måndag 31 december 2012

Nyårskänsla

Ösregn. Grått och mörkt. Konstant smällande utanför huset. Flyttlådekaos. Stress. För lite tid kvar att bara vara med Mario. En granne ovanpå som bestämmer sig för att "städa lite" på sin balkong och därmed spola ner all världens återstående duvskit på vår balkong, inklusive matta, väggar och fönster. ("Oj då.")

Himla nyår att sedan komma och störa mitt i allt, ta tid och orsaka ännu mer planering och arbete!

Men det är säkert bra att hinna bli riktigt lack på det gamla året precis så här på sluttampen, så känns kanske morgondagen och allt det nya desto roligare sedan?

Gott nytt år!

söndag 30 december 2012

Flyttar för att leva längre?

Läser i tidningen någon underligt vinklad artikel om att den som flyttar långt lever längre. (De hade i alla fall fått med den troliga kopplingen till högre utbildning -> högre inkomst -> genomsnittligt längre liv, så ja, kanske det då.)

Jag har förresten tänkt på det här. Hur det hela tiden absolut inte blir som jag tror att jag ska göra med mitt liv. Och hur jag ständigt flyttar allt längre söderut, trots att det går tvärt emot vad jag sagt och tänkt och tyckt. Hur jag, när de flesta andra i min generation återvänder till sina hemtrakter eller åtminstone funderar på det, bara drar vidare allt längre hemifrån.

Är det måhända därför livet förlängs av långflyttar? Det kanske bara ger en mer tid och fler chanser till att slutligen flytta hem igen?

I vilket fall som helst är jag övertygad om att det är bra att se något mer än bara sin hembygd under sitt liv.

fredag 28 december 2012

Året 2012

Jag dansade dansmatta, klippte av det långa håret, såg på Star Trek i alla upptänkliga varianter, hade duvor på balkongen, drev upp en ny avokadokompis, minskade drastiskt köttintaget, konstruerade korsord, köpte inte en enda glass ute, tittade på OS, blev anställd, slutade vara företagare, började veckopendla, bytte relationsstatus, ändrade dygnsrytm, turistade i Lund, träffade många roliga nya människor, började borsta håret igen, fick lägenhetskontrakt, tog ut mina första semesterdagar, återuppväckte än en gång bloggen och tog en mycket lång virkpaus.

Kort utbrott i förbifarten

Men! Ge tusan i att skjuta (fyrverkerier) (mellan husen) (hela tiden)!

Jag blir galen (och döv).

torsdag 27 december 2012

Urg

Fy tusan.

Nej, jag tänkte inte skriva ett långt och dravligt gnällinlägg, men det beror enbart på att jag inte tror att jag orkar.

För efter sömnlös natt och tidig uppstigning tillbringade jag halva dagen med att försöka sova mitt bland snoriga och febergriniga småbarnsfamiljer (okej, det kanske bara var barnen som gnällde, men föräldrarna stod ändå för en del av snorandet), och när jag väl kom hem var det verkligen inte min dag med tekniken. Allt som bara kan strula med denna ändlösa administration i samband med flytt och annat gör just det.

Allt! Nätverksanslutningar, e-legitimation, webbplatser fyllda med omöjliga formulär och error, error, error, en internetbank som ligger nere precis som det för en gångs skull är absolut toppenbråttom, en telefon som inte ens försöker koppla samtalen ... Ingenting får tydligen gå så enkelt som det i teorin borde göra. I kombination med hundra tusen helgdagar, då all support är långt borta, är det en dålig tid att försöka vara så här duktig och få en massa gjort (men jag är ju också ledig och vill förstås passa på att fixa det som bör gå att uträtta på distans!).

Inte heller njutningen i att komma hem från trängseln i trafiken till en underbart stor och folktom lägenhet varade särskilt länge, för det var lika tomt i kylskåp och skafferi, så det var bara att ge sig ut i mellandagsgalenskapen igen. Och på vägen kryssa mellan ligistungarna på gården, som väl kommer att ägna den kommande veckan åt att sporadiskt skrämma ihjäl folk med sina raketattacker.

Men, under över alla under, att handla mat och betala med kort gick helt problemfritt! Så det finns väl ingen anledning att vara gnällig. Och nu kan jag dessutom kura ihop i min håla och vara introvert och alldeles tyst resten av kvällen. Härligt!

onsdag 26 december 2012

Hemvändare united

Och så, trots att det nu blev fler dagar än vanligt för julslappande här, blir det ändå liksom lite stressigt vid tanken på att det nästan är dags att återvända till allt packande och grejande. Men eftersom jag känner mig bättre än jag gör själv (joho, det är visst möjligt och jag har inte skrivit fel) fick det ändå bli lite mer av social aktivitet idag, med folk som var så gamla bekanta att jag egentligen inte kände dem ens på den tiden då det begav sig. Det struntade vi nu i och hade det trevligt och bowlade och hade oss. Bra gick det också, bowlandet, även om allt ju är relativt.

tisdag 25 december 2012

Normal hurtighet i form av juldagspromenad

Ingen vistelse i Falun känns riktigt komplett om jag inte får se sjön (det vill säga Runn, för ska en vara noga finns det ju flera stycken att beskåda här), och tack och lov blev det av även denna gång. Jag fick dessutom trevligt långpromenadsällskap av Pinglan, och vi travade runt i områdena där vi lekt, cyklat, haft skolutflykter och promenerat tillsammans med olika hög frekvens sedan 80-talet.

