torsdag 23 februari 2012

Vara social

När jag växte upp var vi ett någorlunda stabilt kompisgäng som hängde ihop i några år. En tjej var dock inte lika intresserad som vi andra av att vara med på saker, och hon tackade bland annat ständigt nej när vi skulle ner till sjön och bada. Min (och säkert någon mer) mamma lärde oss dock att vi inte fick sluta fråga henne, för en dag kanske hon skulle ångra sig, och tänk då om ingen längre erbjöd henne att följa med!

Som med så mycket annat kan man se på saken ur olika synvinklar.

Det finns nämligen folk som tycks dra det här frågandet till sin spets. De kommer med en strid ström av förslag, speciellt om man av någon anledning har tackat nej till något tidigare. Dessvärre är det ofta samma "fel" på idéerna, vilket gör att man inte är mer benägen att haka på nästa gång. Eller nästa.

Så en dag får man ännu ett av alla dessa aktivitetsförslag, med skillnaden att detta faktiskt hade kunnat vara intressant, om det bara hade varit med lite bättre framförhållning och på en bättre dag och så vidare. Så man tackar nej trots allt, efter en viss tvekan. Och resultatet blir att den ursprungliga aktiviteten ställs in helt och ersätts av en annan, och dessutom en som påverkar en stort oavsett om man är med eller inte.

Och så går man där och undrar varför det känns som om man straffas, när det kanske i själva verket är andra människor som är lite för egoistiska i sin "generositet" och som gång på gång försätter en i svåra sociala situationer på grund av dessa idéer. Om man bara hade accepterat det där första förslaget!

Så, gott folk, nya regler: Alla måste inte bada. Alla vill inte, så sluta tjata. Och lägg av med att slänga i folk som ber att få avstå och som inte har tagit med sig några badkläder till stranden. Okej?

onsdag 22 februari 2012

Bokrean 2012

Vad trevligt att ha promenadavstånd till alla bokhandlar igen! Jag lyckades lura i mig lite av den gamla goda bokreakänslan, och pallrade mig iväg redan i morgonrusningen.

Rusning och rusning. I den dyraste butiken såg jag inte till några andra än två anställda när jag kikade in, och på det näst minst intressanta stället stod en enda person och bläddrade i ett par böcker. Morgonen räddades av att det var något bättre uppslutning på den bästa bokhandeln, så där fick man trängas med åtminstone ett tiotal pensionärer. Härligt!

Eftersom det var 4 för 3 på morgonen blev det också just fyra böcker: en i avdelningen "känn dina fiender" och tre på temat "känn dig själv/din partner". Vill man göra det lätt (eller svårt) för sig skulle förstås alla kunna placeras i den förstnämnda kategorin.


måndag 20 februari 2012

Eller glass utan barn?

Mario har tydligen köpt laktosfri yoghurt. Jaha, jaså, går det att äta, alltså? Jag tror inte att jag någonsin (medvetet åtminstone, och det är ju en avgörande faktor i sammanhanget) har smakat några laktosfria mejeriprodukter.

Det var dock inte jag som startade den här konversationen vid matbordet igår:

- Om X kommer hit kan vi göra pizza med broccolisås* igen.
- För det kan man ju bara äta om någon tomatallergiker är med, eller vad menar du?
- Just det.
- Ungefär som att man inte kan äta vegetariskt om ingen närvarande är vegetarian?
- Precis.


*Det går alltså utmärkt att ersätta tomatsåsen på pizzan med en broccolivariant. Det är inte bara gott, utan ser också rätt trevligt ut som bakgrund till övrigt pålägg.

torsdag 16 februari 2012

"Finns det inga mellanting?"

Luftfuktighet ute: 100 %
Luftfuktighet inne: < 20 %

Jag har i alla år (från vissa håll) anklagats för att inte ha några mellanlägen. Men det här kan jag i alla fall inte rå för!

tisdag 14 februari 2012

Fjärde fjortonde

Jag kan inte låta bli att småle när jag ser hur i princip alla som nämner alla hjärtans dag på sina bloggar gör det med formuleringar som "alltså, jag firar ju inte egentligen", "kommersiellt jippo", "men det är ju trots allt en fin tanke" (vadå, det kommersiella jippot?) och så vidare -- precis så där som jag själv skulle ha kunnat göra. Och gjorde.

Därför är jag nu glad att kunna bidra till variationen genom att än en gång meddela att Mario och jag visst firar. Inte det kommersiella jippot i sig visserligen, men jag tycker inte att det står i vägen särskilt mycket när vi firar vår fjortonde februari.

