måndag 31 december 2012

Nyårskänsla

Ösregn. Grått och mörkt. Konstant smällande utanför huset. Flyttlådekaos. Stress. För lite tid kvar att bara vara med Mario. En granne ovanpå som bestämmer sig för att "städa lite" på sin balkong och därmed spola ner all världens återstående duvskit på vår balkong, inklusive matta, väggar och fönster. ("Oj då.")

Himla nyår att sedan komma och störa mitt i allt, ta tid och orsaka ännu mer planering och arbete!

Men det är säkert bra att hinna bli riktigt lack på det gamla året precis så här på sluttampen, så känns kanske morgondagen och allt det nya desto roligare sedan?

Gott nytt år!

söndag 30 december 2012

Flyttar för att leva längre?

Läser i tidningen någon underligt vinklad artikel om att den som flyttar långt lever längre. (De hade i alla fall fått med den troliga kopplingen till högre utbildning -> högre inkomst -> genomsnittligt längre liv, så ja, kanske det då.)

Jag har förresten tänkt på det här. Hur det hela tiden absolut inte blir som jag tror att jag ska göra med mitt liv. Och hur jag ständigt flyttar allt längre söderut, trots att det går tvärt emot vad jag sagt och tänkt och tyckt. Hur jag, när de flesta andra i min generation återvänder till sina hemtrakter eller åtminstone funderar på det, bara drar vidare allt längre hemifrån.

Är det måhända därför livet förlängs av långflyttar? Det kanske bara ger en mer tid och fler chanser till att slutligen flytta hem igen?

I vilket fall som helst är jag övertygad om att det är bra att se något mer än bara sin hembygd under sitt liv.

fredag 28 december 2012

Året 2012

Jag dansade dansmatta, klippte av det långa håret, såg på Star Trek i alla upptänkliga varianter, hade duvor på balkongen, drev upp en ny avokadokompis, minskade drastiskt köttintaget, konstruerade korsord, köpte inte en enda glass ute, tittade på OS, blev anställd, slutade vara företagare, började veckopendla, bytte relationsstatus, ändrade dygnsrytm, turistade i Lund, träffade många roliga nya människor, började borsta håret igen, fick lägenhetskontrakt, tog ut mina första semesterdagar, återuppväckte än en gång bloggen och tog en mycket lång virkpaus.

Kort utbrott i förbifarten

Men! Ge tusan i att skjuta (fyrverkerier) (mellan husen) (hela tiden)!

Jag blir galen (och döv).

torsdag 27 december 2012

Urg

Fy tusan.

Nej, jag tänkte inte skriva ett långt och dravligt gnällinlägg, men det beror enbart på att jag inte tror att jag orkar.

För efter sömnlös natt och tidig uppstigning tillbringade jag halva dagen med att försöka sova mitt bland snoriga och febergriniga småbarnsfamiljer (okej, det kanske bara var barnen som gnällde, men föräldrarna stod ändå för en del av snorandet), och när jag väl kom hem var det verkligen inte min dag med tekniken. Allt som bara kan strula med denna ändlösa administration i samband med flytt och annat gör just det.

Allt! Nätverksanslutningar, e-legitimation, webbplatser fyllda med omöjliga formulär och error, error, error, en internetbank som ligger nere precis som det för en gångs skull är absolut toppenbråttom, en telefon som inte ens försöker koppla samtalen ... Ingenting får tydligen gå så enkelt som det i teorin borde göra. I kombination med hundra tusen helgdagar, då all support är långt borta, är det en dålig tid att försöka vara så här duktig och få en massa gjort (men jag är ju också ledig och vill förstås passa på att fixa det som bör gå att uträtta på distans!).

Inte heller njutningen i att komma hem från trängseln i trafiken till en underbart stor och folktom lägenhet varade särskilt länge, för det var lika tomt i kylskåp och skafferi, så det var bara att ge sig ut i mellandagsgalenskapen igen. Och på vägen kryssa mellan ligistungarna på gården, som väl kommer att ägna den kommande veckan åt att sporadiskt skrämma ihjäl folk med sina raketattacker.

Men, under över alla under, att handla mat och betala med kort gick helt problemfritt! Så det finns väl ingen anledning att vara gnällig. Och nu kan jag dessutom kura ihop i min håla och vara introvert och alldeles tyst resten av kvällen. Härligt!

onsdag 26 december 2012

Hemvändare united

Och så, trots att det nu blev fler dagar än vanligt för julslappande här, blir det ändå liksom lite stressigt vid tanken på att det nästan är dags att återvända till allt packande och grejande. Men eftersom jag känner mig bättre än jag gör själv (joho, det är visst möjligt och jag har inte skrivit fel) fick det ändå bli lite mer av social aktivitet idag, med folk som var så gamla bekanta att jag egentligen inte kände dem ens på den tiden då det begav sig. Det struntade vi nu i och hade det trevligt och bowlade och hade oss. Bra gick det också, bowlandet, även om allt ju är relativt.

tisdag 25 december 2012

Normal hurtighet i form av juldagspromenad

Ingen vistelse i Falun känns riktigt komplett om jag inte får se sjön (det vill säga Runn, för ska en vara noga finns det ju flera stycken att beskåda här), och tack och lov blev det av även denna gång. Jag fick dessutom trevligt långpromenadsällskap av Pinglan, och vi travade runt i områdena där vi lekt, cyklat, haft skolutflykter och promenerat tillsammans med olika hög frekvens sedan 80-talet.

Vi gav oss ut bland skridsko- och skidåkare på isen och hann just kommentera att Falun är en rätt sportig stad, när vi mötte vår gamla (fast ändå inte så gamla) fritidspedagog, som råkar vara en av de personer som stans befolkning har att tacka för många av möjligheterna till just detta fritidssportande i vår vackra natur.

Och medan vi pratade med honom påmindes vi om att detta ju är det bästa med att vara här, att här har vi väl ändå allt: den lilla trygga stan där det alltid finns någon bekant kvar att springa på, samtidigt en viss framåtanda och lagom upplyftande förändringar här och var, de välkända kvarteren och gatorna, den varierade naturen, aktiviteterna, minnena ...

Bra promenad, mycket bra.

Till synes högklassig långfärdsskridskois.

måndag 24 december 2012

söndag 23 december 2012

Några ord på vägen

Så här dagen före den stora högtiden för utdelandet av onödiga prylar passar det ju bra att jag tömde kameran och hittade en bild tagen under veckans utrensningar.

Gissa en gång vad jag gjorde med denna lilla klämmiga presentbok!

Sitter och sitter

Att vakna sist i familjen påminner starkt om att sitta på ett rejält försenat tåg, eftersom en får vänta på sin tur och låta andra gå före med både det ena och det andra så att en bara halkar allt längre efter tidtabellen tills det antingen står mellan att ge upp eller acceptera att mest sitta och vänta ut jordens gång ...

Å andra sidan är alternativet att tvinga sig upp flera timmar tidigare (och ta dagens första avgång?) för att vara först på spåret, och vilken människa med förnuftet i behåll gör det på semestern?

Och inte har julhelgen ens börjat idag heller, trots att det redan skulle kunna vara juldagen. Så allt sammantaget är det som gjort för att bara vara extremt ledig, flyta med strömmen och inte göra något utöver vad som råkar komma i ens väg.

fredag 21 december 2012

Rätt nöjd

Brasa i spisen - check!

Glögg - check!

Sitta i soffan och ta det lugnt - check!

Adventsmys nu då?

Gjorde som så många andra på jobbet (det gäller ju att smälta in) och såg till att få håret klippt före jul. Sedan fixade jag det sista fixandet som behövde fixas och plötsligt har jag inga måsten eller tider att passa på flera dagar!

Det slår mig då att jag har goda förutsättningar för att hinna skriva julklappsrim och ägna mig åt andra kreativa pysslor, men egentligen, så vansinnigt skönt att ha två hela lediga dagar av familjehelg redan före julens början!

Är det nu det är dags för det där adventsmyset jag har laddat för så länge?

torsdag 20 december 2012

Nästa hemma

Det är så mycket på gång just nu att det kändes helt overkligt att plötsligt kliva av tåget i Falun. Om det nu egentligen är så plötsligt när en suttit på samma plats hela eftermiddagen och bara väntat på att vara framme.

Men jag måste bara passa på att säga, så länge det varar, hur underbart det kan vara att resa med Tågab! Bara det att se destinationen "Falun" direkt när en kommer till Centralen i Göteborg är ju något att fälla en lyckotår över. Inga försenade tåg från Stockholm att oroas över, inga iskalla timmar i väntrum i Örebro eller Hallsberg och jag vet inte om det har med tågbolaget att göra, men idag fanns det inte ens några medresenärer att störas av på tåget. När vi tagit oss igenom Västergötland klev det inte ens på fler, utan alla satt bara tysta resten av resan. I timmar!