Vi gav oss ut bland skridsko- och skidåkare på isen och hann just kommentera att Falun är en rätt sportig stad, när vi mötte vår gamla (fast ändå inte så gamla) fritidspedagog, som råkar vara en av de personer som stans befolkning har att tacka för många av möjligheterna till just detta fritidssportande i vår vackra natur.

Och medan vi pratade med honom påmindes vi om att detta ju är det bästa med att vara här, att här har vi väl ändå allt: den lilla trygga stan där det alltid finns någon bekant kvar att springa på, samtidigt en viss framåtanda och lagom upplyftande förändringar här och var, de välkända kvarteren och gatorna, den varierade naturen, aktiviteterna, minnena ...

Bra promenad, mycket bra.

Till synes högklassig långfärdsskridskois.

måndag 24 december 2012

söndag 23 december 2012

Några ord på vägen

Så här dagen före den stora högtiden för utdelandet av onödiga prylar passar det ju bra att jag tömde kameran och hittade en bild tagen under veckans utrensningar.

Gissa en gång vad jag gjorde med denna lilla klämmiga presentbok!

Sitter och sitter

Att vakna sist i familjen påminner starkt om att sitta på ett rejält försenat tåg, eftersom en får vänta på sin tur och låta andra gå före med både det ena och det andra så att en bara halkar allt längre efter tidtabellen tills det antingen står mellan att ge upp eller acceptera att mest sitta och vänta ut jordens gång ...

Å andra sidan är alternativet att tvinga sig upp flera timmar tidigare (och ta dagens första avgång?) för att vara först på spåret, och vilken människa med förnuftet i behåll gör det på semestern?

Och inte har julhelgen ens börjat idag heller, trots att det redan skulle kunna vara juldagen. Så allt sammantaget är det som gjort för att bara vara extremt ledig, flyta med strömmen och inte göra något utöver vad som råkar komma i ens väg.

fredag 21 december 2012

Rätt nöjd

Brasa i spisen - check!

Glögg - check!

Sitta i soffan och ta det lugnt - check!

Adventsmys nu då?

Gjorde som så många andra på jobbet (det gäller ju att smälta in) och såg till att få håret klippt före jul. Sedan fixade jag det sista fixandet som behövde fixas och plötsligt har jag inga måsten eller tider att passa på flera dagar!

Det slår mig då att jag har goda förutsättningar för att hinna skriva julklappsrim och ägna mig åt andra kreativa pysslor, men egentligen, så vansinnigt skönt att ha två hela lediga dagar av familjehelg redan före julens början!

Är det nu det är dags för det där adventsmyset jag har laddat för så länge?

torsdag 20 december 2012

Nästa hemma

Det är så mycket på gång just nu att det kändes helt overkligt att plötsligt kliva av tåget i Falun. Om det nu egentligen är så plötsligt när en suttit på samma plats hela eftermiddagen och bara väntat på att vara framme.

Men jag måste bara passa på att säga, så länge det varar, hur underbart det kan vara att resa med Tågab! Bara det att se destinationen "Falun" direkt när en kommer till Centralen i Göteborg är ju något att fälla en lyckotår över. Inga försenade tåg från Stockholm att oroas över, inga iskalla timmar i väntrum i Örebro eller Hallsberg och jag vet inte om det har med tågbolaget att göra, men idag fanns det inte ens några medresenärer att störas av på tåget. När vi tagit oss igenom Västergötland klev det inte ens på fler, utan alla satt bara tysta resten av resan. I timmar!

Och jag var fortfarande glatt nostalgisk över 1900-talskänslan i vagnen. Visst fick jag träsmak efter alla dessa timmar i samma stol, men i ett modernare tågsäte hade det nog faktiskt varit ännu värre.

Fast det var hur som helst enormt skönt att komma fram och få sträcka på benen och dessutom njuta av den friska, kalla luften ute. Och som naturen hade julpyntat sig inför min ankomst! Tjock, glittrande snö på mark och tak, dekorativa istappar i långa rader och frostklädda träd. Som gjort för jul!

Så nu inleds fas två av julsemestern. Nu ska jag också försöka njuta av ledighet om jag bara får för alla omständigheter. Jag har förresten redan börjat. Sen kvällspromenad i snöig sagovärld och lätt snöfall tillsammans med mamma blev det, och så tyst, tryggt och fantastiskt välbehövligt det var på alla sätt!

Partir, c'est mourir un peu

Jag börjar visserligen vänja mig nu, jag som så länge avskytt att resa, och nu går det rätt snabbt att sno ihop ett nätt och lätt bagage. Och att det bara är olika varianter av "hemma" jag åker mellan underlättar förstås också. Men det känns onekligen helt förvrängt att aldrig vara mer än några dagar på samma ställe.

vansinnigt rastlös och rotlös är jag faktiskt inte. Det kommer att kännas extra hårt att flytta till ett nytt (förhoppningsvis) "hemma" när jag bara veckorna dessförinnan måste åka ifrån tre stycken "hemma", där jag har människor omkring mig som jag nog inte kommer att hinna tröttna tillräckligt på under denna kringflackande julsemester.

