!) Ajaj.

Så innan jag börjar planera annonstext är det väl säkrast att fråga dem om erbjudandet är kopplat till mig eller till företagsnamnet (eller båda), och om man kan få utnyttja det även om det skulle vara gjort så att koden jag fått genererar det gamla företagsnamnet i annonserna. Och ett företag som inte bara är nätet utan en stor del av det måste man ju kunna mejla?

Men då fastnar jag i en länkloop, med likadana sådana där ämnesval som i telefonväxlar, där inga löften om att man ska kunna mejla om övriga frågor någonsin infrias.

Jag vill inte fylla i ett helt formulär och lämna organisationsnummer och allt, och jag vill inte bli uppringd av en försäljare! Jag vill ställa en allmän och enkel fråga! Utifrån svaret på den borde jag rimligen själv kunna avgöra vad jag ska göra sedan.

Förnuftet säger mig att man ska akta sig för företag som inte låter en kontakta dem på någorlunda rättvisa villkor. Erfarenheten säger mig att det mest bara blir strul när man tänker sig att "testa något smart", speciellt när man som jag alltid lyckas placera sig själv i specialfallskategorin. Magkänslan säger mig att det här är lurt. Det borde väl lösa hela problemet för mig.

Men det var ju så trevligt att få just det där erbjudandet jag ville ha, just när det passade mig! Och hur ska man förresten annars annonsera billigt på nätet, när det egentligen bara finns en enda stor aktör? (Återigen: För-nånting-ade storföretag! Pfrrrrrrrfff!)

Mina villkor

Jag har verkligen googlat mig blå efter allt som har med byte av företagsnamn att göra, och i princip inte hittat någonting. Inte en enda fråga i ett enda forum för företagare tycks handla om detta. Konstigt, när allt annat finns besvarat hundra gånger om. Är jag den första som kommit på tanken att ändra företagsnamnet, eller?

Det är klart, det står överallt att man ska göra ändringen hos verket som registrerar sådant, så det har jag givetvis gjort. Men sedan tänkte jag att vad sjutton, jag är ju en så himla duktig flicka hela tiden och jag gör allt jag kan för att allt ska bli rätt, men säger ingen nu åt mig att jag ska tänka på att också göra det här och det här, då tänker jag faktiskt för en gångs skull utgå ifrån att inget mer måste göras.

Men. Så verkar ju inte posten komma fram som den ska. Det kan bli problematiskt. Så i fredags mejlade jag det stora postutdelarföretaget för att fråga hur det där funkar. På deras hemsida står något om att de svarar inom tjugofyra timmar på vardagar, men att de prioriterar telefonsamtal. Udda inställning för ett företag som hanterar post, tycker jag.

Tjugofyra timmar, åtta minuter och en helg senare kom i alla fall ett mejl tillbaka. Det innehöll ett telefonnummer jag kunde ringa för att få ett annat telefonnummer (har de inte ens växel, fast de gillar att prata i telefon så mycket?) till det kontor som har hand om utdelningen för min adress.

Blä, tänkte jag. Dålig service. Men det blir ju ännu mer strul om fakturorna fortsätter att skickas tillbaka till avsändarna, så jag måste väl ringa då.

Därpå det vanliga: hundra superspecifika ärenderubriker med tillhörande nummer att välja (och panikstress med min telefon som jag aldrig lyckas lära mig få fram knappsatsen på skärmen på när jag måste) och därefter telefonkö. Så jag lade på (efter en halv minuts hysteriskt tryckande på allt på mobilen vill säga).

Och så tänkte jag på en sak som Lotten skrev en gång. (Jag sparade länken, jadå.)

"Sensmoral: mejla alltid, även när det inte går."

Ja, så då ska jag väl testa det då. På det här företaget håller vi inte på med sådant där tidsödande telefonerande. Det här företaget har visst inte ens telefon, om man ska vara noga. Alltså bestämmer jag nu att finns det mejladresser till kundtjänst, där någon sitter och får betalt för att svara på mejl, då ska jag kunna få svar på enkla frågor utan att avkrävas telefonsamtal. Det skadar väl inte att försöka i alla fall, så kanske de ändrar sina prioriteringar så småningom?

Därefter ska jag även mejla onda teleoperatören och be att få min deposition tillbaka, eftersom jag ju har avslutat abonnemanget. Samtidigt ska jag passa på att artigt önska mig ett avskaffande av stenåldersmetoden att skicka ut vansinniga utbetalningskort, vilka är extra omöjliga för mig som företagare att omvandla till pengar. Om man bara kunde få ge banken i uppgift att alltid i stället sätta in beloppet direkt på kontot! Så mycket krångel man kunde slippa, och onödiga turer till bankkontor som knappt finns eller är öppna, och telefonsamtal, mejl, avgifter och även sådana här blogginlägg.

Åhhh! Varför måste allt göras så omständligt när man har med stora företag att göra?!

Tacka vet jag företag som mitt, som visserligen inte ens har telefon, men man kan åtminstone mejla i alla ärenden till samma adress, och jag besvarar alltid ställda frågor så gott jag kan.

onsdag 12 oktober 2011

Verktygslåda

Bland sakerna jag fick från farföräldrarnas hus fanns också min farmors fina syskrin. Det är relativt stort, står på egna ben, är vackert målat och har farmors namn och födelsedatum på insidan av locket.