Och jag var fortfarande glatt nostalgisk över 1900-talskänslan i vagnen. Visst fick jag träsmak efter alla dessa timmar i samma stol, men i ett modernare tågsäte hade det nog faktiskt varit ännu värre.

Fast det var hur som helst enormt skönt att komma fram och få sträcka på benen och dessutom njuta av den friska, kalla luften ute. Och som naturen hade julpyntat sig inför min ankomst! Tjock, glittrande snö på mark och tak, dekorativa istappar i långa rader och frostklädda träd. Som gjort för jul!

Så nu inleds fas två av julsemestern. Nu ska jag också försöka njuta av ledighet om jag bara får för alla omständigheter. Jag har förresten redan börjat. Sen kvällspromenad i snöig sagovärld och lätt snöfall tillsammans med mamma blev det, och så tyst, tryggt och fantastiskt välbehövligt det var på alla sätt!

Partir, c'est mourir un peu

Jag börjar visserligen vänja mig nu, jag som så länge avskytt att resa, och nu går det rätt snabbt att sno ihop ett nätt och lätt bagage. Och att det bara är olika varianter av "hemma" jag åker mellan underlättar förstås också. Men det känns onekligen helt förvrängt att aldrig vara mer än några dagar på samma ställe.

vansinnigt rastlös och rotlös är jag faktiskt inte. Det kommer att kännas extra hårt att flytta till ett nytt (förhoppningsvis) "hemma" när jag bara veckorna dessförinnan måste åka ifrån tre stycken "hemma", där jag har människor omkring mig som jag nog inte kommer att hinna tröttna tillräckligt på under denna kringflackande julsemester.

Men sedan ska jag vara stilla. Och ensam. Det är ju det jag alltid längtat efter tidigare, eller?

onsdag 19 december 2012

Packningsgalenskap

Jag tänker att det är lika bra att packa på så mycket jag bara kan, eftersom jag vet att saker och ting alltid tar längre tid än jag räknat med åtminstone i någon fas, i synnerhet på slutet när allt är kaos och bråttombråttom.

Sedan tänker jag att jaja, det är ju inte mycket att packa, så det kommer nog att vara lugnt. Men det gör väl inget om jag får vara ledig men utan det mesta de sista dagarna hemma eftersom jag nästan aldrig har tillgång till några av mina grejer ändå numera. Och i så fall får vi tid att ta igen myskvällarna vi missade nu. (Mitt i ett lådkaos, ja. Suck.)

Sedan får jag panik över att en hel kväll och en halv förmiddag går åt till helt "oplanerad" administration (det vill säga jag har ju räknat med att klara av den, bara inte tagit med den i tidsplanen).

Sedan packar jag järnet ett par timmar igen och känner mig duktig. "Jag har ju redan fått undan säkert hälften, och sedan har jag dubbelt så mycket tid den sista veckan här som jag hade nu."

Sedan blir jag galen på att det kan vara så mycket böcker och pärmar kvar ändå! (Sanningen är väl egentligen att dessa lådor utgör en stor andel av mitt flyttlass fortfarande, men i absolut mängd är det nog inte värre än för de flesta med akademiskt förflutet. Fast eftersom lådor med böcker, pärmar och porslin är de jobbigaste att flytta, och jag främst äger böcker, pärmar och porslin är det lätt att inse att de märks rätt bra under bärandet. Och att det är svårt att blanda ut med annat i de tyngsta lådorna.)

Sedan ... går jag nog och lägger mig och hoppas att min överarbetade hjärna har lust att ta lite semester med mig.

Köphysteri?

December och januari blir dyra månader. Då syftar jag inte på julklappar, resor och nötter, även om det väl blir en del av sådant också.

Nej, nej, jag satsar i stället på tredubbel hyra, diverse nytecknade avtal och en del andra extrautgifter i samband med flytt. I den nya bostaden ska jag väl sedan fylla på med livsmedel (inklusive alla basvaror) och förbrukningsvaror, städgrejer och kanske till och med en och annan möbel och lampa, bara för att känna att det var någon nytta med alla dessa timmar som gått åt till att välja elleverantör, hemförsäkring och allt vad det nu är som ska väljas och administreras i dessa tider.

Sedan finns det ändå folk som fortfarande tycker att jag ska unna mig något till jul! Tja, idag köpte jag handkräm, pakettejp och två rullar sopsäckar. (Kände mig lite lagom skum ett tag där.) Det ni!

måndag 17 december 2012

Jamen, varsågod så väldigt mycket!

Jag förstår mig inte på företag som på sin hemsida skriver saker som "ring dit och dit då och då eller mejla", och som när en mejlar (en allmänt formulerad fråga) får enbart "ring dit och dit då och då" till svar. Vad sjutton!

Och när en sedan ringer svarar någon som låter som om en helst skulle ha låtit bli att höra av sig med sitt ärende över huvud taget.

Handlar det dessutom om organisationer som är beroende av folks välvilja blir det extra obegripligt att de låter någon surkart svara i telefon. Det går heller inte att förklara med eventuellt frivilligarbete, för varför jobba ideellt med något en inte är intresserad av?

Bah.

Men nu är hämtning i alla fall inbokad. Skulle de sedan ändå inte vilja ta emot mina fina saker när de kommer sammanfaller tillfället faktiskt med den månatliga containerdagen på vår gård. Så atte ...

Ordning på torpet: göra av med saker

Ursprungstanken med den här semestern var, redan innan jag fick en lägenhet att flytta till, att få tillfälle att röja och förbereda inför flytt, men den här hastigt uppkomna flytten gör också att utrensningsarbetet måste intensifieras.

Jag är nu inne i fasen då jag känner för att göra mig av med hälften av mina ägodelar (trots att jag så nyss har gått igenom denna procedur, ja). Uppenbarligen har jag haft en bra massa prylar som jag verkligen inte alls behöver.

Problemet blir då att hitta bästa sättet att bli av med det som egentligen inte skulle behöva slängas, för mycket av det jag inte vill ha är saker närmast i nyskick, och det bär mig absolut emot att bara kasta användbara grejer. Sedan förra flytten har det stått ett antal lådor med utgallrade böcker, prydnadssaker och annat krafs i förrådet i väntan på bortforsling. En tanke var att låta besökande välja ur lådorna och ta med sig vad de ville ha. Att lista allt och lägga ut på nätet var en idé som höll i ungefär fjorton sekunder, för det skulle vara alldeles för tidskrävande och förmodligen inte ens ge något tillfredsställande resultat.

Och nu börjar det bli bråttom. Jag har inte tid att sälja saker separat, fast somligt antagligen skulle kunna inbringa några slantar, och att bära iväg tunga kassar och lådor till insamlingsställen orkar jag bara inte. Nej, nu sätter jag mitt hopp till second hand-säljande organisationer som kan komma och hämta. Tidigare har problemet med denna lösning varit att jag ju aldrig är hemma och kan ta emot dem, men nu har jag i alla fall enstaka vardagar som kanske kan passa.

Mina enda finglas, som är så opraktiska och som jag nästan aldrig använt för att jag inte vågar hantera dem, har jag dock lyckats övertala Göteborgskusinen att ta. Hon samlade nämligen samma sorts glas en gång i tiden, men har vid det här laget hunnit slå sönder nästan allihop. Jag tänker att jag hellre ser att hon slår sönder mina också än att de ska stå oanvända i mitt skåp (och packas inför vareviga flytt) och ge mig olustkänslor.

Sedan skadar det ju inte att känna att jag kan ge bort saker med åtminstone något ekonomiskt värde och som kan komma någon till nytta, särskilt så här i juletider. Så nu ska jag boka tid för hämtning av grejer så att jag får lite press på mig att bli klar med utrensningsdelen av de här flyttförberedelserna.

söndag 16 december 2012

Uppdatering

Jag inser att om allt jag kommer att skriva här den närmaste tiden ska bli åtminstone någorlunda begripligt borde jag nog nämna något om vad som faktiskt är i görningen. I och för sig har jag en känsla av att de flesta som läser bloggen redan känner till det mesta, men sådant ska jag väl inte utgå ifrån.

Så.

Läget är ungefär som följer:

När saker händer i mitt liv kommer de slag i slag, antingen som följd av varandra eller beroende på någon outgrundlig logik som gör att mitt liv ständigt går i intervaller. Så vart tredje till femte år är det tydligen omstart.

Eller så är det på grund av hurdan jag själv är. Kanske är jag bara så här. Jag kör på så långt vägen räcker med något och sedan lämnar jag eller byter ut allt: sysselsättning, bostad, stad, bohag, vänner, partner ...

Jag vill inte att det ska vara det sistnämnda som är sant. För fem år sedan, i samband med starten på denna blogg, lovade jag nämligen mig själv att inte göra om vissa specifika "misstag" som jag tyckte mig ha gjort, och då läget på många punkter nu är synnerligen likt hösten 2007 skulle någon säkert kunna hävda att jag trots allt gått i fällan och låtit historien upprepa sig. Men så mycket är ändå helt annorlunda nu. Till exempel är det inte i första hand bort från något jag nu är på väg, för jag vill faktiskt egentligen inte direkt lämna vare sig Göteborg eller Mario och vårt fina hem. Nej, mest är jag nu på väg till något, helt enkelt för att det är oundvikligt.

