onsdag 25 januari 2012

Eller vadå? Grus till uppfarten?

Och så en sak som detta.

En halvsjavig man står och pratar i telefon utanför en grannport när jag går förbi: "Be han som säljer å blanda till, så blir det bra ... Du behöver inte så mycke ..."

Och man tänker:
  1. Knark? 
  2. Sprit? 
  3. Målarfärg? 
I den ordningen!

Det känns som ett tecken på något.

tisdag 24 januari 2012

Söta förortskids och deras leksaker

Det börjar väl bli dags för ännu en rapport från förorten? Jag har visst inte fått tillfälle att nämna att nyårsfyrverkerierna nu har pågått i en månad här, men eftersom de nu börjar höras allt mer sporadiskt gör det nog inget. Nä.

Igår på seneftermiddagen var det ett väldigt helikopetrande (nej, jag har inte stavat fel) på låg höjd över vårt område. De jagar väl rånare igen, tänkte jag och kollade om det hade hunnit komma upp någon nyhet på nätet. Där stod det dock bara (mhm, "bara") om något rån på Hisingen och några mindre knivslagsmål och sådant, men efter någon timme fick man reda på att det varit ett värdetransportrån vid Torget.

Ja, jag trodde ju det, blev alltså inte särskilt förvånad men tyckte ändå att detta var action nog för mig.

Som om någon skulle ta hänsyn till det!

Senare på kvällen stod Mario och lagade mat då han blev beskjuten med grön laser genom köksfönstret. Vi blev båda rätt uppskakade, men diskuterade det hela en stund innan vi kom fram till att man nog i en sådan situation faktiskt kunde ringa polisen. Så fick det bli. Utifrån Marios observationer kunde vi också räkna ut varifrån lasern kommit, nämligen från en lägenhet i huset mittemot.

Polisen tog det hela på allvar såtillvida att de kom till platsen efter en stund. Dock, fick Mario veta, vågade de inte lämna polisbilen på parkeringen, eftersom de brukade få problem med sönderskurna däck här i området, så Mario fick gå ut till dem och lämna sin anmälan.

Och sedan? Vem vet vad de kommer att göra åt saken? Det känns ju inte så svårt att åtminstone gå till den aktuella lägenheten och kolla upp det hela när vi vet exakt varifrån laserstrålen kom, men som polisen säger är det svårt att göra något när det bor flera personer i samma lägenhet. Själv är jag dock främst angelägen om att den skyldige (det är lätt att få för sig att det är någon yngre kille, ja) får veta vilka konsekvenser sådana lekar kan få, och att det inte är okej.

Och Mario kände i morse fortfarande av något i ögat, så det blev en dag på vårdcentral och sjukhus i stället för på jobbet för hans del.

Resultatet så här långt, alltså: ett irriterat öga (men enligt läkarna tydligen inte skadat, tack och lov), minst en dags förlorad arbetsinkomst, kostnader för läkarbesök, extra resa tur och retur till Mölndal och lite annat smått och gott, två upprörda vanliga medborgare som börjat misstänka sina grannar, nedfällda kökspersienner efter mörkrets inbrott samt -- inte minst -- två personer som inte längre kan leva som de vill och vara helt trygga i sitt eget hem.

Ja, det var läget i förorten den här veckan. Det är väl bara att utgå ifrån att det blir läge att återkomma i frågan. Men gärna ljusa kvällar snart, tack!

måndag 2 januari 2012

Att göra 2012

Det där med nyårslöften har aldrig varit något för mig, kanske till stor del för att jag aldrig har behövt banta eller sluta röka. Men något nytt projekt för det nya året kan man väl ha, och dessutom gärna något roligt om det ska bli av.

Därför har jag för det första bestämt mig för att under 2012 försöka använda alla mina örhängen. Lova kan jag förstås inte, för givetvis måste jag reservera mig för att några par kanske bara inte går att använda, och för att jag inte heller vet hur många hundra par jag själv kommer att tillverka. Men annars.

Jag inledde starkt genom att igår vara hemkär och bära mina fina dalahästar i silver (eller flygande hästar, som Mario säger, inspirerad av Dalatrafiks logga). Visst hade det suttit fint med en bild här? Ja, men nu blev det ingen.

För det andra hade vi en mycket trevlig nyårsafton, som den här gången inkluderade gäster (också de mycket trevliga). Och när vi alla efter förrätten hade dissekerat de dekorativa litchiplommonen vi fått kläckte jag idén att vi skulle spara kärnorna och var och en försöka driva upp en planta. Eventuellt för uppföljning vid nästa årsskifte.

Så då får jag väl se till att ta mitt ansvar här nu då, trots att jag inte har jättegoda erfarenheter av litchiodling, och trots att det är både mörkt och kallt än. Men tydligen är det bråttom, bråttom (ja, detta tips bjuder jag generöst övriga deltagare i projektet på*), så det var bara att ta tag i saken.

På köpet blev även en ny avokadokärna satt. Jag hade tänkt vänta lite till, men funkar det inte så här års är det väl bara att göra ett nytt försök senare. Jag saknar faktiskt mitt fina avokadoträd litegrann.

Innan någon blir orolig ska jag tala om att krukorna inte står och fryser i draget intill fönstret just nu. Jag var bara tvungen att se om de överhuvudtaget kunde få plats på den där fjantsmala kanten.

Nu har jag i alla fall ett par krukor med jord stående här på min arbetsplats. Med tanke på att jag har ett akut behov av att få upp luftfuktigheten i lägenheten var det här nog ett bra projekt att inleda året med. Alla sorgmyggorna som redan bor i alla rum, med eller utan växter, ska jag helt enkelt försöka lära mig att leva med. Alternativt ska jag bli effektivare i mitt dödande.


*Och Mario kommer och påpekar att kärnorna ska planteras i horisontellt läge, eftersom både rot och stjälk kommer ut på samma ställe. Nu hade jag råkat göra så, men kan det vara så otroligt känsligt, egentligen? Sätter man lökar uppochned växer ju grodden runt löken och uppåt ändå. I mitt fall är det nog värre att kärnan hade fått torka i nästan två dygn. Ja, det är nu faktiskt bara att vänta och se om det blir någon Lionel Litchi II.