torsdag 22 november 2012

Ordning på torpet: internet (m.m.)

Även om jag inte är hemma bland mina saker har jag ju tillgång till min (ena) dator, och den ska inte glömmas bort i sammanhanget. I synnerhet inte med tanke på att en stor del av livet levs med den som hjälpmedel och följeslagare och att de tillgångar jag samlar på mig i allt högre utsträckning blir digitala. Här finns med andra ord en hel del att hålla efter och städa med jämna mellanrum.

Bortsett från vanlig städning av skrivbord, mejlmappar och då och då en allmän genomgång av filer och program kan det ibland vara bra att se över allt det där som inte riktigt syns men som faktiskt ändå på ett sätt ligger och skräpar. Så det är dagens rensningsprojekt.

Jag börjar med att gå igenom gamla registreringar på sociala webbplatser, som i själva verket visat sig inte bidra med något socialt alls. En del är riktigt svåra att avregistrera sig från, men inte desto mindre viktiga, resonerar jag. De kan faktiskt utgöra en säkerhetsrisk, och det är väl bara dumt att låta outnyttjade konton ligga och skräpa, så det får vara värt lite trixande för att bli av med dem.

Samtidigt ser jag till att plocka bort bokmärken (och med det menar jag till exempel "favoriter", för er som inte förstår vad jag syftar på) för dessa sidor. När jag ändå håller på rensar jag bort andra inaktuella bokmärken, både sådana som inte längre leder någonstans och sådana som jag bara inte behöver. Dessutom passar jag på att logga in på en del webbplatser tillhörande företag där jag fortfarande är kund, men där jag tycker att jag behöver justera inställningarna för mejlutskick och dylikt. Inga onödiga mejl! Där sparar jag lite tid som annars skulle ha gått till att kolla och slänga ointressanta mejl senare.

På sistone har jag också sagt upp tjänster och medlemskap och annat sådant som jag inte använder och mest bara retar mig på att det tar min uppmärksamhet i anspråk. Det är en sådan befrielse att sedan kunna arkivera det som måste sparas av dokumentation och rensa ut allt därutöver.

Så. Nu kommer jag egentligen in på ett sidospår, men det är angeläget, så jag drar vidare in på det.

Ett problem som jag fortfarande inte tagit tag i, men som jag gått och tänkt på i flera år och verkligen tycker känns viktigt, är detta med att ha en genomtänkt åsikt om och plan för vad jag vill ska göras med min nätnärvaro när jag dör (och det kan ju de facto hända även när man är relativt ung). Jag vill inte att mina efterlevande ska få större besvär än nödvändigt med att plocka upp efter mig. Detta tar sig delvis uttryck i att jag varken vill samla på mig en massa materiella tillgångar att röja undan eller skulder att betala, men också i att jag tycker att det inte ska behöva undras och fattas beslut.

Jag vill kunna säga att händer det mig något så är allt detta ordnat, att här finns inga (eller åtminstone få) lösa ändar och ouppklarade affärer. Min vilja är anmäld dit och dit och beträffande allt jag hade på gång (hemsidor, sociala medier, företagskontakter, personliga relationer och så vidare) hittar ni instruktioner och inloggnings- eller kontaktuppgifter där och där. Som sagt har jag inte kommit så långt än (bortsett från att jag sedan länge sett till att min vilja finns registrerad i donationsregistret), men jag hoppas verkligen hinna ta itu med allt i god tid innan det behövs. Tills vidare tar jag tacksamt emot era tankar, önskemål och tips kring detta.

söndag 18 november 2012

Inget onödigt krafs

Min standardfras inga onödiga prylar har förstärkts och blivit mer och mer av ett motto i form av inget onödigt krafs. Och i takt med att nästa flytt närmar sig, om än fortfarande utan exakt destination eller datum, kommer mina rensningar och röjningar att utökas på samma sätt som de gör inför varje flytt.

(Hjälp, jag har ju faktiskt flyttat fyra gånger under åren 2007 till 2011! Varje gång har jag längtat efter det och varit eld och lågor beträffande planering och förberedelser. Fast nu? Inte så värst. Dock kommer förmodligen utrensningen att eskalera ytterligare tack vare detta, för orka packa en massa prylar!)