Jobbet med stort J, det enda tänkbara, finns ju i Lund. Med det kommer också nya människor, platser, äventyr och erfarenheter, så det finns naturligtvis inget annat än att följa med och se vart livet tar mig denna gång. Och för stunden leder äventyret vidare mot ett nytt hem i Malmö.

Jag vet förstås ingenting om vad som kommer att hända. Ännu mer än vanligt känns det så just för att allt går så fort och jag inte vet nästan någonting om vart det är jag är på väg att flytta, men det händer i alla fall, och hur det händer är ju precis det som kommer att uppenbara sig efter hand.

lördag 15 december 2012

De skönaste planer ...

Jag gick hem från jobbet på fredagseftermiddagen. Jag tog tåget hem till Göteborg. Och jag planerar att inom kort åka vidare hem till Dalarna för att fira jul.

Det är min allra första riktiga semester. För första gången i mitt vuxna liv ska jag utan ångest och dåligt samvete kunna koppla av och njuta av julhelgerna precis som folk i allmänhet (antas göra). Gissa om jag har sett fram emot dessa veckor!

Samtidigt är det tre veckors ledighet som är mycket viktiga, då det finns en massa annat som verkligen behöver bli gjort, så jag har räknat med att planera min tid rätt noga under semestern. (Fast jag, det vill säga tidsoptimisten, har ändå tänkt att det ska bli gott om tid till att blogga om allt möjligt av detta också.)

Därför ställs världen lite på ända av att Mario går och blir sjuk just som jag kommer hem. Även om jag nu inte skulle bli dålig själv och få ägna julen åt att icke-njuta (och dessutom smitta ner familj och medresenärer på tåg), så påverkar det ju allt det där som jag bara utgår ifrån ska ske här hemma de kommande dagarna. Med anledning av detta är jag just nu extra avogt inställd till sjuknärvarande människor i allmänhet och en viss person som upprepade gånger smittat just Mario i synnerhet. Jag är frestad att tvinga denna person att bära många och tunga lådor här inom kort. För det ska ändå göras.

Återkommer. Hoppas jag. Sådant där vet man ju aldrig så noga.

tisdag 11 december 2012

Livets museum

Och när jag ändå är igång med uppsamlingsheatet för hittills ickebloggade turistupplevelser i Lund ska jag också passa på att nämna Livets museum, som jag för ett par veckor sedan fick chansen att se utan att ens behöva planera in det själv. Mycket lämpligt. Dessutom fick jag besöka det på arbetstid, efter museets ordinarie öppettider, i trevligt sällskap och med guidad tur och allt, så förutsättningarna var absolut de bästa.

På hemsidan jag länkar till här ovan står inte så förfärligt mycket om vad det är för ett slags museum, men sammanfattningsvis är det "världens längsta museum ... i förhållande till sin bredd" (eller något sådant), där man kan beskåda Oscar Wildes brors förlossningstång (påstås det) samt en massa andra medicinhistoriska prylar som på ett eller annat sätt tycks kunna knytas till kända personer som verkat i Lund, haft en kompanjon som en gång hälsat på en moster i Lund eller åtminstone gått i samma skola som någon som haft en kusin vars svåger en gång hörde talas om Skåne. Eller så. Därutöver får man där eventuellt lära sig ett och annat om människokroppen. (Ja, jag skriver "eventuellt", eftersom vissa människor ju redan vet allting, så jag vill inte lova för mycket.)

Det är ett mycket modernt museum, sett till alla möjligheter till interaktion, vilken teknik som används för att låta besökarna ta del av informationen och hur det hela anpassats till olika åldrar. Museet kan absolut rekommenderas.

Saluhallen (igen)

Jag förstår att ni går och väntar otåligt på en fortsättning av min undersökning av Saluhallen i Lund. Och varför vara krånglig när jag faktiskt redan för länge sedan gjort min uppföljning? Så:
  1. Jag tog en tur dit på hemvägen på den stora återinvigningsdagen. Tyckte att det var för fullt med folk och gick ut efter ett snabbt varv.
  2. Jag gick dit lite mer målinriktat en annan dag. Tyckte att det var ljust, fint, öppet och verkade vara ett trevligt utbud av varor, men för lite folk, så det kändes inte så roligt, och så gick jag igen.

Den första slutsatsen jag drog var att jag måste ha blivit så präglad av saluhallarna i Göteborg (som i själva verket är de enda jag sett före den här, vilket bidrar till att företeelsen saluhall är något jag upplever som mycket exotiskt) att jag bara förkastar allt som ser annorlunda ut utan att ge det en chans.

Sedan tänkte jag om och insåg att jag nog bara inte är en saluhallsperson. Jag tycker om att gå genom dem om de ger mig en känsla av att vara på något spännande och främmande ställe, men jag slås aldrig av någon lust att handla där.

Så jag nöjer mig med att säga att den ser fin ut. Och det blir nog bra det där.

Så här kan Saluhallen förresten också se ut från ett håll. Hur den ser ut inuti går inte att se i denna blogg.



Just det, jag fick förresten också chansen att äta fin middag på en av de där restaurangerna som verkade vara för dyra och tjusiga för mig. Mycket god och vacker mat, trevlig personal, gratis (alltså, det var det ju inte, men jag behövde inte betala själv) och framför allt hade jag en rolig kväll med glada kollegor där. Så något av Saluhallens utbud har jag ju faktiskt testat, om vi ska vara väldigt petnoga.

Snyggaste torggranen

I Lund står det granar på vartenda torg så här års, men den på Stortorget är ändå något alldeles extra. Den är den första sådana där offentliga gran jag har sett som är vacker både i dagsljus och mörker!



Den är helt klart den snyggaste torggran jag kan påminna mig att jag sett. Poäng till Lund.

måndag 10 december 2012

Första gången i Malmö

Ska man verkligen över huvud taget fästa sig vid första intrycket, när det är så starkt påverkat av snöyra, slask, kyla, mörker och lågt blodsocker?

Jag tror att jag helst låter bli, för annars kan jag redan nu dra slutsatsen att Malmö är ett ställe som förmodligen skulle kunna få mig att må riktigt dåligt och göra mig allmänt hatisk och så vidare. Och det vill vi ju inte.

Men jag menar, när höjdpunkten på besöket är att ha lyckats hitta Centralstationen på egen hand och att få kliva på ett tåg i rusningstrafik och åka "hem" till Lund efter bara ett par timmar, då har en nog varit där på fel dag bara, va?

Vi säger så, för då kan vi göra en parentes av detta och jag kan gå och sova i stället för att sitta här och blogga. Ny chans en annan gång, och förhoppningsvis ett bättre andra intryck.

söndag 9 december 2012

Aldrig raka vägen

Det här med att det inte tycks finnas en enda rät vinkel i Lunds stadskärnas gatunät, det tycks faktiskt stämma i verkligheten och är inte bara något som kartproducenterna har hittat på för att få lite omväxling. Det är något mer med Lunds gator också, men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är (förutom snett, lutande, stundom halt men oftast charmigt då).

För en kan ju tycka att om alla korsningar är mer eller mindre konstiga och i högsta grad unika, då borde det vara lätt att lägga dem på minnet. Eller, ja, just det kanske jag också gör, men sedan är det något som ändå gör att jag inte lyckas pussla ihop mina minnesbilder till kontinuerliga promenadvägar i huvudet. Trots att jag knatar omkring på de här gatorna hela veckorna är det ändå ett mysterium varenda gång jag förflyttar mig från en punkt till en annan.

Att jag har bilden av kartan klart för mitt inre och är mer än medelmåttigt bra på väderstrecken hjälper inte mycket när jag vill gå någonstans på måfå, för då kommer vi till detta att gatorna mycket lömskt böjer av lite här och var, antingen lite diskret så att jag aldrig hinner fatta att jag bytt riktning förrän jag gått en halv kilometer för långt, eller så viker de av tvärt men utan att lämna någon utväg i någon annan riktning, och så hamnar jag på helt fel ställe fullt medvetet men utan att komma på vad jag ska göra åt det.

Alltså går jag mycket mer än jag tycker att jag skulle behöva från det ena till det andra här. Men det är ju fina miljöer att gå i. Och inte så långt genom stan. Och så är det bra med motion, så det gör väl inget då. Det är bara det att det är så himla skumt!

Historiska museet

Efter växthusvistelsen (se föregående inlägg) fortsatte jag raka vägen (så rakt det nu går, men det får bli ett ämne för nästa inlägg) till Historiska museet. Naiv som jag var trodde jag att den här dagen, som var som gjord för inomhusaktiviteter, skulle ha lockat gårdagens alla domkyrkobesökare vidare till museerna, men så var inte direkt fallet. Faktum var att jag var alldeles komplett ensam med ett museum på fyra våningar, en person i kassan och en väktare som nog inte hade tidernas mest spännande dag på jobbet.