Men sedan ska jag vara stilla. Och ensam. Det är ju det jag alltid längtat efter tidigare, eller?

onsdag 19 december 2012

Packningsgalenskap

Jag tänker att det är lika bra att packa på så mycket jag bara kan, eftersom jag vet att saker och ting alltid tar längre tid än jag räknat med åtminstone i någon fas, i synnerhet på slutet när allt är kaos och bråttombråttom.

Sedan tänker jag att jaja, det är ju inte mycket att packa, så det kommer nog att vara lugnt. Men det gör väl inget om jag får vara ledig men utan det mesta de sista dagarna hemma eftersom jag nästan aldrig har tillgång till några av mina grejer ändå numera. Och i så fall får vi tid att ta igen myskvällarna vi missade nu. (Mitt i ett lådkaos, ja. Suck.)

Sedan får jag panik över att en hel kväll och en halv förmiddag går åt till helt "oplanerad" administration (det vill säga jag har ju räknat med att klara av den, bara inte tagit med den i tidsplanen).

Sedan packar jag järnet ett par timmar igen och känner mig duktig. "Jag har ju redan fått undan säkert hälften, och sedan har jag dubbelt så mycket tid den sista veckan här som jag hade nu."

Sedan blir jag galen på att det kan vara så mycket böcker och pärmar kvar ändå! (Sanningen är väl egentligen att dessa lådor utgör en stor andel av mitt flyttlass fortfarande, men i absolut mängd är det nog inte värre än för de flesta med akademiskt förflutet. Fast eftersom lådor med böcker, pärmar och porslin är de jobbigaste att flytta, och jag främst äger böcker, pärmar och porslin är det lätt att inse att de märks rätt bra under bärandet. Och att det är svårt att blanda ut med annat i de tyngsta lådorna.)

Sedan ... går jag nog och lägger mig och hoppas att min överarbetade hjärna har lust att ta lite semester med mig.

Köphysteri?

December och januari blir dyra månader. Då syftar jag inte på julklappar, resor och nötter, även om det väl blir en del av sådant också.

Nej, nej, jag satsar i stället på tredubbel hyra, diverse nytecknade avtal och en del andra extrautgifter i samband med flytt. I den nya bostaden ska jag väl sedan fylla på med livsmedel (inklusive alla basvaror) och förbrukningsvaror, städgrejer och kanske till och med en och annan möbel och lampa, bara för att känna att det var någon nytta med alla dessa timmar som gått åt till att välja elleverantör, hemförsäkring och allt vad det nu är som ska väljas och administreras i dessa tider.

Sedan finns det ändå folk som fortfarande tycker att jag ska unna mig något till jul! Tja, idag köpte jag handkräm, pakettejp och två rullar sopsäckar. (Kände mig lite lagom skum ett tag där.) Det ni!

måndag 17 december 2012

Jamen, varsågod så väldigt mycket!

Jag förstår mig inte på företag som på sin hemsida skriver saker som "ring dit och dit då och då eller mejla", och som när en mejlar (en allmänt formulerad fråga) får enbart "ring dit och dit då och då" till svar. Vad sjutton!

Och när en sedan ringer svarar någon som låter som om en helst skulle ha låtit bli att höra av sig med sitt ärende över huvud taget.

Handlar det dessutom om organisationer som är beroende av folks välvilja blir det extra obegripligt att de låter någon surkart svara i telefon. Det går heller inte att förklara med eventuellt frivilligarbete, för varför jobba ideellt med något en inte är intresserad av?

Bah.

Men nu är hämtning i alla fall inbokad. Skulle de sedan ändå inte vilja ta emot mina fina saker när de kommer sammanfaller tillfället faktiskt med den månatliga containerdagen på vår gård. Så atte ...

Ordning på torpet: göra av med saker

Ursprungstanken med den här semestern var, redan innan jag fick en lägenhet att flytta till, att få tillfälle att röja och förbereda inför flytt, men den här hastigt uppkomna flytten gör också att utrensningsarbetet måste intensifieras.

Jag är nu inne i fasen då jag känner för att göra mig av med hälften av mina ägodelar (trots att jag så nyss har gått igenom denna procedur, ja). Uppenbarligen har jag haft en bra massa prylar som jag verkligen inte alls behöver.

Problemet blir då att hitta bästa sättet att bli av med det som egentligen inte skulle behöva slängas, för mycket av det jag inte vill ha är saker närmast i nyskick, och det bär mig absolut emot att bara kasta användbara grejer. Sedan förra flytten har det stått ett antal lådor med utgallrade böcker, prydnadssaker och annat krafs i förrådet i väntan på bortforsling. En tanke var att låta besökande välja ur lådorna och ta med sig vad de ville ha. Att lista allt och lägga ut på nätet var en idé som höll i ungefär fjorton sekunder, för det skulle vara alldeles för tidskrävande och förmodligen inte ens ge något tillfredsställande resultat.