Eftersom detta med ordning och reda, lean, 5S, ljust och fräsch och allt vad man nu kan relatera till det här området är tämligen aktuellt (för en del för att det är trendigt, för andra snarare för att de kanske precis håller på att bli medvetna om vilka de egna fördelarna skulle kunna vara med en strukturering av materiella och andra tillhörigheter) tänkte jag försöka blogga en del om det.

I bästa fall blir det något av en serie med konkreta tips, samtidigt som jag som vanligt bara berättar om vad jag pysslar med. Däremot avstår jag från att göra det till en uttalad bloggserie av typen "veckans rensning", eftersom jag vet att de där inläggen kommer att dyka upp rätt oregelbundet. Det beror ju helt enkelt på när jag får tillfälle att genomföra några räder bland mina grejer, det vill säga när jag är på samma plats som det som ska rensas i och dessutom har tid att göra det, vilket låter lättare än det i praktiken är när man veckopendlar.

tisdag 13 november 2012

Saluhallen (fortfarande i Lund)

En dag tittade jag in i Saluhallen på väg hem från jobbet. Precis som "alla" saluhallar av rang håller den tydligen på att byggas om, renoveras, piffas till eller vad vet jag, men i alla fall var delar av den en byggarbetsplats. Det övriga jag hann se under den minut jag svischade igenom byggnaden var några restauranger (eventuellt inte för mig?), ost, fisk (fast den kände man som vanligt främst lukten av) och vin (i form av Systembolaget).

Så tja, ska man imponera på mig som bott mitt emellan tre förstklassiga saluhallar i Göteborg får man nog ta och piffa färdigt och erbjuda lite mer ätbart eller i alla fall lockande. Typ nötter. Jaja, fisk och allt sådant där är förstås också helt okej, men jag vill att det ska vara ett större utbud i en saluhall om det ska vara värt en turistsväng dit. Och det är ju för att turista man går dit, eller hur?

För säkerhets skull gick jag in en sväng till en annan dag, men det blev ungefär likadant. Jag gick så fort att det omöjligt borde gå att skriva så mycket som jag redan gjort om upplevelsen. Nej, nej, dåligt av mig. Jag gör ett nytt försök när förutsättningarna verkar mer gynnsamma (vilket jag ser nu borde vara redan om en vecka!).

Här kommer ett par exteriörbilder ändå:

Saluhallen från ett håll.

Och från ett annat håll. Jag misstänker starkt att detta räknas som huvudentrén, även om den inte syns för alla bussar och hamburgare.

söndag 11 november 2012

Undersökande söndagspromenad i Lund

Först var det rätt grått och ruggigt. Sedan träffade jag en gammal god vän hemifrån Falun över lunch. Det blev nästan som en dejt. Vi hade inte setts på åratal (eftersom hon ju var den där galna kvinnan som flyttat ända ner till Skåne av alla ställen), så lite nervöst var det ju innan vi hittade varandra på mötesplatsen. Och sedan följde den vanliga dejtritualen. Försöka prata medan man går och letar efter ett bra kafé, sitta och äta och prata, och prata och prata, för att avrunda med ytterligare en promenad på måfå medan man pratar lite till. Det som däremot gjorde det här till något bättre än en vanlig dejt var att det tydligen gick alldeles utmärkt att ta upp vänskapen där vi lämnat den, eller snarare där den råkat hamna efter våra respektive livs kringelikrokar sedan senast. Det var riktigt uppfriskande.

Under tiden blev även vädret så uppiggat att jag, sedan jag blivit ensam igen, kunde passa på att ta en sådan där långpromenad som jag inte hann med igår. Jag tyckte att det var hög tid att jag såg något annat än bara det idylliska, gatstensbelagda centrum jag rör mig i till vardags. Så nu spanade jag först in en del bostadsområden lite västerut och lite norrut. Och så blev det några sevärdheter på det.

Här har jag gett mig ut och upp bland hundrastande motionärer på ett gammalt sopberg, numera känt som Sankt Hans backar. Utsikt, man tackar! Man märker att det är platt när man kan gå uppför en "backe" och sedan se miltals i nästan alla riktningar.

Jag såg Öresundsbron! Tyvärr var den åt samma håll som solen, bara.