Jag ägnade ett par timmar åt att organisera om mina handarbetssaker för att göra plats för alla de nya (det vill säga farmors gamla), och i samband med det gick jag igenom skrinets innehåll.

Det var fullt av gamla pralinaskar fyllda med broderigarn, diverse mönster, synålar i antika förpackningar och en del mer personliga tillhörigheter.



Även om jag verkligen inte vill ha en massa saker liggande på lager, och absolut inte skulle ha kommit på tanken att samla på mig sådant här av mig själv, inser jag ju att detta inte är något man gör sig av med bara så där.

Märkböcker från Gamlestadens fabriker! Hemritade klänningsmönster! Galet avancerade virkmönster till gardiner med knasfransar (där kan jag kanske lära mig ett och annat att utveckla)!

Till allas lättnad och lycka använde jag därför mina optimeringsfärdigheter så att allt detta och mina egna saker fick plats i befintliga förvaringsutrymmen, och möblerade om i skrinet så att det numera hyser de verktyg och tillbehör som jag använder till vardags.

Nu återstår bara att hitta en plats att ställa själva möbeln på, för den ska ju helst både synas och finnas nära till hands.

tisdag 11 oktober 2011

Prylz

Jag fick i helgen hit de resterande lådorna med böcker från Falun, och det visade sig vara de största kartongerna, så eftersom jag inte lär ha plats att packa upp så många av böckerna har vi kanske löst problemet med brist på sittmöbler och bord nu?

Och jag som verkligen inte skulle ha så mycket saker fick ännu lite mer att ställa här och var. Flera av nyheterna var dock trevliga minnessaker från farföräldrarnas hus.

En mycket söt liten gul pinnstol. Om det inte framgår är den i barnstorlek och passar faktiskt fint ihop med gardinerna i mitt rum.

En bonuspryl i form av ännu en göteborgsk souvenir. Helt oavsiktligt har jag nu fått något slags liten samling med sådant här, om man till exempel räknar examenspresenten och Göteborgsduken. (Observera att jag med detta inte på något sätt vill ha sagt att jag därför önskar mig fler saker i denna kategori. Det var bara en enkel iakttagelse.)

Några enstaka, noga utvalda, nostalgi- och kitschgrejer är lagom, och det här kärvänliga paret ville jag verkligen ha. De har magneter i huvudena, och dras bokstavligen till varandra.

måndag 10 oktober 2011

Bilder från besökshelgen

Naturligtvis turistade vi en del när föräldrarna var på besök i helgen. Som ni förstås redan har räknat ut var vi bland annat i Mölndal. Här kommer en snabbsammanfattning:

Mölndals kvarnby. För min del hade det kunnat vara ännu mer gammalt att titta på där, för jag gillar ju verkligen teknikhistoria, men det var fint ändå. Och det doftade härligt från forsen! Vi gick i trappor och beundrade miljöerna ett tag.

Därefter blev det en tur till Gunnebo slott och trädgårdar. Det råkade bli vid ungefär samma tid på året som första gången jag var där, men det var nog inte bara därför som jag fortfarande tyckte att huset på bilden var den mest intressanta byggnaden på platsen.

Eftersom mina föräldrar har sådan tur med turistvädret var det även denna gång lockande att se kvällsljuset över lugnt havsvatten, så vi tog oss ut till Smithska udden, Smitten. Vår väg dit var dock inte den mest uppenbara, då den gick längs en nästan osynlig stig genom ett snårigt buskage, men tydligen var de boende i området vana vid kringirrande turister.

Ja, och där var det.

Souvenir

Och vad behöver rapporteras om från examenshögtiden då? Tja, det viktigaste är väl vilken present som delades ut denna gång. Så varsågoda!

Det skulle vara något vi kunde ha nytta av i arbetslivet, fick vi veta. Men när vi väl fick se våra presenter visste vi ändå inte hur. Formatet för snarare tankarna till en miniblomkruka än till en kaffemugg. Kanske är det en gemburk eller visitkortshållare?

lördag 8 oktober 2011

Dagens ortnamnsreflektion

Alltså, Mölndal är ju ett himla jobbigt ortnamn egentligen. Hade det inte varit befäst i skriftspråket hade det garanterat inte hetat så i mer än tio minuter.

Detsamma gäller väl för Mölnlycke, för den delen.

Fast enligt Svenskt ortnamnslexikon är det äldsta belägget för Mölndal trots allt så likt dagens form som Mølnadalaa (1406), men oj, vilken skillnad det där insprängda a:t gör för lättheten att uttala namnet. Förleden är förresten mølna 'kvarn', om någon undrade.

fredag 7 oktober 2011

Omotiverat firande?

Jaha, så var det dags för examenshögtid idag. (Ska man våga skriva det så här i förväg?) Det känns rätt underligt att ha "skolavslutning" i oktober, inte minst som det är åtta månader sedan jag blev klar med studierna. Dessutom kommer det sannolikt att bli ungefär likadant som förra gången, så jag är inte supertaggad.

Men det innebär i alla fall en anledning för mina föräldrar att komma på besök, så ja, i så fall. Och de har med sig ännu fler av mina och andras gamla roliga grejer -- som jag ju noga räknat inte alls behöver. Så det blir nog bra. Det är bara att hoppas att vi har tur med regnskurarna. Två minuter hit eller dit gör som bekant stor skillnad i den här stan, och kan vara avgörande för hur ens intryck av dagen och helgen blir.