Och jag avskyr ju trängsel, men på samma gång vill jag helst inte få för mycket uppmärksamhet, så det kändes lite av varje när jag gick där, inte minst efter den entré jag gjort.

Jag började nämligen med att blåsa in genom dörren tillsammans med ett halvt ton snö, försökte låtsas som ingenting genom att (mycket okaraktäristiskt) häva upp min stämma och hälsa hurtigt och därefter omedelbart pladdra på. Ja, så måste jag förstås torka av glasögonen igen innan jag kunde göra något annat. Kvinnan bakom disken (som jag i efterhand förstår ändå inte hade så mycket annat att göra än att sitta och vänta) log så gott hon kunde och lät mig hållas. Sedan svamlade jag nervöst vidare medan jag försökte återfå något slags anständig framtoning, få ordning på alla blöta klädespersedlar och diskret sopa snön av väskan när jag skulle rota fram plånboken. Så visades jag runt ett hörn för att betala (det kunde jag ju inte ha gjort något åt i alla fall), råkade blöta ner betalkortet när jag skulle sätta det i kortläsaren, fick torka av det, och på andra försöket slog jag koden för tidigt och fick göra om även detta. När jag väl lyckats betala blev jag så nervös av väktaren, som stod precis bredvid mig, lutad mot en dörrpost och tittade (säkert mycket roat, men det skulle han ju aldrig drömma om att visa) på mig, så jag vågade inte röra mig ur fläcken på flera sekunder. Därefter insåg jag att jag måste göra något, så jag frågade om det var där jag skulle gå in, men det var det inte.

Puh.

När jag väl kom in på riktigt och började titta på den första utställningen var jag så generad att jag inte förstod mycket av vad jag tittade på, men så snart det bara lugnat sig blev det intressant och trevligt, så där som jag tycker att museer ska vara och som jag för det mesta också tycker att de är. Det hjälper förstås att vara intresserad av nästan allting, ja. Men då passar också en utställning som Kilian Strobæus kuriosakabinett alldeles utmärkt, så där blev jag fast en bra stund. Det enda tråkiga var att det fanns så mycket att läsa att jag bara inte orkade titta på och läsa om allt, trots att jag ville.

Lite berodde den lilla stressen väl på att jag var den enda besökaren och att jag visste att personalen kunde veta exakt hur länge jag varit där och så, men å andra sidan är det väl när man går ensam på museum som man ska ta chansen att titta i sin egen takt? Nåväl.

När jag kom upp på de översta våningarna, med skumma utställningssalar fyllda med gamla kyrkoföremål och liknande blev det nästan lite kusligt. Det kändes mer och mer som att ofrivilligt ha blivit kvar på museet (eller i en kyrka) efter stängningsdags. Till slut hade jag jagat upp mig tillräckligt för att absolut inte våga mig in i det mörka rummet med gamla skrudar (fast sådana rum har jag varit lite rädd för ända sedan barndomens besök på Dalarnas museum, så det kanske inte var något särskilt ändå), utan i stället hastade jag tillbaka ner, tackade för mig och kastade mig ut i snöyran innan jag ens fått på mig ytterkläderna ordentligt igen.

Ni hör ju. Hit kommer jag att släpa alla min bekanta på besök i stan i fortsättningen.

Botans växthus

Idag var Lunds centrum som en helt annan värld än den jag såg igår. Knappt en människa var ute när jag gav mig ut på nya äventyr på förmiddagen. Först tänkte jag att det berodde på att halva befolkningen är studenter, och att de förstås fortfarande låg och sov, och kanske hade de stängda affärerna något med saken att göra också. Sedan tänkte jag att det faktum att allt såg ut så här














också kan ha haft något med saken att göra. Men jag hade lämpligt nog sparat en del inomhusturistande till idag, så mina planer behövde inte ändras på grund av lite väder.

Jag gick till Botaniska trädgården, vars växthus jag tidigare inte fått tillfälle att gå in i, men nu blev det alltså av. Och jag klev rakt in i den varma, fuktiga, jorddoftande djungeln, som såg ut så här














tills jag insåg att jag var så illa tvungen att torka av glasögonen. Därefter kunde jag njuta även med hjälp av synsinnet.

Mmm, grönt!

Det finns flera olika växthus, som snarare är sammanhängande delar som man enkelt rör sig mellan, där växter från olika slags klimat och miljöer samlats till en skön helhet. Och det känns betydligt större invändigt än det ser ut från utsidan! Min åsikt att denna botaniska trädgård är som en kombination av Botaniska och Trädgårdsföreningen i Göteborg stärktes ytterligare, med tanke på att allt det bästa som utmärker de två trädgårdarna verkar finnas på liten yta här.

Till exempel en näckrosdamm.

Och! Dessutom finns det faktiskt också djur att titta på i växthusen här, bland annat skojiga små vaktlar som knatar omkring och jobbar med renhållning och sådant. Häftigt.

lördag 8 december 2012

Stadsparken i vinterskrud

(Läs gärna detta inlägg först. I alla fall om du vill förstå vad jag refererar till. Men det är förstås helt frivilligt.)

Det dröjde inte ända till sommaren innan jag fick chansen att se Stadsparken i Lund en solig och ledig dag. Fast det råkade förstås vara vinter och inte så mycket folk ute. De som var där hade i stort sett ärenden som hade antingen med fotografering eller med hundrastning att göra. Tystnaden och den gnistrande snön gjorde mig plötsligt sugen på att åka skidor, men den känslan varade bara några sekunder. Sedan nöjde jag mig med att njuta av det vintriga precis som det var, vilket jag ju i själva verket tycker är betydligt mer behagligt än att streta fram med ett antal motvilliga pinnar fästa vid händer och fötter.

(Dock såg jag senare ett par barn som åkte skidor i parken. Jag hade aldrig väntat mig att det fanns folk som ens ägde skidutrustning i Skåne, fördomsfull som jag är. Men alla säger ju att det inte är snö här, så vad skulle jag annars tro?)

Hur som helst, här kommer lite bilder som kompensation för frånvaron av sådana senast. Att det råkar vara en annan årstid än då tycker jag inte gör så mycket. Det blir förmodligen fler årstider att spana in och fota där vad det lider.

Exempel på "öppna ytor" och "vägar".

Exempel på "fågeldamm".

Exempel på "(inbjudande?) parkbänk".



Exempel på "spännande gång".

Exempel på "observatorium". (Från fel håll, ja, men det var ju där det var sol.)

Exempel på andra "fina byggnader".

Exempel på utsmyckning.

Exempel på växthus av den typ en gärna skulle vilja (att ens mamma skulle) ha.

When in Lund

Nu var det faktiskt inte bara shopping jag ägnade denna bonusdag i Lund åt, även om föregående inlägg kan få det att verka så. Men nej, för det var en sådan underbart lång, ljus och ledig dag, då jag lyckades med konststycket att göra precis så som jag mer eller mindre medvetet nästan alltid vill göra på lördagar (och andra lediga dagar för den delen).

Jag fick en "tidig sovmorgon", vilket är något nästan övernaturligt, då det innebär att både sova ut, inklusive vakna skönt och kunna dra sig en stund, och att komma upp och ut så tidigt på dagen att timmarna verkar räcka till hur mycket som helst. Och som om det inte skulle vara nog med att få en hel drös timmar med dagsljus, motion och aktivitet så gick tiden helt ologiskt sakta, så tvärtemot vad som brukar vara fallet (när min tidsoptimistiska hjärna planerat något) hann jag med inte bara allt jag tänkt mig utan ungefär lika mycket till.

Givetvis blir det en sammanfattning i form av en serie bilder:

Lite stillsam torghandel på Mårtenstorget. Ja, något mer än två äldre herrar som möttes och stannade och pratade innehöll den allt, men detta försiggick mest bakom den stora granen där. Jag vet inte riktigt varför jag tog just den här bilden, och ännu mindre varför jag bryr mig om att visa upp den, så vi går vidare.

Folk som stannat för att fascinerat beskåda snön i Lundagård. Eller så var de, liksom jag, mer eller mindre turister, och fotade lite mer "ordentligt". Det gjorde ju faktiskt jag också, men här hamnade bilderna tydligen inte.

Istappar på Domkyrkan. Ah, nu har jag en teori om varför jag idag envisas med att visa de mest obegripliga bilderna. Alla de klassiska vykortskompositionerna har ni antagligen redan i era egna album, eller så är de åtminstone lätt framgooglade.

Jag fick ett infall och gick in i Domkyrkan och beblandade mig på allvar med turisterna, och nu fick jag se lite mer än vad jag hann med när jag gjorde mitt första besök där i augusti (vilket inte alls ombloggades, nej, eftersom dagsturen till Lund då orsakades av en i högsta grad hemligstämplad anställningsintervju). Nu har jag sett såväl krypta som julkrubba och, med perfekt tajming, det astronomiska urets uppvisning.

