fredag 30 mars 2012

Extra, extra! (uppdaterad)

Ojojoj!

Det ser bestämt ut som att man man kan välja bort ordverifieringen för kommentarer igen, så då gör jag ett försök. Jag tror att det ska vara rätt inställt nu, men jag vore tacksam om ni kunde hjälpa mig att testa.

Alltså kommer inget nytt inlägg innan jag har fått minst fem kommentarer, där ni på andra sätt än genom förmåga att läsa oläslig text bevisar att ni inte är robotar (alternativt, om ni faktiskt är robotar, att ni inte tänker sprida fulreklam omkring er).

Trevlig helg och så då.


Uppdatering 2012-04-01:
Äh, ska jag behöva ge mig, eller orkar jag vänta ut er? För nu har jag verkligen fått bloggmaterial! Ja, jag säger bara det. Än så länge.

torsdag 29 mars 2012

Workshop

Gårdagskvällen ägnades åt en sorts spelutvecklarworkshop på Chalmers. Jag märkte då plötsligt att det var tio år sedan jag var teknolog, och att jag inte var helt inne i det ingenjörsmässigt kreativa sättet att tänka, men det går nog att träna upp igen.

Att jag alls vågade följa med berodde på att jag själv går i tankar på att eventuellt anordna någon form av workshop för att förhoppningsvis få hjälp med idéer till ett projekt jag har på gång. Annars har jag alltid aktat mig mycket noga för allt som har kallats för just "workshop".

Jag begriper verkligen inte vad det betyder! Ja, det är klart att jag har en vag uppfattning om begreppet, eftersom det har skrämt mig tillräckligt för att jag inte skulle våga testa, men givetvis är det ju just för att jag inte har så mycket erfarenhet av detta, inte tillräckligt många exempel att utgå ifrån, som jag omöjligt kan dra egna slutsatser om vad som är typiskt och normalt för företeelsen.

Det retar mig nog lite också att det inte finns något bra svenskt ord för workshop som man kan använda och fortfarande göra sig förstådd med. Men det kan väl inte vara därför det låter så otäckt?

Nu måste jag forska lite här. Ni får hemskt gärna bidra med upplysningar och erfarenheter.

onsdag 21 mars 2012

One to go

Så åkte jag genom Dalsland, ja.

Det slog mig att Dalsland väl var ett av de två svenska landskap som jag inte tidigare hade varit i*. Om man nu räknar en genomresa som att "vara i"** landskapet har jag alltså kunnat bocka av ett till nu. Och med tanke på att säkert åtminstone något av alla de andra har räknats på liknande sätt någon gång, så bestämmer jag att det gills. Vid en viss tidpunkt befann jag mig på dalsländsk mark, javisst.

Bara Blekinge kvar då.


*Detta är baserat på uppgifter som minst en av mina föräldrar en gång i tiden lagt fram och även senare bekräftat, så säger de emot nu tänker jag inte lyssna.
**Min brors regel för om man har varit i ett land är att man ska ha stannat och kissat i det, men givetvis måste andra villkor gälla för landskap (och tågresor). Det är ju solklart av flera skäl. Dessutom är det här min blogg.

Utvärdering av första Tågabresan

Omedelbart när jag i slutet av förra året läste om den nya tåglinjen med direkttåg mellan Göteborg och Falun sa jag att det måste jag bara testa. Ni hör ju själva, ett tåg hela vägen mellan just Göteborg och Falun, det är ju som gjort bara för mig! Och några till. Vi är trots allt rätt många som dragit till Västkusten. Men ja, precis vad jag alltid önskat mig! (Om man med alltid menar lite drygt fyra år.)

Hur som helst, nu har jag i alla fall gjort min första resa med Tågab. Visst kändes det lite nervöst i förväg, eftersom det verkligen inte alls gick att veta vad man skulle vänta sig, men bara tåget gick skulle man väl knappast ha något att förlora jämfört med att ta det vanliga tåget.