När jag gick vidare spanade jag in detta monument, som enligt åtminstone min turistkarta går under det fantasifulla namnet "Monumentet". "Försonade efterkommande reste minnesmärket", minsann! Undrar just hur försonade de kände sig, med tanke på hur många som än idag (visserligen främst på skoj, men inte helt ogrundat) gärna gör lite skillnad på Skåne och Sverige.

Passerade även över Norra kyrkogården på vägen tillbaka. Jag såg i och för sig bara delar av den, men också denna verkade vara träd- och buskrik, vilket jag uppskattar. På något vis ger det mig mer sinnesfrid med lite vildvuxen och dunkel känsla än med oändliga, öppna gräsmattor på en kyrkogård.

Och så, bara för att ni förstås inte såg den på utsiktsbilden från backen här ovan, måste jag visa att jag faktiskt siktade bron även från lägenhetsfönstret när jag kom in sedan!

Kulturen

Jag hade massor med idéer för vad jag skulle göra av dagen här i Lund igår, men efter en del velande bestämde jag mig för att i alla fall börja med ett besök på Kulturen. Och det var ju tur, för där fanns så mycket att se och läsa om att jag lätt hade kunnat ägna mer än de fyra timmar de har öppet så här års åt att strosa omkring och titta på utställningar och byggnader.

Efter att ha börjat med att studera runstenar och dödskallar och läsa om alla dessa gamla hantverksyrken som jag numera stöter på till vardags i gamla texter på jobbet, gick jag länge runt ute bland husen och fick en glimt av detta gamla Danmark.

Och solen sken!

Åtminstone till en början.

När jag kom till lapidariet (stenmonumentssamlingen) hade det hunnit bli gråruskigt igen, men desto mer mystiskt så! Å, när jag blir stor ska jag ha ett eget lapidarium.

I ett av husen tittade jag på en trevlig utställning om bokkulturen, boktryckarkonsten och sådant. Fast jag märkte faktiskt av att jag inte längre alls är lika imponerad av att ha böcker från 1500- och 1600-talen framför mig, även om de förstås är helt fantastiska.

Om jag skulle klaga på något på Kulturen i Lund skulle det möjligen vara den stundom ologiska och opedagogiska ordningen på informationsskyltarna, som inte alls verkade vara placerade efter hur besökaren vanligen rör sig genom rummen. Och när de var det kunde de i stället tvinga en att läsa från höger till vänster. Detta kunde enkelt göras bättre.

Men annars var allt mycket trevligt. Jag återkommer gärna.

lördag 10 november 2012

Hobbyer

Egentligen hade jag tänkt turistblogga nu, så här i slutet av min första lediga dag i Lund. Men det blev liksom så fullt upp med alla andra saker jag hade planerat in. Först tänkte jag att det här med att kolla in stan givetvis måste prioriteras, eftersom jag så sällan får chansen att se stan i dagsljus (och därefter även blogga om det sedan mörkret fallit), men så självklart är det faktiskt inte alls. Alla andra hobbyer slåss ju om samma dyrbara helgtimmar.

Inte för att jag begriper varför jag alls skulle behöva släpa med mig saker att sysselsätta mig med, för här finns ju avsnitt!

Avsnitt i box.

Återkommer med andra ord (hoppas jag) med rapportering från helgens stadsvandringar och dylikt.

Kattvakt var ordet

Det känns alltid lite märkligt att vara ensam hemma hos någon annan (även om jag börjar vänja mig nu, med mitt inneboende här och där). Jag antar att det finns folk som njuter av att ostört kunna snoka runt i badrumsskåp och garderober, men själv hoppas jag snarare nästan att det ska finnas hemliga övervakningskameror, så att någon kan se hur skötsam jag är.

Efter det förra kattvakteriet fick vi höra av husägarna att de knappt hade hittat minsta tecken på att någon hade varit i deras hem medan de var borta. Typ en grej hade hamnat fel i köksskåpen, och det var enbart på grund av att den hade stått i diskstället när vi kom. Så nu låter jag bli att tömma diskstället.

För nog är jag övervakad alltid. Även om de har lite olika strategier, mina kattvakter.

Strategi ett.