Då somliga (som nog inte sett det sagolika UB) envist vidhållit att jag borde turista mig iväg till Stadsbiblioteket, gav jag efter och slank in en sväng där under min stadsvandring. Det första jag fick syn på var språkvetenskapshyllan, så även om det nog är av helt andra skäl "somliga" uppskattar biblioteket är jag benägen att hålla med om att det verkar vara ett bra bibliotek. (Och en bra stad att vara språkintresserad i.) Boken där till vänster är förresten ungefär alla svenska lexikografers heliga skrift, kan man väl säga.

Om det känns konstigt med dessa ovanligt oturistiga turistbilder kan jag trösta er med att jag var i Stadsparken också. Inlägg om det, med traditionell bildredovisning, följer, och i och med detta blir förhoppningsvis ordningen återställd för tillfället.

Julhandelsbekännelse

Det är ingen idé att ens tänka tanken att en sparar en massa pengar på att inte resa hem över helgen, för så fort jag påbörjar en sådan tanke har jag gjort av med minst dubbla den insparade summan på extra utgifter, turistande och shopping. Allt på grund av att det blev så mycket ledig tid över att göra något trevligt av, samtidigt som det är lätt att tycka att en väl då också kan kosta på sig att äta något gott, göra något extra och så vidare och så vidare.

Fast det jag handlade var trots allt sådant som jag förmodligen skulle ha köpt ändå (förutom en del livsmedel då), ja, till och med sådant som jag letat efter hela hösten, så jag klagar inte. I själva verket fick jag rätt många ärenden uträttade under denna shoppinglördag.

Det är bara det att det är så ovanligt att jag köper något till mig själv under december. Traditionellt har det varit totalt köpstopp på sådant veckorna före jul, och det sätter väl sina spår. Så när jag väl hittade inte bara en utan två precis sådana tröjor som jag längtat efter att hitta började jag trots allt undra om det var värt att slå till. Ska man inte önska sig? Eller åtminstone vänta till mellandagsrean? Sedan blev jag vuxen igen och föll in i köphetsen, eller insåg dumheten i att chansa när det ju handlade om kläder jag ville ha och i en storlek som aldrig är kvar till rean.

Därmed har jag redan köpt fler och dyrare "julklappar till mig själv" än vad jag kommer att köpa till andra människor sammanlagt i år. Så vet ni det.

fredag 7 december 2012

Adventspeppad

Lite synd är det i och för sig att jag inte kommer åt att julpynta och adventsladda hemma den här helgen. (Är hon galen? Julpynta redan?! Julpynta alls?!) Men förhoppningsvis får jag ta igen det med råge senare, och det finns ju klara julstämningshöjare i Lund också, även om själva hemma-aspekten av det hela försvinner.

Men i år har jag överraskat mig själv med att vara beredd när december närmade sig. Inte så att jag har dragit igång julmusik eller plockat fram ljusstakar i förväg, men jag har känt förväntan och glädje. Och myslust.

Här ska julmysas!

Jag säger att det beror på att jag har börjat jobba och blivit lite mer som folk i år. Att jag är ute i verkligheten och blir medveten om sådant som veckonummer, årstidernas skiftningar, skillnaden mellan vardag och helg, traditioner och andra sociala påhitt. Dessutom, och inte minst, kan jag för första gången i vuxen ålder med gott samvete ha julledigt. Utan att behöva plugga. Utan att behöva jobba, administrera, uppdatera, tänka hela tiden. Hoppas jag (ja, jag vågar aldrig riktigt ta ut något i förskott).

Semester ska jag i alla fall ha. Och då vill jag njuta av sådant där som folk i allmänhet uppskattar julen för, men också av advent med alla trevliga förberedelser och allt det där som lätt kan skyfflas in under begreppet "mys".

Det har börjat bra. Kvällsjulklappsshopping på trevliga smågator (så som det var i min barndom och inte som alltid annars numera, i praktiska men ocharmiga gallerior), julkortsvackra snövyer i det Skåne jag för första gången upplever på vintern, högtidligt öppnande av adventskalenderluckor varje dag på jobbet och till och med en liten pepparkaka har det hunnit bli så här långt. Och mer kan jag ju som sagt hinna med den här helgen, om än inga glöggstunder i den egna soffan riktigt än.

Fina adventskalendern på rumsdörren på jobbet.

Plötsligt i Lund

Tja, så plötsligt i Lund är det ju inte. Jag har varit här hela veckan, precis som vanligt. Men tanken var också att åka hem till Göteborg precis som vanligt när det blev fredag eftermiddag. Så jag flexade ut, flaxade hem till hyresvärden -- och hittade strax därpå ett sms som inom en halvtimme hade lett till att jag tvärt kastat om mina helgplaner.

Nu var det väl inte mycket till planer jag hade. Jag skulle mest njuta av att komma hem. (Och hetsa runt och fixa och dona hela lördagen, förstås.) Så det var ganska lätt att tänka om.

Det må ha kommit plötsligt och det må medföra en del små logistiska krångligheter, men på det stora hela innebär det här ju att jag också fick en massa oplanerad fritid som jag inte kan göra så mycket annat med än att fylla med det som känns intressant för stunden.

Så då kanske jag gör det.

torsdag 22 november 2012

Ordning på torpet: internet (m.m.)

Även om jag inte är hemma bland mina saker har jag ju tillgång till min (ena) dator, och den ska inte glömmas bort i sammanhanget. I synnerhet inte med tanke på att en stor del av livet levs med den som hjälpmedel och följeslagare och att de tillgångar jag samlar på mig i allt högre utsträckning blir digitala. Här finns med andra ord en hel del att hålla efter och städa med jämna mellanrum.

Bortsett från vanlig städning av skrivbord, mejlmappar och då och då en allmän genomgång av filer och program kan det ibland vara bra att se över allt det där som inte riktigt syns men som faktiskt ändå på ett sätt ligger och skräpar. Så det är dagens rensningsprojekt.

Jag börjar med att gå igenom gamla registreringar på sociala webbplatser, som i själva verket visat sig inte bidra med något socialt alls. En del är riktigt svåra att avregistrera sig från, men inte desto mindre viktiga, resonerar jag. De kan faktiskt utgöra en säkerhetsrisk, och det är väl bara dumt att låta outnyttjade konton ligga och skräpa, så det får vara värt lite trixande för att bli av med dem.

Samtidigt ser jag till att plocka bort bokmärken (och med det menar jag till exempel "favoriter", för er som inte förstår vad jag syftar på) för dessa sidor. När jag ändå håller på rensar jag bort andra inaktuella bokmärken, både sådana som inte längre leder någonstans och sådana som jag bara inte behöver. Dessutom passar jag på att logga in på en del webbplatser tillhörande företag där jag fortfarande är kund, men där jag tycker att jag behöver justera inställningarna för mejlutskick och dylikt. Inga onödiga mejl! Där sparar jag lite tid som annars skulle ha gått till att kolla och slänga ointressanta mejl senare.

På sistone har jag också sagt upp tjänster och medlemskap och annat sådant som jag inte använder och mest bara retar mig på att det tar min uppmärksamhet i anspråk. Det är en sådan befrielse att sedan kunna arkivera det som måste sparas av dokumentation och rensa ut allt därutöver.

Så. Nu kommer jag egentligen in på ett sidospår, men det är angeläget, så jag drar vidare in på det.

Ett problem som jag fortfarande inte tagit tag i, men som jag gått och tänkt på i flera år och verkligen tycker känns viktigt, är detta med att ha en genomtänkt åsikt om och plan för vad jag vill ska göras med min nätnärvaro när jag dör (och det kan ju de facto hända även när man är relativt ung). Jag vill inte att mina efterlevande ska få större besvär än nödvändigt med att plocka upp efter mig. Detta tar sig delvis uttryck i att jag varken vill samla på mig en massa materiella tillgångar att röja undan eller skulder att betala, men också i att jag tycker att det inte ska behöva undras och fattas beslut.

Jag vill kunna säga att händer det mig något så är allt detta ordnat, att här finns inga (eller åtminstone få) lösa ändar och ouppklarade affärer. Min vilja är anmäld dit och dit och beträffande allt jag hade på gång (hemsidor, sociala medier, företagskontakter, personliga relationer och så vidare) hittar ni instruktioner och inloggnings- eller kontaktuppgifter där och där. Som sagt har jag inte kommit så långt än (bortsett från att jag sedan länge sett till att min vilja finns registrerad i donationsregistret), men jag hoppas verkligen hinna ta itu med allt i god tid innan det behövs. Tills vidare tar jag tacksamt emot era tankar, önskemål och tips kring detta.

söndag 18 november 2012

Inget onödigt krafs

Min standardfras inga onödiga prylar har förstärkts och blivit mer och mer av ett motto i form av inget onödigt krafs. Och i takt med att nästa flytt närmar sig, om än fortfarande utan exakt destination eller datum, kommer mina rensningar och röjningar att utökas på samma sätt som de gör inför varje flytt.