Och nu börjar det bli bråttom. Jag har inte tid att sälja saker separat, fast somligt antagligen skulle kunna inbringa några slantar, och att bära iväg tunga kassar och lådor till insamlingsställen orkar jag bara inte. Nej, nu sätter jag mitt hopp till second hand-säljande organisationer som kan komma och hämta. Tidigare har problemet med denna lösning varit att jag ju aldrig är hemma och kan ta emot dem, men nu har jag i alla fall enstaka vardagar som kanske kan passa.

Mina enda finglas, som är så opraktiska och som jag nästan aldrig använt för att jag inte vågar hantera dem, har jag dock lyckats övertala Göteborgskusinen att ta. Hon samlade nämligen samma sorts glas en gång i tiden, men har vid det här laget hunnit slå sönder nästan allihop. Jag tänker att jag hellre ser att hon slår sönder mina också än att de ska stå oanvända i mitt skåp (och packas inför vareviga flytt) och ge mig olustkänslor.

Sedan skadar det ju inte att känna att jag kan ge bort saker med åtminstone något ekonomiskt värde och som kan komma någon till nytta, särskilt så här i juletider. Så nu ska jag boka tid för hämtning av grejer så att jag får lite press på mig att bli klar med utrensningsdelen av de här flyttförberedelserna.

söndag 16 december 2012

Uppdatering

Jag inser att om allt jag kommer att skriva här den närmaste tiden ska bli åtminstone någorlunda begripligt borde jag nog nämna något om vad som faktiskt är i görningen. I och för sig har jag en känsla av att de flesta som läser bloggen redan känner till det mesta, men sådant ska jag väl inte utgå ifrån.

Så.

Läget är ungefär som följer:

När saker händer i mitt liv kommer de slag i slag, antingen som följd av varandra eller beroende på någon outgrundlig logik som gör att mitt liv ständigt går i intervaller. Så vart tredje till femte år är det tydligen omstart.

Eller så är det på grund av hurdan jag själv är. Kanske är jag bara så här. Jag kör på så långt vägen räcker med något och sedan lämnar jag eller byter ut allt: sysselsättning, bostad, stad, bohag, vänner, partner ...

Jag vill inte att det ska vara det sistnämnda som är sant. För fem år sedan, i samband med starten på denna blogg, lovade jag nämligen mig själv att inte göra om vissa specifika "misstag" som jag tyckte mig ha gjort, och då läget på många punkter nu är synnerligen likt hösten 2007 skulle någon säkert kunna hävda att jag trots allt gått i fällan och låtit historien upprepa sig. Men så mycket är ändå helt annorlunda nu. Till exempel är det inte i första hand bort från något jag nu är på väg, för jag vill faktiskt egentligen inte direkt lämna vare sig Göteborg eller Mario och vårt fina hem. Nej, mest är jag nu på väg till något, helt enkelt för att det är oundvikligt.

Jobbet med stort J, det enda tänkbara, finns ju i Lund. Med det kommer också nya människor, platser, äventyr och erfarenheter, så det finns naturligtvis inget annat än att följa med och se vart livet tar mig denna gång. Och för stunden leder äventyret vidare mot ett nytt hem i Malmö.

Jag vet förstås ingenting om vad som kommer att hända. Ännu mer än vanligt känns det så just för att allt går så fort och jag inte vet nästan någonting om vart det är jag är på väg att flytta, men det händer i alla fall, och hur det händer är ju precis det som kommer att uppenbara sig efter hand.

lördag 15 december 2012

De skönaste planer ...

Jag gick hem från jobbet på fredagseftermiddagen. Jag tog tåget hem till Göteborg. Och jag planerar att inom kort åka vidare hem till Dalarna för att fira jul.

Det är min allra första riktiga semester. För första gången i mitt vuxna liv ska jag utan ångest och dåligt samvete kunna koppla av och njuta av julhelgerna precis som folk i allmänhet (antas göra). Gissa om jag har sett fram emot dessa veckor!

Samtidigt är det tre veckors ledighet som är mycket viktiga, då det finns en massa annat som verkligen behöver bli gjort, så jag har räknat med att planera min tid rätt noga under semestern. (Fast jag, det vill säga tidsoptimisten, har ändå tänkt att det ska bli gott om tid till att blogga om allt möjligt av detta också.)

Därför ställs världen lite på ända av att Mario går och blir sjuk just som jag kommer hem. Även om jag nu inte skulle bli dålig själv och få ägna julen åt att icke-njuta (och dessutom smitta ner familj och medresenärer på tåg), så påverkar det ju allt det där som jag bara utgår ifrån ska ske här hemma de kommande dagarna. Med anledning av detta är jag just nu extra avogt inställd till sjuknärvarande människor i allmänhet och en viss person som upprepade gånger smittat just Mario i synnerhet. Jag är frestad att tvinga denna person att bära många och tunga lådor här inom kort. För det ska ändå göras.

Återkommer. Hoppas jag. Sådant där vet man ju aldrig så noga.

tisdag 11 december 2012

Livets museum

Och när jag ändå är igång med uppsamlingsheatet för hittills ickebloggade turistupplevelser i Lund ska jag också passa på att nämna Livets museum, som jag för ett par veckor sedan fick chansen att se utan att ens behöva planera in det själv. Mycket lämpligt. Dessutom fick jag besöka det på arbetstid, efter museets ordinarie öppettider, i trevligt sällskap och med guidad tur och allt, så förutsättningarna var absolut de bästa.