Strategi två.

fredag 9 november 2012

Kattvakt

Jag vet i och för sig inte hur det var att vara kattvakt förr i tiden, låt säga på 1900-talet, och kanske är mina upplevelser inte alls särskilt representativa, men ändå, det är fasligt vad lyxiga arbetsvillkor det här kattvakteriet kan innebära!

En annan gång var det i en ny och flådig villa på en idyllisk skärgårdsö. I och för sig var vi då två personer om en katt, och nu är jag ensam i en lägenhet i centrala Lund tillsammans med två katter, men annars: mycket lika och mycket lyxigt.

Inte minst är takhöjden slående lik, med sina minst fjorton meter rakt upp till takfönstren på nästa våning (och bra akustik när man leker livligt på parkettgolvet). Och så kommer man här och möts av en kungligt proffsbäddad säng och får låna cykel och hela hushållet och halva kungariket och allt ni kan tänka er. Med en bra chans till turistande i krokarna under tiden.

Dessutom detta: Katterna som jag fått för mig skulle vara skygga, och som jag knappt räknade med att se första kvällen, har sedan jag steg in genom dörren inte lämnat min sida för ett ögonblick. Antingen tycker de inte om sin matte och husse eller (mer troligt) så är jag så lik dem att katterna genast accepterade mig som substitut. Dessutom dög tydligen min snörlekarkompetens, så jag har hållits sysselsatt ikväll, kan man lugnt säga.

Något naivt (ja, den där tidsoptimistiska sidan av mig känns ju igen från varje höst när klockan ska ställas tillbaka) tänkte jag mig hinna med lite hobbypysslande på kvällarna som blev över när jag nu för en gångs skull inte åker tåg halva helgen, men vi får se hur det blir med det. Nu är jag ju faktiskt i första hand kattvakt.

Undrar bara om jag vågar somna barfota i natt?

söndag 4 november 2012

Hemma bäst

Den gångna fredagen var min första lediga dag från nya jobbet, och därmed fick jag en lite rejälare helg hemma. En skulle kunna tycka att det då var surt att den gick åt till att vara sjuk, men precis lika gärna kan en ju glädjas åt hur lägligt jag fick åka hem och vila upp mig i mitt eget lugna bo.

Mmm, vara hemma! Där möblerna är mjukare, maten godare och jag får bädda ner mig i soffan och se på långa rader av avsnitt av favoritserierna! Jag var egentligen inte så fasligt sjuk, lite förkyld så där, lagom vissen för att kunna njuta av att sova i min egen säng och av att bara gå hemma och dra, men samtidigt utan att den fysiska orken var mer nedsatt än att jag kunde sköta hushåll och göra allt sådant jag ville ha gjort.

Mycket, mycket gott. Nu hoppas jag att jag har laddat med hemmaenergi nog för att klara mig borta i två veckor. Det här är nämligen tänkt att bli den första veckan som jag inte ska åka hem från Lund när helgen kommer.

Mer färg

Och så lite klassiskt solig höstprakt! Här från en lunchpromenad i Botaniska trädgården i Lund.


Höstmys på kyrkogården

Jag tar några höstbilder till när jag ändå är i farten, här från mitt första snabba besök på Östra kyrkogården i Lund. Detta var en plats helt i min smak, men jag hittar inte riktigt ordet för stället. Lummigt? Mystiskt? Skräckromantiskt? Hur som helst lär jag återkomma med en mer ordentlig undersökning en annan gång. Nu: höstlöv och grå stillhet.




lördag 3 november 2012

Höstlöven som föll i år

Som jag sa till alla tyckte jag att det var en ovanligt fin höst, sett till viktiga höstelement som färger, dofter och lövstrukturer. Om det bara var ovanligt för mig, för mig de senaste åren eller berodde på var en befann sig kunde kvitta. Huvudsaken var att jag nu hade höstlöv att njuta av.

Så, med bara knappt två veckors fördröjning kommer här några bilder som jag såg till att ta på en lunchpromenad. Det var visserligen en gråmulen dag, men trots det väldigt väl vald, för dagen efter blåste merparten av löven ner.