(Hjälp, jag har ju faktiskt flyttat fyra gånger under åren 2007 till 2011! Varje gång har jag längtat efter det och varit eld och lågor beträffande planering och förberedelser. Fast nu? Inte så värst. Dock kommer förmodligen utrensningen att eskalera ytterligare tack vare detta, för orka packa en massa prylar!)

Eftersom detta med ordning och reda, lean, 5S, ljust och fräsch och allt vad man nu kan relatera till det här området är tämligen aktuellt (för en del för att det är trendigt, för andra snarare för att de kanske precis håller på att bli medvetna om vilka de egna fördelarna skulle kunna vara med en strukturering av materiella och andra tillhörigheter) tänkte jag försöka blogga en del om det.

I bästa fall blir det något av en serie med konkreta tips, samtidigt som jag som vanligt bara berättar om vad jag pysslar med. Däremot avstår jag från att göra det till en uttalad bloggserie av typen "veckans rensning", eftersom jag vet att de där inläggen kommer att dyka upp rätt oregelbundet. Det beror ju helt enkelt på när jag får tillfälle att genomföra några räder bland mina grejer, det vill säga när jag är på samma plats som det som ska rensas i och dessutom har tid att göra det, vilket låter lättare än det i praktiken är när man veckopendlar.

tisdag 13 november 2012

Saluhallen (fortfarande i Lund)

En dag tittade jag in i Saluhallen på väg hem från jobbet. Precis som "alla" saluhallar av rang håller den tydligen på att byggas om, renoveras, piffas till eller vad vet jag, men i alla fall var delar av den en byggarbetsplats. Det övriga jag hann se under den minut jag svischade igenom byggnaden var några restauranger (eventuellt inte för mig?), ost, fisk (fast den kände man som vanligt främst lukten av) och vin (i form av Systembolaget).

Så tja, ska man imponera på mig som bott mitt emellan tre förstklassiga saluhallar i Göteborg får man nog ta och piffa färdigt och erbjuda lite mer ätbart eller i alla fall lockande. Typ nötter. Jaja, fisk och allt sådant där är förstås också helt okej, men jag vill att det ska vara ett större utbud i en saluhall om det ska vara värt en turistsväng dit. Och det är ju för att turista man går dit, eller hur?

För säkerhets skull gick jag in en sväng till en annan dag, men det blev ungefär likadant. Jag gick så fort att det omöjligt borde gå att skriva så mycket som jag redan gjort om upplevelsen. Nej, nej, dåligt av mig. Jag gör ett nytt försök när förutsättningarna verkar mer gynnsamma (vilket jag ser nu borde vara redan om en vecka!).

Här kommer ett par exteriörbilder ändå:

Saluhallen från ett håll.

Och från ett annat håll. Jag misstänker starkt att detta räknas som huvudentrén, även om den inte syns för alla bussar och hamburgare.

söndag 11 november 2012

Undersökande söndagspromenad i Lund

Först var det rätt grått och ruggigt. Sedan träffade jag en gammal god vän hemifrån Falun över lunch. Det blev nästan som en dejt. Vi hade inte setts på åratal (eftersom hon ju var den där galna kvinnan som flyttat ända ner till Skåne av alla ställen), så lite nervöst var det ju innan vi hittade varandra på mötesplatsen. Och sedan följde den vanliga dejtritualen. Försöka prata medan man går och letar efter ett bra kafé, sitta och äta och prata, och prata och prata, för att avrunda med ytterligare en promenad på måfå medan man pratar lite till. Det som däremot gjorde det här till något bättre än en vanlig dejt var att det tydligen gick alldeles utmärkt att ta upp vänskapen där vi lämnat den, eller snarare där den råkat hamna efter våra respektive livs kringelikrokar sedan senast. Det var riktigt uppfriskande.

Under tiden blev även vädret så uppiggat att jag, sedan jag blivit ensam igen, kunde passa på att ta en sådan där långpromenad som jag inte hann med igår. Jag tyckte att det var hög tid att jag såg något annat än bara det idylliska, gatstensbelagda centrum jag rör mig i till vardags. Så nu spanade jag först in en del bostadsområden lite västerut och lite norrut. Och så blev det några sevärdheter på det.

Här har jag gett mig ut och upp bland hundrastande motionärer på ett gammalt sopberg, numera känt som Sankt Hans backar. Utsikt, man tackar! Man märker att det är platt när man kan gå uppför en "backe" och sedan se miltals i nästan alla riktningar.

Jag såg Öresundsbron! Tyvärr var den åt samma håll som solen, bara.

När jag gick vidare spanade jag in detta monument, som enligt åtminstone min turistkarta går under det fantasifulla namnet "Monumentet". "Försonade efterkommande reste minnesmärket", minsann! Undrar just hur försonade de kände sig, med tanke på hur många som än idag (visserligen främst på skoj, men inte helt ogrundat) gärna gör lite skillnad på Skåne och Sverige.

Passerade även över Norra kyrkogården på vägen tillbaka. Jag såg i och för sig bara delar av den, men också denna verkade vara träd- och buskrik, vilket jag uppskattar. På något vis ger det mig mer sinnesfrid med lite vildvuxen och dunkel känsla än med oändliga, öppna gräsmattor på en kyrkogård.

Och så, bara för att ni förstås inte såg den på utsiktsbilden från backen här ovan, måste jag visa att jag faktiskt siktade bron även från lägenhetsfönstret när jag kom in sedan!

Kulturen

Jag hade massor med idéer för vad jag skulle göra av dagen här i Lund igår, men efter en del velande bestämde jag mig för att i alla fall börja med ett besök på Kulturen. Och det var ju tur, för där fanns så mycket att se och läsa om att jag lätt hade kunnat ägna mer än de fyra timmar de har öppet så här års åt att strosa omkring och titta på utställningar och byggnader.

Efter att ha börjat med att studera runstenar och dödskallar och läsa om alla dessa gamla hantverksyrken som jag numera stöter på till vardags i gamla texter på jobbet, gick jag länge runt ute bland husen och fick en glimt av detta gamla Danmark.

Och solen sken!

Åtminstone till en början.

När jag kom till lapidariet (stenmonumentssamlingen) hade det hunnit bli gråruskigt igen, men desto mer mystiskt så! Å, när jag blir stor ska jag ha ett eget lapidarium.

I ett av husen tittade jag på en trevlig utställning om bokkulturen, boktryckarkonsten och sådant. Fast jag märkte faktiskt av att jag inte längre alls är lika imponerad av att ha böcker från 1500- och 1600-talen framför mig, även om de förstås är helt fantastiska.

Om jag skulle klaga på något på Kulturen i Lund skulle det möjligen vara den stundom ologiska och opedagogiska ordningen på informationsskyltarna, som inte alls verkade vara placerade efter hur besökaren vanligen rör sig genom rummen. Och när de var det kunde de i stället tvinga en att läsa från höger till vänster. Detta kunde enkelt göras bättre.

Men annars var allt mycket trevligt. Jag återkommer gärna.

lördag 10 november 2012

Hobbyer

Egentligen hade jag tänkt turistblogga nu, så här i slutet av min första lediga dag i Lund. Men det blev liksom så fullt upp med alla andra saker jag hade planerat in. Först tänkte jag att det här med att kolla in stan givetvis måste prioriteras, eftersom jag så sällan får chansen att se stan i dagsljus (och därefter även blogga om det sedan mörkret fallit), men så självklart är det faktiskt inte alls. Alla andra hobbyer slåss ju om samma dyrbara helgtimmar.

Inte för att jag begriper varför jag alls skulle behöva släpa med mig saker att sysselsätta mig med, för här finns ju avsnitt!

Avsnitt i box.

Återkommer med andra ord (hoppas jag) med rapportering från helgens stadsvandringar och dylikt.

Kattvakt var ordet

Det känns alltid lite märkligt att vara ensam hemma hos någon annan (även om jag börjar vänja mig nu, med mitt inneboende här och där). Jag antar att det finns folk som njuter av att ostört kunna snoka runt i badrumsskåp och garderober, men själv hoppas jag snarare nästan att det ska finnas hemliga övervakningskameror, så att någon kan se hur skötsam jag är.

Efter det förra kattvakteriet fick vi höra av husägarna att de knappt hade hittat minsta tecken på att någon hade varit i deras hem medan de var borta. Typ en grej hade hamnat fel i köksskåpen, och det var enbart på grund av att den hade stått i diskstället när vi kom. Så nu låter jag bli att tömma diskstället.

För nog är jag övervakad alltid. Även om de har lite olika strategier, mina kattvakter.

Strategi ett.