På hemsidan jag länkar till här ovan står inte så förfärligt mycket om vad det är för ett slags museum, men sammanfattningsvis är det "världens längsta museum ... i förhållande till sin bredd" (eller något sådant), där man kan beskåda Oscar Wildes brors förlossningstång (påstås det) samt en massa andra medicinhistoriska prylar som på ett eller annat sätt tycks kunna knytas till kända personer som verkat i Lund, haft en kompanjon som en gång hälsat på en moster i Lund eller åtminstone gått i samma skola som någon som haft en kusin vars svåger en gång hörde talas om Skåne. Eller så. Därutöver får man där eventuellt lära sig ett och annat om människokroppen. (Ja, jag skriver "eventuellt", eftersom vissa människor ju redan vet allting, så jag vill inte lova för mycket.)

Det är ett mycket modernt museum, sett till alla möjligheter till interaktion, vilken teknik som används för att låta besökarna ta del av informationen och hur det hela anpassats till olika åldrar. Museet kan absolut rekommenderas.

Saluhallen (igen)

Jag förstår att ni går och väntar otåligt på en fortsättning av min undersökning av Saluhallen i Lund. Och varför vara krånglig när jag faktiskt redan för länge sedan gjort min uppföljning? Så:
  1. Jag tog en tur dit på hemvägen på den stora återinvigningsdagen. Tyckte att det var för fullt med folk och gick ut efter ett snabbt varv.
  2. Jag gick dit lite mer målinriktat en annan dag. Tyckte att det var ljust, fint, öppet och verkade vara ett trevligt utbud av varor, men för lite folk, så det kändes inte så roligt, och så gick jag igen.

Den första slutsatsen jag drog var att jag måste ha blivit så präglad av saluhallarna i Göteborg (som i själva verket är de enda jag sett före den här, vilket bidrar till att företeelsen saluhall är något jag upplever som mycket exotiskt) att jag bara förkastar allt som ser annorlunda ut utan att ge det en chans.

Sedan tänkte jag om och insåg att jag nog bara inte är en saluhallsperson. Jag tycker om att gå genom dem om de ger mig en känsla av att vara på något spännande och främmande ställe, men jag slås aldrig av någon lust att handla där.

Så jag nöjer mig med att säga att den ser fin ut. Och det blir nog bra det där.

Så här kan Saluhallen förresten också se ut från ett håll. Hur den ser ut inuti går inte att se i denna blogg.



Just det, jag fick förresten också chansen att äta fin middag på en av de där restaurangerna som verkade vara för dyra och tjusiga för mig. Mycket god och vacker mat, trevlig personal, gratis (alltså, det var det ju inte, men jag behövde inte betala själv) och framför allt hade jag en rolig kväll med glada kollegor där. Så något av Saluhallens utbud har jag ju faktiskt testat, om vi ska vara väldigt petnoga.

Snyggaste torggranen

I Lund står det granar på vartenda torg så här års, men den på Stortorget är ändå något alldeles extra. Den är den första sådana där offentliga gran jag har sett som är vacker både i dagsljus och mörker!



Den är helt klart den snyggaste torggran jag kan påminna mig att jag sett. Poäng till Lund.

måndag 10 december 2012

Första gången i Malmö

Ska man verkligen över huvud taget fästa sig vid första intrycket, när det är så starkt påverkat av snöyra, slask, kyla, mörker och lågt blodsocker?

Jag tror att jag helst låter bli, för annars kan jag redan nu dra slutsatsen att Malmö är ett ställe som förmodligen skulle kunna få mig att må riktigt dåligt och göra mig allmänt hatisk och så vidare. Och det vill vi ju inte.

Men jag menar, när höjdpunkten på besöket är att ha lyckats hitta Centralstationen på egen hand och att få kliva på ett tåg i rusningstrafik och åka "hem" till Lund efter bara ett par timmar, då har en nog varit där på fel dag bara, va?

Vi säger så, för då kan vi göra en parentes av detta och jag kan gå och sova i stället för att sitta här och blogga. Ny chans en annan gång, och förhoppningsvis ett bättre andra intryck.

söndag 9 december 2012

Aldrig raka vägen

Det här med att det inte tycks finnas en enda rät vinkel i Lunds stadskärnas gatunät, det tycks faktiskt stämma i verkligheten och är inte bara något som kartproducenterna har hittat på för att få lite omväxling. Det är något mer med Lunds gator också, men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är (förutom snett, lutande, stundom halt men oftast charmigt då).

För en kan ju tycka att om alla korsningar är mer eller mindre konstiga och i högsta grad unika, då borde det vara lätt att lägga dem på minnet. Eller, ja, just det kanske jag också gör, men sedan är det något som ändå gör att jag inte lyckas pussla ihop mina minnesbilder till kontinuerliga promenadvägar i huvudet. Trots att jag knatar omkring på de här gatorna hela veckorna är det ändå ett mysterium varenda gång jag förflyttar mig från en punkt till en annan.

