måndag 28 maj 2012

Megaloppis 2012

Igår var vi på årets megaloppis i Majorna. Vi kom dit senare på dagen än föregående år, men det fanns ändå en faslig massa loppispryttlar kvar att titta på. Dock tyckte jag att det främst var kläder, gamla böcker och en del sunkiga leksaker (fascinerande hur mycket trasigt och smutsigt som folk försöker sälja), alltså sådant som jag nu absolut inte var intresserad av att köpa. Okej, jag ville inte köpa alls. Efter många års sparsamhet har jag liksom vant mig av med att shoppa "i onödan".

Mario lyckades däremot som vanligt göra fynd på tv-spelsområdet (se även 2010 och 2011). Det finns tydligen alltid några enstaka godbitar att vaska fram, och dem hittar han. Förra årets köp, ett Playstation 2, har kommit till stor användning som dvd-spelare. Vi får väl se om det nyinköpta Band Hero-setet har någon chans att nå upp till samma popularitet.

lördag 26 maj 2012

Hemliga rum: Oscar II:s fort

Att åka från Frölunda till Långedrag en sådan här dag kändes lite som att åka från Sverige till någon turistort vid Medelhavet. Jag anser att det är helt okej att det räcker med en spårvagns- eller cykeltur för att uppleva en sådan känsla.

Fast nu var jag inte ute och tittade på de glassiga rikemansvillorna eller hängde bland soldyrkarna på bryggorna, utan i stället fick jag ett trevligt litet återfall i mitt turistande i närområdena. Det var nämligen ett helt oemotståndligt tillfälle som uppenbarade sig!

Idag var det dags för alla hemliga rum att öppnas, och här i Göteborg hade jag alltså på tämligen nära håll ett alldeles förträffligt hemligt fort att spana in, det vill säga Oscar II:s fort.

Det var en upplevelse utöver det vanliga, måste jag säga. Även om jag har sett både regementen och diverse gamla fästningsruiner var känslan här nästan mer lik den i en gruva (hurra!). Det var mörkt, fuktigt, först bara gångar överallt, verkade det som innan det dök upp lite rum av olika slag, och så var det härligt kyligt. Att komma ut i solen efteråt gav en smärre temperaturchock.

För en gångs skull tänker jag inte pladdra mer om vad jag såg och tänkte och allt det där. Och läsa på om fortet kan ni ju göra någon annanstans på nätet om ni känner för det, så nu kommer helt enkelt några bilder. Ja, jag tog med flit alla utan blixt, för att få med lite mystisk stämning (eller för att jag inte vågade blixtra bland allt folk, välj själva).

Allihop i korus, på bästa göteborgskan: Det är kanooon! (Förlåt, det var oundvikligt.)

En lång, härlig korridor, som jag lyckades få för mig själv båda gångerna jag passerade. Annars var det verkligen inte så här folktomt någonstans på området.

Rymligt kök (?) med plats för hela familjen.

Luftig och ljus matsal att ha familjemiddagar och fester i.

Master bedroom, med öppet till nock och walk in closet.

(För er som ännu inte utvecklat omkädningsrumsrädsla.)

Solig takterrass med havsutsikt. (Obs! Ej ironi.)

Och så, det mest fascinerande av allting: detta var det enda jag såg några förmaningsskyltar om. Och stalaktiterna lär väl inte ens höra till ursprungsinredningen!

Ja, det var som sagt en givande utflykt. Att klafsa runt inne i ett berg en högsommarvarm försommardag gjorde mig inget, inte heller trängseln störde mig och ja, det var till och med så intressant att jag inte ens märkte var och hur jag blev alldeles svartprickig av något slags damm som fastnade fint mot klibbig hud.

måndag 21 maj 2012

Tärning med extra allt

Trots åldersskillnaden var det rätt mycket min lillebror och jag upptäckte samtidigt. Till exempel elektronikprylar. När han var mycket liten hade han något slags strömbrytardille, så för att vi andra skulle få ha lampor och apparater i fred byggde vår far en enkel "kontrollpanel" åt honom av en bräda och diverse olika knappar och spakar.

Eftersom jag tog syskonskapet på allvar blev jag naturligtvis skapligt avis, trots att det var en sådan simpel grej brodern hade fått.

Fast sedan byggde pappa en elektronisk tärning åt mig. Jag antar att det slår strömbrytarbrädan ungefär tusen gånger om. Speciellt då jag 25 år senare kan plocka fram den, sätta i ett nytt batteri och fortfarande använda den som tärning.

För att inte tala om hur trevligt det är att studera den smarta konstruktionen och det noggranna pilljobbet så här med lite mer kunskap i bagaget.



Förresten, åh! Bara människan kan komma på att krångla till tillvaron så här. En elektronisk tärning! Som kräver batteri för att kunna användas! Den är toppen!

söndag 20 maj 2012

Sommarpromenad i Väster

Bara man tar sig ut behöver man inte gå långt från vårt kvarter för att världen ska te sig mycket annorlunda (och i vissa avseenden skönare). Och ja, vi föll för grupptrycket och gick ut i sol och värme denna första kortärmsdag. Här är lite av vad vi tittade på.

Blommande och väldoftande natur.

Snuff.

Högsommaraktigt knastertorr tallbacke. Mmm!

Med utsikt.

Och kulturminne. (Vi sparade runstensletandet åt Toad och Toadette.)

Nappträd. Det bar tydligen redan frukt.

Och med grillosets intensitet kunde bara doften av nyslaget gräs konkurrera, denna (åtminstone för att vara Göteborg) vindstilla dag.

torsdag 3 maj 2012

Känn doften!

Det går inte ihop någonstans, men jag lyckas ändå inte sluta förknippa spirea med skolavslutning.
Man kan ju tro att jag är från Norrland eller något.