Jag tycker mig kunna ana att det finns många lönnar i Lund. Det uppskattar jag särskilt av två anledningar. En är att det verkar medföra att det inte finns så överdrivet många lindar som i andra städer. Lindar (precis som björkar, fast av olika anledningar) är det väl mest bara dumt att plantera i stadsmiljöer. Det skulle man förstås kunna säga om lönnar också, med tanke på den kompakta lövmatta som landar under dem på hösten och kan bli en rejäl trafikfara, men vilka löv blir inte hala av regn eller bildar drivor av blåst?

Min huvudanledning till att bli extra glad av lönnar är förstås så personlig som att jag har växt upp med en enorm lönn utanför fönstret. Den fyllde bokstavligen hela utsikten när jag tittade ut i trädgården som barn och tonåring. Under lönnen stod kaninburen. Eftersom kaninerna var ute året om och det kunde bli riktigt kallt på vintern ibland brukade vi förbereda oss inför den genom att på hösten lägga in högar av lönnlöv i växthuset. Där fick de ligga och torka och bilda ett skönt underlag för kaninerna när dessa sedan behövde en något mer tempererad rastgård under de kallaste vinterdagarna. Doften av torkande lönnlöv ger mig därför alltid mycket goda minnen och harmoniska känslor.

Mmm, jag känner doften bara av att se dem på bild!

Måste nog blogga lite nu

Jag gör ju ingenting! Det vill säga, jag gör knappt något av det jag gjorde förr. Nyss. Att jag snabbt har skaffat mig nya vanor och rutiner förvånar mig inte det minsta, för så gör jag ofta. Det kan räcka med en kortare sommarvistelse på landet för att jag ska ha ändrat både mat- och sovvanor, och kanske även intressen, när jag kommer hem. Så nej, det är inte konstigt, men jag konstaterar det nu: jag gör ju ingenting.

Det är ett intressant och på ett sätt deprimerande, på ett annat sätt befriande, faktum att jag nu förstår folk som bara skiter i allt intressant och ägnar hela sin fritid åt att titta på hjärndöda tv-program. Inte för att jag gör ens det, för det tycker jag inte att jag hinner (och dessutom vill jag det verkligen inte). Men däremot har jag den senaste tiden kommit till insikt om att jag i och med att jag nu har ett jobb, och en på så sätt mycket enkel väg till försörjning och överlevnad, faktiskt inte behöver göra mycket mer än att just sköta detta jobb. Visst, äta, sova och ta hand om den tydligen aldrig sinande administrationen får en ju göra, men sedan behövs inget mer.

Ibland känner jag att jag borde/vill/skulle kunna/saknar att virka/konstruera korsord/blogga/whatever, men egentligen vet jag inte varför, mer än för att jag ju brukade göra det och att jag tyckte att det var roligt/meningsfullt/givande på något sätt. Men sedan kommer jag på att jag ju faktiskt inte alls behöver göra något av allt det där. Det är varken nödvändigt för försörjningen, för att min kreativa sida ska hålla sig i form eller för att jag ska få tillräckligt med social stimulans. Nej, jag måste helt enkelt inte. Och eftersom jag inte tycker att jag har tid (eller är för lat för att planera in något eller sätta igång spontant när tiden infinner sig) blir det inget.

Igår upplevde jag dock den där gamla bekanta känslan av att jag skulle vilja ha en egen kanal utåt. En bra en. Med vettigt innehåll, hållbart syfte, regelbundenhet och gott om inspirerande material. Två sekunder senare påminde jag mig själv om alla dessa kanaler jag redan har men för stunden missköter grovt. Ja, bland annat har jag ju en fin hemsida med tillhörande blogg och Facebooksida. Och där händer ingenting. Inte så konstigt, med tanke på att aktiviteten där förutsätter att jag ägnar mig åt mina kreativa hobbyer för att det ska finnas något att visa och berätta. Så alltså kanske jag visst "måste" ägna mig åt mina intressen när allt kommer omkring, bara för att jag ska få stilla begäret att vara närvarande på nätet.

Alternativt kunde jag ju försöka se till att vara lite mer kontinuerlig i mitt uppdaterande av den blogg som ändå redan har ett syfte, en relativt lång historia och en läsarskara som tycks förbli trogen hur otaktiskt jag än förvaltar uppmärksamheten.

Ja. Just det.