Att jag har bilden av kartan klart för mitt inre och är mer än medelmåttigt bra på väderstrecken hjälper inte mycket när jag vill gå någonstans på måfå, för då kommer vi till detta att gatorna mycket lömskt böjer av lite här och var, antingen lite diskret så att jag aldrig hinner fatta att jag bytt riktning förrän jag gått en halv kilometer för långt, eller så viker de av tvärt men utan att lämna någon utväg i någon annan riktning, och så hamnar jag på helt fel ställe fullt medvetet men utan att komma på vad jag ska göra åt det.

Alltså går jag mycket mer än jag tycker att jag skulle behöva från det ena till det andra här. Men det är ju fina miljöer att gå i. Och inte så långt genom stan. Och så är det bra med motion, så det gör väl inget då. Det är bara det att det är så himla skumt!

Historiska museet

Efter växthusvistelsen (se föregående inlägg) fortsatte jag raka vägen (så rakt det nu går, men det får bli ett ämne för nästa inlägg) till Historiska museet. Naiv som jag var trodde jag att den här dagen, som var som gjord för inomhusaktiviteter, skulle ha lockat gårdagens alla domkyrkobesökare vidare till museerna, men så var inte direkt fallet. Faktum var att jag var alldeles komplett ensam med ett museum på fyra våningar, en person i kassan och en väktare som nog inte hade tidernas mest spännande dag på jobbet.

Och jag avskyr ju trängsel, men på samma gång vill jag helst inte få för mycket uppmärksamhet, så det kändes lite av varje när jag gick där, inte minst efter den entré jag gjort.

Jag började nämligen med att blåsa in genom dörren tillsammans med ett halvt ton snö, försökte låtsas som ingenting genom att (mycket okaraktäristiskt) häva upp min stämma och hälsa hurtigt och därefter omedelbart pladdra på. Ja, så måste jag förstås torka av glasögonen igen innan jag kunde göra något annat. Kvinnan bakom disken (som jag i efterhand förstår ändå inte hade så mycket annat att göra än att sitta och vänta) log så gott hon kunde och lät mig hållas. Sedan svamlade jag nervöst vidare medan jag försökte återfå något slags anständig framtoning, få ordning på alla blöta klädespersedlar och diskret sopa snön av väskan när jag skulle rota fram plånboken. Så visades jag runt ett hörn för att betala (det kunde jag ju inte ha gjort något åt i alla fall), råkade blöta ner betalkortet när jag skulle sätta det i kortläsaren, fick torka av det, och på andra försöket slog jag koden för tidigt och fick göra om även detta. När jag väl lyckats betala blev jag så nervös av väktaren, som stod precis bredvid mig, lutad mot en dörrpost och tittade (säkert mycket roat, men det skulle han ju aldrig drömma om att visa) på mig, så jag vågade inte röra mig ur fläcken på flera sekunder. Därefter insåg jag att jag måste göra något, så jag frågade om det var där jag skulle gå in, men det var det inte.

Puh.

När jag väl kom in på riktigt och började titta på den första utställningen var jag så generad att jag inte förstod mycket av vad jag tittade på, men så snart det bara lugnat sig blev det intressant och trevligt, så där som jag tycker att museer ska vara och som jag för det mesta också tycker att de är. Det hjälper förstås att vara intresserad av nästan allting, ja. Men då passar också en utställning som Kilian Strobæus kuriosakabinett alldeles utmärkt, så där blev jag fast en bra stund. Det enda tråkiga var att det fanns så mycket att läsa att jag bara inte orkade titta på och läsa om allt, trots att jag ville.

Lite berodde den lilla stressen väl på att jag var den enda besökaren och att jag visste att personalen kunde veta exakt hur länge jag varit där och så, men å andra sidan är det väl när man går ensam på museum som man ska ta chansen att titta i sin egen takt? Nåväl.

När jag kom upp på de översta våningarna, med skumma utställningssalar fyllda med gamla kyrkoföremål och liknande blev det nästan lite kusligt. Det kändes mer och mer som att ofrivilligt ha blivit kvar på museet (eller i en kyrka) efter stängningsdags. Till slut hade jag jagat upp mig tillräckligt för att absolut inte våga mig in i det mörka rummet med gamla skrudar (fast sådana rum har jag varit lite rädd för ända sedan barndomens besök på Dalarnas museum, så det kanske inte var något särskilt ändå), utan i stället hastade jag tillbaka ner, tackade för mig och kastade mig ut i snöyran innan jag ens fått på mig ytterkläderna ordentligt igen.

Ni hör ju. Hit kommer jag att släpa alla min bekanta på besök i stan i fortsättningen.

Botans växthus

Idag var Lunds centrum som en helt annan värld än den jag såg igår. Knappt en människa var ute när jag gav mig ut på nya äventyr på förmiddagen. Först tänkte jag att det berodde på att halva befolkningen är studenter, och att de förstås fortfarande låg och sov, och kanske hade de stängda affärerna något med saken att göra också. Sedan tänkte jag att det faktum att allt såg ut så här














också kan ha haft något med saken att göra. Men jag hade lämpligt nog sparat en del inomhusturistande till idag, så mina planer behövde inte ändras på grund av lite väder.