Visst, vagnarna är gamla, och man får vara beredd på att vara utan moderniteter som man har vant sig vid på tåg numera, som automatiska dörrar, digitala informationstavlor och ... ja, egentligen inte så mycket mer. Det finns faktiskt till och med eluttag, för alla elberoende moderna resenärer. Sätena tycker jag faktiskt var bekvämare än på de flesta nyare tåg, vilket förstås är bra om man ska sitta stilla på samma plats i sex timmar i sträck. Ja, lite ont i nacken fick jag till slut av nackkudden. Ni minns, sådana där tjocka, som sitter i remmar och som man kan skjuta upp och ned? Men det berodde nog snarare på hur jag själv är konstruerad.

Och personalen var trevlig, resan något billigare än om jag åkt med SJ och den tog ungefär samma tid, fast utan byten och med den nya, spännande resvägen genom Värmland och Dalsland.

Kanske var det nyhetens behag som gjorde att jag mest njöt av det gamla och nostalgiska, men resan kändes faktiskt mycket mer som tågresorna gjorde på 80-talet även på andra sätt. Nu var det tidigt på dagen och de flesta reste ensamma, vilket gjorde det mycket lugnt och behagligt i vagnen, men den udda färdvägen gjorde också att man slapp morgonpendlare, så det var verkligen rofullt på tåget. Och jag, som annars helst sover på tåg, för att få tiden att gå så fort som möjligt, var klarvaken och satt och tittade ut på alla skogar och (i början) sjöar.

Inte ens när det efter Karlstad (och Kil, där av någon anledning många klev på) plötsligt var fullt på tåget blev jag riktigt störd. Att killen som satte sig bredvid mig ägnade en timme åt att prata i telefon med personen han strax skulle träffa, skulle ha kunnat vara irriterande, men då fantiserade jag bara om skidåkning och fortsatte titta på naturen och lyckades därmed koppla bort honom. Jag vet inte när något liknande hände senast. Ja, det var faktiskt nästan som den där gamla tågreklamen om "den inre resan"!

Vi var framme i Göteborg några minuter tidigare än väntat och alla var nöjda och glada. Detta var naturligtvis bara en enskild resa, men så långt inget att klaga på i alla fall. Och jag hoppas att alla de som nu googlar efter kommentarer för att se om man vågar åka med Tågab kommer att ge dem en chans. Åk, åk, åk med dem, så kommer de kanske att ha råd att uppgradera sina vagnar framöver. Då blir det i och för sig trängre för mig på tåget, men det får jag väl ta, bara vi får ha vårt lilla direkttåg hem till Dalarna!

tisdag 20 mars 2012

Efteråt

Nej, jag dog inte i söndags. Tystnaden beror snarare på tomhet. Å ena sidan gick helgen så fort att ingen riktigt hann fatta vad som hände med den, å andra sidan kändes det minst lika smärtsamt som vanligt när skidspelen var över för den här gången, trots att det bara handlat om ett par dagars underhållning och inte flera veckors läger eller så.

Men det är väl det, att när man precis har kommit riktigt nära inpå alltihop i ett par dagar är det plötsligt slut på hela säsongen. Tomt.

Folkfesten, as seen från Mördarbacken. Knappt tre år kvar till VM nu!

fredag 16 mars 2012

Vårfint i Falun

Jag klarade av en lång tågresa igår, osannolikt nog utan minsta minuts försening någonstans. Störande var dock att en stor majoritet av medpassagerarna var förkylda (alternativt döende i någon annan lungsot), så jag fick sitta intill hostande, nysande och snörvlande människor i sju timmar i sträck. Och jag vet att jag är överkänslig, men det var som om de tyckte att bara för att "alla" ju redan är sjuka så behöver man inte visa omkringvarande någon hänsyn, eller ja, jag vet inte. Men FÖR I HELSKOTTA HÅLL FÖR NÄR NI HOSTAR OCH NYSER!

Bah.

Jag kommer alltså att bli sjuk på söndag. Därför har jag bestämt mig för att leva de här dagarna fram till dess som vore de mina sista (ja, beroende på vilken pest jag besmittades med kanske de rentav är mina sista dagar). Och då kunde det ju vara klart värre än att vara hemma i Falun för Svenska Skidspelen och längdskidornas världscupavslutning!

