fredag 25 november 2011

2011 års version

Jag är inte ett dugg sugen på adventspynt (och än mindre julpynt), men när jag höll på att fota lite virkat (julpyssel minsann!) blev trädet pyntat av bara farten. Det lilla vi har i adventsljusväg får vänta åtminstone någon dag till. Jag har ju precis accepterat att det är höst på allvar! Jo, jag är bestämt lite efter.

torsdag 10 november 2011

Nummer 9

Det är väl på tiden att jag gör något med den där gamla kyrkbildssamlingen också. Den senaste kyrkan, nummer 8, insamlades i juli 2009, så det är ju förståeligt om alla trodde att jag hade lagt ner det samlandet. Men man vet aldrig med sådant där! Och titta:

Västra Frölunda kyrka.

Så där ja!


Länkar till alla delar i samlingen finns långt ner i sidmenyn på bloggen, under "samlingar", för den som till äventyrs vill granska det hela närmare.

onsdag 9 november 2011

Den enda riktiga fördelen med julhandel i november


Plötsligt ökar utbudet av nötter med några hundra procent. Varför har någon hittat på att det bara är till jul man ska knäcka nötterna själv?

Okej, färdigskalade nötter är enklare att äta. Och de ger mindre skräp i munnen och på golvet (nej, jag har inte fått in tekniken med självknäckning än, det är ju bara jul en gång om året!), så att vi under större delen av året får nöja oss med färdigskalade latmansnötter gör kanske inte så mycket. Dessutom får man med det här upplägget, baserat på idén att nötter är julmat, köpa dem till halva priset veckorna efter jul. Det är ju också gôtt.

lördag 5 november 2011

Spökar det på alla helgons dag?

Det blev inget kyrkogårdsbesök den här dagen, men i alla fall en skön eftermiddagspromenad till närmaste stora kyrka -- som var stängd. Det kanske inte var konstigt, det är väl jag som har dålig koll, men jag tyckte liksom att det hade kunnat vara lämpligt att ha öppet en sådan här dag. Nåväl, jag slapp i alla fall göra något längre avbrott i mitt behagliga promenerande.

Det stora hände först när jag kom hem igen. Just som jag kom in på vår gård öppnades en port framför mig och en välbekant figur uppenbarade sig. Jag hejdade mina rörelser och vågade knappt andas medan jag iakttog Gungtjejen som stod och spanade utanför dörren i några sekunder.

Sedan sprang hon. Lätt, försiktigt, ganska sakta, men hon sprang! Som om inget hänt. Som om allt var som det alltid varit. Hon hade samma kjol och dunjacka som vanligt. Den enda skillnaden var att hon till detta även bar ett par leggings.

Som förhäxad följde jag efter henne på avstånd medan hon trippande sprang bort mellan husen. Inte förrän hon försvann ur sikte vände jag hemåt, med ett stort leende på läpparna.

Var det ett spöke jag såg? Är hon trots allt död, och visade sig för mig så här på alla helgons dag? Så kunde det mycket väl ha varit. Så tyst, omärkligt för alla andra, en smal, blek gestalt som svepte förbi i skymningen. Fast har spöken verkligen leggings? Hoppas inte.

Annars var det måhända ett mirakel. För mig kändes det så. Men var i hela världen har hon varit?