Jag gick till Botaniska trädgården, vars växthus jag tidigare inte fått tillfälle att gå in i, men nu blev det alltså av. Och jag klev rakt in i den varma, fuktiga, jorddoftande djungeln, som såg ut så här














tills jag insåg att jag var så illa tvungen att torka av glasögonen. Därefter kunde jag njuta även med hjälp av synsinnet.

Mmm, grönt!

Det finns flera olika växthus, som snarare är sammanhängande delar som man enkelt rör sig mellan, där växter från olika slags klimat och miljöer samlats till en skön helhet. Och det känns betydligt större invändigt än det ser ut från utsidan! Min åsikt att denna botaniska trädgård är som en kombination av Botaniska och Trädgårdsföreningen i Göteborg stärktes ytterligare, med tanke på att allt det bästa som utmärker de två trädgårdarna verkar finnas på liten yta här.

Till exempel en näckrosdamm.

Och! Dessutom finns det faktiskt också djur att titta på i växthusen här, bland annat skojiga små vaktlar som knatar omkring och jobbar med renhållning och sådant. Häftigt.

lördag 8 december 2012

Stadsparken i vinterskrud

(Läs gärna detta inlägg först. I alla fall om du vill förstå vad jag refererar till. Men det är förstås helt frivilligt.)

Det dröjde inte ända till sommaren innan jag fick chansen att se Stadsparken i Lund en solig och ledig dag. Fast det råkade förstås vara vinter och inte så mycket folk ute. De som var där hade i stort sett ärenden som hade antingen med fotografering eller med hundrastning att göra. Tystnaden och den gnistrande snön gjorde mig plötsligt sugen på att åka skidor, men den känslan varade bara några sekunder. Sedan nöjde jag mig med att njuta av det vintriga precis som det var, vilket jag ju i själva verket tycker är betydligt mer behagligt än att streta fram med ett antal motvilliga pinnar fästa vid händer och fötter.

(Dock såg jag senare ett par barn som åkte skidor i parken. Jag hade aldrig väntat mig att det fanns folk som ens ägde skidutrustning i Skåne, fördomsfull som jag är. Men alla säger ju att det inte är snö här, så vad skulle jag annars tro?)

Hur som helst, här kommer lite bilder som kompensation för frånvaron av sådana senast. Att det råkar vara en annan årstid än då tycker jag inte gör så mycket. Det blir förmodligen fler årstider att spana in och fota där vad det lider.

Exempel på "öppna ytor" och "vägar".

Exempel på "fågeldamm".

Exempel på "(inbjudande?) parkbänk".



Exempel på "spännande gång".

Exempel på "observatorium". (Från fel håll, ja, men det var ju där det var sol.)

Exempel på andra "fina byggnader".

Exempel på utsmyckning.

Exempel på växthus av den typ en gärna skulle vilja (att ens mamma skulle) ha.

When in Lund

Nu var det faktiskt inte bara shopping jag ägnade denna bonusdag i Lund åt, även om föregående inlägg kan få det att verka så. Men nej, för det var en sådan underbart lång, ljus och ledig dag, då jag lyckades med konststycket att göra precis så som jag mer eller mindre medvetet nästan alltid vill göra på lördagar (och andra lediga dagar för den delen).

Jag fick en "tidig sovmorgon", vilket är något nästan övernaturligt, då det innebär att både sova ut, inklusive vakna skönt och kunna dra sig en stund, och att komma upp och ut så tidigt på dagen att timmarna verkar räcka till hur mycket som helst. Och som om det inte skulle vara nog med att få en hel drös timmar med dagsljus, motion och aktivitet så gick tiden helt ologiskt sakta, så tvärtemot vad som brukar vara fallet (när min tidsoptimistiska hjärna planerat något) hann jag med inte bara allt jag tänkt mig utan ungefär lika mycket till.

Givetvis blir det en sammanfattning i form av en serie bilder:

Lite stillsam torghandel på Mårtenstorget. Ja, något mer än två äldre herrar som möttes och stannade och pratade innehöll den allt, men detta försiggick mest bakom den stora granen där. Jag vet inte riktigt varför jag tog just den här bilden, och ännu mindre varför jag bryr mig om att visa upp den, så vi går vidare.

Folk som stannat för att fascinerat beskåda snön i Lundagård. Eller så var de, liksom jag, mer eller mindre turister, och fotade lite mer "ordentligt". Det gjorde ju faktiskt jag också, men här hamnade bilderna tydligen inte.

Istappar på Domkyrkan. Ah, nu har jag en teori om varför jag idag envisas med att visa de mest obegripliga bilderna. Alla de klassiska vykortskompositionerna har ni antagligen redan i era egna album, eller så är de åtminstone lätt framgooglade.

Jag fick ett infall och gick in i Domkyrkan och beblandade mig på allvar med turisterna, och nu fick jag se lite mer än vad jag hann med när jag gjorde mitt första besök där i augusti (vilket inte alls ombloggades, nej, eftersom dagsturen till Lund då orsakades av en i högsta grad hemligstämplad anställningsintervju). Nu har jag sett såväl krypta som julkrubba och, med perfekt tajming, det astronomiska urets uppvisning.