Strategi två.

fredag 9 november 2012

Kattvakt

Jag vet i och för sig inte hur det var att vara kattvakt förr i tiden, låt säga på 1900-talet, och kanske är mina upplevelser inte alls särskilt representativa, men ändå, det är fasligt vad lyxiga arbetsvillkor det här kattvakteriet kan innebära!

En annan gång var det i en ny och flådig villa på en idyllisk skärgårdsö. I och för sig var vi då två personer om en katt, och nu är jag ensam i en lägenhet i centrala Lund tillsammans med två katter, men annars: mycket lika och mycket lyxigt.

Inte minst är takhöjden slående lik, med sina minst fjorton meter rakt upp till takfönstren på nästa våning (och bra akustik när man leker livligt på parkettgolvet). Och så kommer man här och möts av en kungligt proffsbäddad säng och får låna cykel och hela hushållet och halva kungariket och allt ni kan tänka er. Med en bra chans till turistande i krokarna under tiden.

Dessutom detta: Katterna som jag fått för mig skulle vara skygga, och som jag knappt räknade med att se första kvällen, har sedan jag steg in genom dörren inte lämnat min sida för ett ögonblick. Antingen tycker de inte om sin matte och husse eller (mer troligt) så är jag så lik dem att katterna genast accepterade mig som substitut. Dessutom dög tydligen min snörlekarkompetens, så jag har hållits sysselsatt ikväll, kan man lugnt säga.

Något naivt (ja, den där tidsoptimistiska sidan av mig känns ju igen från varje höst när klockan ska ställas tillbaka) tänkte jag mig hinna med lite hobbypysslande på kvällarna som blev över när jag nu för en gångs skull inte åker tåg halva helgen, men vi får se hur det blir med det. Nu är jag ju faktiskt i första hand kattvakt.

Undrar bara om jag vågar somna barfota i natt?

söndag 4 november 2012

Hemma bäst

Den gångna fredagen var min första lediga dag från nya jobbet, och därmed fick jag en lite rejälare helg hemma. En skulle kunna tycka att det då var surt att den gick åt till att vara sjuk, men precis lika gärna kan en ju glädjas åt hur lägligt jag fick åka hem och vila upp mig i mitt eget lugna bo.

Mmm, vara hemma! Där möblerna är mjukare, maten godare och jag får bädda ner mig i soffan och se på långa rader av avsnitt av favoritserierna! Jag var egentligen inte så fasligt sjuk, lite förkyld så där, lagom vissen för att kunna njuta av att sova i min egen säng och av att bara gå hemma och dra, men samtidigt utan att den fysiska orken var mer nedsatt än att jag kunde sköta hushåll och göra allt sådant jag ville ha gjort.

Mycket, mycket gott. Nu hoppas jag att jag har laddat med hemmaenergi nog för att klara mig borta i två veckor. Det här är nämligen tänkt att bli den första veckan som jag inte ska åka hem från Lund när helgen kommer.

Mer färg

Och så lite klassiskt solig höstprakt! Här från en lunchpromenad i Botaniska trädgården i Lund.


Höstmys på kyrkogården

Jag tar några höstbilder till när jag ändå är i farten, här från mitt första snabba besök på Östra kyrkogården i Lund. Detta var en plats helt i min smak, men jag hittar inte riktigt ordet för stället. Lummigt? Mystiskt? Skräckromantiskt? Hur som helst lär jag återkomma med en mer ordentlig undersökning en annan gång. Nu: höstlöv och grå stillhet.




lördag 3 november 2012

Höstlöven som föll i år

Som jag sa till alla tyckte jag att det var en ovanligt fin höst, sett till viktiga höstelement som färger, dofter och lövstrukturer. Om det bara var ovanligt för mig, för mig de senaste åren eller berodde på var en befann sig kunde kvitta. Huvudsaken var att jag nu hade höstlöv att njuta av.

Så, med bara knappt två veckors fördröjning kommer här några bilder som jag såg till att ta på en lunchpromenad. Det var visserligen en gråmulen dag, men trots det väldigt väl vald, för dagen efter blåste merparten av löven ner.




Jag tycker mig kunna ana att det finns många lönnar i Lund. Det uppskattar jag särskilt av två anledningar. En är att det verkar medföra att det inte finns så överdrivet många lindar som i andra städer. Lindar (precis som björkar, fast av olika anledningar) är det väl mest bara dumt att plantera i stadsmiljöer. Det skulle man förstås kunna säga om lönnar också, med tanke på den kompakta lövmatta som landar under dem på hösten och kan bli en rejäl trafikfara, men vilka löv blir inte hala av regn eller bildar drivor av blåst?

Min huvudanledning till att bli extra glad av lönnar är förstås så personlig som att jag har växt upp med en enorm lönn utanför fönstret. Den fyllde bokstavligen hela utsikten när jag tittade ut i trädgården som barn och tonåring. Under lönnen stod kaninburen. Eftersom kaninerna var ute året om och det kunde bli riktigt kallt på vintern ibland brukade vi förbereda oss inför den genom att på hösten lägga in högar av lönnlöv i växthuset. Där fick de ligga och torka och bilda ett skönt underlag för kaninerna när dessa sedan behövde en något mer tempererad rastgård under de kallaste vinterdagarna. Doften av torkande lönnlöv ger mig därför alltid mycket goda minnen och harmoniska känslor.

Mmm, jag känner doften bara av att se dem på bild!

Måste nog blogga lite nu

Jag gör ju ingenting! Det vill säga, jag gör knappt något av det jag gjorde förr. Nyss. Att jag snabbt har skaffat mig nya vanor och rutiner förvånar mig inte det minsta, för så gör jag ofta. Det kan räcka med en kortare sommarvistelse på landet för att jag ska ha ändrat både mat- och sovvanor, och kanske även intressen, när jag kommer hem. Så nej, det är inte konstigt, men jag konstaterar det nu: jag gör ju ingenting.

Det är ett intressant och på ett sätt deprimerande, på ett annat sätt befriande, faktum att jag nu förstår folk som bara skiter i allt intressant och ägnar hela sin fritid åt att titta på hjärndöda tv-program. Inte för att jag gör ens det, för det tycker jag inte att jag hinner (och dessutom vill jag det verkligen inte). Men däremot har jag den senaste tiden kommit till insikt om att jag i och med att jag nu har ett jobb, och en på så sätt mycket enkel väg till försörjning och överlevnad, faktiskt inte behöver göra mycket mer än att just sköta detta jobb. Visst, äta, sova och ta hand om den tydligen aldrig sinande administrationen får en ju göra, men sedan behövs inget mer.

Ibland känner jag att jag borde/vill/skulle kunna/saknar att virka/konstruera korsord/blogga/whatever, men egentligen vet jag inte varför, mer än för att jag ju brukade göra det och att jag tyckte att det var roligt/meningsfullt/givande på något sätt. Men sedan kommer jag på att jag ju faktiskt inte alls behöver göra något av allt det där. Det är varken nödvändigt för försörjningen, för att min kreativa sida ska hålla sig i form eller för att jag ska få tillräckligt med social stimulans. Nej, jag måste helt enkelt inte. Och eftersom jag inte tycker att jag har tid (eller är för lat för att planera in något eller sätta igång spontant när tiden infinner sig) blir det inget.

Igår upplevde jag dock den där gamla bekanta känslan av att jag skulle vilja ha en egen kanal utåt. En bra en. Med vettigt innehåll, hållbart syfte, regelbundenhet och gott om inspirerande material. Två sekunder senare påminde jag mig själv om alla dessa kanaler jag redan har men för stunden missköter grovt. Ja, bland annat har jag ju en fin hemsida med tillhörande blogg och Facebooksida. Och där händer ingenting. Inte så konstigt, med tanke på att aktiviteten där förutsätter att jag ägnar mig åt mina kreativa hobbyer för att det ska finnas något att visa och berätta. Så alltså kanske jag visst "måste" ägna mig åt mina intressen när allt kommer omkring, bara för att jag ska få stilla begäret att vara närvarande på nätet.

Alternativt kunde jag ju försöka se till att vara lite mer kontinuerlig i mitt uppdaterande av den blogg som ändå redan har ett syfte, en relativt lång historia och en läsarskara som tycks förbli trogen hur otaktiskt jag än förvaltar uppmärksamheten.

Ja. Just det.

måndag 22 oktober 2012

You kick up the leaves and the magic is ... back

Plötsligt är forna tiders höstmagi tillbaka. Kanske är det så enkelt som att höstlöven i Lund är färgglada och både prasslar och doftar ljuvligt, i stället för att ligga som en sönderkörd, våt sörja på gatorna, som de brukar göra i Göteborg mest hela tiden. Eller så har det något att göra med att jag tycks ha hittat en kompis att gå till parken och vada runt i lövhögarna med.

måndag 15 oktober 2012

Paraplylik i Lund

Nej, jag ska inte utvidga verksamheten, starta en filial eller något sådant. Det blir bara detta enda exemplar. För skojs skull, om man får uttrycka sig så.


fredag 12 oktober 2012

Min oplanerade lördag

Efter två roliga veckor med extralånga veckoslut i Göteborg övergick verkligheten nog till lite mer av normal vardag, utan så mycket särskilt inplanerat, så den gångna veckan har jag fått tid att börja tänka på andra saker. Som på att jag faktiskt längtade hem en hel del. Till att bara vara hemma liksom. Och på hur hungrig jag hela tiden är och hur trevligt det därmed vore att äta ... både det ena och det andra.

