onsdag 3 oktober 2012

Stadspark i skymningsljus

Nu (och det var väl på tiden, kan man tycka) har jag även tagit en första titt på Stadsparken här i Lund. Eftersom det började bli skumt redan när jag gick ut tog jag inte ens med mig kameran. Det är med andra ord naturligt att fråga sig varför jag alls ska blogga om stället innan jag har något att illustrera mina iakttagelser med, men som det ser ut nu är chansen liten att jag lyckas ta mig dit i fullt dagsljus på den här sidan vintersolståndet, så då är det ändå bättre med några första intryck än inget alls, tänker jag.

Jag har hunnit passera parken på åtminstone ett par sidor tidigare och då inte sett så mycket av den, så jag blev faktiskt lite överraskad av att den är så pass stor som den är. Och pampig. Utan att alls ha granskat några detaljer vet jag redan att det finns mycket att återkomma till och undersöka vidare.

Nu drev jag mest omkring på de mycket breda och mycket tätt liggande parkvägarna, som verkade finnas i en oändlig mängd och bara avgränsas av så mycket icke-väg som behövdes för att de inte helt och hållet skulle flyta ihop till en enda stor grusplan. Okej, okej, det fanns gräsmattor också, men hur som helst slogs jag av hur öppet det kändes nästan överallt, trots att det faktiskt stod en hel massa fina träd över större delen av parken. Det kändes ... udda. Fast parklikt, och därmed tämligen tjusigt.

Jag såg fontäner, en fågeldamm, många inbjudande parkbänkar, spännande stenlagda små gångar som försvann in i mörka buskage, fina byggnader (ett observatorium!) och en hel del annat som låter en ana att man kan få anledning att gå dit i diverse olika ärenden och sinnestämningar.

Visst, joggar- och fågeltätheten var väl kanske en smula hög för min smak, men kommer man dit på en annan tid på dagen och året misstänker jag att det kan se helt annorlunda ut. Tills vidare kan jag bara drömma om att en dag få ströva i Stadsparken i varmt solsken och slå mig ner på en bänk och studera folklivet och grönskan.