Då somliga (som nog inte sett det sagolika UB) envist vidhållit att jag borde turista mig iväg till Stadsbiblioteket, gav jag efter och slank in en sväng där under min stadsvandring. Det första jag fick syn på var språkvetenskapshyllan, så även om det nog är av helt andra skäl "somliga" uppskattar biblioteket är jag benägen att hålla med om att det verkar vara ett bra bibliotek. (Och en bra stad att vara språkintresserad i.) Boken där till vänster är förresten ungefär alla svenska lexikografers heliga skrift, kan man väl säga.

Om det känns konstigt med dessa ovanligt oturistiga turistbilder kan jag trösta er med att jag var i Stadsparken också. Inlägg om det, med traditionell bildredovisning, följer, och i och med detta blir förhoppningsvis ordningen återställd för tillfället.

Julhandelsbekännelse

Det är ingen idé att ens tänka tanken att en sparar en massa pengar på att inte resa hem över helgen, för så fort jag påbörjar en sådan tanke har jag gjort av med minst dubbla den insparade summan på extra utgifter, turistande och shopping. Allt på grund av att det blev så mycket ledig tid över att göra något trevligt av, samtidigt som det är lätt att tycka att en väl då också kan kosta på sig att äta något gott, göra något extra och så vidare och så vidare.

Fast det jag handlade var trots allt sådant som jag förmodligen skulle ha köpt ändå (förutom en del livsmedel då), ja, till och med sådant som jag letat efter hela hösten, så jag klagar inte. I själva verket fick jag rätt många ärenden uträttade under denna shoppinglördag.

Det är bara det att det är så ovanligt att jag köper något till mig själv under december. Traditionellt har det varit totalt köpstopp på sådant veckorna före jul, och det sätter väl sina spår. Så när jag väl hittade inte bara en utan två precis sådana tröjor som jag längtat efter att hitta började jag trots allt undra om det var värt att slå till. Ska man inte önska sig? Eller åtminstone vänta till mellandagsrean? Sedan blev jag vuxen igen och föll in i köphetsen, eller insåg dumheten i att chansa när det ju handlade om kläder jag ville ha och i en storlek som aldrig är kvar till rean.

Därmed har jag redan köpt fler och dyrare "julklappar till mig själv" än vad jag kommer att köpa till andra människor sammanlagt i år. Så vet ni det.

fredag 7 december 2012

Adventspeppad

Lite synd är det i och för sig att jag inte kommer åt att julpynta och adventsladda hemma den här helgen. (Är hon galen? Julpynta redan?! Julpynta alls?!) Men förhoppningsvis får jag ta igen det med råge senare, och det finns ju klara julstämningshöjare i Lund också, även om själva hemma-aspekten av det hela försvinner.

Men i år har jag överraskat mig själv med att vara beredd när december närmade sig. Inte så att jag har dragit igång julmusik eller plockat fram ljusstakar i förväg, men jag har känt förväntan och glädje. Och myslust.

Här ska julmysas!

Jag säger att det beror på att jag har börjat jobba och blivit lite mer som folk i år. Att jag är ute i verkligheten och blir medveten om sådant som veckonummer, årstidernas skiftningar, skillnaden mellan vardag och helg, traditioner och andra sociala påhitt. Dessutom, och inte minst, kan jag för första gången i vuxen ålder med gott samvete ha julledigt. Utan att behöva plugga. Utan att behöva jobba, administrera, uppdatera, tänka hela tiden. Hoppas jag (ja, jag vågar aldrig riktigt ta ut något i förskott).

Semester ska jag i alla fall ha. Och då vill jag njuta av sådant där som folk i allmänhet uppskattar julen för, men också av advent med alla trevliga förberedelser och allt det där som lätt kan skyfflas in under begreppet "mys".

Det har börjat bra. Kvällsjulklappsshopping på trevliga smågator (så som det var i min barndom och inte som alltid annars numera, i praktiska men ocharmiga gallerior), julkortsvackra snövyer i det Skåne jag för första gången upplever på vintern, högtidligt öppnande av adventskalenderluckor varje dag på jobbet och till och med en liten pepparkaka har det hunnit bli så här långt. Och mer kan jag ju som sagt hinna med den här helgen, om än inga glöggstunder i den egna soffan riktigt än.

Fina adventskalendern på rumsdörren på jobbet.

Plötsligt i Lund

Tja, så plötsligt i Lund är det ju inte. Jag har varit här hela veckan, precis som vanligt. Men tanken var också att åka hem till Göteborg precis som vanligt när det blev fredag eftermiddag. Så jag flexade ut, flaxade hem till hyresvärden -- och hittade strax därpå ett sms som inom en halvtimme hade lett till att jag tvärt kastat om mina helgplaner.

Nu var det väl inte mycket till planer jag hade. Jag skulle mest njuta av att komma hem. (Och hetsa runt och fixa och dona hela lördagen, förstås.) Så det var ganska lätt att tänka om.

Det må ha kommit plötsligt och det må medföra en del små logistiska krångligheter, men på det stora hela innebär det här ju att jag också fick en massa oplanerad fritid som jag inte kan göra så mycket annat med än att fylla med det som känns intressant för stunden.

Så då kanske jag gör det.