Med tanke på mitt genuina ointresse för mat (planera, handla, laga, äta, frossa -- såå överskattat!) är det tämligen anmärkningsvärt att jag tänkt så mycket på livsmedel den senaste veckan. Antagligen beror det på att jag gör av med så ofantligt mycket energi under allt mitt tänkande på jobbet, kombinerat med att jag plötsligt ändrat mina matvanor. (Det har gått mot fler men mindre mål och i stort sett bara en faslig massa nyttigheter. Och inte ens när jag har varit och handlat så där sugen på allt möjligt har jag fallit för frestelsen att köpa skräp. Tydligen har jag dresserat mitt sockersug väl vid det här laget, trots att min hjärna i samma veva verkar ha börjat bli som folk.)

Hur som helst.

Jag har nu tänkt mig en helt ledig och skön lördag med minimalt planerat. Fast som vanligt när jag ska vara ledig tänker jag att jag ska hinna allt slappt och roligt jag kan komma på under denna begränsade tid jag har till förfogande. Och då närmar det sig snarare en att-göra-lista ändå, om än med nöjen.

Sova ut. Äta gott. Umgås med Mario. Se si och så många avsnitt av si och så många serier. Kanske virka lite? Jobba med andra hobbyprojekt. Bla, bla.

Ska sanningen fram brukar jag inte känna mig särskilt nöjd med helt lediga och slöa dagar (såvida jag inte är sjuk eller det är OS på tv, typ), så jag kanske måste se det som att jag betar av ledighetsaktiviteter för att jag ska känna att helgen har varit givande.

Men ändå: så himla typiskt mig. Så nu ska jag koppla ner och koppla av en stund. Helgmyset börjar -- NU!

Höstdagar

Det har varit två helt fantastiskt fina höstdagar i rad. Tror jag. Det har i alla fall känts så när jag har gått hem från jobbet. Så där som att det vore vansinnigt skönt att ta långa promenader, upptäcka nya ställen, njuta av hösten och annat vackert och kanske fota lite.

En borde verkligen passa på.

Om jag bara inte ständigt tycktes vara på väg någonstans, inbilla mig att jag har lite bråttom eller ha tråkärenden att uträtta och en massa grejer att bära på!

Jag borde kanske gå ut på lunchen och dra i mig lite solljus? Fast då måste jag förstås jobba längre på eftermiddagen, och jag är ju redan kvar längre än de flesta andra under veckans första dagar, bara för att i slutet av veckan kunna gå tidigare och jäkta till tåg och sådant.

Men snart är det mörkt mest hela tiden. Då slipper jag gräma mig mer över felprioriteringar gällande mitt utnyttjande av dagsljuset. Ha!

Hur som helst var det trevligt att den här gången varken behöva resa eller komma hem i regn.

söndag 7 oktober 2012

Den enskilda människans påverkan

Läser i tidningen att Liseberg har haft färre besökare i år än förra säsongen. Inte hade jag väl kunnat ana att det skulle ge en sådan effekt, och till och med bli en nyhet, att jag lät bli att gå dit den här sommaren. Men nu känner jag mig så där betydelsefull igen.

torsdag 4 oktober 2012

Precis som varje vecka?

Precis som förra veckan tog jag redan på torsdagen tåget mot Göteborg. Precis som förra veckan gick jag alldeles för tidigt till stationen (man måste ju ha goda marginaler ifall det är kö till biljettautomaterna eller något ännu värre). Precis som förra veckan ledde det till att jag i onödan fick promenera med min packning i regnet, eftersom det upphörde strax innan jag kom fram till stationen. Precis som förra veckan var det dock ösregn när jag klev ut igen i Göteborg.

Och precis som förra veckan ser jag mycket fram emot veckoslutet här, som ser ut att kunna bli både lärorikt och erbjuda intressanta och trevliga möten med gamla och nya bekanta.

Dessutom ska det -- även denna vecka -- bli riktigt gôtt att sova i min egen säng!

Tre årstider

Även om det fortfarande meteorologiskt sett är sommar i Lund börjar det se lite ut som höst även här. På sina ställen kan man till och med gå och sparka i små samlingar av nedfallna, gula lönnlöv.

Men det här känns väl en aning vårlikt, eller?


onsdag 3 oktober 2012

Stadspark i skymningsljus

Nu (och det var väl på tiden, kan man tycka) har jag även tagit en första titt på Stadsparken här i Lund. Eftersom det började bli skumt redan när jag gick ut tog jag inte ens med mig kameran. Det är med andra ord naturligt att fråga sig varför jag alls ska blogga om stället innan jag har något att illustrera mina iakttagelser med, men som det ser ut nu är chansen liten att jag lyckas ta mig dit i fullt dagsljus på den här sidan vintersolståndet, så då är det ändå bättre med några första intryck än inget alls, tänker jag.

Jag har hunnit passera parken på åtminstone ett par sidor tidigare och då inte sett så mycket av den, så jag blev faktiskt lite överraskad av att den är så pass stor som den är. Och pampig. Utan att alls ha granskat några detaljer vet jag redan att det finns mycket att återkomma till och undersöka vidare.

Nu drev jag mest omkring på de mycket breda och mycket tätt liggande parkvägarna, som verkade finnas i en oändlig mängd och bara avgränsas av så mycket icke-väg som behövdes för att de inte helt och hållet skulle flyta ihop till en enda stor grusplan. Okej, okej, det fanns gräsmattor också, men hur som helst slogs jag av hur öppet det kändes nästan överallt, trots att det faktiskt stod en hel massa fina träd över större delen av parken. Det kändes ... udda. Fast parklikt, och därmed tämligen tjusigt.

Jag såg fontäner, en fågeldamm, många inbjudande parkbänkar, spännande stenlagda små gångar som försvann in i mörka buskage, fina byggnader (ett observatorium!) och en hel del annat som låter en ana att man kan få anledning att gå dit i diverse olika ärenden och sinnestämningar.

Visst, joggar- och fågeltätheten var väl kanske en smula hög för min smak, men kommer man dit på en annan tid på dagen och året misstänker jag att det kan se helt annorlunda ut. Tills vidare kan jag bara drömma om att en dag få ströva i Stadsparken i varmt solsken och slå mig ner på en bänk och studera folklivet och grönskan.

UB

En annan dag fick jag, som en del av min utbildning i jobbet, en alldeles egen guidad tur på universitetsbiblioteket (UB). Under ett par timmar visades jag runt i en värld bakom kulisserna som jag aldrig hade kunnat föreställa mig.

Naturligtvis fotade jag inte. Förresten var jag fullt upptagen med att hänga med i vindlande trappor och genom mängder av låsta dörrar, så tanken slog mig inte ens. Ni får helt enkelt tro mig när jag säger att jag var Alice i Underlandet för ett tag.

Här är i alla fall den tjusiga byggnaden sedd utifrån.

Jag har aldrig sett något liknande i hela mitt liv. Och så vitt jag förstår finns stället på riktigt, så det bör gå att återvända dit fler gånger.

Hoppas att det här jobbet fortsätter att vara lika magiskt ett bra tag till, även om jag kan tänka mig att det är ganska trevligt att vara hemmastadd i dessa miljöer också.

tisdag 2 oktober 2012

Botaniska (Lundversionen)

En eftermiddag, när det visserligen blåste halv storm men också var vackert soligt, passade jag på att ta en sväng genom Botaniska trädgården efter jobbet.

Att jag skulle börja jämföra den med Göteborgs motsvarighet var naturligtvis oundvikligt, men jag försökte trots allt låta bli. Fast okej, den här är mindre, men eventuellt finare. Eller nej, men lika fin. Tror jag. Kanske påminner den snarare mest om Trädgårdsföreningen, om man nu ska jämföra med något i Göteborg. Men strunt samma. Det här är ett helt annat ställe, det är fint och jag skulle egentligen kunna promenera där på lunchen varje dag om jag ville, vilket är allt som betyder något just nu.

Det var fortfarande mycket som blommade, men jag finner ju ro i att titta på så mycket annat också, och det fanns det här (även om jag tills vidare fick nöja mig med att se växthusen från utsidan).

Där fanns sten, bland annat. Jag har aldrig förknippat Skåne med sten, men inte mig emot. Jag är som bekant mycket förtjust i allt från grus till hela berg.

Och vatten! Man får inte vara alltför nogräknad när det gäller sådant på det här stället, men går jag med på att traska runt en damm för att få sinnesfrid så vet jag nu var jag kan hitta vatten även i Lund.