Idag blev det dock bara skidåkning på tv, eftersom jag först hade bokat in ett välbehövligt ingrepp. Minus sisådär 3 dm och kanske 1-2 hg blev det. Jag borde förstås, i sann blogganda, ha fotat hårberget på golvet hos frisören, men så blev det inte. Jag var väl för upptagen med upptäckten att håret inte längre fastnade i jackan när jag tog på mig den.

Sedan blev det en promenad som möjligen var så välgörande att den maximerade immunförsvaret, så kanske dör jag inte på söndag ändå. Vi får väl se. Hur som helst var det himmelskt skönt ute.

Bara detta att vandra vägar som jag gått hundratals, ja säkert tusen, gånger förr, så att jag vet på minuten hur lång tid det tar att gå någonstans i givet tempo, gör mig på gott humör. Att återse hemkvarteren är alltid fint. Men nu kände jag dessutom våren så där riktigt fysiskt. För trots att den ju funnits runt knuten i Göteborg nästan hela vintern kommer jag den mycket närmare här. Plötsligt går jag mitt bland blommande rabatter, träd med stora hängen, skuttande ekorrar och på mjuk, doftande jord.

Och så blev det en tussilagobild i stället för hår. Så mycket bättre.

Årets första, och eventuellt de enda, i sitt slag, eftersom jag aldrig ser några i Göteborg.

Jag hade kunnat stanna ute länge om det inte hade varit för att det var skidåkning från Falun på tv. Om jag inte dör alltför långt i förtid hinner jag förhoppningsvis ut till skidspåren under helgen ändå.

tisdag 13 mars 2012

Mars i min trädgård

Lionel växer, ryckigt och asymmetriskt liksom föregångarna, men än så länge åtminstone konstant.

På bilden syns också, ja, främst faktiskt, min nya avokadovän som jag kallar Ally. Det namnet kan med god vilja förklaras någorlunda logiskt, men det kan ni ju få fundera på. Då har ni något att göra över semestern och så, menar jag.


söndag 4 mars 2012

"Bevisa att du inte är en robot"

Jag har alltid försvarat Blogger. Jag tycker faktiskt på fullaste allvar att detta bloggverktyg för det mesta har varit jättebra. Men sedan Google senast hittade på att göra om alla sina tjänster till helvita, oöverskådliga sidor har jag fått det svårare ("rent och vitt", ha!). Inte ens jag hittade till en början allt jag var van vid att kunna göra, och det tog ett antal veckor att vänja sig. Men visst, man vänjer sig, som alltid.

Nu såg jag dock att folk (som de brukar) klagar över att ordverifieringen för Blogger-bloggarna har blivit svårare att ta sig förbi, vilket jag själv inte noterat, då jag varit lite väl inaktiv i bloggosfären på sistone. Men jag tänkte att jag väl kunde testa att inaktivera ordverifieringen ett tag, nu när det finns något slags skräppostfilter och allt. Fast då verkar man inte kunna göra något sådant val längre!

Va? Kan de verkligen ha tagit bort den möjligheten? Det verkar ju helskumt! Eller har de bara gömt den inställningen under en sten i skogen?

Tills jag får ett svar på det kan jag tyvärr inte göra annat än att be om ursäkt ifall det är så att ni uppfattar det som omöjligare än vanligt att kommentera här.

torsdag 1 mars 2012

Vintersport

Öj, Dalarna, ge sjutton i att ha mildare väder än exempelvis Västkusten nu! Att det just är varmare än där jag är spelar förstås ingen roll, men eftersom det redan här är stekande hett och vårsladdriga gräsmattor känns det minst sagt nervöst för den vinter jag kräver ska ligga kvar i Falun om ett par veckor. Spara på snön, säger jag!

Det finns förstås vintersporter som kan utföras utan snö och is också. Bowling, till exempel. Mario och Luigi drog med mig på det igår, och med tanke på att jag bowlar i snitt en gång vart femte år gick det oväntat bra. Men idag är den ena armen ett par decimeter längre än den andra -- och min vänstra skinka tydligen ett par snäpp mer vältränad än den högra.