Dessutom är 14 det roligaste tal Mario vet, så det kan ju knappast bli bättre.

Ett av de egenhändigt tillverkade.

lördag 4 februari 2012

Jag har börjat se på "tv" jag

När vi ändå har så trevligt: Har ni sett säsongsavslutningen av Gäster med gester? Så vansinnigt roligt!

Skojar bara. Nej, nej, alltså det var roligt, men jag ska inte tjata mer nu. Lovar. Förresten missar jag ju Sherlock när jag sitter och bloggar så här. Fast det är trots allt enklare att se på Svt Play sedan. Som nästan allt annat.

För det är fortfarande så att vi främst använder giganto-tv:n till att se på dvd och spela tv-spel på, så det är fortfarande så att man måste ansluta antennkabeln till tv:n varje gång man vill se på tv "på riktigt". Däremot har det sedan jul funnits så mycket göttigt att ha igång på datorn att jag nästan aldrig behöver äta i tristess längre.

Jag hade trott att det skulle dröja ytterligare några år innan min utan-tv-fas skulle vara över. Dock väljer jag fortfarande programmen jag ser med stor omsorg och skulle inte få för mig att slösa bort en kväll med slötittande. Inte så länge datorn (med nätuppkoppling, naturligtvis) fungerar och jag kan slöa vid den!

Tvångsmässigt melodifestivalsinlägg

Nej, jag kan inte låta bli. Inte ens när bloggen i stort sett ligger nere.

Men vad ska man ta sig till när man är född i ett land med Europas bästa schlager-tv-produktioner och där halva befolkningen påstås följa Melodifestivalen, men man ändå bara omges av oförstående och ointresserade dönickar?

VA?!

Klart jag måste blogga om det.

Alltså, så här var det:
  • Årets första deltävling var e-x-t-r-e-m-t lovande. Eller, ja. Men det skulle mycket väl kunna bli den bästa årgången på flera år. Som tv-program betraktat alltså. Nu brukar jag ju vara ganska förlåtande och gilla de flesta programledare och skämt och så där, men i kväll var det faktiskt genuint proffsigt och roligt. På riktigt! Fatta frustrerande när alla man tycker om och vill ha roligt med missar detta tillfälle till skön stämning (för att inte tala om mina kommentarer)!
  • När jag förhandslyssnade på låtarna från första repetitionen i förrgår var allt bara skräp. Utom möjligen en låt, som jag till min stora förvåning tyckte var okej. Men så brukar det ju vara. Första deltävlingen brukar bara innehålla krafs, och vinnarna där brukar egentligen inte förtjäna sina finalplatser. Dessutom brukar jag nästan alltid börja gilla allt mer efter ett par lyssningar. Men nu! Pang! Så var sju av de åtta låtarna klart bättre i kväll. Bara en var klart obehagligare. Och den som var okej i förrgår är jag beredd att direkt skicka till Azerb... ja, hur det nu stavas. Baku alltså.
  • Å, ljuvliga lyckorus! När någon som var en total supertönt, eller i alla fall nästan, senast man hörde personen i fråga, plötsligt är genomkompetent och bjuder på låten och showen man kan (och måste, eftersom det dröjer innan man får se den igen) leva på länge. Så går det när det inte är säsong på Liseberg.
  • Sedan gick det bra för Frölunda också (och då talar jag fortfarande om schlagern, inte om exempelvis hockey, för det kunde jag inte bry mig mindre om). Efter vad jag har för mig att jag vet. Bara en sån sak.

Ja, det var bara det. Förlåt att jag besvärade er med mitt obegripliga och otidsenliga intresse.

onsdag 1 februari 2012

Lionel Jr

Säg hej till Lionel Litchi II! Må han få ett längre och frodigare liv än föregångarna fick!

Liknar just nu lite en älg. Eller en örn. Det kan man ju tolka som ett tecken på kraft och mäktighet om man vill. (Och det vill förstås jag.)

Mario, som har kommit ungefär lika långt med sin litchiplanta (odlad med alla tänkbara specialjordar och tillbehör), och som dessutom har ett par till på gång utom "tävlan" (det är ju ingen tävling, tror jag, utan mer ett slags forskningsprojekt), säger sig ha namn till sina plantor också. Mer har jag dock inte fått veta, för det skulle visst filas på dem. Jag antar att de kommer att vara hejdundrande göteborgsvitsiga när de så småningom släpps.