söndag 3 februari 2013

Min lilla stad

När jag sökte lägenhet i Lund med omnejd var det många som sa saker i stil med "du borde ju bo i Malmö, du som är storstadsmänniska" (eller så hörde jag det där sista mellan raderna på något vis), och jag fnös och skrattade, för ett sådant antagande kan knappast vara baserat på annat än att jag har råkat bo i Göteborg. För annars är jag ju en utpräglad småstadsjänta med en särskild svaghet för avfolkningsbygden, gamla ödsliga bruksorter och liknande. (Om jag verkligen skulle vilja bo där numera är däremot oklart, och det kommer heller inte att utredas i det närmaste taget.)

Så när jag, totalt och fullkomligt okunnig om allt som hade med Malmö att göra, fick min lägenhet i just Malmö hade jag tur, antar jag. Av vad jag erfarit så här långt (det vill säga utifrån vad som syns på ytan, kommunstatistik jag lusläst och uttalanden från folk som kan stan) verkar jag ha hamnat precis rätt.

Först och främst bor jag på rätt sida av Malmö när jag nu ändå mest åker till Lund hela tiden. Egentligen skulle jag säkert kunna missa helt vilken stad det egentligen är jag bor i, men det ska jag såklart försöka att inte göra. Men det visar sig samtidigt att jag nog har fått den där småstaden jag önskar mig, fast fortfarande med närheten till storstadens utbud. Det lät klyschigt, men i det här fallet är det helt enkelt så som det faktiskt är.

Och nu har jag äntligen hunnit ta en första ordentligare titt på mitt nya område, Kirseberg, och då i synnerhet Kirsebergsstaden. Och ja, visst är det, precis som namnet antyder, som en egen liten stad här, inklämd mellan stora bilvägar. Vägarna är dock det som tydligast påminner om att det ligger en storstad här någonstans, för det går inte att bara gå i vilken riktning som helst, utan rätt vad det är tar det stopp och det gäller att hitta under- eller övergången som leder vidare mot omvärlden.

Så här ser det ut runtomkring, för jämförelsens skull.

Nu har jag inte längre bara andras ord att gå på, utan nu har jag sett med egna ögon vad som gör det här stället så speciellt.

Först och främst finns förstås allt det vanliga som förekommer i varje stadsdel: diverse skolor, närbutiker, frisörer, pizzerior, verkstäder, tomma butikslokaler, ett "torg" där ingen människa stannar och vid vilket områdets högsta och fulaste bostadshus ligger placerat, apotek, busshållplatser, telefonkiosk, anslagstavla, ishall, fängelse ...

Men det är så mycket mer:

Fina större hus.

Fina mindre hus.

Det finns också mindre fina hus. Men det är just det som gör det till en charmig blandning av olika åldrar och stilar!

Fenomenalt pittoreska små gator och gränder.
Ett torn.

Inte bara en kyrka i största allmänhet, utan en söt en.

En väderkvarn, minsann!

Lite österut hittar man ett av de omtalade grönområdena:

Beijers park ...

... med djurtema.

Dessutom har jag sett minst två blomsteraffärer, ett antikvariat, en veckotidningsredaktion, glasmästeri, gamla lokstallar, en butik som säljer samlargrejer för rymdfilmnördar och även ett par livs levande kvarterskrogar. De sistnämnda ska jag be att få återkomma till vid tillfälle.